Här ser ni större delen av Drevet. Ni vet, fotbollsjournalisterna som är en slags statsmakt i England och som har så mycket krut i bössorna att de kan avsätta förbundskaptener och tränare nästan hur de vill. Bara de pratar ihop sig om saken och går till samlad attack. De jobbar lite annorlunda än svenskt pressfolk, kan man säga.

Här står vi på en färja på Amazonfloden under VM i Brasilien, det måste vara första gången så många konstiga människor samlats på samma bild, och ende utlänning i denna illustra församling är naturligtvis jag (i randig tröja).

Varför jag kom att tänka på den här bilden var en sittning med fyra andra i Drevet denna torsdagsafton i Alicante, Spanien. Vi var här för match mot spanjorerna under fredagkvällen, och efter avslutad presskonferens och hemskickade artiklar såg vi en mjäll och fin lucka: kanske en matbit? Lite vin, rent av? Sovmorgon i morgon, eller hur?

Så min gamle vapendragare Howard from The Sun och jag gjorde upp planer. Vi hörde oss för och fick tips om de bästa, mest genuina, lokala restaurangerna i stan.

Det spred sig förstås och till slut, trots att vi ville hålla det privat, var vi fem. Alla kan ses på Drevet-bilden ovan: Bondlurken, Eleganten, Oliver Holt från Mail on Sunday,  Howard from The Sun och jag själv.

Det blev synnerligen intressant eftersom Eleganten inte synts till på månader. Han kan sägas vara Englands bäste fotbollsjournalist och värvades i våras – för ett hyfsat belopp, kan man tänka – från Daily Telegraph till The Times. Som om Leo Messi skulle skriva på för Arsenal. Eleganten börjar sitt nya jobb i slutet av november, och hade alltså inte varit synlig i pressrummen på länge.

Nu dök han upp bland oss vanliga dödliga igen, han har inte missat en landskamp med England, hemma eller borta,  sen 1993, och blev förstås korsförhörd. Särskilt av Bondlurken, som pressade honom hårt om kommande lön och arbetsvillkor. Det var mycket underhållande – och maten var dessutom delikat.

Problemet såna här gånger kommer alltid när det ska betalas. Jag har sannerligen tagit min beskärda del av notor i Drevet-sammanhang, jag orkar helt enkelt inte dividera med folk om ett glas vin hit eller dit. Jag tar hellre hela notan på en gång, suckar och går i stället för att tjafsa. Varpå alla de andra säger ”…men inte ska väl du…”.  Jo, tjena.

Vid närmare eftertanke är det kanske därför de vill ha Sportbladet med på dessa middagar?

Nja, kanske inte. Men nu blev det i alla fall strul igen. Vi fem hade olika rätter allihop och till slut var det som att höra ett svenskt sällskap vid ett Mallorca-bord. ”Men du då Bertil, du tog ju två Ramlösa och jag bara en?”

Det fattades alltså några euros när alla lagt sina respektive kreditkort på bordet, och sen var helvetet i gång. De här krönikörerna som är några av landets mest välbetalda och tjänar många gånger mer än jag svor sig oskyldiga allihop. Det slutade med att Howard from The Sun begärde komplicerade kvitton till alla oss fem och sen reste sig, svor och gick hem. Han kan vara mycket snål och bli väldigt retlig när det handlar om 10 euros på fel sida av notan.

Nå, vi andra tog en promenad genom gamla stan där vi mötte andra medlemmar av Drevet. Vi höll på till midnatt innan de engelska fotbollsfansen – som härjar som värst i närliggande Benidorm – tog över ruljansen.