Jag är avundsjuk och dömande. Men jag jobbar på det.
avJag har massor av dåliga sidor i min personlighet. Jag skulle förstås önska att jag vore uteslutande öppen, inte fördomsfull, generös, tolerant och allt sånt där. Så är det inte. Eftersom jag är mänsklig har jag alla möjliga olika sidor i mig. Främst är jag dömande och avundsjuk.
Det här har till exempel hänt: jag har gått in på Facebook. Sett att en människa postat en bild på ett hus han/hon köpt. Här önskar jag att jag verkligen kunde känna uteslutande glädje. I stället blir jag stingslig, stänger ner Facebook och bestämmer mig för att jag ska sluta med trams som sociala medier.
Varför? För att jag är avundsjuk. Ja! Det är så enkelt och enfaldigt! Jag vill också köpa ett hus. Jag vill också ha en egen gård att kunna springa ut på på morgonen!
Jag skäms så mycket över de här negativa känslorna att jag trycker undan dem och i stället ska jag ”sluta med Facebook”. Det är ju inte direkt Facebooks fel att jag känner mig avundsjuk.
Problemet är att när jag inte låter mig känna de här negativa känslorna kommer jag aldrig att kunna acceptera att de finns där. För det är ju så: de här negativa känslorna kommer inte bara att hastigt och lustigt försvinna för att jag låtsas att de inte finns. De kommer ligga där och mola och göra mitt liv mer bittert. Jag måste tillåta dem för att kunna gå vidare.
Så det här försöker jag nu jobba med. Jag gör det med hjälp av den här boken som jag lånat av min mamma. Den innehåller en hel drös med övningar som går ut på att visualisera olika saker, så tycker du att sånt är flummigt eller konstigt så ska du hoppa över den. Men för mig är visualisering väldigt starkt och användbart.