Om Erik Hamréns uttagning av EM-truppen var väntad och fri från överraskningar kan vi vänta oss något helt annat i eftermiddag.
Roy Hodgson kommer att bjuda på minst en bomb.
Rio Ferdinand petas.

Eftersom den engelska pressen rycker i alla tänkbara trådar så fick vi redan i går några besked:
* Kyle Walker är skadad och missar mästerskapet.
* Peter Crouch och Micah Richards har fått beskedet att de inte är med.
* Rio Ferdinand petas till fördel för John Terry, enligt Manchester United-spelaren själv. Jag räknar med att det bekräftas i eftermiddag.
Att Ferdinand får stanna hemma är en stor nyhet runt om i världen, men inte så överraskande om man följt händelserna under säsongen.
Efter John Terry-caset där han misstänks ha förolämpat Anton Ferdinand gick det inte längre att se en harmonisk trupp med både Terry och Ferdinand.
Roy Hodgson blev tvungen att välja.

England är redan det mest skadedrabbade landslaget inför mästerskapet. Jack Wilshere, Chris Smalling är skadade sedan tidigare, dessutom råder ett stort frågetecken kring Darren Bent och ett litet kring Scott Parker.

Med dessa förutsättningar i åtanke hade min trupp sett ut så här:

Målvakter: Joe Hart (Man City), Robert Green (West Ham), John Ruddy (Norwich).
Kommentar: Joe Hart grundpelaren i det här laget. Ben Foster hade varit mitt andraval, men han har av någon anledning sagt nej till landslagsspel för att fokusera på klubblaget. Jag väljer Green framför Scott Carson.

Försvarare: Glen Johnson (Liverpool), Phil Jones (Manchester United), John Terry (Chelsea), Joleon Lescott (Manchester City), Gary Cahill (Chelsea), Ashley Cole (Chelsea), Leighton Baines (Everton).
Kommentar: Eftersom Roy Hodgson bedömt att han måste välja mellan Rio Ferdinand och John Terry så gör jag detsamma. Det fungerar inte att komma till ett EM med två mittbackar som har meningsskiljaktigheter. Jag väljer Terry. Rio Ferdinand har problem med sin rygg och har blivit skadebenägen på äldre dar. Han har gjort en stark säsong, men det faktum att han tappat i snabbhet har gjort honom mindre effektiv i en-mot-en-situationer.
Försvarssidan ser tunn ut till antal, men kom ihåg att Phil Jones är högerback/mittback samt att Glen Johnson kan spela högerback/vänsterback. Den flexibiliteten bör släcka de mest akuta bränderna.

Mittfältare: Theo Walcott (Arsenal), Aaron Lennon (Tottenham), Paul Scholes (Manchester United), Steven Gerrard (Liverpool), Gareth Barry (Manchester City), Frank Lampard (Chelsea), Scott Parker (Tottenham), Ashley Young, (Manchester Utd), James Milner (Manchester City).
Kommentar: Här har jag min ”bomb” i truppen: Paul Scholes, 37. Jag ser honom inte som en startspelare, men som ”impact player” från bänken är han en av Premier Leagues bästa. Därför väljer jag honom framför Michael Carrick. Carrick har gjort en bättre säsong än Gareth Barry, men Barry är inspelad i landslaget och har hittat ett bra samarbete med Scott Parker. Som truppspelare är Carrick begränsad, han är som bäst när han får en viktig roll (som har fått i Manchester United). Jag hade gärna tagit med Arsenals Alex Oxlade-Chamberlain, men jag har redan yttrar så jag klarar mig.

Anfallare: Wayne Rooney (Manchester United), Danny Welbeck (Manchester United), Andy Carroll (Liverpool), Daniel Sturridge (Chelsea).
Kommentar: Här väljer jag mellan Andy Carroll och Peter Crouch. Fram till för en månad sedan hade valet varit Crouch, men Carrolls form senaste månaden har varit riktigt lovande. Det handlar dessutom om tröjan som fjärdeanfallare, så speltiden är begränsad till kortare inhopp. Och då känns Carroll mer intressant för att förändra en matchbild.
Om Darren Bent blir frisk så tar jag med honom framför Carroll.

Min startelva (bästa alternativet):
Joe Hart – Glen Johnson, Gary Cahill, John Terry, Ashley Cole – Scott Parker, Steven Gerrard – Theo Walcott, Wayne Rooney, Ashley Young – Danny Welbeck.

Min startelva (utan Rooney som är avstängd första två matcherna):
Joe Hart – Glen Johnson, Gary Cahill, John Terry, Ashley Cole – Scott Parker, Gareth Barry- Theo Walcott, Steven Gerrard, Ashley Young – Danny Welbeck.

***
Hur hade din trupp sett ut?

Vissa var dyra, andra var billiga, andra var gratis.
Det som är gemensamt är att dessa spelare har succé i sina klubbar.
Här är min lista över säsongens 15 bästa värvningar i Premier League.

Såna här listor är alltid kluriga. Man måste självklart väga in hur mycket en spelare kostat när man avgör hur bra värvningen varit.
Den här listan bedömer inte låneaffärer. Därför finns det ingen plats för exempelvis Gylfi Sigurdsson.
Jag har heller inte bedömt potential utan bara bidraget den här säsongen. Alex Oxlade-Chamberlain kan säkert bli en superstar i framtiden, men det tar vi inte hänsyn till här.

SÄSONGENS 15 BÄSTA VÄRVNINGAR

15. Steve Morison, Norwich
£2,5m från Millwall
Ett annat Lambert-fynd. Morison bildade ett fruktat anfallspar med Grant Holt. Med sin snabbhet och löpvilja fyllde han ut Premier League-kostymen direkt.

14. Brad Friedel, Tottenham
Gratis från Aston Villa
Ligans mest underskattade målvakt det senaste decenniet. Friedel har stått samtliga ligamatcher och hållit Gomes på bänken. Stabil; gör sällan misstag.

13. James McClean, Sunderland
£350 000 från Derry City
Steve Bruces superfynd som Martin O’Neill sedan lyfte upp i A-truppen. Sedan McClean kom in i laget i december han han varit en av ligans bättre vänsterspelare. Snabb, hård och respektlös.

12. Anthony Pilkington,, Norwich
£2m från Huddersfield
Paul Lambert har gjort till en konst att fynda i den lägre divisionerna. Pilkington är ett perfekt exempel. Hämtad från League One inför säsongen har han gjort åtta mål från sin yttermittfältsposition.

11. Mikel Arteta, Arsenal
£10m från Everton
Köptes efter att Cesc Fàbregas sålts till Barcelona och Arsenal var i djup kris. Arteta tog en mer defensiv roll och blev balansspelaren som skapade tid och utrymme till spelare som Alex Song och Tomas Rosicky.

10. Sebastian Larsson, Sunderland
Gratis från Birmingham
”Seb” började med ett drömmål i debuten på Anfield och fortsatte leverera stormatcher under hösten. En av ligans bästa frisparksskyttar och alltid ett hot med sina inlägg. Dessutom en klok, lojal spelare i defensiven.

9. Yakubu, Blackburn
£1m från Everton
Blackburn var tvunget att trolla och när fönstret var på väg att stänga fick de loss Yakubu från Everton. Det blev ett av säsongens fynd. Utan hans mål och fysiska närvaro hade Blackburn åkt ur långt tidigare.

8. Nikica Jelavic, Everton
£5m från Rangers
Everton har letat efter en pålitlig striker i många år. Nu verkar de ha hittat rätt. Jelavic blev en dundersuccé efter flytten från Rangers. Ruskigt effektiv straffområdesspelare.

7. Juan Mata, Chelsea
£23,5m från Valencia
Anpassningen till engelsk fotboll brukar kunna ta tid, men det gjorde den inte i Matas fall. Redan lagets viktigaste offensiva spelare och den som laget bör byggas kring.

6. Sergio Agüero, Manchester City
£38m från Atlético Madrid
Prislappen var ohälsosam, men Agüero lyckades faktiskt motsvara den. En av ligans absolut bästa spelare och hans avgörande mål är väl värt varenda pund om du frågar Shejk Mansour.

5. Yohan Cabaye, Newcastle
£4,3m Lille
En av nyckelspelarna när Lille vann ligan ifjol. Det märkliga var att Newcastle fick loss spelaren så billigt då Cabaye redan var fransk landslagsspelare. Rörlig, klok, begåvad.

4. Papiss Demba Cissé, Newcastle
£10m från Freiburg
Vi hade sett honom ösa in mål i Bundesliga, men få hade trott att han skulle leverera ännu mer i Premier League. 13 mål på 14 matcher var mer än Geordies-fansen kunnat drömma om.

3. Scott Parker, Tottenham
£5,5m från West Ham
Vald till ligans bästa spelare ifjol. Under hösten var Parker ännu bättre än så. Blev den perfekta komponenten på ett Spurs-mittfält med offensiv kompetens i överflöd.

2. Michel Vorm, Swansea
£1,5m från Utrecht
Det var nog inte många som hade järnkoll på Michel Vorm innan han presenterades i Swansea. Efter en säsong där han varit en av ligans bästa målvakter vet de flesta Premier League-anhängarna vem han är. Bortsett från tavlan borta mot Arsenal har han knappt gjort några misstag.

1. Demba Ba, Newcastle
Gratis från West Ham
Senegalesen gjorde en bra vår i West Ham i fjol, och de lär ångra att de inte säkrade hans tjänster. Newcastle högg och fick en Bosmanspelare som gjorde 14 mål under hösten. Målproduktionen stannade av under våren, men det berodde mest på att han fick en annan roll. Han var fortfarande nyttig för laget.

***
Har jag missat någon som borde vara med här? Vem tycker du är säsongens värvning?

***
Ni har väl inte missat att ni kan rösta på era favoriter i Svenskafans årliga omröstning där man utser Sveriges bästa sportjournalister?

Den tjugonde Premier League-säsongen är avklarad.
Hur skulle en tidernas elva se ut?

Fansen har fått rösta fram sin favoritelva. Då blev laget så här:

Peter Schmeichel
——————————-
Gary Neville
Tony Adams
Nemanja Vidic
Ashley Cole
——————————-
Cristiano Ronaldo
Paul Scholes
Roy Keane
Ryan Giggs
——————————-
Thierry Henry
Alan Shearer

Experterna har fått ta fram sin elva. Då fick dessa spelarna förtroende:

Peter Schmeichel
——————————-
Gary Neville
Tony Adams
Rio Ferdinand
Ashley Cole
——————————-
Cristiano Ronaldo
Paul Scholes
Steven Gerrard
Ryan Giggs
——————————-
Thierry Henry
Alan Shearer

Jag fick ju uppdraget att ta ut en sån här elva i Euro Talk häromveckan. Jag valde dessa spelare:

Peter Schmeichel
——————————-
Gary Neville
Tony Adams
Rio Ferdinand
Ashley Cole
——————————-
Cristiano Ronaldo
Paul Scholes
Steven Gerrard
Ryan Giggs
——————————-
Thierry Henry
Alan Shearer

***
Hur ser din favoritelva ut baserat på de 20 Premier League-säsongerna?

***
Så fort jag får tid över – förhoppningsvis idag – ska jag börja med säsongssummeringarna.

Det kunde bara bli så här.
Efter en av de roligaste, galnaste Premier League-säsongerna vi sett skulle vi förstås få ett sista crescendo:
Den häftigaste slutomgången sedan Liverpool och Arsenal möttes i en ren seriefinal 1989.

I England händer det att tidningar och publik driver med Sky. I sina tappra försök att locka så många tittare som möjligt har tv-kanalen för vana att ge sina söndagssändningar epitet som Super Sunday.
Det krävs inte mycket för Super Sunday-stämpeln. Det kan räcka med att Liverpool möter ett Aston Villa med två raka vinster.
Ord som används frekvent tappar i betydelse. Så nu räcker det inte längre med Super Sunday. Nu är det Grand Slam Sunday som gäller.
Det låter pompöst, men för en gångs skull är det motiverat att haussa en omgång.
Det är den häftigaste slutomgången som jag kan minnas i Premier League.
Vi har inte bara en titelstrid. Vi har strid om tredjeplatsen, fjärdeplatsen, slaget om Merseyside – för att inte tala om kampen om att rädda kontraktet.
Här är en guide till dramat i eftermiddag – sakerna som vi måste hålla koll på.

1) Titelracet
Manchester City kan skriva historia genom att vinna ligan för första gången sedan 1968. I så fall blir de den femte klubben att vinna Premier League efter Manchester United, Arsenal, Blackburn och Chelsea.

2) Slaget om tredjeplatsen
Med Chelseas framgång i Champions League är slaget om tredjeplatsen hetare än någonsin. I vanliga fall räknar vi ju med att laget som slutar fyra ändå grejar kvalet på hösten. Den här gången kan ligafyran bli snuvat på CL-miljonerna redan innan man fått chansen att kvala.
Arsenal sitter i förarsätet när de reser till The Hawthorns. Seger mot West Bromwich räcker. Tottenham, en poäng bakom, tar emot Fulham. Samtidigt har Newcastle en liten, liten chans att snuva Londonlaget om man vinner mot Everton samtidigt som Arsenal och Spurs förlorar.
Om Chelsea vinner CL-finalen kommer fjärde- och femteplatsen att ge spel i Europa League.

3) Slaget om fjärdeplatsen
Även om Arsenal skulle springa iväg till en tidig ledning mot West Bromwich har vi racet om fjärdeplatsen kvar i bakfickan. Champions League-spel kan avgöra de här klubbarnas framtid. Det går inte att beskriva matchernas tyngd tydligare än så.

4) Bottenstriden
Wolves och Blackburn är redan ur. Nu ska det avgöras vem som får göra dessa sällskap ned i Championship. Titlelstriden i all ära, men faktum är att nedflyttningsstriden brukar vara ännu mer kittlande när ligan drar ihop sig. En del klubbar som åker ur studsar tillbaka direkt. Andra åker hiss genom ligasystemet, drabbas av ekonomiska svårigheter och reser sig aldrig mer.
QPR ligger två poäng före Bolton, men möter ett titeljagande Manchester City borta. Jag kan inte se något annat än förlust för Mark Hughes gäng. Det innebär att Bolton har chansen om de besegrar Stoke på bortaplan. Men klarar de verkligen det?

5) Slaget i mitten
Det här låter kanske inte så sexigt, men vi lägger fram det så här istället:
Varje placering i Premier League är värd cirka tio miljoner kronor. Skillnaden för Swansea mellan att hamna på tionde plats jämfört med på 14:e plats är alltså 40 miljoner kronor. Det kan vara skillnaden mellan om klubben kan lösa succélånet Gylfi Sigurdsson eller inte.
Samma sak för Stoke. De har ett tillräckligt bra lag för en plats på övre halvan. En 14:e plats, som nu, är knappt godkänt för tränaren Tony Pulis.

6) Slaget om Merseyside
Senast Everton slutade före Liverpool i tabellen slog storebror tillbaka genom att vinna Champions League. Everton fick inte njuta av kungatronen i stan särskilt länge.
Nu har de chansen att ge Liverpool en ny knäpp på näsan. För Evertons luttrade fans – som fick se sitt lag förlora FA-cupsemifinalen mot Liverpool på Wembley – skulle det vara plåster på såren.

7) van Persies rekordjakt
Robin van Persie har gjort 30 mål i ligan och kommer att vinna skytteligan (såvida Wayne Rooney inte sätter fyra mål idag). Arsenalanfallaren har chansen att sätta nytt rekord i Premier League. Cristiano Ronaldo (07-08) och Alan Shearer (95/96) har toppnoteringen (31 mål) över en 38-matchersssäong.
Andy Cole och Alan Shearer gjorde 34 mål när man spelade 42 matcher.

8> Målrekord
Det har gjorts 1034 mål under säsongen. Om det görs minst 30 idag är det nytt rekord. Rekordet, 1063 mål sattes 2010/11.
Det vore förstås ännu ett argument för att det här verkligen har varit en extraordinär säsong.

9) Får Connor en seger?
Wolves manager Terry Connor har inte fått uppleva en seger sedan han tog över efter Mick McCarthy i februari. Kommer den i dag i den betydelselösa matchen mot Wigan?

***
Dagens matcher (med mina tips):
Chelsea-Blackburn… 1
Everton-Newcastle….1
Tottenham-Fulham……1
Manchester City-QPR….1
Stoke-Bolton……………X
Norwich-Aston Villa…….X
Sunderland-Manchester United….2
Swansea-Liverpool….1
West Bromwich-Arsenal……2
Wigan-Wolverhampton…….1

***
Vågar ni tippa dessa matcher?

***
Jag kommer att liverapportera upplösningen i Premier League i dag på Sportbladet.se. Häng gärna med!
Fungerar även i telefonen för er med smart phones (om nu någon mot all förmodan vill gå ut i parken och njuta av det fina vädret).

En omgång kvar. Det är visserligen en omgång som kan förändra väldigt mycket, men det förändrar inte mina intryck efter 37 omgångar och otaliga timmar i tv-soffan.
Därför presenterar jag mitt årets lag idag.

Såna här elvor är sällan enkla att ta ut. Det slutar alltid med att man tvingas göra svåra val när man ratar spelare som man egentligen ville ha in. Men, som bekant, finns det ju bara elva platser.
Jag har undvek att göra en så kallad ”feg-uttagning”, det vill säga att man flyttar spelare från deras egentliga position. Där är jag benhård: Man konkurrerar om den positionen där man spelat, åtminstone en väsentlig del av säsongen (den regeln blir förstås lite flytande när det gäller yttrar som ofta skiftar kant).
Nåväl, här är min elva.

Säsongens lag (4-2-3-1):

Målvakt: Joe Hart, Manchester City
37 matcher, 0 mål
Det är inte bara det faktum att han svarat för vassa räddningar. Hart har knappt gjort några ödesdigra misstag. Under hösten var han nästintill omutlig. Dessutom en stark karaktär som styr sitt försvar.

————————————————————————–

Högerback: Kyle Walker, Tottenham
36 matcher, 2 mål
Har gillat Walker sedan genombrottet då han var utlånad till Aston Villa. Snabb, frejdig och orädd. Dessutom har han gjort ett par riktigt vackra mål.

Mittback: Vincent Kompany, Manchester City
30 matcher, 3 mål
Stor, stark, spelskicklig – Kompany är den kompletta försvararen. Har varit försvarschef i det lag som släppt in minst antal mål. Dessutom en ”big game player”; ofta som bäst i de stora matcherna.

Mittback: Fabricio Coloccini, Newcastle
34 matcher, 0 mål
Argentinaren var tidigare en elegant försvarare som tyvärr gjorde för många misstag. Den här säsongen har han kombinerat elegans med effektivitet. Vad hade Newcastle gjort utan Coloccini?

Vänsterback: Leighton Baines, Everton
32 matcher, 4 mål
Ligans bäste vänsterback förra säsongen. Baines får min röst även i år. Håller en jämn nivå och är alltid ett farligt anfallsvapen med sin känsliga fot.

————————————————————————–

Central mittfältare: Yaya Touré, Manchester City
31 matcher, 6 mål
Fram till för några veckor sedan var hans bidrag till laget fortfarande förbisett av många. Sedan dess har han dominerat mötet med Paul Scholes och sedan gjort två avgörande mål mot Newcastle. Till slut fick han den credit han förtjänar.

Central mittfältare: Luka Modric, Tottenham
35 matcher, 4 mål
Länkspelaren, regissören som sätter rytmen för Tottenham. Det är många som slåss om den här platsen (Song, Carrick, Cabaye, Tioté, Parker), men jag väljer min personlige favorit. Det finns en anledning till att klubbar är beredda att betala 350-400 miljoner kronor för Modric.

————————————————————————–

Högerytter: David Silva, Manchester City
35 matcher, 6 mål
Hösten i särklass bästa spelare. Dominerade i princip varje match. Tappade fart under våren, vilket var förståeligt, men hittade formen igen lagom till säsongen gick in i ett avgörande skede.

Släpande anfallare: Wayne Rooney, Manchester United
33 matcher, 26 mål
Startade exceptionellt med åtta mål på fyra matcher, varav två hattricks. Föll sedan in i måltorka under hösten, delvis för att han ibland fick spela mittfältare. 13 mål på de senaste 13 ligamatcherna.

Vänstermittfältare: Clint Dempsey, Fulham
37 matcher, 17 mål
Som Fulhamspelare faller man utanför radarn. Lagets matcher visas inte lika ofta, vilket gör det svårare att få uppmärksamhet. Men Dempsey har gjort ett imponerande säsong. 17 mål (bara en straff!) är ett fantastiskt facit.

————————————————————————–

Striker: Robin van Persie, Arsenal
37 matcher, 30 mål
När han äntligen fick vara skadefri en hel säsong fick han också visa världen vilken förträfflig spelare han är. Har öst in mål och burit Arsenal på sina axlar. Säsongens spelare både enligt spelarna själva och engelska fotbollsjournalisterna.

————————————————————————–

Manager: Alan Pardew, Newcastle.
Vad är svårast: a) Leda Manchester City till titeln, b) Hålla sig kvar med Norwich, c) Kriga om en CL-plats ända in i slutomgången med Newcastle…? Jag röstar för det tredje alternativet. Därför är Alan Pardew årets manager i min bok.

***
Hur ser ditt årets lag ut?

***
Med start på måndag drar jag igång säsongssummeringarna. Vi kommer att blicka tillbaka på det som varit, men även blicka framåt mot silly season. Blir blir rankingar av bästa spelarna, bästa nyförvärven, bästa tränarna, bästa matcherna…

Varje säsong hör vi samma snack.
”Om vi inte hade haft så många skador…”
Men vilka klubbar har egentligen fog för att skylla på skador?
Tabellen nedan kan ge en liten hint.

Jag vet inte hur många gånger vi har fått diskutera Arsenal och deras skador de senaste åren, inte minst i Euro Talk.
”Gunners” är symbolbilden för ordet skadekris. Varje år får laget dras med ett gäng avbräck, varje säsong heter det att ”skadorna förstörde chansen till ligatiteln”. Det upprepas likt ett mantra.
Det finns ett specifikt begrepp som används av Arsenals supportrar när de raljerar över de återkommande skadorna.
ALANS. Almost like a new signing.
Arsène Wenger har välkomnat rehabiliterade spelare med den frasen så ofta att ALANS har blivit vedertaget.

Tack vare sajten Injury League kan vi få en överblick över hur skadedrabbade klubbarna har varit under året. De har granskat frånvaron för samtliga lag, omgång för omgång. För varje match en spelare missat på grund av skada har laget fått en ”poäng” i tabellen.
Sammanställningen nedan visar att Arsenal har varit än mer skadedrabbade den här säsongen. Londonlaget har 272 poäng i tabellen, jämfört med 230 ifjol.
Men de vinner inte i år.
Manchester United har samlat ihop hela 305 frånvaropoäng, överlägset mest.
Som mest hade de 13 spelare skadade.
Samtidigt har Manchester City hade 14 veckor där man varit helt skadefria. Närmast City är Wigan med fem skadefria veckor.

Det går inte att dra några tvärsäkra slutsatser av tabellen. Graden av inverkan beror ju på vem som är skadad; en nyckelspelare eller en bänknötare.
Det är snarare intressant att konstatera att Newcastle slagits i toppen trots 218 poäng.

Skadetabellen den här säsongen:
1) Manchester United 305
2) Arsenal 272
3) Bolton 256
4) Tottenham 249
5) Newcastle 218
6) Sunderland 198
7) QPR 176
8> Fulham 170
9) Norwich 157
10) Aston Villa 155
11) Blackburn 143
12) Wolves 139
13) West Bromwich 136
14) Everton 126
15) Swansea 117
16) Chelsea 106
17) Stoke 97
18) Liverpool 95
19) Wigan 73
20) Manchester City 50

Jämförelse mot ifjol

Säsong                      11/12       10/11
Arsenal…………………….……272…………230
Aston Villa……………….……155………….141
Birmingham……………………….………….126
Blackburn……………………..143…………125
Blackpool……………………..149
Bolton…………………….……256………….143
Chelsea……………………….106…………..108
Everton…………….………….126…………..128
Fulham…………………..……170…………..172
Liverpool………………….…..95……………126
Man City………………………50…………….120
Man United………………….305……………171
Newcastle……………………218……………198
Norwich………………………157
QPR ……………………………176
Stoke……………………………97………………94
Sunderland…………………198……………..210
Swansea…………………..…117
Tottenham………………….249………………234
West Brom………………….136…………..…..75
West Ham…………………..203
Wigan…………………………73…………..……58
Wolves ………………………139………………149

Källa: Injury League