Det ena är Brunkans långa, med degen lagd i treslag som spricker upp fint i ugnen.

Det andra är långväggen på fähuset. Den har också spruckit upp, nästan lika snabbt som limpan, och ser ut som ett gigantiskt skuret pitabröd. Helt tomt i mitten och akut rasrisk. Definitivt inte lika fint. Där gick den helgvilan. Bannade skit.

Satt och tittade på bilder från sommaren och funderade på var jag ska ställa fler bikupor nästa år. En väldigt trevlig och avkopplande fundering.

Hittade en bild som jag glömt bort och måste nu fråga – har någon en aning om vad detta är för larv? Jättestor, med rött spröt och röd fläck på rumpan. Det vita är mina fingrar (med bihandskarna på).

Den kravlade i gräset den 17 september i år, så det är en sen sort. Ser ut som en svärmare av något slag, men den verkar inte finnas i min bok.

Bigubbarna Dzierzon, Langstroth, Mehring och von Hruschka. Bigummorna fick inte vara med.

Prenumerera å Bigården, tidning för biskötare. Så står det på en rätt kul gammal plansch med bifakta som jag hittade. Prenumerationsavgift kr 2 pr år, står det också.

Det var då det, anno 1913.

Vad som inte förändrats är till exempel specifika vikten av honung: 1,35–1,45.

1 kg svärmande bin innehåller fortfarande 10.000 bin.

50.000 bin av ädla rasen bygdens blandning kan under fullt drag dagligen samla 3 kg honung.

Drottningen lägger ägg från februari till augusti (dom kände inte min Gullan), 3.000 dagligen, årligen cirka 150.000. Under hela livstiden cirka 500.000.

Där ligger man trots allt i lä.

Satte en graham och en råg, när man ändå håller på. De bor tills vidare i varsin plastpåse, väldigt praktiskt.

Hörde förresten att McDonalds lägger ner all verksamhet på (kr)Island. Branschen är helt stekt på grund av finanskrisen.

Den lokala hamburgerkungen Jon Ogmundsson säger att han tänker satsa på lokalt producerad mat istället.

Helt galen är han nog inte, trots att en importerad vanlig matlök tydligen kostar lika mycket som en flaska whisky.

Terrorister. Varroa. Mobilmaster. Eller jordbruk som satsar på en enda gröda så långt ögat når.
Teorierna är många, men ingen har lyckats förklara varför bina försvinner i bland annat USA.
Nu finns kanske ett bra svar.
Amerikanska filmen ”Vanishing of the Bees” pekar ut bekämpningsmedel som orsak till det mystiska CCD, colony collapse disorder.
Enligt filmmakarna finns ett klart samband mellan en helt ny generation effektiva jordbruksgifter och uppkomsten av CCD.
Kemikalierna finns i växten från fröet och livet ut och sägs påverka bland annat binas immunförsvar och känsliga förmåga att navigera.
-Det är inte ett enskilt gift som är problemet utan hela det moderna jordbruket, säger filmmakaren själv.

Filmen visar också en del rätt hårresande exempel på biodling när den är som mest bisarr. Till exempel att tusentals bisamhällen hyrs ut av biodlare i Australien och flygs till USA i jumbojet, för att pollinera enorma arealer med ensidig gröda och kort blomningstid.
Tillverkaren av utpekade bekämpningsmedel, multijätten Bayer, har vägrat kommentera anklagelsen att man förgiftar honungsbin.

Måste sticka av lite och göra smygreklam.

En oerhört begåvad ung släkting har ett band som heter Von Hofstenz – och dom tävlar i Dansbandskampen i afton.

Kör så det ryker Ludde!

Man ska ha suuurdeg. Satte i morse en variant som ska utmynna i Brunkans långa (receptet kan googlas fram).

I kväll ska den lilla slatten matas, som vilket husdjur som helst. Börjar det inte jäsa och bubbla senast i övermorgon så sparkar man igång processen med lite honung.

Annars står burken med min egen H på skrivbordet.

Svinbaciller, vik hädan.

Ett par biodlare i min förening fick en fin gåva häromsistens. Förädlad honung, i form av klart alkoholhaltig bröllopsdricka.

Familjen som gav bort flaskan har rötterna i Eritrea (skrev nåt annat först, det var inte rätt alls) och hade tillverkat eget rakebränsle till festen. Honungen hade de handlat lokalt, precis som alla vettiga människor, och resultatet var absolut släkt med vårt maskrosvin.

En garanterat alkoholhaltig produktutveckling, intygas härmed från mötessekreteraren, som körde med (nästan) strikt avhållsamhet under provsmakningen. Allt för att inte kontaminera protokollet.

Nu börjar bisysslan bli vinterklart.

Ställde ner skålar från bästa porslinet med varsin rejäl slatt ättikssyra i, inne i staplarna med gamla och nya vaxade ramar.

En bit plexi under och en bit plexi ovanpå. Sen kan ni ju försöka festa på mitt vax, små mott. Gasdöden ska ni dö. Jag har visserligen inte sett er ännu, men ni sitter säkert och lurar i hörnen.

Somliga jagar älg så här års.

Jag har jagat kor. Eller rättare sagt kvigor.

Grannens Bregott-fabrik hade oanmäld utflykt i byn idag och dök upp i formation ur dimman.

Hela svärmen tog sig i god ordning hemåt så småningom, med en viftande och gormande biodlare i hasorna. Man vill ju inte ha dom klampande mitt i bigården.

Bisvärmar är nog enklare. I alla fall mindre.