”Anna Järvinen kliver här fram som en av Sveriges mest originella och begåvade artister” så skrev musikkritikern Jan Gradvall för ett par år sedan när Järvinen släppte sitt andra album ’Man Var Bland Molnen’ Och originell är precis vad Anna Järvinen är. Hennes musik fyller det tomrum som uppstod när artister som Stina Nordenstam med flera upphörde att leverera nya musik frekvent för ett antal år sedan. Musiken är vacker, svävande och en aning vemodig med texter som berör, ord som känns nära. ”Det finns en trygghet i hennes röst som värmer vem som helst.” skriver journalisten Johan Wirfält i en intervju i Dagens Nyheter 2009.

Anna Järvinen började sin karriär i bandet Granada som splittrades 2003. Det var först fyra år senare som Järvinen debuterade som soloartist. Med sig har hon en smått formidabel orkester med bland andra Gustav Ejstes och Reine Fiske från Dungen. Om samarbetet säger Järvinen i samma intervju:  ”Från det att vi träffades första gången, sommaren 2005, har Gustav förstått precis vad jag håller på med. Om jag visslar en melodi så vet han exakt hur den går rytmiskt, han har samma tankar om arrangemang. Och jag har förstås inspirerats av hans musik”

2011 släpptes Järvinens tredje fullängdare som hon alltså är Nordic Music Prize nominerad för. ’Anna Själv Tredje’, som den mycket passande titeln är, är hennes hittills mest kritikerrosade. Albumet togs tillfälligt ur försäljning när hennes tolkning av Cocteau Twins låten ’Fotzepolitic’ inte föll medlemmarna Liz Fraiser, Robin Guthrie och Will Heggie i smaken. Den plockades sedemera bort från albumet.

Samma Jan Gradvall, vars ord inledde den här texten, motiverar nomineringen till Nordic Music Prize så här:
Born in Finland, moving to Sweden when she was six, Anna Järvinen creates a Tove Jansson-like pop world: dreamlike but at the same time very real; tinted with melancholia but at the same time free and happy. Musicians from Dungen follow her footsteps and read her thoughts.