Hippie happy! Jag blev godkänd. Vi blev godkända allihop. Jag höll min entimmes yogaklass i förrgår morse, och det här är så himla mycket skryt, men läraren sa att han älskade den, att det var en av de bästa han sett. Jag visste för länge länge sedan att jag kunde det här, att det fanns någon slags känsla för det. Jag visste det långt före jag bokade den här utbildningen. Det har bara handlat om mod. Att våga satsa när hjärtat säger ja, trots att huvudet går på om att jag måste bli vigare och få mer erfarenhet. Men vad jag till slut insåg var att det alltid går att bli vigare och samla på sig mer erfarenhet och plötsligt har en massa år bara runnit förbi och jag har inte ens börjat. Man måste ju börja någonstans.

Något som känns fantastiskt är att jag känner att jag under så många år utvecklat mitt uttryck genom skrivandet att det liksom bara flöt över i mitt sätt att lära ut yoga. Det är naturlig en förlängning av någonting jag redan gör. Något som redan är jag.

Gudarna ska veta att det här inte har varit en lätt månad, en ständig kamp mot huvudet och egot. Jag har lärt mig så mycket, om yoga så klart, men mest om mig själv. Om hur mycket kärlek det finns i den här kroppen bara jag har modet att hålla hjärtat öppet.