”Ditt liv kommer att förändras, du kommer att märka det snart. Du behöver inte göra någonting, bara vänta och se”. Så sa människor när jag började med yoga och personlig utveckling.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro, så jag tänkte att det var lika bra att vänta och se.

Det första som hände var att jag slutade köpa saker. I stället började jag göra mig av med saker. Jag lämnade säkert tio-femton säckar med prylar och kläder till Myrorna. Jag sålde det mesta av lite högre värde på Tradera. Jag kände ett starkt behov av att äga bara några få saker som jag värdesätter, inte 100-tals tillhörigheter som jag knappt bryr mig om.

Det andra som hände var att jag sminkade mig allt mindre och mindre. Det var inget jag bestämde mig för, det har bara känts självklart. I dag om det vankas ett festligare tillfälle så lägger jag på en tonad hudkräm och mascara, kanske lite läppstift. Det är allt. Till vardags sminkar jag mig oftast inte alls.

Det tredje som hände var att min klädstil förändrades. Jag började klä mig i lösare kläder. Långkjol och längre koftor. Samla på armband och hänga på mig rassliga långa halsband som jag i min barndom skämts så mycket för att min mamma ”spökat ut sig” i.

Det fjärde som hände var att jag slutade äta antidepressiva. Jag kände en dag i höstas att jag var klar med dem, så efter fem år började jag trappa ner. Och jag har inte märkt någon förändring till det sämre.

Sedan har det ju hänt andra saker i mitt liv, som ni ju redan vet. Att jag sagt upp mig och blivit frilans, att jag tatuerat mig, att jag skaffat en hund. Sådana saker.

Jag tycker det här är väldigt intressant. På ett sätt självklart, men ändå. Lite märkligt.