Den svensk/gambiske sångerskan Seinabo Sey är utan tvivel en av det mest intressanta namnen på den Scandinaviska musikscenen just nu. Den 24-årige musikern, som är aktuell med sin deput-EP ”For Madeleine”, har på mycket kort tid toppat diverse hitlistor tack vare Kygo-remix av singeln ”Younger”.

Seinabo Sey gör stark och catchy svensk popmusik och hittills ser hon ut att klara av den hårda konkurrensen. Även om hon hittills bara hunnit släppa tre singlar så har hon fått stor uppmärksamhet och betydande publicitet.Hon har hittat sin egen stil och sitt specifika ljud, och vi kan höra tydliga influenser från amerikansk R’n’B och texter hämtade ifrån sina gambiska rötter.

Vår danska reporter Anja Stilou Olesen träffade den svenska popkometen för att prata om debut-EPn, inspiratörer, genombrottet samt hur det är att vara en stark kvinna i en mansdominerad bransch.

Vad är ditt tidigaste musikminne?

– Den första låten som jag kan komma ihåg att jag hörde var i Gambia och jag måste ha varit omkring fem år. Min far var musiker och vid ett tillfälle var han tvungen att repetera en låt inför en konsert, så han sjöng den om och om igen. Jag tror det var ett stycke ur en fransk opera så jag kunde inte förstå vad han sjöng om, men melodin minns jag fortfarande.

Finns det någon speciell musik som fick dig att vilja bli musiker?

– Alicia Keys och Beyoncé är två stora förebilder. Speciellt Alicia Keys. Jag minns fortfarande första gången jag såg musikvideon till hennes singel ”Fallin'” – det var det vildaste jag någonsin hade sett. Jag älskade sättet hon sjöng på och hur hon såg ut!

Är R’n’B en genre som inspirerar dig?

– Lite grann. När jag var liten lyssnade mina föräldrar mycket på reggae – då hatade jag det men med tiden har jag lärt mig att älska musiken. Jag tittade ofta på MTV och det är verkligen något som jag saknar. Genom kanalen så introducerades jag till många olika genrer – även de som jag inte gillar. Men jag var tvungen att sitta kvar, lyssna och hålla tummarna för att nästa låt skulle vara något helt fantastiskt. Åh den tiden saknar jag!

Vad inspirerar dina texter?

– Det blir lite som det blir. Jag samlar på mig idéer hela tiden som jag skriver ner i ett anteckningsblock. Det kan vara alltifrån citationstecken, samtal, fraser och saker som jag hör i vardagen. Sedan lockar jag fram de när jag får ett bra beat av min producent.

Man hör tydliga influenser från Gambia. Tror du att det ger dig en fördel på den nordiska musikscenen?

– Det är många som säger så, men vet du vad? Jag kan faktiskt inte riktigt höra det själv. Om det är tydligt så beror det på mina texter. Gambisk kultur handlar mycket om att ge råd och om att förklara enkla saker med ett poetiskt språk – och det kan man höra om man lyssnar noga mina texter.

Så det är inte så viktigt för dig att musiken är influerad av Gambia?

– Inte speciellt. Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag inte västafrikansk musik. Det existerar bara i min hjärna och det är inget jag funderar som mycket på.

Hur kändes det att få debutsingeln ”Younger” utgiven i en Kygo-remix?

– Jag är faktiskt väldigt glad över det – speciellt eftersom människor har uppskattat den så mycket. Kygo använde hela texten vilket har betytt mycket för mig. Men ska jag vara helt ärlig så har jag inte funderat så mycket kring den remixen. Det var inte en del i min plan utan det bara blev så, vilket var otroligt kul! Jag är inte så rädd för att den ska skugga mitt eget album,

Var det svårt att nå genombrottet?

– Jag var väldigt lyckligt lottad som kände flera människor i branschen redan innan jag slog igenom, så det var relativt enkelt att få grepp om allt tekniskt och praktiskt – vilket jag är extremt tacksam för. Men jag tror även att det handlar om vilken scen du vill komma in i. Det är förvisso svårare inom vissa genrer än en del andra. I slutändan handlar det om att hitta ditt eget sound och göra det du vill – gör inte de andra vill utan lyssna på dig själv!

Musikbranschen är fylld med starka och självsäkra kvinnor nu för tiden; Beyoncé, FKA Twigs, Lykke Li och Mø för att bara nämna ett fåtal. På kort tid har även ditt namn fått en självklar plats där. Hur känns det?

– Det är faktiskt något som jag tänkt mycket på. Min far var mycket karismatisk och charmerande, och på många sätt var han till och med min idol. Men när det kommer till kvinnor är det lite mera nyanserat. Vi är lite mera komplexa och endimensionella i våra uttryck. En kvinna kan verkligen vara stark och sårbar på samma gång, men det slutar alltid med att den sårbara är den ”riktiga” kvinnan. Om du är för stark agerar du för mycket som en man, vilket inte är acceptabelt. Bara för att man utåt sätt ser stark ut så betyder det inte att man alltid är det. Jag framstår som säker och stark men samtidigt är jag, från och till, en sårbar människa.

Är detta något som du tänkt på gällande ditt album?

– Absolut. Jag arbetar nästan uteslutande med män och jag känner ofta att det finns skillnader mellan män och kvinnor – även i synen om att kvinnor ”bör” och vad vi kvinnor ”ska” och ”inte ska”.  Ibland kunde killarna som producerat åt mig säga ”Det där tror jag inte att du kan säga” och jag svarade alltid ”Men jag gjorde ju precis så”. Detta är inget som jag överanalyserar för så fort jag kommer upp på scenen inser jag att jag inte kan göra något som jag inte gillar.

I jämförelse med det du precis sa – hur tror du att folk ser dig som artist?

– Det har jag inte tänkt på. Men jag hoppas att folk kan se och känna min personlighet och se mig som en människa i det jag gör. Jag ser inte mig själv som en musikalisk hjälte eller frälsare. Jag är lika mycket människa som alla andra. Ingen är perfekt och det är inte något jag bryr mig om att bli. Inte heller gäller det mig som kvinna.

Tror du det är svårt att ta beslut som kvinna i musikbranschen?

Mycket. Kvinnor ska vara så perfekta som möjligt – perfekt hår, kropp, hud, kläder och allt annat. Men det är ingen som kan uppnå detta. Om jag vill gå utan smink eller ha vanligt, lite tråkigt hår så är det bara så. Det är bara materia! Det är musiken som är viktigt – inte skorna jag har på mig. Och förhoppningsvis är det den bästa signalen som jag kan skicka till mina fans.