Återigen har en popexport satt Sverige på kartan. Tobias Jimson, Michel Flygare och Stina Wäppling är namnen bakom NONONO – poptrion som tokhyllats både i Sverige och utomlands.

Vi får tag i gruppens sångerska Stina i sminket inför medverkan i SVT:s Skavlan.

– Den här studion är inte läskig utan jag kan låtsas att vi inte ska vara med på tv så just nu känns allt rätt lugnt, berättar hon.

Brukar det vara läskigt med tv?

– När man gör ett vanligt live-framträdande är det mycket lättare att gå in i en känsla, det blir sällan samma effekt i en tv-studio. Då har man en inhyrd publik och jag känner mig lätt rätt löjlig.

Ni har hunnit göra en del tv-framträdanden ändå, vilket har varit coolast?

– P3 Guld var nog coolast scen och så där. Men Jimmy Kimmel var också riktigt häftigt, det var så overkligt och surrealistiskt!

Vad har varit galnast än så länge?

– Senaste USA-svängen var jobbig! Det var snökaos och vi blev insnöade på flygplatsen. Sedan försvann våra väskor och vi fick ha samma kläder på oss i en vecka. Jag fick tvätta mina trosor i vasken och hänga på elementen. Det var en konstig turné med mycket snö, olyckor och skit. Samtidigt spelade vi för den största publiken hittills.

Har ni hunnit landa i all framgång ni fått?

– Vi är ju verkligen mitt i det nu och vi har inte direkt hunnit sätta och ner och tänka oss in i det än. Det har verkligen blivit på en helt annan nivå än vad vi hade kunnat tänka oss! Det har varit så mycket nya upplevelser och val så det är mycket att tänka på och svårt att ta in. Men vi försöker sätta oss ner så ofta vi kan och bara uppskatta vad vi har just i dag. Vi ska vara glada och tänka positivt.

Hur tänkte ni att det skulle bli då?

– Tanken var väl inte att vi skulle göra ett projekt bara för att tjäna pengar. Vi hade känt varandra i två år innan vi började med NONONO. Jag var borta och pluggade psykologi men när jag var hemma på loven hängde vi och när jag flyttade hem igen för ett och ett halvt år sedan började vi lira ihop. Vi hade kul och blev väldigt kreativa tillsammans. Jag var låtskrivare innan men var sugen på att sjunga mina egna låtar för en gångs skull och Tobias och Michel ville producera. Vi förstod rätt fort att det skulle bli bäst om alla bara körde – alla fick bestämma.

Det kan ju tära rätt mycket på vänskapen att turnera ihop. Tror du att din psykologutbildning kan hjälpa till att hålla ihop NONONO?

– Man pluggar nog psykologi för att man är analytisk och eftertänksam. Jag tror det är viktigt att ventilera mycket och prata innan det blir problem och det gör vi i bandet. Sedan kanske jag har några extra strategier i bakfickan för att lösa problem innan de hunnit bli just problem, så vi kommer nog kunna hålla ihop ett tag.

Vad blir det nu?

– I år blir det liveturné och vi tar in två nya medlemmar för att spela med oss – en trummis och en på keys. Det blir turné för hela slanten.