Guardiola klarade schackspelet – men förlorade kriget

av Kalle Karlsson

Manchester City vs Chelsea och Pep Guardiola vs Antonio Conte var på många sätt ett schackspel.
Antonio Conte har med sitt 3-4-3 satt griller i huvudet på Premier Leagues managers. Fembackslinje defensivt vilket gör det oerhört svårt att komma igen. Wingbacks offensivt så blir väldigt svåra att skära av med synergieffekten att Eden Hazard fått en friare roll.
Hur skulle Pep Guardiola göra? Skulle han använda ett 4-1-4-1 och tro att hans individuella kvalitet ändå skulle väga över? Skulle han hitta en ny, banbrytande formation och chocka Antonio Conte?
Han valde en spegelbild. 3-4-3 och en match där 1 vs 1-duellerna fick avgöra.

Chelsea började matchen lovande, pressade högt och Eden Hazard fick ett par chanser att sätta 0–1 (hur tänkte han när han INTE sköt med öppet mål?).
Men sedan tog Manchester City över. När de väl lyckades trycka ned Chelsea och se till att Contes trebackslinje blev en tydlig fembackslinje och ett 5-4-1 så hade de kontrollen. Och de hittade chanserna. David Silva var fantastisk första 65 minuterna i matchen och hittade ständigt de där mellanytorna där han är som bäst. När Jesús Navas slog ett inlägg som Gary Cahill styrde i eget nät var det inte orättvist på något sätt.

I andra halvlekens inledning tyckte jag också Manchester City hade övertaget. Kevin De Bruyne fick ett bra läge direkt i inledningen och letade luckan mellan benen, men Thibaut Courtois klarade. Kevin De Bruyne fick sedan den helt matchavgörande matchen.
I minut 57 satte Manchester City upp ett perfekt one touch-anfall. De Bruyne skulle bara stöta in bollen i mål från 1,5 meter. Ett avslut han förmodligen sätter 99 gånger av 100. Det här var den hundrade gången. Bollen tog i ribban.
Två minuter senare vände matchen.
Cesc Fàbregas har inte fått något förtroende från Antonio Conte i höst. Idag startade han bredvid N’Golo Kanté och tanken bakom det draget var intelligent. Med Fábregas finfina passningsfot kunde han hitta Diego Costa eller Eden Hazard med den raka, längre bollen in bakom Manchester Citys skakiga backlinje. Det gjorde han i första halvlek och när han nådde fram till Diego Costa i minut 59 – då fick vi i samma situation se två aktioner som indikerar vilken av dessa tungviktare som har momentum denna säsong:
Diego Costa – en av ligans bästa spelare i höst – förnedrade Nicolas Otamendi och placerade in 1–1.
Chelsea visade sin spets, City blottlade sina svagheter.
Tio minuter senare: Costa vänder bort Otamendi och serverar inhopparen Willian som placerar in 1–2.

Manchester City slarvade verkligen bort den här matchen. Spelmässigt gjorde de tillräckligt för att vinna, men de vek ned sig i de avgörande momenten. Det fanns tveksamma, diskutabla domslut på vägen, men det handlade mer om Citys oförmåga att förvalta sina chanser.
Sättet de tappade huvudet i slutminuterna var ett kvitto på deras frustration. Sergio Agüero delade ut en idiotisk tackling som gav rött kort. Fernandinho tog strupgrepp på Cesc Fàbregas och visade också ut.
Den här förlusten kommer att få konsekvenser på de kommande matcherna.
Kan City resa sig? Klart de kan.
Men uppe i tabelltoppen tuffar ett Chelsea-tåg på med en vansinnig fart och kraft.
Och de har inte samma synbara defensiva svagheter som motståndarna kan utnyttja.
Tvärtom har de en minutiöst noggrann Antonio Conte vars lag slipper spela slitande Europamatcher.
Chelsea framstår som storfavorit till ligatiteln.

Tips inför Premier Manager (omg 14)

av Kalle Karlsson

Ett mål på elva matcher. För en månad sedan var Zlatan ibrahimovics målskytte obefintligt. Nu är svensken het igen – och Manchester Uniteds form antyder att han kommer att få fler målchanser. Förvaltar han dem är han plötsligt prisvärd i Premier Manager.

Zlatan Ibrahimovic fick en flygande start i engelsk fotboll när han inledde sejouren i Manchester United med fyra ligamål på fyra matcher.
Men sedan gick svensken in i en period av missade målchanser och svag form. Det blev en fullträff i Europa League hemma mot Zorja, men förutom den så var Zlatan mållös från derbyt mot Manchester City 10 september fram till bortamatchen mot Swansea 6 november.

Tesen att lagkamraterna inte gett honom tillräckligt bra distribution var legitim i ett avseende – laget spelade inte bra anfallsfotboll – men samtidigt toppade Zlatan statistiken över flest missade ”clear-cut chances” (öppna målchanser där spelaren förväntas göra mål).
Men målet borta mot Swansea verkar ha blivit vändningen. Efter det kom ytterligare ett mål tolv minuter senare. Och efter tre mål på två matcher mot West Ham i ligan och Ligacupen är Zlatan Ibrahimovic tillbaka i ”zonen”.
Trots hans fina statistik – fem mål på sina fyra senaste matcher – har han faktiskt missat en rad öppna lägen senaste matcherna. Siffrorna hade kunnat vara ännu bättre om 35-åringen varit mer effektiv.
Men United har hittat ett offensivt spel som åtminstone genererar fler chanser, vilket ger Zlatan och de övriga anfallsspelarna rikligt med mållägen.

Zlatan Ibrahimovic är den näst dyraste spelaren i Premier Manager och den mest populära då drygt 31 procent av deltagarna satsat på svensken.
Efter två tunga höstmånader är det kanske läge att satsa på ”Ibra” igen.

***
Byt in:
Zlatan Ibrahimovic, Manchester United
Henrich Mchitarjan, Manchester United
Charlie Austin, Southampton
Salomon Rondón, West Bromwich
Dimitri Payet, West Ham
Gylfi Sigurdsson, Swansea
Gareth McAuley, West Bromwich

Byt ut:
Coutinho, Liverpool
Mathieu Debuchy, Arsenal
Santi Cazorla, Arsenal
Aaron Cresswell, West Ham
Michail Antonio, West Ham

Mourinho taktiska revolution – går emot sin egen grundfilosofi

av Kalle Karlsson

José Mourinho har fått en kämpig start i Manchester United. Men senaste veckorna har han hittat något att bygga vidare på.
Ett embryo till något stort? Det återstår att se, men hans taktiska förändring är intressant eftersom han rört sig långt från sin grundfilosofi.

Manchester United vann kvartsfinalen i Ligacupen på onsdagen hemma mot West Ham. Zlatan Ibrahimovic gav laget en drömstart med 1–0 redan i andra minuten. Anthony Martial, som fick chansen från start efter ett par veckor utanför laget, gjorde två mål innan ”Ibra” fastställde 4–1 i slutminuten.
José Mourinho behövde gårdagens avancemang. Resultaten de senaste veckorna har inte varit överväldigande. Fram till igår hade Manchester United kryssat fyra raka matcher på hemmaplan i Premier League. Det är första gången det händer sedan 1980. I ligan har laget tagit 20 poäng på 13 matcher vilket är sämre än både David Moyes och Louis van Gaal hade gjort vid samma tidpunkt.
Men studerar man de spelmässiga prestationerna har något revolutionerande hänt med laget.
Manchester United har börjat springa. Det kan låta simpelt, men det är en stor skillnad jämfört med hur det såg ut för ett par månader sedan. I början av ligaspelet kom siffror på att laget sprang minst antal löpmeter i ligan. Det var inte ett dugg förvånande med tanke på hur tempofattigt och slött man agerade.
José Mourinho har sett till att Manchester United har blivit proaktivt. Och bara det i sig är en liten sensation.

Så länge vi kommer ihåg José Mourinho från den europeiska toppfotbollen har han varit en reaktiv tränare. Han har, i första hand, anpassat sig efter motståndet. Det innebär inte att hans lag varit defensivt i alla matcher. Hans Real Madrid tillbringade givetvis betydligt mer tid på offensiv planhalva än på egen planhalva, men det innebär att hans grundtänk i de stora matcher ofta utgått från att neutralisera snarare än att producera ett eget spel framåt.
Jag kan inte säga exakt när den här taktiska förändringen gjordes, men i hemmamötet med Arsenal (1–1) använde Manchester United en försvarsstrategi som var den diametrala motsatsen till vad man presterade borta mot Liverpool i oktober. På Anfield stod Manchester United lågt, täckte ytor och spelade för 0–0 (vilket matchen också slutade). De senaste matcherna har man pressat högt, nästan helplanspress, och använt direkta återerövringar. Gegenpressing.
José Mourinho har bytt livsåskådning.

Nu blev det bara 1–1 mot Arsenal och bara 1–1 i söndags mot West Ham, men spelmässigt har det varit ett gigantiskt lyft mot allt vad Manchester United har presterat sedan sir Alex Ferguson lämnade tränarbänken.
Under Louis van Gala spelade Manchester United ett intetsägande possession-spel som ledde till lågt tempo och få målchanser. Med José Mourinhos nya offensiva strategi har tempot drivits upp till oanade höjder. Det har varit ”heavy metal”-fotboll som Jürgen Klopp skulle ha sagt. De har inte hittat ett sätt att omsätta energin i mål framåt ännu, men tendenserna är lovande. Gensvaret från publiken har inte låtit vänta på sig. Stämningen på Old Trafford i hemmamötet med West Ham i ligan i söndags var betydligt bättre än normalt. Supportrarna gillar det som håller på att ske, att United återigen blir ett lag som kan leva upp till läktarramsan som brukar rulla ned från Stretford End, den om ”Attack!”.
Istället för att vara ett tråkigt, tempofattigt lag som tar få poäng har Manchester United senaste veckorna blivit ett roligt, tempostarkt lag som tar få poäng. De har skapat fler chanser senaste fyra matcherna än vad Louis van Gaals Manchester United-upplaga gjorde under hela hösten förra året.

Varför har José Mourinho bytt spår? Har han själv insett att han kört in i väggen? Kände han själv att han behövde förändra radikalt för att väcka en trupp som såg ut att trampa runt i kvicksanden? Det kan vara så eller så har spelarna börjat tvivla och antytt till tränaren att han behöver skruva på saker och ting.
Jag köpte inte alls portugisens bortförklaringar om otur när han svamlade om det för några veckor sedan. I den enskilda matchen kan man ha otur, men över längre tid har man inte otur. Då handlar det snarare om oförmåga om man exempelvis bränner chanser på löpande band.
I de senaste matcherna har Manchester Uniteds poängutfall varit mindre än det borde ha varit, där har det funnits en dos av ”otur”. De var dominanta mot Arsenal och borde ha vunnit. De var överlägsna mot West Ham i söndags och borde ha vunnit. Fyra poäng extra i de matcherna och tabelläget i ligan hade inte varit så katastrofalt som det framstår nu.

Den taktiska förändringen – att Manchester United numera vill dominera matcherna istället för att agera åskådare – har gett förnyat hopp för en rad spelare. Wayne Rooneys ser pigg ut och hans formkurva pekar uppåt. Henrich Mchitarjans formkurva pekar uppåt. Paul Pogbas formkurva har pekat uppåt en tid. Ander Herrera och Juan Mata har fått förtroendet de förtjänar. Anthony Martial fick göra mål igen igår.  Zlatan Ibrahimovic har gjort fem mål på sina fyra senaste matcher. Spelarna verkar trivas med att få äga matcherna och stressa motståndarna till misstag.
Eller så är förklaringen bakom lyftet så enkel att den stavas Michael Carrick.
Den defensive mittfältaren har varit en av lagets viktigaste spelare det senaste decenniet. När han har varit bra har ofta laget fungerat. Nu är hans 35-åriga ben inte lika pigga längre, men hans passnings- och positionsspel har inte försämrats nämnvärt.
Med Michael Carrick i startelvan är Manchester Uniteds statistik i höst i alla turneringar: WWWWDWW.

Sportbladets Premier League-podd #128

av Kalle Karlsson
Idag var det inspelning av Sportbladets Premier League-podd. Vi snackade bland annat den tragiska flygkraschen och drog paralleller till München 1958, Erik Niva snackade Al-Ain och sydkoreansk fotboll medan Mattias Lönngren nu gjort researsch-arbetet och undersökt om jag verkligen mötte Xabi Alonso i den där turneringen i Spanien sommaren 1998. Sedan blev det lite om Premier League också…

Sanchez räddade Arsenal från ”November curse”

av Kalle Karlsson

Arsenal och november månad är ingen bra kombination. Många är de år då ”Gunners” börjat ligan bra för att sedan tappa allt när novembermörkret börjar smyga på.
Så också denna höst.
I slutet av oktober vädjade Arsène Wenger till sitt lag att släppa den mentala blockeringen som verkar finnas kring novemberfotboll. Ändå – eller kanske på grund av en självuppfyllande profetia – har hans lag drabbats av den återkommande frossan. Av fyra matcher fram till söndagen hade det blivit en seger (mot Ludogorets) och tre kryss.
Senaste veckorna har det dock inte bara handlat om resultaten. Arsenals spel har varit negativt. Efter en ursvag, defensiv insats borta mot Manchester United blev det ett onödigt poängtapp hemma mot Paris SG i Champions League.

Idag väntade Bournemouth på Emirates och känslan var att Arsène Wenger verkligen behövde vinna den här matchen. Dels för att haka på topptrion i ligan, dels för att det så lätt kan sprida sig en känsla av att spelarna börjar tvivla. ”Ska vi börja vackla och slarva bort allt igen?”.
I startelvan gjorde han en rad ändringar, bland annat fick Mathieu Debuchy chansen, hans första start på ett år. Debuchy blev inte långvarig, han haltade tyvärr ut redan efter en kvart på grund av skada.
Minuten innan hade Alexis Sanchez gett Arsenal ledningen. Det är tur att de har Alexis. Igår fungerade han som alvedon mot novembersjukan.
Visst, 1–0-målet fick han tillskänks efter en huvudlös passning av Bournemouth Steve Cook, men det skulle ju komma mer från Alexis Sanchez. Mycket mer.

Chilenaren kom till Arsenal sommaren 2014 från platsen som rotationsspelare i Barcelona. Han tog Premier League med storm då, men andraåret blev tuffare med skador och sviktande form. I somras beslutade Arsène Wenger för att lösa forwardsproblemet genom att flytta fram Sanchez ett steg i planen och det har blivit ett lyckodrag. Olivier Giroud är kanske inte överlycklig över den omskolningen som förpassat fransmannen till bänken, men Arsenal är så mycket vassare med Sanchez djupledshot, rörlighet och presspel där framme.
Bournemouth fick en gratisbiljett in i matchen när Mike Jones dömde en lättvindig straff för Callum Wilson i 23:e minuten. ”Cherries” stod emot bra, mycket tack vare sin arbetsvilja och Nathan Aké som imponerar mer och mer i mittförsvaret. Men i andra halvlek var det Sanchez som tog tag i matchen igen. Han drog upp ett anfall i minut 53 och några sekunder senare hade Theo Walcott nickat in 2–1. På tilläggstid fyllde Sanchez på med 3–1.
Däremellan i andra halvlek fanns en alldeles utsökt passning med yttersidan till parhästen Mesut Özil och det där självsäkra allroundspelet där spelaren ifråga ständigt väljer och utför allt rätt.
Arsenal lider stort av skadan på Santi Cazorla. Granit Xhaka hade det kämpigt i första halvlek och flytet i passningsspelet har inte funnits där senaste matcherna. Frånvaron av Héctor Bellerín är också kännbar, inte minst tydliggjort av att mittbacken Gabriel fick hoppa in och vikariera i den positionen på söndagen.
November är nästan slut för Arsenal, det enda som återstår är Ligacupen på onsdag mot Southampton. Jag tror att Arsène Wenger andas ut över det. Nu behöver de hitta tillbaka till toppformen igen.

Tips inför Premier Manager (omg 13)

av Kalle Karlsson

Utfryst av Pep Guardiola hela hösten. Men förra helgen fick Yaya Touré plötsligt chansen. Och med två mål förde han Manchester City till seger.

Pep Guardiolas behandling av Yaya Touré har varit vida uppmärksammad i engelsk press. När den tidigare Barcelona- och Bayern München-tränaren anlände till Etihad visade han med all tydlighet att Yaya Touré var oönskad. ”Inte tillräckligt fit”, hette det och Yaya Touré fanns inte med i truppen när ligan sparkade igång. Hans enda framträdande var i Champions League-kvalet mot Steaua 24 augusti. Inför Champions League-gruppspelet blev ivorianen inte ens anmäld i truppen och får således inte användas i Europamatcherna före jul.
Därför var det överraskande att Yaya Touré plötsligt tinades upp till bortamötet förra helgen mot Crystal Palace.
Yaya Touré fick starta på centralt mittfält och tackade för förtroendet genom att sätta båda målen i 2–1-segern över Crystal Palace. Efter matchen ska lagkamraterna ha gett 33-åringen en stående ovation i omklädningsrummet.

Hur kommer han användas nu? Det är frågan. Förmodligen var insatsen senast tillräckligt för att Yaya Touré nu ingår i Pep Guardiolas planer. Och med tanke på den uttömmande CL-drabbningen med Mönchengladbach i veckan så bör Yaya Touré ha stora chanser att starta helgens ligamöte borta mot Burnley.
Det kan mycket väl bli nya mål och poäng för en av de mest målfarliga centrala mittfältarna under PL-eran.

I Premier Manager handlas Yaya Touré för 6,279 miljoner kronor. Han ägs fortfarande bara av 0,4 procent av deltagarna.

***
Liverpool blev mållöst senast borta mot Southampton. Räkna med en reaktion på lördagen hemma mot Sunderland.

***
Henrich Mchitarjan är en annan spelare som tagit ut ur frysboxen senaste veckan. Han fick spela från start för Manchester United mot Feyenoord i Europa League i torsdags och var en av planens bästa spelare. Bör få fler chanser nu.

***
Byt in:
Yaya Touré, Manchester City
Zlatan Ibrahimovic, Manchester United
Heinrich Mchitarjan, Manchester United
Juan Mata, Manchester United
Matt Phillips, West Bromwich
Roberto Firmino, Liverpool
Harry Kane, Tottenham

Byt ut:
Alex Iwobi, Arsenal
Aaron Ramsey, Arsenal
Marouane Fellaini, Manchester United
Anthony Martial, Manchester United

Tips inför Premier Manager (omg 12)

av Kalle Karlsson

Bästa defensiven i kombination med en defensiv coach.
Manchester Uniteds försvarsspel har presterat förvånansvärt svagt i höst.

Ni kommer ihåg förra hösten. Louis van Gaal fick massiv kritik för det låsta, sterila Manchester United. De vann ofta sina matcher, men de vann knappt och deras spel var tempofattigt och sidledsbaserat.
En aspekt fungerade dock under Louis van Gaal hösten 2015: Defensiven.
Efter elva ligaomgångar 2015/16 hade Manchester United släppt in blott åtta mål varav tre av dem kom i bortamatchen mot Arsenal.
José Mourinhos entré borde ha betytt ett organiserat, pålitligt försvarsspel, men hittills har vi inte kunnat se det. Hittills har laget släppt in 13 mål efter elva matcher.
Nu är dessutom laget utan mittbackarna Chris Smalling och Eric Bailly så det lär säkerligen svaja ett par veckor till.

Ligans överlägset bästa lag defensivt är Tottenham. Bara sex insläppa har Mauricio Pochettinos gäng tillåtit hittills. Detta trots att försvarschefen Toby Alderweireld varit skadad sedan 15 oktober. Hans frånvaro har onekligen påverkat lagets slagstyrka, men laget är fortfarande solitt bakåt med bara två insläppta på tre senaste ligamatcherna.
Defensiva spelare från Spurs är därför att föredra i nuläget. Alderweireld väntas vara tillbaka i början av december. Lagets kommande schema är inte heller superskrämmande, iallafall inte hemmamatcherna: West Ham (h), Chelsea (b), Swansea (h), Manchester United (b), Hull (h), Burnley (h).
Ett annat lag med stark defensiv för tillfället är Chelsea. Antonio Contes tre-/fembackslinje har gett stadga och nu radar man upp segrar. Spelare som Gary Cahill och David Luiz är både starka defensivt och kan bidra med mål framåt.

Byt in:
Hugo Lloris, Tottenham
Kyle Walker, Tottenham
Gary Cahill, Chelsea
David Luiz, Chelsea
Marcos Alonso, Chelsea
Carl Jenkinson, Arsenal
Mohamed Elneny, Arsenal
Marcus Rashford, Manchester United
Mesut Özil, Arsenal

Byt ut:
David De Gea, Manchester United
Luke Shaw, Manchester United
Héctor Bellerín, Arsenal

Tips inför Premier Manager (omg 11)

av Kalle Karlsson

Fyra mål på två senaste matcherna. Ilkay Gündogan är den hetaste spelaren i hela Premier Manager för tillfället.

Den tyske landslagsspelaren var ett av Europas hetaste mittfältslöften när han kom fram i Dortmund och spelade Champions League-finalen 2013 (målskytt på straff). Sedan kom skadeproblemen. Under säsongen 2013/14 spelade Ilkay Gündogan bara en enda match i Bundesliga.
Efter ett års rehabilitering gjorde han comeback hösten 2014 och i somras värvades han till Manchester City, en affär värd cirka 250 miljoner kronor. Pep Guardiola hade bra koll på 26-åringen sedan sin tid i Bundesliga och såg Gündogan som en viktig pusselbit i den tilltänkta revolutionen på Etihad.
Ilkay Gündogan var skadad när säsongen startade, men senaste månaden har han tagit en startplats på mittfältet och senaste veckan har han hittat målet.
Det började med två mål (och en assist) mot West Bromwich i 4–0-segern på The Hawthorns förra helgen. Sedan blev det två nya mål mot Barcelona i den minnesvärda 3–1-segern i veckan.
Fyra mål på två matcher och en Gündogan som mer och mer hittar rätt i Guardiolas bygge.

I Premier Manager handlas Ilkay Gündogan för 4,633 miljoner kronor, billigt för en så målfarlig mittfältare.

***
Byt in:
Ilkay Gündogan, Manchester City
Theo Walcott, Arsenal
Kevin De Bruyne, Manchester City
Simon Francis, Bournemouth
Callum Wilson, Bournemouth
Sergio Agüero, Manchester City
Coutinho, Liverpool
Joe Allen, Stoke
Wilfried Bony, Stoke
Eden Hazard, Chelsea
Ahmed Musa, Leicester
Victor Moses, Chelsea

Byt ut:
Jay Rodriguez, Southampton
Henrich Mchitarjan, Manchester United

***
Vilka spelare byter du in i ditt Premier Manager-/Fantasy-lag till helgen?

Stabilt Chelsea imponerar under Conte

av Kalle Karlsson

Southampton gjorde mycket rätt. Men var inte ens nära att vinna. Det säger en del om hur stabilt Antonio Contes Chelsea uppträder för tillfället.
Chelseas rad inför söndagens bortamöte med Southampton var tre segrar och 9–0 i målskillnad. Southampton å sin sida hade fem raka ligamatcher utan förlust. Så det var onekligen två formstarka lag som skulle göra upp på St Mary’s.
Antonio Conte började säsongen med en fyrbackslinje, men när resultaten uteblev, inte minst 0–3 borta mot Arsenal, omformerade han till ett 3-4-3/5-2-3. Sedan dess har Chelsea blivit bättre och bättre. Organisationen börjar lika den som kännetecknade Juventus under Contes tid i Turin. Och offensivt har stjärnor som Eden Hazard fått utrymme att briljera.

Southampton under Claude Puel har blivit mer possessionbaserat, mer risktagande. Jag gillar det jag sett hittills. Idag styrde de matchen inledningsvis och det hade varit så intressant att se hur matchen hade utvecklat sig om den hade fått vara mållös en bit in i första halvlek.
Nu fick Chelsea bästa tänkbara start när Steven Davis missade i positionsspelet mot Eden Hazard och belgaren fick tid och utrymme att vända tillbaka och dunka in 1–0 mellan benen på Fraser Forster. Då hade det bara gått drygt fem minuter.
Med Antonio Contes 3-4-3/5-2-3 är underläge det absolut sämsta som kan ske. Vid överläge kan Chelsea falla ned, formera en fembackslinje, positionsspela och bara invänta kontringslägena som kommer att uppstå.
Så blev det också. Efter cirka 20 minuter in i första halvlek hade Southampton haft runt 73 procent (!) i bollinnehav. Southampton hade centralt övertag och Chelsea hade svårt att få tag i hemmalaget som fick rulla runt.
Saints var överlägset. Förutom i och runt de båda straffområdena. Och som bekant är det där fotbollsmatcher avgörs.

Trots spelövertaget hade Southampton nämligen oerhört svårt att skapa klara målchanser. Det beror förstås till stor del på att Chelsea gjorde dem uddlösa. Skillnaden på andra planhalvan var total.
Det kändes farligt varje gång Eden Hazard, Victor Moses och de andra fick vända upp och attackera en mot en.
Hazard var fenomenal. Hans insats påminde en del om formen han höll 2014/15, där drivet med boll och den låga tyngdpunkten gjorde det omöjligt för Southampton att stoppa honom.

Southampton försökte använda inläggsspel som vapen i andra halvlek, men närvaron i boxen begränsade sig till Charlie Austin som skulle brottas med César Azpilicueta, David Luiz och Gary Cahill. Det hade varit intressant att se mittbacken Virgil van Dijk i anfallet – Southamptons ”plan B” – redan vid ställningen 0–1 eftersom det var så uppenbart att hemmalaget hade så svårt att skapa lägen.
Klyftan mellan lagen den här dagen blev extra uppenbar när Diego Costa curlade in 2–0 med ett klassavslut. Han vek in från vänster och hittade det långa hörnet, otagbart för Fraser Forster.
2–0, game over.
Till slut hade segern kunnat bli ännu större eftersom Chelsea fick kontra mot ett än mer utspritt hemmalag.
Trepoängaren var odiskutabel och det trots att Southampton, spelmässigt, imponerade i passningsspelet i första halvlek.
Men att hamna i underläge mot Antonio Contes Chelsea är en dålig idé den här säsongen.

Sida 1 av 115
  • Tjänstgörande redaktör: Fredrik Palmqvist
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB