Ups, ”råkade” se tre innebandymatcher idag, så ni får ursäkta om detta drar iväg till ett rejält mastodont-inlägg.

***

Såg Falun mot Warberg nu ikväll.

Trevlig tillställning mellan två energifyllda lag. Jag hörde någon kommentar om energilöst, men håller inte med för fem öre. Gillade sannerligen det jag såg, inte minst från Warberg som går från klarhet till klarhet, snarare än att ge sken av tendenser att svalna av.

Sedan är det ju det där man älskar med idrott, och speciellt innebandy: ett lag kan vara bäst, men sedan så bara svänger det. Pang, bara. Lite så var det: Warberg var tyngre i två perioder och när Daniel Karlander dunkade in 3-2 i början av sista så kändes det som att hallänningarna skulle ta det där. Då tog Falun-coachen Thomas Brottman en, som det skulle visa sig, vältajmad timeout. Efter det växte Falun, förstakedjan dunkade in fyra raka mål och Falun seglade iväg till seger.

Kanske inte helt rättvist, men helt i enlighet med mitt tips.

Rasmus Enström om matchen:

– Vi var segstartade och Warberg försvarade sig bra och stängde ner ytorna för oss, men till slut fick vi hål på dem, sa han till TV12.

– I två perioder var Warberg bättre än oss, men vi var bättre i sista. De hade oss i brygga ett tag, men i sista knöt vi näven och gasade. Vi vågade släppa loss lite mer.

Det hände en del.

Kvar på näthinnan finns ju de hårresande misstagen. Alexander Rönnlund och Daniel Falk i Warberg samt Jonas Adriansson i Falun hade ju alla gemensamt att de bjöd motståndarna på mål. Rejäla blunders, dessutom, alla tre.

Annars, matchens läckerbit:

Ciya Hajos Rasmus Enström-passning till Rasmus Enström, en genomskärande boll som Enström bara behövde peta in. Enström själv hade inte slagit den bättre, om man säger så.

Till sist: snyggt av genomsympatiske Tero Tiitu att hålla ett dämpat jubel – eller ja, det var väl inget jubel alls, faktiskt – efter sitt mål, av respekt till sina gamla lagkamrater i Warberg.

***

Blickade också på Storvreta mot Dalen. Uppsala-laget vann med 8-3 till slut.

Den hade något lägre underhållningsvärde än toppmötet. Eller ja, betydligt lägre. Spelmässigt var det ju Storvreta som ägde boll mest hela tiden, speciellt i första perioden, och Dalen förmådde inte bygga speciellt mycket. Det mesta som hände kretsade kring Ketil Kronberg och Alexander Bodén, vilket förvisso inte var överraskande, men de är verkligen skrämmande ensamma.

Bodén föresten, han är som ett evighetsbatteri. Vilken energi, vilket jobb. Imponerande.

Annars? Nja, va. Känns som det finns mer att plocka ur Martin Tokos och Milan Tomasik som ska stå för det offensiva understödet till toppkedjan.

Storvretas Henrik Stenberg-lösa förstafemma – där Joakim Olsson vikarierade – ledde Storvreta till en tämligen komfortabel seger. Vikarie-Olsson slog ju föresten en magisk passning till Albin Sjögren vid 2-0, ursnyggt.

På tal om Sjögren: han är ju stekhet. Han har en förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfällen.

Han berättade för mig att Rickie Hyvärinen jämfört honom med Hannes Öhman.

Lite så. Inte samma humör kanske. Eller samma karakteristiska Öhman-energi. Men skottet finns där. De där distinkta avsluten som bara sitter.

– Jo, det är väl skottet vi har gemensamt, sa Sjögren till mig ikväll.

Sedan han blev uppflyttad i förstakedjan så har han gjort poäng i alla matcher och nu har han klättrat upp en bra bit i poängligan. Starkt av 19-åringen som pekats ut som ”the next one”. Själv hänvisar han främst framgångarna till förtroendet han fått.

– Jag får mycket förtroende vilket höjer självförtroendet. Då kommer per automatik skotten och passningarna. När man spelar så mycket som jag gör så ska man göra poäng, sa han, och berättade om vad han förbättrat sedan ifjol:

– Ifjol tänkte jag någon sekund längre i varje situation, nu agerar jag mycket snabbare. Och vågar ta fler skott. Men jag trodde nog inte att jag skulle få spela i förstakedjan redan i år. Men det är kul.

Visst har Albin Sjögren bra omgivning i Storvreta, men han har förtjänat att vara där och han har tagit tillvara på chansen han fått. Det klarar man inte om man inte är en riktigt bra spelare.

Annars så önskar man ju alltjämt mer av Rickie Hyvärinen och Fredrik Holtz som stundtals blev bänkade av coach Stefan Forsman idag.

Segern var föresten rättvis för Storvreta. Visserligen broderade man lite mycket stundtals vilket gjorde att det blev kladdigt, medan Dalen spelade ett rakare spel, men det var ingen fara på taket. Uppsala-laget var en klass bättre.

***

På damsidan idag såg jag toppmötet mellan Pixbo och Kais Mora.

Drog ju in mitt kryss där.

Men efter första perioden, som gick helt och hållet i Kais Moras favör, så kändes det ju ganska avlägset, men Pixbo åt sig in i andra och utjämnade. Sista var ganska jämn. Kais Mora hade länge ledningen innan Pixbo kunde kvittera i slutet och sedermera avgöra på övertid.

Och mitt i all stjärnglans så var det Pixbo-backen Stephanie Boberg – lite av en doldis för den stora innebandy-skaran – som klev fram. Hon spelade snyggt fram Sara Helin till 5-5 och dunkade sedan själv in övertidsavgörandet.

Pixbo-coachen Jonas Eliasson körde inte med sin tredjekedja i början av matchen, och jag tänkte att det aldrig kommer hålla mot malande Kais Mora, men så kastade han in den efter en stund, och jag tycker den trion – Alicia Fylke, Lisa Andebratt och Cecilia Habib Westh – var riktigt pigga i varje byte. Att man lirade på tre enheter tror jag var nyckeln till att man orkade till slut.

Sett till spelarmaterial kan man ju tycka att Kais Mora ska få ut mer. I sista perioden satte coachen Roger Jonsson ihop fjolårets superkedja med Anna Wijk, Therese Karlsson och Amanda Larsson igen, vilket så när gav segern. Jag vet egentligen inte varför den splittrats eftersom den är så bra, men kanske vill Kais Mora sprida stjärnglansen lite.

För övrigt: ingen Moa Tschöp i power play? Märkligt, även om det är trångt i stjärngalleriets PP-uppställning.

Matchens passning?  När high-risk-high-reward-backen Tone Einstulen slog en genomskärande cross till Therese Karlsson som bara behövde vinkla in bollen. Så jävla snyggt. Jag är ju ett fan av fantastiska passningar framförallt, men jag kan njuta av fina skott också, som det veteranen Camilla Jordansson bombade in i sista perioden. Smack, sa det bara.

Rättvist med Pixbo-seger? Hugget som stucket. Kryss efter 60 minuter kändes i alla fall logiskt.

***

Igår slog Täby tillbaka Iksu. Idag kom nästa skräll: Dalen lyckades vinna mot Rönnby. På bortaplan.

Den såg man ju inte riktigt komma. Inte alls. Rönnby hamnade i ett 0-2-underläge men vände till ett 4-2-övertag, och då kändes det helt enligt plan. Men istället för hemmaseger så svarade Dalen med fyra raka mål och bärgade en 6-4-seger.

Jag har dåligt minne, men detta är väl höstens största skräll hittills på damsidan?

Jag har ju mässat om att det inte finns några givna matcher i herrarnas SSL i år, men att damernas SSL ändå varit lite mer skiktad, lite mer förutsägbar. Men nu har vi några resultat på rad som skvallrar om att det kan skrälla till rejält på damsidan också. Kul, tycker jag.

***

Övrig SSL-innebandy idag:

Endre – Uppsala 3-1: Oj, det satt längre in än jag trodde att det skulle göra, men via tre Anna Jakobsson-mål så kunde Endre i alla fall slå tillbaka Uppsala på hemmaplan. Jakobsson har nu dunkat in 16 bollar i höst – bäst i serien tillsammans med Rönnbys Madelene Backlund.

Huddinge – Falun 6-5: Jämnt som väntat, Huddinge-vinst som väntat. Stockholms-laget låg under med en boll inför sista, men sköt sedan tre raka mål och avgjorde. Tre pinnar av Carolina Malmstedt, bland annat. Falun har nu släppt in 69 mål och har den skrämmande målskillnaden -40.

Linköping – Kais Mora 8-4: Toppen mot botten på pappret, vilket också gestaltade sig i verkligheten. Linköping, som vägrar släppa serieledningen, rusade i rask takt iväg målmässigt och vann också skotten med klara 30-17 till slut. Kul också att profilen Martin Karlsson hittat in på leverans-avdelningen igen: mål för femte matchen i rad idag.

Helsingborg – Sirius 7-2: Efter sex raka matcher utan någon trepoängare så lossnade det äntligen för Helsingborg. Och det gjorde det ordentligt, då 7-2-viktorian – i alla fall på pappret – imponerar rejält. De skånska stjärnorna steg fram: fyra pinnar av Linus Nordgren, tre mål av Daniel ”Magic” Johnsson och dubbla poäng av Jani Kukkola.

Pixbo – Mullsjö 10-4: Pixbos offensiv fortsätter att blixtra och med 84 mål så är man överlägset bäst i SSL. Förvisso sköt comeback-succén David Gillek såväl 1-0 som 2-0 för Mullsjö, men sedan åt sig Pixbo ikapp och i sista perioden var det inget snack där hemmalaget vann med 5-0. Pixbo hakar därmed på Linköping i toppen.

Granlo – AIK 7-4: Det var en nyckelmatch för AIK för att komma ikapp lagen ovanför nedflyttningsstrecket, men istället tappade man rejält med mark när Granlo kunde vinna med 7-4. Sundsvalls-laget skapade därmed mer andrum nedåt i bottenstriden. Anton Samuelsson är ju också i kanonslag och svarade för två mål och två assist – han har gjort elva poäng på de fyra senaste matcherna.

Växjö – Höllviken 7-6 (ot): Detta ständiga Höllviken. Keepern Carl Hansson var tydligen magisk när den skånska nykomlingen bärgade en pinne borta mot Växjö, men det satt hårt åt. Specielle målskytten Pontus Karlson – som varit mållös i två matcher – kvitterade till 6-6 med bara tre sekunder kvar att spela. Fixstjärnan Johannes Wilhelmsson sköt Höllvikens tre första mål i matchen – plus hade en assist – och är nu uppe på en sjätteplats i poängligan. Ludwig Persson övertidsavgjorde för Växjö, för övrigt.

***

Och så då lördagens matcher, som jag inte berört. Samtliga i damernas SSL.

Telge – Karlstad 5-4: Starkt av Telge att plocka en trea mot Karlstad. Laget hade både 3-0 och 4-2, men Karlstad bet sig fast och kom ikapp till 4-4 innan Telge via Johanna Norin kunde avgöra. Karlstad har fastnat i botten.

Djurgården – Jönköping 10-1: Ganska skaplig målform på Djurgården just nu, 10-1 mot Jönköping och totalt 23 gjorda mål på de två senaste matcherna. Det kan ju jämföras med Falun som gjort 24 mål på hela säsongen. Hur som: det var inget snack mot JIK där DIF avgjorde i första via en 5-0-ledning.

Iksu – Täby 3-4: Givetvis en storskräll, även om Iksu samma dag annonserade tränare Mathias Bergsdorfs avhopp. Täby ledde med både 2-0 och 3-2 men Iksu åt sig ikapp – men när Ellen Sjöström sköt 4-3 så orkade hemmalaget inte svara. Succén Jennifer Stålhult satte en Täby-kasse. Noterbart också att Sara Attermo satte ett Täby-mål – fjolårets poängmaskin som Iksu ville värva i somras.

***

Imorgon presenteras den svenska VM-truppen.

30 namn ska bantas ner till 20. Men vi vet redan en hel del och det kommer nog inte dunka in massa skrällar, om man säger så. Det handlar mer om vilka som tar de sista utfyllnadsplatserna. Att Viktor Klintsten, Johan Roos och David Gillek inte finns med i sluttruppen har redan läckt ut, och det skulle överraska enormt om Simon Jirebeck eller Jonas Svahn skulle komma med. Spelare som Joel Kanebjörk och Linus Henriksson kan vi nog också räkna bort.

Känns alltså som att 23 man slåss om 20 platser.

Så här tror jag det blir:

Målvakter: Patrik Åman given. Johan Rehn lär ta andraplatsen även om jag hellre sett framtidsmannen Jon Hedlund. 

Backar: Martin Östholm, Mattias Wallgren, Mattias Samuelsson, Robin Nilsberth och Rasmus Sundstedt givna. Ganska offensivt, så Anton Karlsson får också en biljett som defensiv rese, och sedan hoppas jag på framtidsmannen Emil Johansson (som ju också kan lira forward).

Centrar: Alexander Rudd, Karl-Johan Iraues och Johan Samuelsson tar de tre centrala rollerna. Och Rickard Eriksson är med som backup.

Forwards: Rasmus Enström, Kim Nilsson, Patrik Malmström och Henrik Stenberg tar de offensiva topp-6-platserna. Skicklige Linus Nordgren ska också med. Tror också Johannes Larsson tar en tröja i kraft av sin mångsidighet. Alexander Galante Carlström tas med som joker – han kan avlasta i toppenheterna när det behövs och är perfekt att kasta in om det låser sig.

Utanför: Johan Rehn, Viktor Klintsten, Johan Roos, Kasper Hedlund, Jonas Adriansson, Joel Kanebjörk, David Gillek, Jonas Svahn, Linus Henriksson, Simon Jirebeck.

Imorgon får vi facit.