Jag har verkligen inte tänkt vackra tankar den här veckan. Jag har varit otroligt stressad och känt mig ful, äcklig och allt sånt där. I morse höll jag på att jobba mig till en panikångestattack bara genom att tänka på allt jag borde göra. Jag borde fixa duschen som droppar, min iphone som är krossad, återvinna, ordna en gardinstång som lossat från väggen, kylskåpet är äckligt och ostädat, jag har mycket jobb nu, jag borde åka till veterinären med Stoffe för han verkar ha någon slags fel med öronen. Plötsligt kunde jag knappt andas.

Men så satte jag mig ändå för att jobba och vad händer? Jo, Stoffe tuggar sönder min laddare till datorn. Han har aldrig tuggat sönder någon sladd förut.

Sedan börjar en riktig jävla oturskarusell när jag ska åka in till stan för att köpa laddare och fixa min iphone. Det slutar med att jag irrat runt i FYRA TIMMAR. Alla jävla övergångsljus är röda, allt jag ska ha är slut och det tar  sammanlagt efter en hel del strul 3 1/2 timme att byta glas på min mobil.

AH! Jag höll på att bli galen.

Så tänkte jag: det här handlar bara om mina negativa tankar. Sen om det handlar om vad jag sänder ut till universum eller vad min hjärna väljer att uppfatta som jobbigt vet jag inte. Men jag vet att så här eländigt har jag inte haft det då jag tänkt positivt i alla fall. 

Det är så förbannat mycket krångel med allt om man väljer att SE krånglet. Tänker man för mycket på det så kommer du till slut knappt tro att du har tid att sköta din egen hygien för det är så mycket annat som måste göras.

Min mamma skrev så bra i dag när jag beklagade mig: släpp allt och bara gå ut i naturen. 

All den där skiten jag har i huvudet, det är bara krimskrams. Prylar och jobb som ändå kommer att ordna sig i slutändan. Har jag ordnat upp livet rätt bra fram tills i dag så lär jag klara den här dagen utan att gå under också.