Mohammad Ali är alltså död. Hela världen sörjer. Allt från presidenter till kungligheter, från filmstjärnor till musikens superstars, från andra hjältar inom idrotten, från gamla mästare och boxningsexperter, alla kallar honom givetvis Den Störste.

Jag märker att det är en smula känsligt att ifrågasätta epitetet ”Den bäste Idrottsmannen i Historien”. Det är ju sånt man alltid kan påstå bara rakt ut i luften med tanke på Ali´s fantastiska karriär, hans elegans i ringen, hans politiska mod, hans charm och hans humor.

Han var verkligen en man som satte avtryck i historien.

Man var han verkligen den bäste boxaren?

Jag går några verbala ronder mot folk som begriper det här bättre än jag, men jag är inte övertygad. Just nu känns det som om det är ungefär 60-40 till Ali i frågeställningen som engagerar mig mest:

Mohammad Ali-Mike Tyson.

Det verkar verkar vara lite av en generationsfråga. Alla i min ålder minns när Ali så elegant och taktiskt utmanövrerade George Foreman. De minns hans bitande sarkasmer innan matcherna. De beundrade hans dansande fötter och oefterhärmliga stil och kaxiga uttalanden (ett skryt som vi som skolbarn hatade när han skulle möta Sonny Liston). Alla höll på Liston i matcherna mot Gaphalsen.

Cassius Clay förvandlades ju till nåt annat sen. Han blev en idol som gjorde comeback efter comeback och slog ut de regerande mästarna i tungvikt.

Men låt oss bara tänka efter lite:

• Mohammad Ali var alldeles värdelös när han förlorade mot Leon Spinks.

• Han gick tre matcher tiden ut (42 ronder, tror jag) mot Ken Norton, förlorade den första, fick käken avslagen  och borde kanske ha förlorat alla tre.

• Han blev nedslagen mot lille Joe Frazier med en ruggig vänster och förlorade första matchen innan han vann de två nästa knappt.

• Han slogs ner av en lika ruggig vänster mot Henry Cooper i London och skulle förlorat om inte ringhörnan sprättat upp hans ena handske, fått den utbytt och gett Ali en evighet att återhämta sig.

• Han vann tidernas läggmatch, den andra mot Sonny Liston.

• Han gick 15 ronder mot Alfredo Evangelista, en medioker boxare som till och med Anders ”Lillen” Eklund besegrade om EM-titeln.

• Han förlorade på sin ålders höst mot Larry Holmes, som utklassade honom.

• Och till sist åkte han också dit mot Trevor Berbick.

Jag vet inte, men allt känns en smula rörigt här.

Mike Tyson skulle enligt min uppfattning ha gjort slarvsylta av alla de som Ali hade problem mot. Han slog också en åldrande Larry Holmes.

George Foreman slaktade i sin tur Joe Frazier två gånger på de mest grymma sätt. Och sen spöade han också skiten ur Ken Norton.

Så vad händer när Foreman möter Ali? Jo, Ali vinner. Det är närmast obegripligt.

Om Tyson hade fått möta Joe Frazier hade han mördat honom i ringen. Så vilken chans skulle Ali haft mot Tysons blixtsnabba attacker med stenhårda uppercuts mot njurar och käke? Skulle han klarat mer än ett par ronder?

Vi talar om de två när de var som allra bäst. Inte när Tyson föll mot Douglas, inte när Ali föll mot Holmes.

Men frågar ni mig, som sannerligen inte har nåt facit i hand, skulle jag satsat mina pengar på Tyson om han fått möta Ali.

Var Mohammad Ali störst – eller helt enkelt den största personligheten?