Min önskan är verkligen att så många som möjligt ger yoga en chans. 

Jag tror på riktigt att det är ett steg mot en bättre och snällare värld.

Jag vet att det var menat att jag skulle börja yoga. Jag ser det så tydligt nu i efterhand.

Jag var på semester i Mexiko. En underbar resa som jag skrivit om här. Vi var ute på västkusten och prövade på att surfa för första gången i våra liv. Det var frustrerande och svårt. Jag hade styrketränat från och till i 10 år, men det hade jag ingen hjälp av nu. Nu behövde jag förlita mig på att havet skulle ta mig framåt. Jag kunde inte ta i allt vad jag orkade utan jag behövde släppa taget och bara andas med rörelserna. Någonstans där dök en känsla upp i kroppen: jag ska börja yoga. 

Med tanke på hur stel och eländig jag alltid varit så var det här en rätt så märklig idé. Men känslan var så envis och stark! Den sa: när du kommer hem ska du inte styrketräna, du ska yoga. Jahapp. Jag var så rädd första gången jag skulle gå in i yogasalen på Sats Zenit. Flera gånger kände jag: nej, det här går inte. Jag går tillbaka till omklädningsrummet. Det här var dumt.

Nåväl, slutligen hamnade jag i alla fall där på mattan. 

Så här i efterhand kan jag säga att jag hade ingen koll på vad jag gav mig in på. Jag trodde att jag skulle göra lite solhälsningar och stretcha kroppen här och var och att det sedan skulle det vara bra med den saken. 

Det jag inte över huvud taget fattade var vad det skulle göra med mitt psyke. Första gången hände väl inget särskilt, inte andra heller. Men jag fortsatte att gå och där någon gång efter 10-15 gången så började jag märka att mina tankar började skingras. Jag blev lugn. 

När jag yogat kanske 20-30 gånger så var jag alldeles salig efter klasserna.

Ju mer jag andades under klasserna desto mer saker hände inom mig. Jag tog på min kropp på ett helt annat sätt, mer kärleksfullt och med mer vördnad än jag någonsin tidigare gjort. Jag började bli mer och mer medveten om att det var samma gamla tankarna som malde på i mitt huvud, dag efter dag, på repeat: jag är inte tillräckligt bra, jag duger inte, jag måste bli annorlunda (även om min hjärna förstås hittade på lite olika kreativa sätt att formulera tankarna på så var det ändå samma budskap). Jag såg också hur trångsynt, dömande och enkelspårig jag varit i en hel del situationer i livet.

Kort sagt: jag såg allt skit jag gav mig själv, och andra. Hur orättvis och hård jag varit och jag förstod också att jag måste lägga av och bli snäll mot mig själv, för att också kunna bli … tja … en bättre, mer sann människa.

Det tog inte länge innan jag insåg andra saker. Att jag måste säga upp mig till exempel. Att den där tröttsamma och motiga tunga känslan handlade om att jag gått för länge på ett jobb när jag egentligen innerst inne drömt om att göra någonting annat. Det var en jobbig insikt, för jag hade ett fast jobb och en massa härliga kollegor. Det var krångligt, och ibland kändes det nästan vanvettigt, men det var ett steg jag var tvungen att ta, för min egen skull.

Yoga är så mycket för mig och för så många, många andra. Det känns löjligt att ens kalla det en träningsform. För det är terapi, en plats att hämta styrka och kraft ifrån. Yogan är en god vän som håller mig i handen. Yogan lärde mig att känna inåt och det är där svaren finns.

Har du inte testat yoga, eller kanske testat för många år sedan och inte riktigt kände att det funkade då? Testa! Jag gick en kurs i avslappningsyoga när jag var 20 och det blev inte så mycket med det. Jag låg på mattan och sov mig igenom klasserna.

Strunta i om huvudet säger att du är för gammal eller för ung eller har för ont eller är för stel.

Till en början behöver inte ens en yogamatta för att yoga. Det är bara att sätta dig på golvet och börja andas. Känn efter vad kroppen vill göra. Vill den stretcha nacken? Sträcka ut ryggen? Vill den försöka stå på händer? Gör det. Glöm inte att andas. Långa djupa andetag. Räkna till fem på inandning och fem på utandning. Blunda en stund och känner efter hur det känns.

Vilka tankar dyker upp?

Känner du dig fånig och dum? Bra! Det innebär förmodligen att du ofta går runt i livet och har svårt att ta dig själv på allvar. Där har du någonting att jobba med (jag har jobbat mycket med precis just det).

Känner du dig arg? Bra! Då är det just den ilskan som behöver komma ut. Låt den göra det! Tryck inte undan den som du antagligen gör till vardags.

Känner du dig evinnerligt trött? Ja, då behöver du troligtvis se över dina rutiner. Hur äter du, hur sover du, hur tränar du?

Det är det här som är det fina. Yogan tar fram allt. 

Jag har gått hos fem, kanske sex olika psykologer, kuratorer och en psykiater och det har väl liksom varit bra, men INGET har hjälpt mig att komma i kontakt med mig själv och få ett sånt lugn som yogan. 

Jag dissar inte andra träningsformer, jag utvecklades enormt genom styrketräningen och det blev ett sätt för mig att koppla bort verkligheten. Jag har läst om människor som gör Nordic military training och som menar att de är gladare, starkare och vågar lita mer på andra människor. Jag tror kampsport kan bota många rädslor och löpning kan vara oerhört meditativt. Yoga är bara det som funkar bäst för mig (och många andra) när det gäller att förena den yttre världen med den inre.

Yoga KAN vara alla roliga och invecklade positioner du ser på Instagram och Facebook, men det kan också vara att sitta ner och bara andas och sträcka ut handlederna. Om det är just det du behöver. Men det gör sig förstås inte lika snyggt på bild 🙂

Undrar du någonting, litet som stort, så är det bara att fråga i kommentarsfältet eller mejla (zlundberg@gmail.com). Om olika klasser eller yogamattor eller rädslor eller vad som. Jag blir så glad och vill så gärna försöka hjälpa. Vill du få mer inspiration kan du läsa om olika positioner och varför de är bra på Yoga journal.