Farmor och farfar spelar plockepinn med barnbarnet på julafton.

 

Januari börjar milt. Det har redan varit den varmaste december på många herrans år, och när jag läste lokaltidningarna nere på Devonshire Arms vid lunchtid flög det till och med in en fet humla och började surra vid fönstret. Borde inte humlor ha frusit ihjäl så här dags?

Jag läser till och med varningar som säger att södra England kommer att få ett helvetes getingår 2016. Detta för att drottningarna överlever den behagliga vintern och kommer att skapa massor av nya kolonier. I det avseendet har jag inget emot en liten köldknäpp nu. Minus 30 eller så. Medan jag sover. Sen tillbaka till kortärmat.

Vi skriver den 5:e idag, och månaden januari har jag faktiskt ingenting emot. Inte i det här landet. Det har varit många röda dagar på senare tid och de är inte slut än, vilket innebär att det sprider sig ett visst lugnt på Marloes Road. Det är inte så många bilar som tutar och väcker en på morgonen, det är mindre kaos över huvudtaget, vägarbetarna har tagit ut klämdagar och koltrasten Jussi har inte börjat terrorisera mig än.

Det är dessutom en månad där veckorna flyger iväg fort med fotbollsskvaller i ett Silly Season-fönster och matcher i tätt tempo: Premier League, Carling Cup, FA-cupen. Sen har du Champions League att se fram emot i februari, och det går väl an, så den enda månad jag egentligen har problem med är mars. Inger falska förhoppningar. Det vet alla svenskar: just när du tror att våren är hemma och klar kommer det en jävla smäll till.

Nåväl, det här året som gått…hur har det varit?

Jag måste tänka. Vid min ålder och med mitt jobb är det som som om jag varje nyårsdag vaknar upp till ett Groundhog Year. Jaha, jag såg Chelsea-Arsenal igen. Jag stekte mina pytt-i-pannor. Jag drack mina pilsner. Jag såg lika plufsig ut i spegeln. Jag sorterade mina sopor. Jag betalade mina räkningar. Jag sov lika illa. Jag tog mina aspririn. Jag var lika självvalt ensam.

Men NÅNTING stod väl ut lite extra, gubbfan?

Okej då, här är årets…

• SPORTUPPLEVELSE:

Det var en ynnest att på tv få följa det svenska U21-landslaget i fotboll under semestern hemma i Sverige. När Patrik Carlgren knep sista straffen stod jag bland syrianerna på en sportbar i Södertälje…och jublet var sanslöst.

• DET-TRODDE-NI-INTE:

1. Att denne redaktör nånsin skulle bli med blogg. Men så skedde i augusti.
2. Att denne redaktör skulle köpa en bingolott, men så skedde den 23 december.
3. Att denne redaktör skulle besöka julottan, men så skedde den 25 december.

• MÖTE:

Fick en halvtimme exklusivt med ”världens sexigaste man”, David Beckham, och på den tiden hinner man inte fördjupa sig i nånting, det är bara att pumpa ut frågorna så snabbt man kan och hoppas på det bästa. Men Becks är rutinerad och säger ingenting förhastat, så Nobelpriset i litteratur lär jag inte få. Men vilken skön, snäll och behaglig kille han är.

• TV

Har nyss sett SvT-dokumentären i två delar om Leif GW Persson. Den var naturligtvis lysande, med Jens Linds fantastiska berättarteknik, klippningen, produktionen och den folkkäre GW i egen hög person. Problemet jag har är att det måste finnas tusentals andra svenskar som gjort liknande, eller mer anmärkningsvärda, klassresor. Det DÄR var väl för fan ingen klassresa att tala om?! Fel sida av Odengatan?! Kom igen med bröderna Salming, Zlatan Ibrahimovic, med flera, med flera, med flera, och ni fattar att skickliga berättare som Lind och Tom Alandh kan åstadkomma underverk med vilken gruvarbetare som helst som hamnat på Östermalm.

• MATRÄTT:

Jag reste en del och bodde på en himla massa hotell och åt gott men ingenting gick upp mot den 22 december på Glashyttans världshus i Södertälje: en Janssons Frestelse som bara smalt i munnen. Den var som en Messi-fint, en Foppa-dragning, ett Usain Bolt-lopp ner för strupen.

• SÅGNING:

Efter en rad missade målchanser skrev jag att Manchester Citys Sergio Agüero ”inte skulle träffa ett flodshästarsle med en banjo”.

Dagen efter gjorde han fem mål på 20 minuter.

• POSITIVA RESPONS:

På Valborgsmässoafton spelades den sista matchen på Strömvallen i Gävle, och jag skrev om mitt liv på denna klassiska arena. Det blev personligt – och bra, om man ska döma efter reaktionerna.

• MYSPYS:

Julafton hemma hos barn och barnbarn och familj hemma i Sverige…det framkallade en tår i ögat när jag tog taxi hem.