Vilken otrolig kraft det finns i att bara göra saker! Inte fundera så jävla mycket. Bara göra. Jag har oroat mig min beskärda del för den här utbildningen, att folk här skulle äta amatöryogautövare som mig till frukost (nu är ju det en HELT orimlig tanke eftersom de är vegetarianer och veganer men jag tänkte väl att de i alla fall skulle skratta åt mig). Det fanns så många om och hur och tänk om.
Trams! Det blev ju såklart jättebra.
Oftast är det bäst att följa känslan och låta huvudet mala på med sina rädslor.
Nu blir det en FEST av klyschor här men livet är så himla kort! Om jag lever och har hälsan, hur många år har jag kvar? 50? 40? Vad vill jag hinna med på de åren?
När jag tänker så brukar det bli betydligt lättare att få någonting gjort.