Sitter på tåget mellan Manchester och London. Det snöar i Stoke. Det är grått som fan i Milton Keynes. Det är inte muntert alls. I bästa fall kan man få en banan från serveringsvagnen, dragen av en butter, fetlagd man i röd tröja. Kanske en bira om man tjatar, men klockan är bara tolv på dan.

Drar in ett par öronsnäckor, kopplar upp mig till Virgin Trains Wi-Fi och söker mig till avdelningen Music. Vad ska man välja för att få sig själv på bättre humör?

Det hampade sig så att det blev Abba. Upplagd på nätsidan låg redan en full konsert av Den Fantastiska Fyrans liveframträdande på Wembley Arena 1979.

Åh…så inihelvitte bra.

Jag har ju tillbringat den mesta tiden av de senaste 15-16 åren i London och följt britternas totala, absoluta hyllningar till detta svenska band.

Agnetha, Björn, Benny och Annifrid har helt enkelt erövrat landet. Deras namn är lika kända som John, Paul, George och Ringo. Ingenting är större bland barn och vanliga familjer än svenska Abba.  De kan alla texter utantill, vare sig de sjunger allsång i skolan eller heter moster Margret och står och nynnar i köket. Varje nyårsafton är det speciella tv-kanaler ägnade åt Abba, till exempel.

Jag har till och med hamnat i hotellsviter under bortalandskamper med England där fotbollsjournalisterna haft musikaliska Abba-frågesporter och undrat vilken jag, som i alla fall är svensk, tycker är bästa Abba-låten?

– Svårt, en del av dem är ju bättre live. Jag kan ju jämföra,  sa jag efter en blöt VM-kvalkväll i Estland.

– Vadå live?

– Jamen, jag har ju sett dem uppträda livs levande, sa jag.

– Vad i helvete säger du?

Vilken uppståndelse. Gamla fotbollskrönikörer som skryter om att de faktiskt en gång sett Beatles eller Pelé eller Eusebio stannade till mitt i steget och sa:

– Du har alltså sett Abba live?

– Det kan ni ger er fan på, sa jag.

Det var Abbas sista konsert på Johanneshov i Stockholm, jag vet inte om året var 1980 eller 81, men Drottning Silvia var i alla fall där. Och jag tror att det kanske var den bästa spelning gruppen gjort. Abba var i fenomenal form. Allt satt klockrent.

Sonen var relativt nyfödd men behövdes inte ammas längre, mamman och jag fick läge att åka och se en show…och jädrar i mig, gissa om det var en show.

De slutade antagligen när de var som bäst. Men vilka låtar de hade sprutat ur sig på kort tid!

England – och resten av världen – glömmer aldrig Abba. Den här nationen spelar deras låtar fortfarande. Hela tiden.

Vi har ju vissa svenskar som gjort sig ett namn i England under senare år…som IKEA, H&M, Björn Borg, Stefan Edberg. Mats Wilander, Svennis, Lisbeth Salander, Zlatan Ibrahimovic och några fler som flimrat förbi i tv, samt några andra stjärnor jag borde minnas men inte kommer på just nu.

Men Abba är i alla fall störst. Så jävla störst och bäst så ni fattar inte.