Jag ska göra honungstryffel och ge bort.

Receptet är enkelt:  Värm honung, smält ungefär lika mycket mörk choklad av god kvalitet, rör ihop. Eventuellt också med en rejäl klick smör. Blanda sedan ner kakao tills massan blir lagom fast. Kan också spetsas med någon god likör.

Kavla mellan plastfolie och skär.

Bitarna blir festligare om de sedan rullas i kakao eller annat kletskydd och placeras i en form. Av folie eller direkt i naveln, som gåva till ett speciellt tryffelsvin, är mest en smaksak.

Om man inte kan göra det man vill så får man göra det man kan:

PS detta är inte någon sponsrad reklam. Bara den märkligaste musikvideo jag någonsin sett.

Skivor framför flustren var en bra idé. Och minst lika bra var att knyta fast dom ordentligt.

Midvinternattens köld är verkligen hård. Och det är tre-fyra månader kvar i frysboxen.

Usch, det kommer att stryka med bin den här vintern.

Det skrivs om bidöden och matproduktionen i dagens Svenska Dagbladet.

Om man bortser från lite generande sakfel angående bidöd så finns en del intressanta ekonomiska fakta i artikeln. Som att 84 procent av grödan inom EU officiellt är beroende av binas pollinering. Så EU vill satsa på bin i nya förslaget till gemensam jordbrukspolitik.

Miljoner euro står på spel.

Jag måste leta rätt på den där kön till guldregnet.

Undrar förresten varför de svenska yrkesbiodlarna aldrig citeras i dagstidningarna.

Gutarna skapar en ny parningsstation i fyrträdgården på Stora Karlsö.

Hela ön är (fantastiskt) naturreservat med prisbelönt vandrarhem och stenhårda regler, inklusive totalförbud att ta in nya arter. Men bina anses inte vara någon olägenhet, så Länsstyrelsen har sagt ja.

Hoppas det går bra. Läget är ju suveränt, även om fåglarna skriker dygnet runt.

Jag vill att det blir sommar nu. Varma vårvindar och maskrosor fyllda av nektar.

Det finns 20 kilo vinterfoder i varenda kupa. Torrvikt. När jag skulle göra sockerlösning av 140 kilo socker svor jag en del, men nu är jag rätt nöjd. Det ska ju bli svinkallt resten av året, om SMHI har rätt.

Hoppas bina klarar den här vintern också. En vargavinter till lär slå hårt mot många biodlare.

Som föreståndaren i lilla butiken brukar säga. Och mer snö är på väg. Bina har det i alla fall bra, det surrar rofullt i kuporna.

Så här ↓  kul kan man ha om man är biodlare i Kina. Under svärmen till vänster syns en liten bit av styrelseordföranden i biodlingsföretaget Quanjian Bee. Kvinnan till höger är en av hans anställda. Bilden togs i lördags, i samband med att man visade upp bina i provinshuvudstaden Nanning.

Kinesisk honung behöver nog all goodwill som går att uppbringa.

Om mina biodlande grannar har varroa utan att göra något – eller bekämpar på annan tid än jag – så kan jag bekämpa in i evigheten utan att komma särskilt långt. Ohyran kommer ju tillbaka direkt.

Tänk om det fanns ett gemensamt datum när alla biodlare i hela landsändan tog fram storsläggan och klippte till.

Samtidigt.

Någonstans mellan yngelfritt och nollgradigt, räknat på klimatzon.  En varroadödarhelg i oktober, återkommande lika säkert som julafton.

Då skulle helveteskrypen faktiskt gå ner för räkning.

Len och inte tillstymmelse till sandig. Åt det fasta hållet och bland de trevligare i konsistens och smak, så jag har kvalat in för SBR-etikett, om det varit aktuellt.

Inga bi-ben eller andra saker i botten av burken heller. Men det blev en generande minuspoäng ändå.

Jag kollade aldrig under locket innan. Eller rättare sagt – jag tog burken med bucklan. Smålänningen i mig tänkte att den är svårare att sälja, men man kan ju alltid bjuda på innehållet. Och just den burken hade en försmädlig liten partikel på ytan. Att det var en enda och pytteliten är ingen ursäkt. 

– Titta vilken tur vi har, sa experten glatt när han tog av locket. Pekade på en liten mörk prick som formligen lyste, och alla tittade intresserat. Medan mina öron blev illröda.

Skräpet var inte större än halva stortån på ett bi. Mindre än millimetern, så det blev inte mer än ett minuspoäng. Men det borde inte funnits där alls.

Lärpengar.

Min frukostburk.

Det är dags. Honungsprovning. Om bara några timmar.

Nu får vi se om jag hanterat binas underbara honung med tillräcklig kunskap för att få godkänt.

Inget i botten på burken som skvallrar om dålig silning. (Konsumenttips: Vänd alltid på burken och kolla!) Inga vaxrester eller annat främmande på ytan. Lagom fast och vackert skimrande. Rent och prydligt, inget klet och rinn. Vattenhalt under 20 procent. Och dessutom snyggt och prydligt burkat.

Plus att det naturligtvis ska smaka gudomligt.

Håll tummarna.