Billie Holiday är en av jazzhistoriens bästa vokalister. Trots att hon saknade traditionell sångskolning blev hon en legend med sin uttrycksfulla röst och distinkta frasering. Själv upptäckte jag Holiday efter att en sångpedagog rekommenderat henne som en av de bästa förebilderna en sångare kan ha. Spänt gick jag hem och letade upp hennes musik på nätet. Jag förväntade mig den honungslenaste av röster. Därför blev min första reaktion på Billies sång inte ”Åh, så vackert” utan snarare ”Vad är det här?!”.

Billie Holidays röst är egen, med ett särpräglat känslouttryck, och däri ligger hennes storhet. Många av låtarna som hon spelade in var jazzstandards, inspelade av många andra sångare. Men Holiday gjorde melodierna och texterna till sina egna, vilket gjorde tolkningarna både populära och odödliga. Billie såg sin sångröst närmast som ett musikinstrument: ”I don’t think I’m singing” lär hon ha sagt, ”I feel like I’m playing a horn… What comes out is what I feel”.

Holiday upptäcktes som 18-åring av producenten John Hammond på en jazzklubb i Harlem, New York. Hammond introducerade henne för stjärnskottet Benny Goodman som var klarinettist och bandleader. Tillsammans med Benny Goodmans orkester fick hon sin första kommersiella hit med singeln ’Your mother’s son in law’. Framgången ledde till flera storbandsturnéer – först med Benny Goodman och senare även med Count Basie’s orkester, och Artie Shaws orkester. Samarbetet med Shaw var banbrytande eftersom Holiday var en av de första kvinnliga afroamerikanska vokaliserna som sjöng med en ”vit” orkester.

Efter åren med storbanden blev Holiday soloartist. Hon utvecklande sin karaktäristiska scenpersonlighet – med gardeniablomman i håret och ett lätt bakåtlutat huvud när hon sjöng. Som soloartist spelade Holiday in två av sina mest framgångsrika singlar –  ’God bless the child’ och ’Strange fruit’. Den sistnämnda var kontroversiell på grund av sin kraftfulla text som beskriver hur svarta lynchas i den amerikanska södern. Vissa radiostationer förbjöd låten, men rabaldret bidrog snarare till sångens popularitet och spridning.

Under 40- och 50-talet hade Holiday allt större problem med sitt alkohol- och heroinmissbruk. På hennes sista album ‘Lady in satin’ från -58 hörs tydligt att rösten blivit mattare och raspigare, men med sin unika uttrycksfullhet i behåll. Holiday dog året därpå, 44 år gammal i sviterna av sitt långvariga missbruk. Hennes musik och hennes unika röst lever dock kvar som en självklar och aldrig falnande stjärna på jazzhimlen.

Du har nog vid det här laget listat ut att jag ganska omgående anslöt mig till skaran av Billies beundrare, trots min inledande skepsis. Vi på redaktionen har satt ihop en spellista med 50 av Holidays bästa låtar. Spåren är sorterade i utgivningsordning med debutsingeln ’Your mother’s son-in-law’ som start. Vill du lyssna in dig på några av Holidays highlights kan jag varmt rekommendera  ’Body and soul’, ’Strange fruit’ och hennes egenskrivna ‘God bless the child’.

– Maja Sönnerbo, WiMP-redaktionen