Den svensk/gambiske sångerskan Seinabo Sey är utan tvivel en av det mest intressanta namnen på den Scandinaviska musikscenen just nu. Den 24-årige musikern, som är aktuell med sin deput-EP ”For Madeleine”, har på mycket kort tid toppat diverse hitlistor tack vare Kygo-remix av singeln ”Younger”.

Seinabo Sey gör stark och catchy svensk popmusik och hittills ser hon ut att klara av den hårda konkurrensen. Även om hon hittills bara hunnit släppa tre singlar så har hon fått stor uppmärksamhet och betydande publicitet.Hon har hittat sin egen stil och sitt specifika ljud, och vi kan höra tydliga influenser från amerikansk R’n’B och texter hämtade ifrån sina gambiska rötter.

Vår danska reporter Anja Stilou Olesen träffade den svenska popkometen för att prata om debut-EPn, inspiratörer, genombrottet samt hur det är att vara en stark kvinna i en mansdominerad bransch.

Vad är ditt tidigaste musikminne?

– Den första låten som jag kan komma ihåg att jag hörde var i Gambia och jag måste ha varit omkring fem år. Min far var musiker och vid ett tillfälle var han tvungen att repetera en låt inför en konsert, så han sjöng den om och om igen. Jag tror det var ett stycke ur en fransk opera så jag kunde inte förstå vad han sjöng om, men melodin minns jag fortfarande.

Finns det någon speciell musik som fick dig att vilja bli musiker?

– Alicia Keys och Beyoncé är två stora förebilder. Speciellt Alicia Keys. Jag minns fortfarande första gången jag såg musikvideon till hennes singel ”Fallin'” – det var det vildaste jag någonsin hade sett. Jag älskade sättet hon sjöng på och hur hon såg ut!

Är R’n’B en genre som inspirerar dig?

– Lite grann. När jag var liten lyssnade mina föräldrar mycket på reggae – då hatade jag det men med tiden har jag lärt mig att älska musiken. Jag tittade ofta på MTV och det är verkligen något som jag saknar. Genom kanalen så introducerades jag till många olika genrer – även de som jag inte gillar. Men jag var tvungen att sitta kvar, lyssna och hålla tummarna för att nästa låt skulle vara något helt fantastiskt. Åh den tiden saknar jag!

Vad inspirerar dina texter?

– Det blir lite som det blir. Jag samlar på mig idéer hela tiden som jag skriver ner i ett anteckningsblock. Det kan vara alltifrån citationstecken, samtal, fraser och saker som jag hör i vardagen. Sedan lockar jag fram de när jag får ett bra beat av min producent.

Man hör tydliga influenser från Gambia. Tror du att det ger dig en fördel på den nordiska musikscenen?

– Det är många som säger så, men vet du vad? Jag kan faktiskt inte riktigt höra det själv. Om det är tydligt så beror det på mina texter. Gambisk kultur handlar mycket om att ge råd och om att förklara enkla saker med ett poetiskt språk – och det kan man höra om man lyssnar noga mina texter.

Så det är inte så viktigt för dig att musiken är influerad av Gambia?

– Inte speciellt. Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag inte västafrikansk musik. Det existerar bara i min hjärna och det är inget jag funderar som mycket på.

Hur kändes det att få debutsingeln ”Younger” utgiven i en Kygo-remix?

– Jag är faktiskt väldigt glad över det – speciellt eftersom människor har uppskattat den så mycket. Kygo använde hela texten vilket har betytt mycket för mig. Men ska jag vara helt ärlig så har jag inte funderat så mycket kring den remixen. Det var inte en del i min plan utan det bara blev så, vilket var otroligt kul! Jag är inte så rädd för att den ska skugga mitt eget album,

Var det svårt att nå genombrottet?

– Jag var väldigt lyckligt lottad som kände flera människor i branschen redan innan jag slog igenom, så det var relativt enkelt att få grepp om allt tekniskt och praktiskt – vilket jag är extremt tacksam för. Men jag tror även att det handlar om vilken scen du vill komma in i. Det är förvisso svårare inom vissa genrer än en del andra. I slutändan handlar det om att hitta ditt eget sound och göra det du vill – gör inte de andra vill utan lyssna på dig själv!

Musikbranschen är fylld med starka och självsäkra kvinnor nu för tiden; Beyoncé, FKA Twigs, Lykke Li och Mø för att bara nämna ett fåtal. På kort tid har även ditt namn fått en självklar plats där. Hur känns det?

– Det är faktiskt något som jag tänkt mycket på. Min far var mycket karismatisk och charmerande, och på många sätt var han till och med min idol. Men när det kommer till kvinnor är det lite mera nyanserat. Vi är lite mera komplexa och endimensionella i våra uttryck. En kvinna kan verkligen vara stark och sårbar på samma gång, men det slutar alltid med att den sårbara är den ”riktiga” kvinnan. Om du är för stark agerar du för mycket som en man, vilket inte är acceptabelt. Bara för att man utåt sätt ser stark ut så betyder det inte att man alltid är det. Jag framstår som säker och stark men samtidigt är jag, från och till, en sårbar människa.

Är detta något som du tänkt på gällande ditt album?

– Absolut. Jag arbetar nästan uteslutande med män och jag känner ofta att det finns skillnader mellan män och kvinnor – även i synen om att kvinnor ”bör” och vad vi kvinnor ”ska” och ”inte ska”.  Ibland kunde killarna som producerat åt mig säga ”Det där tror jag inte att du kan säga” och jag svarade alltid ”Men jag gjorde ju precis så”. Detta är inget som jag överanalyserar för så fort jag kommer upp på scenen inser jag att jag inte kan göra något som jag inte gillar.

I jämförelse med det du precis sa – hur tror du att folk ser dig som artist?

– Det har jag inte tänkt på. Men jag hoppas att folk kan se och känna min personlighet och se mig som en människa i det jag gör. Jag ser inte mig själv som en musikalisk hjälte eller frälsare. Jag är lika mycket människa som alla andra. Ingen är perfekt och det är inte något jag bryr mig om att bli. Inte heller gäller det mig som kvinna.

Tror du det är svårt att ta beslut som kvinna i musikbranschen?

Mycket. Kvinnor ska vara så perfekta som möjligt – perfekt hår, kropp, hud, kläder och allt annat. Men det är ingen som kan uppnå detta. Om jag vill gå utan smink eller ha vanligt, lite tråkigt hår så är det bara så. Det är bara materia! Det är musiken som är viktigt – inte skorna jag har på mig. Och förhoppningsvis är det den bästa signalen som jag kan skicka till mina fans.

Glädjande nyheter! Från och med idag kan du höra Seinabo Seys nya remix-EP exklusivt i WiMP. På EPn hör du bland annat remixer av Toyboy & Robyn, S.P.Y. och inte minst den omtalade danska Hedegaard.

Efter en spelning i Vitabergsparken och ett Facebook-meddelande från popkungen, låtskrivaren och producenten Oskar Linnros tog karriären fart. Seinabo Sey kom som en blixt från klarblå himmel och omfamnade hela musikvärlden. Debutsingeln ”Younger” kändes som en aptitretare och intresset ökade explosionsartat. Girigt frågade varje musikälskare ”När får vi höra mer?” .

Och det dröjde inte länge förrän vi fick den andra singeln ”Hard Time” och även om förväntningarna var överväldigande så levde hon upp till sin debutinsats. Endast 23 år gammal har hon jobbat med svenska storheter som Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Magnus Lidehäll. Hon har körat och turnerat tillsammans med Oskar Linnros och efter knappt ett år som soloartist känns hon som Sveriges största musikhopp.

Så Mycket Bättre, Pluras Kök och Jills Veranda. Ja, det senaste året har det har mer eller mindre varit omöjligt att inte ta del av Titiyos liv. Tidigare har den svenska sångerskan varit ganska skygg och hållt sig borta från media, men den senaste tiden har hon känt sig både redo och sugen på att få mer uppmärksamhet. Samtidigt som karriären nu går spikrakt uppåt så släpper hon musik på svenska, något hon tidigare fått förfrågan om att göra men inte vågat testa. Igår släpptes första singeln ”Drottningen är tillbaka” och när vi ringer upp Titiyo hörs det tydligt att hon är lycklig.

Hur mår du – du låter väldigt glad?

– Jag är väldigt glad! Livet leker just nu. Det känns så jäkla kul att släppa den här låten och skivan – min första svenska skiva och den blir så bra! Men det är så svårt för det finns också en risk att det inte blir bra, men jag har ändå hittat fram till något som känns bra för mig.

Hur kommer det sig att du gör ett album på svenska?

– Det var lite av ett momentum – jag upptäckte mig själv på svenska i och med min medverkan i ”Så Mycket Bättre”. Jag har fått frågan förut om att göra på svenska men har inte varit säker på om det är något för mig. I och med programmet så fick jag ett bevis på att jag klarar det där samtidigt som jag kan fortsätta vara Titiyo. Jag tog beslutet så sent som i oktober och har jobbat med det här projektet hela vintern tillsammans med Martin Sakarias och Dante.

Det samarbetet känns både otippat och kul. Hur kommer det sig att ni började jobba ihop?

– Jag headhuntade Lorentz & Sakarias för jag tycker dem är så fantastiskt bra och jag kunde se mig själv tillsammans med dem. Dagen efter ringde Martin upp mig och sa ”Ja, men vi kör. Jag känner mig superpeppad”. Sedan var det han som tog med sig Dante, för de har jobbat tillsammans tidigare, som också är en central och viktig del av mitt svenska projekt.

Kan du berätta om den nya singeln ”Drottningen är tillbaka”? Handlar den om dig?

– Först och främst handlar den om Stockholm men just titeln handlar om alla drottningar som delar på en härlig tron. Jag känner att om jag hade varit rappare kanske jag hade sagt att titeln handlar om mig själv, vilket den delvis gör, men det är så många drottningar som tar sin plats just nu; Sabina Ddumba, Seinabo Sey, Mapei, min syrra Neneh Cherry är bara några av alla drottningar! Jag tycker också att det är grymt med F!s framtågande eftersom det öppnar upp en skön feministisk acceptans. Men sen måste jag också säga att vår drottning Silvia har en självklar plats på tronen. För att summera det hela så handlar den här titeln om en ganska tung plattform med tunga kvinnor.

Känner du att den här singeln är representativ för resten av albumet?

– Ja, men det är den faktiskt! Den sitter bra ihop med resten av albumet, både vad gäller melodier och texter. Jag har skrivit mycket om Solna och Stockholm, och sjunger om mina platser i min stad. Det är första gången som jag kan sjunga om det jag är, inte bara vad gäller känslor utan också praktiskt så som vilka delar jag rör mig i och där jag kommer ifrån.

Tror du att lyssnaren kommer lära känna dig bättre?

– Absolut, det tycker jag. Hela förra året handlade mycket om det och den här skivan ger oss en chans att lära känna varandra bättre.

Det känns som man har sett dig överallt! Var du beredd på den mediauppmärksamhet du skulle få efter att ha varit med i ”Så Mycket Bättre” och ”Pluras Kök”?

– Haha, jag var nog det och jag var inte ens rädd för det. Tidigare har jag hållit mig undan så jag kände mig både beredd och lite sugen på det. I både ”Så Mycket Bättre” och ”Pluras kök” har det varit en fin stämningen som har gjort att jag trivts väldigt bra. Sen är det så klart superkul att det är så många som kommer fram och hälsar på mig som att de känner mig. Jag njuter faktiskt av det!

Hur har det varit att byta från engelska till svenska?

– Det började med en skräckkänsla! Det jag säger nu säger jag med all respekt, men jag var rädd för att fastna i samma fack som Lisa Nilsson, Tommy Nilsson och Mauro Scocco. Det dem gör är väldigt fint men det är inte jag och det viktigaste för mig är att vara min egen och fortsätta vara Titiyo. För att ta reda på vem jag är som svensksjungande artist krävdes mycket forskning och jag insåg bland annat att jag absolut inte kan sjunga på gammelsvenska utan måste sjunga med talspråk. Jag kan absolut inte sjunga ”Jag måste ge mig av” men jag kan sjunga ”Jag måste gå”. Sånt är viktigt att ta reda på för att kunna vara sig själv och inte gå in i en roll som jag inte kan stå för. Ett gott tecken på att jag hittat min roll är att jag inte ens reflekterar över att jag sjunger på svenska utan lyssnar efter detaljer.

Du har nu varit artist väldigt länge och jag undrar om du någonsin funderat över att..

– Lägga av? Haha!

Nej, absolut inte. Men om du känner att det är viktigt att förnya sig själv?

– Människor som säger att det var bättre förr är ett no no och de orkar jag inte ens prata med. Jag går igång på att hitta andan just nu och ibland känner jag mig hemma i det som pågår och i vissa perioder trivs jag inte alls. Nu till exempel så är det en fantastisk timing då det är mycket 90-talskänsla och jag känner mig hemma i min musik.

Skivbolaget berättade att du ville släppa materialet i tysthet men att de tyckte att plattan var alldeles för bra för att gömmas. Var det så?

– Haha, ja det var nog så innan jag hade den här singeln klar. Hur mycket man än vill smyga med den här singeln så kommer det inte gå. Men jag kände nog, som vi pratade om förut, att jag har synts så mycket i media den senaste tiden och kände inget behov av att slå på den stora trumman. Jag var nog inte så svår att övertala och om jag förut ville släppa albumet i smyg så jobbar jag idag för att det ska bli så bra som möjligt och kör i medvind. Jag känner mig trygg!

Slutligen undrar vi om du kan dela mig dig av dina musikfavoriter?

– Jag kommer definitivt lyssna på Dantes platta och Kris Kristofferson. Sen längtar jag tills Seinabo Sey, Mapei och Sabina Ddumba släpper mer musik. Men självklart blir det en total mixmatch av allt.