Här satt jag i allsköns ro i måndags och bevittnade en färsk tv-dokumentär om Wayne Rooney. Den var förresten bra. Intervjuaren Gary Lineker hade fått tillträde till det allra heligaste, rummen med troféer och bardiskar och biljardbord och barnkammare och allt annat i paret Rooneys lyxiga hem, samtidigt som vi fick glimtar av alla de fantastiska mål han gjort genom åren. Han var bättre när han var yngre, den mannen. Lättare i kroppen.

Döm då om min skräck när jag ser ett litet jävla odjur komma galopperande över parketten. Det var den andra jättespindeln på bara några dar som jag tvingades slå ihjäl med en hoprullad Evening Standard.

Jag vet inte om det finns nåt värre. Spindlar med små kroppar och långa ben. Och inte blev det bättre när jag läste i tabloiden Daily Star om just denna spindelsort som tydligen sprider sig med rekordfart över landet nu och ger bett som gör minst lika ont som getingstick. Här är artikeln:

Ja, det där får man väl ta med en nypa salt. Men det ser i alla fall ut att vara exakt samma sort som jag såg komma  kutande i ögonvrån. Man vill inte ha en sån där långbent fan i sängen, eller hur?

Det är alltså ett rikt djurliv här på Marloes Road, får man säga. Rävar, råttor, kolstrastar, bjäbbande pudlar  och duvskit överallt. Man kan tala om storstadsdjungel.

Nå, vad var det nu jag lovade i rubriken, ni snuskhumrar?

Hade det här varit en plusinlåst artikel hade det blivit rekordmånga klick: ANNA-GRETA SATT PÅ MITT ANSIKTE!

Men det var inte bara sant, det var ännu värre. Den ytterst ludna Anna-Greta hade en kompis med sig som var väldigt hårig hon också, och de kravlade omkring i mitt nylle som om de aldrig gjort annat.

För att reda ut begreppen:

Jonas Wahlström, Skansen-Jesus ni vet, ställde upp och ville bota min spindelfobi. Han tog till min oerhörda fasa fram en tarantelhona som hette Anna-Greta (döpt efter dåvarande Skansen-chefen Anna-Greta Leijon) och placerade henne i pannan på mig. Och dessutom en väninnna bredvid!

Men blev jag särskilt rädd? Faktiskt inte.

Det är tusen gånger värre med små långbenade jävlar som springer blixtsnabbt kors och tvärs över golvet. För att inte tala om när de springer över benen när du ska sova.

Jag läste att de små förökar sig genom att gömma sig i ostädade hörnor i lägenheter nu när det börjar bli höst. Min gamla städerska, Diana, är fortfarande mystiskt försvunnen. Min nya skulle kommit klockan ett i dag men dök aldrig upp.

Så gissa vem som for fram med dammsugaren som en dåre, i alla vinklar och vrår, om inte yours truly?