En av mina absolut sämsta sidor är min rastlöshet i kombination med lathet. 

Jag vill göra någonting, jag kan inte komma på vad jag ska göra, så i stället ligger jag och dumglor på mobilen och bara låter tiden passera förbi.

På helgerna kan jag ibland ligga förlamad i det här ”tillståndet”. Utomhus plockarna grannarna fram grillen, dukar bordet, öppnar första ölen. Jag går till fönstret och tittar och noterar att jag tycker att det ser underbart ut och sedan går jag och lägger mig på soffan igen. Jag förmår mig inte ta mig an någonting själv. Jag orkar inte ens gå till bokhyllan och hämta en bok. Det är ju så mycket enklare att bara scrolla igenom Facebookflödet igen.

Det här kanske låter som ett jävla lyxproblem. Det är det säkert. För någon som aldrig hamnat här måste det låta skrattretande! Det är väl bara att göra någonting! Gå upp! Ta en dusch!

Men när det händer är det inte riktigt så enkelt. Och det är fruktansvärt. Rastlösheten kryper i kroppen och jag får plötsligt 1000 idéer om vad jag skulle kunna göra men jag orkar helt enkelt inte resa mig och ta tag i någonting, för just då känns det lite för krångligt. Och i vilken ände ska jag ens börja ta tag i saker och ting? Minsta sak känns plötsligt överväldigande. Ju mer jag tänker, desto svårare blir det.

Jag fängslar mig själv i mitt eget huvud. 

Så länge har jag levt att jag VET att utifrån det här tillståndet kommer ingenting bra. Tvärtom. Härifrån föds ångest, skuld- och skamkänslor, tvångsmässiga tankar och oro. Det är som att hjärnan ibland inte är skapt för livet. Livet är för enkelt för att hjärnan bara ska kunna acceptera det rakt av.

Livet bara: Det är vackert väder, fy fan vad härligt!!

Hjärnan: Fast nu borde du ju faktiskt tänka på lite andra, VIKTIGARE saker. Fönstrena, till exempel. Har du tänkt på dem? De är jävligt skitiga kan jag meddela. Och du borde ta tag i deklarationen. Fast å andra sidan, du kanske bara borde gå ut, det är ju trots allt sol. Gör det. Gå ut och sätt dig i gräset och njut. Men då måste du först leta upp dina solglasögon. Och fixa saft. Och kanske gå och handla lite frukt? Det vore väl trevligt. Om du nu inte skulle ordna det ÄNNU trevligare och åka iväg någonstans? Hm, vart skulle du kunna åka någonstans då? Kanske borde jag googla några ställen.

Livet bara: Ligg där och fortsätt med ditt funderande du. Jag pågår här lite i bakgrunden under tiden:(