Arkiv för October 2014

- Sida 4 av 4

Skapa lugn i hemmet.

av Zandra Lundberg
263ff995d41963313278077b35379233 2e6ec2bd9e990c661fed6d3136639be1_542bb4d6ddf2b33b1cfbf867
a819ceb12db31c8fd1b43991aebc83b1
Bilder från pinterest.

Jag tycker att det är viktigt att skapa en lugn plats i hemmet. En plats där du kan yoga, meditera, fundera, skriva eller lyssna på musik.

Som barn var jag besatt av myshörnor, speciellt hemliga krypin där jag skulle få vara helt ostörd. Sedan blev jag vuxen och började möblera hem enligt Ikeamallen: soffa, soffbord, säng, tv-bänk och köksbord. Varför? Det är ju så tråkigt egentligen.

Oavsett hur litet du bor så finns det alltid något litet utrymme till övers. Jag bor på 40 kvadrat men får gott och väl plats med yogamattan på golvet. På bokhyllan har jag ljus, rökelser och alla böcker jag älskar och inspireras av nära till hans.

bild-14
Kategorier Min vardag, Yoga

Den ensamma och fula sorgen.

av Zandra Lundberg

Sorg är en känsla som ofta förpassas till slutna rum. Varsågoda, gå in här i en kyrka och sörj att en älskad familjemedlem har dött. Stanna hemma från jobbet. Stäng in dig och slut om dig. Klä dig fult, missköt gärna din hygien och ät mat som är dålig för din kropp. Det är så det ”ska” vara. Frågan är om det är någonting vi bara hittat på.

När jag var ute och promenerade i går kväll funderade jag på det här. Efter naturkatastrofer och terrorattacker så har människor sörjt tillsammans på ett helt annat sätt. Det är okej att gråta och trösta på gatan, och även om sorgen självklart är lika stor så finns det något närande i den kollektiva överenskommelse om att smärtan får existera öppet.

Redan som barn började jag stänga in sorgen. Jag bestämde mig för att jag skulle hålla min sårbarhet för mig själv. Det kändes säkrast så. 

När jag spelade fotboll och stukade foten gjorde det så ont att jag ville kasta mig ner och gråta som ett litet barn, men jag det kunde jag ju förstås inte. Så jag hoppade runt och skrattade i stället, ”nej nej det gick bra, bekymra er inte om mig, jag ska bara vila lite här på sidan en stund, hahaha”. Det är bara ett exempel på tusentals gånger då jag har valt att stänga känslorna inne.

När Christian kom för att hämta sina grejer i går kväll så hade jag en stor klump av sorg i magen, men min instinktiva känsla, gud vet varför, var att han inte skulle få se mig gråta, så jag kämpade emot.

Nu brast det ändå och jag grät. 

Det är ju så skönt! Det är så otroligt skönt att känna, att bara släppa allt och gråta, få ut sorgen i stället för att kapsla in den i kroppen. Jag vill alltid ha det så, jag vill tillåta mina känslor att existera, både inuti och utanför kroppen.

Jag hörde något så enkelt häromveckan: att desto mindre du låter dig känna de negativa känslorna, desto färre positiva känslor förmår du känna. Det går (tyvärr) inte att stänga av en av sidorna och bara känna glädje och ingen sorg. Antingen tillåter du dig att känna eller så tillåter dig inte att känna. Alltså: känner du inte sorgen kommer du inte att kunna känna glädjen. I mitt fall är det tydligt: jag härbärgerade mina dåliga känslor tills jag till slut inte kunde känna något positivt, eller se någon mening med någonting över huvud taget. Och jag som trodde att jag hade ett vinnande koncept..

Sida 4 av 4
Follow on Bloglovin
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Frida Westergård, Emma Lindström, Mikael Hedmark och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB