Laleh Pourkarims senaste skiva Colors har precis kommit till världen. Vissa säger att hon är för egensinnig och borde spreta mindre och ”städa mer” medan andra tycker att Colors är alldeles för städad och för ”pop”. Själv tycker Laleh att skivan är precis så som hon vill att hennes musik ska låta nu. Vi tog en pratstund med en väldigt förkyld Laleh (det brukar komma lite sjukdom sådär när spänningarna släpper).

Helt superfärskt album ute – hur är magkänslan?

– Ja, jätte bra. Jag är glad över nya skivan och förväntansfull och mina steg känns lite gladare och lättare nu.

Ditt förra album Sjung var något av förra årets svenska album. Hur tusan har du hunnit spela in och släppa ett nytt redan?

– Jag började skriva på den här redan när vi började mixa och avsluta Sjung så på något sätt är Colors och Sjung lite sammanlänkade med varandra. Sedan var den helt plötsligt klar och jag ville inte vänta. Jag var otroligt inspirerad och reste mycket och fick många nya intryck av livet vilket gör att jag har lättare till att skriva då. Jag är själv lite förvånad, jag brukar vanligtvis tänka att nu var det den sista skivan, men så tror jag inte längre även om jag tror att det kommer dröja länge nu till nästa album.

Colors låter lite annorlunda än dina tidigare skivor, hur tänkte du kring låtskrivande och produktion?

– Som producent har jag varit lite noggrannare med ljud och instrumenteringen och när jag skrivit låtarna har jag redan då tänkt ut hur det ska låta och anpassat dem efter varandra, så hela produktionen säger vad texten vill säga. Annars har jag jobbat som jag alltid gjort ända sedan första början och inte ändrat på något, jag har fortsatt skriva och producera själv.

Den känns lite mer städad och kanske mer kommersiell. Har du anpassat dig efter publiken på något sätt?

– Där är man väldigt oense om det verkligen är så, en del säger att jag är för egensinnig och borde spreta mindre och ”städa mer” medan andra säger att det är för städat och för ”pop”. Själv tycker jag bara att det är precis som jag vill att min musik ska låta nu efter att jag varit producent i tio år nu snart så är det nog oundvikligen så att jag blir ”bättre” och formar en tydligare smak. Jag har ju producerat den som jag själv tycker passar låtarna och inte anpassat dem efter mitt artisteri och det kan resultera i att man inte tycker att det stämmer in på mig som person, men det är inte tanken heller, de ska vara fristående låtar.

Vilket är ditt egna favoritspår och varför?

– Vad svårt, mitt favoritspår just nu för tillfället är Speaking of truth och Goliatom. Dark shadow är dock den mest välskrivna låten på skivan och tar några omgångar att förstå om man inte gillar David Bowie vill säga.

Hur gick tankarna under inspelningen? Vad hade du för känsla?

– Inspelningarna har varit väldigt roliga och händelserika. Jag har varit ganska säker på hur varje låt ska låta och spelas in redan under låtskrivarstadiet så det har gått väldigt lätt, det enda som tar tid är själva utövandet och inspelningen. Men visionerna har varit satta redan från början. Inte Goliat dock, den tog jag bort alla onödiga trummor på precis innan mix och det var bra gjort. Nu är den mer öppen och full av rytm utan massa trummor som stör.

Vad är din största utmaning rent musikaliskt?

Jag har inga utmaningar när det kommer till musik, däremot resten av livet, men det tror jag att vi alla har.

Var skulle du helst vilja höra din skiva?

– Jag har redan hört min skiva, däremot skulle jag rekommendera att man lyssnar på den med texterna framför sig eller att man lyssnar när man har det lugnt omkring sig och kan leva sig in i låtarna. För det har jag gjort.