Ja, han kan se ut som djävulen själv, Ronnie O´Sullivan. Eller lite som den gamle svenske skådisen Tor Isedal. Mörka ögonbryn och utskjutande haka och en enastående förmåga att förvilla omgivningen, som i tv-serien Hedebyborna.

O´Sullivan är en absolut idol. Ett geni. En bolltrollare vid snookerbordet som världen knappt sett maken till.

Jag råkar vara snookerfan efter alla åren i det här landet. Även om jag aldrig har spelat själv på det stora bordet – jag är mer för poolbiljard – har jag inte kunnat blunda för hans fantastiska touch och speed runt bordet. Förr var det den vänsterhänte Jimmy White som var ”Zlatan” för mig, men sen Ronnie tog över som favorit är det bara han som gäller. Spelar lika bra från både höger och vänster, för övrigt.

Ronnie har vunnit allting och spelat in runt åtta miljoner pund. Han är så överlägsen att han liksom bara tar i när han behöver. Då gör han nästan på beställning en 147:a: det vill säga maxpoängen en snookerspelare kan uppnå med de röda och de gula, gröna, bruna, blå, rosa och svarta bollarna i rätt ordning. För att göra 147 måste du sänka alla röda och den svarta 7-poängsbollen i svit. Och det är jävligt svårt, ska ni veta.

I helgen som gick spelade den märklige O´Sullivan Welsh Open. Han hade då läge att göra 147 poäng igen. Men innan han satte den sista svarta bollen tittade han upp på tavlan och såg att bonuspengarna för att klara 147 ”bara” var 10 000 pund (135 000 kronor).

Det tyckte Ronnie var för dåligt betalt. Så han valde att sänka den rosa bollen i stället (som var något lättare) och nå poängen 146.

För detta får han nu massiv kritik i engelsk media, och det med rätta. Om han tyckte att 130 000 kronor var för lite för att göra 147 poäng kunde han ha gjort det ändå och sen skänka pengarna till välgörande ändamål. Till Barncancerfonden, eller nåt.

Men du vet aldrig med Ronnie. Han är son till en gammal fängelsekund och har haft trubbel med allehanda droger och psykiska problem och lever sitt eget liv utan att nån utomstående ska lägga sig i. Allting verkar vara i sin ordning nu på den privata sidan, men han är, som många bollgenier, väldigt egensinnig.

Just när jag skriver det här ringer det på mobilen. Det är The Suns sportchef Steven Howard som plingar från Paris – efter PSG-Chelsea – och undrar vad jag sysslar med.

– Skriver om Ronnie O´Sullivan, meddelar jag.

Så jag får en lång berättelse till livs när Steven en gång intervjuade Ronnie på en restaurang och biljardstjärnan, som svar på en invecklad snookerfråga, bara böjde sig ner till väskan nere på golvet och tog upp VM-pokalen.

Sen ställde han den mitt på bordet. Sen var det slutdiskuterat om snooker och sånt trams. Sen var det bara att beställa in mer dricka.