Äntligen dags för en ny ”Bäst just nu”-lista! Den här gången går Kakan igång på en 16-årig Zya Zeeländska och Nora får äntligen höra nytt från Neko Case.

Kakans val:

Lorde – Royals
Men ja jävlar vad mycket bra kvinnliga artister det finns just nu. De är begåvade, unika, spännande och inspirerande. Att Lorde den lilla Nya Zeeländska popdonnan dessutom bara är SEXTON år gör nästan att det blir för mycket för mig. Alltså hon låter mycket äldre (åldersångest hej!).

Marlene ∞ – Bon Voyage
Kanske är det för att låten är producerad av franska Tepr från Yelle som jag går igång så mycket, är nämligen ett stort Yelle-fan. Kanske är det för att Bon Voyage är en perfekt balansgång mellan indie och väldigt kommersiellt. Kanske är det för att Marlene ∞ mixar skimrande syntar med härliga klubb-beats. Skit samma, Bon Voyage är hur som helst en riktig favorit just nu.

Ida Redig – Shout
Ida har lagt ifrån sig gitarren och förvånar oss med en riktig electrobomb. Hon har parat ihop sig med Melody Clubs Kristofer Östergren och det verkar helt klart bjuda på ett vinnande koncept. Det påminner lite om Lykke Li och iamamiwhoami – extremt bra med andra ord.

Maia Hirasawa – Sarah
Det är bara att tacka SVT och programmet ”Alla tiders hits” för den här versionen av Mauro Scoccos klassiska hit Sarah. Musiken för tankarna till CocoRosie men Maia har definitivt en djupare mognad i rösten än vad Bianca och Sierra Casady har.

M.I.A. – Come Walk With Me
”M.I.A. coming back with power, power!” Ja, är man coolast i stan kommer man automatiskt med på den här listan. Psykedeliskt och allmänt galet men väldigt härligt.

Noras val:

MØ – ”XXX 88”

Här har vi en artist som bara växer och växer för varje singelsläpp. 25-åriga Karen Marie Ørsted aka MØ har väl hajpats av alla som det går att hajpas av i år, och det med all rätta. Sångerskan besitter en egensinnig ”coolness” och ett musikaliskt uttryck som trots att det rör sig i ett medvetet 2013-electropop-landskap lyckas sticka ut. På nya singeln ”XXX 88” har Diplo från Major Lazer kopplats in, och resultatet är minst sagt lyckat.

Neko Case – ”Where Did I Leave That Fire”

Åh, som jag har längtat efter Neko Case! Efter att ha gått igenom en depression och en svår familjetragedi är hon nu tillbaka efter en fyra år lång paus från musiken. Även om vi känner igen den gamla Neko så är nya plattan (med årets längsta albumtitel?) The Worse Things Get, The Harder I Fight, The Harder I Fight, The More I Love You, definitivt en mörkare och mer vemodig uppvisning än vad folk/indie-sångerskan tidigare visat upp. En av höjdpunkterna är den dramatiska ”Where Did I Leave That Fire”.

The 1975 – ”Girls”

Brittiska The 1975 har spelat ihop i ett decennium, men det är först nu som det börjat bubbla om gruppen på allvar. Efter succén med überpoppiga singeln ”Chocolate” är nu fullängdaren äntligen här. Jag dansar mer än gärna runt till den snygga ”Girls”.

Volcano Choir – ”Alaskans”

Även om Justin Vernons skugga vilar tungt över Volcano Choir finns det ändå ganska tydliga skiljelinjer mellan 6-mannabandet och Bon Iver. Det hörs att det inte är ett enmannaprojekt, utan ett resultat av finslipat bandsnickeri. Trots att det i bland kan låta lite ansträngt och tillrättalagt är ändå nya plattan ”Repave” tillräckligt vass för att den ska få gå varm hemma hos mig under höstens dimmiga dagar.

Roosevelt – ”Elliot”

En av månadens finaste upptäckter är definitivt electroprojektet Roosevelt, som redan kommit att jämföras med akter som Disclosure och Totally Enormous Extinct Dinosaurs. I dagarna kom nya EP:n där jag gärna lyssnar på titelspåret ”Elliot”.