Låt mig presentera Stoffe. Vår valp. Han är 15 veckor och rasen Griffon Bruxellois (vet ärligt talat inte hur man uttalar det så jag säger bryssel-griffon). Vi har haft honom hos oss sedan i tisdags.

Att ha valp har mer eller mindre gjort mig till ett neurotiskt vrak. Jag googlar allt. Alltså ALLT som går att googla om valpar. Just nu är jag mest orolig för att han är så ängslig om natten. Jaja, det löser sig.

Vi hade egentligen ställt in oss på rasen Kromfohrländer (vi och vi, jag ska understryka att jag har varit väldigt drivande i det här hundskaffandet). Den rasen är dock ovanlig och omåttligt populär just nu. I sådana fall hade vi behövt vänta ett-två år på att få en valp. Men vår perfekta hundskaffartid var nu eftersom både Christian och jag är hemma om dagarna.

När jag lade ner Kromfohrländerjakten halkade vi in på den här rasen. Den är positiv, tillgiven, har lätt att lära och tillhör gruppen sällskapshundar. Enligt mig är han storleksmässigt i allra minsta laget (max 5 kilo), jag hade gärna haft en lite större hund, men hans personlighet väger verkligen upp litenheten. Rasen är (märkligt nog!) inte särskilt eftertraktad i Sverige just nu, så det fanns valpar hos flera uppfödare som väntade på hem. Vanligtvis hämtar man ju valpen när den är åtta veckor, men Stoffe är som sagt 15.

Han har inte skällt en enda gång än, vissa valpar upptäcker inte skallet förrän de är lite äldre. Men det är väldigt skönt så här till en början. Nu prioriterar han större delen av sin tid åt att sova.