Arkiv för kategori Swansea City

- Sida 1 av 5

Nedräkning, del 5 – Swansea City

av Kalle Karlsson

I inledningen av förra säsongen såg Swansea ut att kunna etablera sig på övre halvan.
Men det blev istället en kaossäsong och nedflyttningsstrid.

Allt är förstås relativt.
Kaos i Swansea innebar att en tränare fick lämna sitt jobb.
I en klubb som varit så framgångsrik med att rekrytera managers att man sällan behövt avskeda dem (Roberto Martínez, Paulo Sousa, Brendan Rodgers, Michael Laudrup, Garry Monk) var det lite förvånande att Monk gick det ödet till mötes. Några omgångar in på förra årets säsong var Garry Monk det hetaste tränarnamnet i hela Premier League. Ung, vältalig och kompetent. Han sågs som en framtida förbundskapten för England. Men framgångarna ebbade ut, Monk fick gå och Francesco Guidolin kom in på våren för att rädda Swansea från nedflyttning. Den målsättningen infriades och nu har italienaren antagit utmaningen att bygga vidare.

Istället för att förstärka truppen har sommaren medfört ett par rejäla spelartapp. I dagarna har Swansea sålt mittbacken och härföraren Ashley Williams till Everton. Prislappen sägs ligga på 12-13 miljoner pund och jag har vid en första anblick svårt att förstå varför man godtog ett så blygsamt bud. Swansea är ju knappast i behov av pengar med det nya tv-avtalet och nog hade man kunnat kräma ur mer pengar för Ashley Williams, som gjorde ett starkt EM för Wales?
Som om inte det vore nog såldes André Ayew till West Ham för 20 miljoner pund. Där fick dock Swansea en hyfsad slant som kan återinvesteras. Swansea har ju en del bra yttrar (när de är på humör) framför allt i Wayne Routledge, Jefferson Montero och utvecklingsbare Modou Barrow. Så kan man få in en striker för Ayew-pengarna så kanske startelvan blivit vassare.

Just anfallssidan var det stora problemet förra säsongen eftersom Bafetimbi Gomis inte levererade mål i önskvärd utsträckning. Nu har han gått på lån till Marseille och Fernando Llorente har hämtats från Sevilla, men han har inte samma status som för fem-sex år sedan i Athletic Club. Idag blev Borja Baston från Atlético Madrid klar. Baston öste in mål på lån i Eibar förra säsongen och bör kunna leverera i Premier League.

Många av spelarna som burit Swansea under 10-talet finns kvar: Leon Britton, Angel Rangel, Nathan Dyer, Wayne Routledge men det känns ändå som att ”Swans” är på väg att förändras i grunden. Klubbens fina tradition av tiki-taka kommer att tyna bort med Francesco Guidolin som är en mer kontringsbaserad tränare.
Jag befarar att 2016/17 blir en säsong där vi inte kommer att känna igen Swansea och där det blir en kamp för att undvika att bli indraget i nedflyttningsstriden.

Tänkbar startelva:
Fabianski – Rangel, van der Hoorn, Fernandez, Taylor – Sung-Yueng, Fer – Barrow, Sigurdsson, Montero – Baston.
Nyckelspelare: Gylfi Sigurdsson.
Håll ögonen på: Modou Barrow.

Nyförvärv:
Leroy Fer – QPR, £4.75m
Borja Baston – Atlético Madrid, £15
Mike van der Hoorn – Ajax, undisclosed
Mark Birighitti – Newcastle Jets, free
Tyler Reid – Manchester United, undisclosed
George Byers – Watford, free
Mark Birighitti – free
Fernando Llorente – Sevilla

Förluster:
Ashley Williams – Everton £12m
Andre Ayew – West Ham, £20.5m
Eder – Lille, £3.4m
Alberto Paloschi – Atalanta, £6m
Bafetimbi Gomis – Marseille, loan
Kenji Gorre – Northampton, loan
Kyle Bartley – Leeds, loan
Raheem Hanley – Northampton, free
Liam Shephard – Yeovil, loan
Oliver Davies – Kilmarnock, loan
Matt Grimes – Leeds, loan
Josh Sheehan – Newport, loan

Allt Ranieri gör den här säsongen blir till genidrag

av Kalle Karlsson

Ett steg närmare titeln.
Men bara ett litet steg.
Det är imorgon som Leicester verkligen kan koppla ett järngrepp om Premier League-bucklan.

Leicester fick en enkel resa mot tre poäng i hemmamötet med Swansea på söndagen.
Ashley Williams, som annars gjort en ny stark säsong, bjöd på första målet genom att spela en felpassning rakt i gapet på Riyad Mahrez som avslutade kallt i första hörnet. 2–0-målet i första halvlek var också en bjudning eftersom Swansea dels upphävde offsiden, dels bjöd Leonardo Ulloa på frikostigt nickutrymme på en kantfrispark.
Leonardo Ulloa, ja.

Leicester kom ju till spel den här eftermiddagen utan Jamie Vardy. Jag har ju varnat för att det, mer än något annat, är det som kan hindra Leicester från att säkra titeln.
Men idag syntes ingen märkbar avsaknad av skyttekungen Vardy. Visst var det färre maxlöpningar från Ulloa, men han gav istället ett värdefullt targetspel som Leicester annars inte är bortskämda med.
Leonardo Ulloa, ett storköp på den tiden han köptes in till klubben, tackade för en sällsynt chans i startelvan genom att sätta 2–0 och stöta in 3–0 i inledningen av andra halvlek.
Claudio Ranieri, Mr Tinkerman som nuförtiden roterar minst av alla managers i ligan, valde att ge Jeffrey Schlupp chansen till vänsterkanten. Schlupp var superb och förmodligen man of the match. Säger en del om Ranieris fingertoppskänsla den här säsongen.
När Marc Albrighton väl hoppade in med knappa tio minuter kvar gjorde han mål direkt, ett mål som de tre inhopparna, Andy King, Demarai Gray och Albrighton, var inblandade i.
Allt Ranieri gör blir genidrag.
”4-0 to the one-man team”, sjöng hemmafansen i slutminuterna.

King Power Stadium kokade, så klart. Det vore märkligt om fansen inte njöt av varenda sekund av den här osannolika säsongen.
Men även om Leicester vann mot ett omotiverat Swansea förbättrades titelchanserna bara marginellt. Allt annat än seger mot ett omotiverat Swansea hade varit förvånande.
De tre potentiella minorna väntar härnäst. Först Manchester United på bortaplan, sedan Everton hemma och till sist Chelsea på bortaplan.
Leicester behöver två segrar för att vara helt säkert på att vinna ligan. Det här var bara ett litet skutt på vägen mot Den Stora Sensationen.
Imorgon, när Leicester får reda på om Jamie Vardy får ytterligare en matchs avstängning och när Tottenham tar emot West Bromwich i måndagsmatchen, kan Leicester ta ett ännu större kliv mot titeln.

Who the f-ck is Kevin?

av Kalle Karlsson

Idag är det på dagen 20 år sedan en av de mest märkliga tränarhistorierna utspelade sig i brittisk fotboll.
Scenen: Vetch Field i Swansea. Huvudrollsinnehavare: Kevin Cullis.
Kevin who…?

Det snackades om Trevor Francis och Mike Walker. Fansen drömde om Ian Rush.
Swansea City hade radat upp förluster och sladdade i Second division, gamla tredjedivisionen. Problemen hade funnits en tid. Populäre managern Frank Burrows hade lämnat sin post under sommaren efter meningsskiljaktigheter med styrelsen och ersatts av assistenten Bobby Smith. Denne hade inte lyckats och lämnat sin post så Jimmy Rimmer, juniortränaren, hade tagit över som caretaker i väntan på en ny manager.
Bakom kulisserna var det mycket på gång. Ägaren Doug Sharpe var på väg att sälja klubben till en mystisk affärsman som i tidningarna kallats ”Mr X”. Denne hade lovat Premier League-fotboll genom att skjuta in en större summa pengar.
”Mr X” visade sig vara Michael Thompson, en affärsman från Shropshire. Han hade affärer ihop med sonen till Jack Walker (ni vet, mannen som ägde Blackburn när de vann ligan 1995).
Det är oklart hur mycket Michael Thompson egentligen visste om fotboll. Vänner har efteråt berättat att han inte hade något större intresse av sporten.
Hans djärva plan för att uppnå målet om Premier League-fotboll var att utnämna en helt okänd pojklagstränare som ny manager i klubben han var på väg att förvärva.
Kevin Cullis var ordförande i lilla Cradley Town. Till vardags arbetade han som gymnastiklärare och på fritiden tränade han klubbens U16-lag i West Midlands Junior League. Hans övriga kvalifikationer var blygsamma. Han hade inte spelat fotboll på någon nivå att tala om. Hans enda tränaruppdrag på seniornivå var i Cradley – i tiondedivsionen.
Hur det hela gick till var oklart. Hade Michael Thompson anställt en kompanjon för att klubben inte fick loss något av de mer kända namnen eller var det som Thompson sa: ”Vi ska motbevisa teorin att framgångsreceptet är att anställa en tränare med ett stort namn”.
Förmodligen det senare, skulle det visa sig.
Tidningsrubrikerna summerade allt:
”KEVIN WHO?”.

De senaste tio åren har tränarrollen utvecklats. Uppdraget har blivit allt mer komplicerat och det ses idag som övermäktigt att gå rakt från den aktiva karriären till ett prestigefyllt tränarjobb.
Istället har trenden varit att tränare inte alls behöver vara gamla spelare. José Mourinho, André Villas-Boas, Brendan Rodgers har fungerat som exempel.
Men då, 1996, var schablonbilden av tränaren som ex-spelare en vedertagen sanning. Något annat var otänkbart.

Den 8 februari 1996 satt Michael Thompson och Kevin Cullis vid podiet inför ett förstummat pressuppbåd på gamla Vetch Field. Spelarna, som dök upp av nyfikenhet för att få träffa sin nye chef, var lika förvånade.
Här hade det talats om Trevor Francis och Ian Rush och så dyker det upp en kille som ingen hört talas om. En nobody som senast tränade ett modest pojklag. Michael Thompson insisterade att ”en vän hade rekommenderat Cullis efter dennes fina arbete i Cradley”, men misstänksamheten bestod.
Framme vid podiet satt en till herre, Paul Molesworth. Han var den som skulle assistera Kevin Cullis. Hur Molesworth fått sitt uppdrag var lika suspekt.

Molesworth, dessförinnan scout för Liverpool, har berättat:
– Första gången jag träffade honom (Cullis) var året före. Jag arbetade som scout för Liverpool och upptäckte en målvakt i Cradley. Han hade alla egenskaperna och efter matchen gick jag in i baren och bad om att få prata med ordföranden. Tjugo minuter senare dök Kevin Cullis upp.
Den unge målvakten fick träna med Liverpool och imponerade tillräckligt på Melwood för att få ett lärlingskontrakt. Men i avtalet ingick att han skulle spela en sista match för Cradley innan övergången realiserades.
– Det nästa som skedde var att Steve Heighway (ungdomsansvarig i Liverpool) ringde och frågade vad som pågick eftersom Cradley nu krävde 50 000 pund för spelaren. Denne hade fyllt 17 år den helgen och de hade fått honom att skriva på ett kontrakt så de kunde kräva en övergångssumma.
– Liverpool ville inte betala och jag såg bara dum ut så jag ringde upp Cullis. Han var en stor herre, han påminde som en dörrvakt på krogen och var ingen du ville bråka med, men jag var upprörd över vad som skett. Han svarade att jag inte behövde oroa mig, att han ”hade något åt mig” och att han ville träffas.
– Några veckor senare introducerade han mig för Michael Thompson och jag fick frågan där och då om jag ville bli assisterande manager i Swansea City. Jag nöp mig i armen, men han berättade att han skulle köpa klubben och att Cullis skulle bli den nya managern och att han ville ha mig som assistent.
Det här mötet ska enligt Molesworth ha skett i september 1995 så Michael Thompsons val att anställa Kevin Cullis var knappast något impulsbeslut. Snarare en utstuderad plan.

Paul Molesworth minns presskonferensen den 8 februari och timmarna före.
– Han (Cullis) rökte cigarett efter cigarett i sidobyggnaden och vände sig till mig och sa: ”Är inte du nervös?”. När han stammade sig igenom presskonferensen frågade jag mig själv om jag drömde. När jag ser tillbaka på det nu så var jag en idiot som hoppade på det.
Kevin Cullis hade försökt sätta hårt mot hårt när han grillades av reportrarna. ”Spelet är likadant oavsett om det är Inter eller Cradley”, hävdade han. Vidare hade han talat vitt och brett om att han ville ha sex nya spelare, att Swanseas spelsätt inte tilltalade honom och att flera spelare fått beskedet att de inte var bra nog.
– När jag sa det till spelarna var de väldigt tysta. Jag tror att de förstod budskapet.
I själva verket hade de redan börjat tvivla. Målvakten Roger Freestone skrev i sin självbiografi:
”Vi var vettskrämda. Jag trodde det var ett skämt. Efter första träningen sa han att vi spelade bättre än han någonsin sett, men det var den sämsta träningen jag hade upplevt på flera år. Alla killarna tittade på varandra och skakade på huvudet. Jag trodde att hans kunskap var begränsad och det här bekräftade det”.

Kevin Cullis hade inte ens hållit i träningen själv. Nej, förmodligen kände han själv hur djupt vatten han rodde på så han valde att delegera. Till juniortränaren som han nyss ersatt.
– Han ringde mig och sa att han var för upptagen med att titta på spelare så han kunde inte ta träningen. Det var samma sak dagarna efter. Spelarna skrattade åt honom, berättar Jimmy Rimmer.
Efter det oprofessionella träningsupplägget väntade match mot Swindon. I matchprogrammet välkomnades den nye tränaren ”Keith Cullis”. Bara en sån sak.
Fansen tacklade chockutnämningen på sitt eget sätt genom att omformulera texten i den gamla dängan ”Living Next Door to Alice”. Japp, ni förstår nog.
”WHO THE F-CK IS CULLIS?!?”
Det blev en 0–1-förlust mot Swindon innan mötet med Blackpool fyra dagar senare.

– Det var som en fars, har mittbacken Christian Edwards berättat. Före matchen tog han mig och Roger åt sidan och började prata om nya kontrakt, fyraårsavtal, och det var monopol-pengar. Jag var 20 bast, tjänade 125 pund i veckan och bodde hos föräldrarna och han pratade om tre-fyra tusen pund och en ny Mercedes.
Det skulle bli värre.
Kevin Cullis, som på presskonferensen kritiserat Swanseas spelsätt, ville ändra om laget och formationen. Lagkaptenen Dave Penney konfronterade Cullis och undrade vad han höll på med. Cullis skrek att han var manager. En spelare replikerade:
– Inte länge till.
Det kunde bara gå på ett sätt. Swansea låg under med 0–2  i halvtid.
– Allt brakade lös i halvtid. Alla skrek och var galna. Vi hade en högerback som spelade vänsterytter, har Penney berättat.
– Cullis verkade inte veta var på planen spelare skulle spela. Så som veteran klev jag fram och lugnade alla och bytte plats på några.
Cullis blev beordrad att sätta sig ned och vara tyst medan spelarna själva lade upp taktiken inför andra halvlek. Det blev förlust med 0–4.
Efter matchen stormade Doug Sharpe in i omklädningsrummet. Han försäkrade att spektaklet var över. Efter blott sju dagar.
– De där idioterna är borta i morgon bitti.
Kevin Cullis veckolånga sejour i Swansea är en av de kortaste och mest händelserika tränarsejourerna i proffsfotbollen.

Enligt myten så blev Kevin Cullis bokstavligen avslängd på en bensinmack på hemresan från Blackpool, men det har han tillbakavisat. Han hävdar att han fick reda på avskedet när han ringde klubbens dåvarande nyhetstelefonlinje (det här var före Internet).
Michael Thompson sa till pressen att köpet skulle fullföljas på fredagen samma vecka, men han hävdade att Cullis valt att säga upp sig själv av personliga skäl. Cullis förnekade det och det slutade med att ”tränaren” hotade med att dra Swansea inför domstol. Han krävde 116 000 pund i utebliven lön. En dag före domstolsförhandlingen nådde parterna en förlikning där Cullins fick ett femsiffrigt belopp. En del av uppgörelsen var att ingen part fick prata om händelserna igen.

Hur det gick sen?
Swansea plockade in dansken Jan Mölby som spelande manager. Han kunde inte hindra raset utan laget åkte ur tredjedivisionen. Året efter var Mölby bara en omtagen frispark i slutminuterna av playoff-finalen från att föra ”Swans” tillbaka till Second division.
Doug Sharpe stannade som ägare fram till 1998 då han sålde till SilverShield.
Michael Thompson satte aldrig sin fot mer inom fotbollen, oss veterligen.
Och vår vän Kevin Cullis? Han återvände till sin korkek i West Midlands. 2003 dömdes han till fängelse i nio månader för flera fall av bedrägeri.

Källor: Guardian, Independent, Telegraph, Wales Online.

Done deals, 31 jan-1 feb

av Kalle Karlsson

Här tittar vi närmare på de spelaraffärer som gjordes sista två dygnen före transferstoppet.

Gianelli Imbula, från Porto till Stoke
Pris: 18,3 miljoner pund.
Kommentar: Imbula var en av franska ligans hetaste spelare för ett par år sedan. Hans aktier har dalat efter den misslyckades sejouren i Porto, men det här är en spelare som har egenskaper att bli en toppmittfältare.
Betydelse för laget: Jag anser att Stoke har saknat en dynamisk mittfältare sedan Steven N’Zonzi lämnade för Sevilla. Imbula kan bli den som fyller ut kostymen efter N’Zonzi – och då har laget blivit avsevärt starkare då centrala mittfältet i nuläget är akilleshälen.
Tänkbar startelva med Gianelli Imbula:
Butland – Johnson, Shawcross, Wollscheid, Pieters – Whelan, Imbula – Shaqiri, Afellay, Arnautovic – Bojan.
Värvningsbetyg: 4/5.

Seydou Doumbia, från Roma till Newcastle
Pris: Lån.
Kommentar: Seydou Doumbia köptes till Roma för ett år sedan för 130 miljoner kronor, men lyckades inte i Serie A. Det blev utlåning tillbaka till CSKA Moskva innan han nu ansluter på lån till Newcastle. Anfallarens 66 mål på 108 ligamatcher för CSKA var det som gjorde att Newcastle slog till.
Betydelse för laget: Newcastle har lidit stort av bristen på en pålitlig målgörare. Kan Doumbia bli den nya Loïc Rémy? Det är förhoppningen på Tyneside.
Tänkbar startelva med Seydou Doumbia:
Elliot – Janmaat, Coloccini, Mbemba, Dummett – Sissoko, Shelvey, Toité, Wijnaldum – Pérez, Doumbia.

Leroy Fer, från QPR till Swansea
Pris: Lån.
Kommentar: Fer kom till Queens Park Rangers och visade att han hade odiskutabla kvaliteter före sin skada. Har inte riktigt hämtat sig efter det och känns som ett osäkert kort inför Premier League-comebacken.
Betydelse för laget: Swanseas form har varit stigande och mittfältet har fungerat förvånansvärt fint plötsligt. Efter Jonjo Shelveys flytt fanns det dock plats för en ny mittfältare och den luckan fylls nu av Leroy Fer.
Tänkbar startelva med Leroy Fer:
Fabianski – Rangel, Williams, Fernandez, Taylor – Ki, Britton, Fer – Ayew, Sigurdsson, Routledge.

Emmanuel Emenike, från Fenerbahçe till West Ham
Pris: Lån.
Kommentar: Emenike har haft en minst sagt brokig karriär där övergången till Spartak Moskva efter misstänkta muthärvan var särskilt uppmärksammad. En snabb, rivig anfallare som har haft förmågan att peta in en del bollar.
Betydelse för laget: West Ham har Diafra Sakho på skadelistan och Andy Carroll har missat närmare en månads spel så visst behövdes det ny kraft i anfallet. Emenike kommer förmodligen inte vara startspelare med Enner Valencias form, men han kan göra viktiga minuter som inhoppare.
Tänkbar startelva med Emmanuel Emenike:
Adrián – Tomkins, Reid, Ogbonna, Cresswell – Noble, Song, Kouyaté – Payet, Emenike, Moses.

Övriga affärer:
Florian Thauvin, från Newcastle till Marseille (lån)
Eder, från Swansea till Lille (lån)
Mathieu Debuchy, från Arsenal till Bordeaux (lån)
Yaya Sanogo, från Arsenal till Charlton (lån)
Steven Fletcher, från Sunderland till Marseille (lån)
Ritchie De Laet, från Leicester till Middlesbrough (lån)
Jordi Gomez, från Sunderland till Blackburn (lån)
Patrick Roberts, från Manchester City till Celtic (lån)
Yohan Benalouane, från Leicester till Fiorentina (lån)
Marco van Ginkel, från Chelsea till PSV Eindhoven (lån)

Done deals, 29-30 jan

av Kalle Karlsson

Här tittar vi närmare på några spelaraffärer senaste dagarna.

Mario Suárez, från Fiorentina till Watford
Pris: Ca 4 miljoner pund.
Kommentar: Suárez är nog mest känd från tiden i Atlético Madrid där han spelat i två olika sejourer. Där gjorde han sig känd som en hård, nyttig defensiv mittfältare. Det är lite förvånande att han inte gjorde större avtryck i Fiorentina.
Betydelse för laget: Watford har ett bra mittfält med Capoué och Watson, men det behövs alternativ och där blir Suárez viktig.
Tänkbar startelva med Mario Suárez:
Gomes – Nyom, Britos, Cathcart, Aké – Behrami, Capoué, Suárez, Jurado – Deeney, Ighalo.
Värvningsbetyg: 2/5.

Patrick Bamford, från Chelsea till Norwich
Pris: Lån.
Kommentar: Det var många som hade stora förhoppningar i Chelsea på denne unge anfallare, men Bamford lånades ut till Crystal Palace utan att få speltid och nu blir det ny utlåning till Norwich. Det är möjligt att han får fler chanser här. Behöver speltid nu.
Betydelse för laget: Norwich har förstärkt sin offensiv med köpet av Steven Naismith. Denne kommer dock få utgå från kanten så Bamford har en funktion att fylla – som utmanare till Mbokani i strikerrollen.
Tänkbar startelva med Patrick Bamford:
Ruddy – Martin, Whittaker, Bassong, Brady – Howson, Tettey, Dorrans, Naismith – Hoolahan – Bamford.

Alberto Paloschi, från Chievo till Swansea
Pris: Ca 8 miljoner pund.
Kommentar: Paloschi kom fram som ung talang i Milan, men lyckades aldrig etablera sig där. Istället blev det Parma och sedan sejourer i Genoa och Chievo. Nu återförenas han med sin forne tränare Francesco Guidolin.
Betydelse för laget: Swansea har haft fasligt svårt att göra mål hittills under säsongen. Laget är i akut behov av en målgörare och Paloschi har åtta mål på 21 matcher i Serie A denna säsong. Viktigt tillskott.
Tänkbar startelva med Alberto Paloschi:
Fabianski – Rangel, Williams, Fernández, Taylor – Britton, Ki – Ayew, Sigurdsson, Routeledge – Paloschi.
Värvningsbetyg: 3/5.

Alexandre Pato, från Corinthians till Chelsea
Pris: Lån.
Kommentar: Patos stjärna har dalat på fotbollshimlen sedan debuten i AC Milan då han spåddes bli nästa storspelare i Europa. Hans agenter har jobbat hårt för en ny chans i någon av toppligorna och nu får han en gyllene möjlighet i Chelsea. Potential finns, men Pato har varit skadebenägen.
Betydelse för laget: Chelsea behöver en injektion offensivt, en spelare som kanske kan ge nyttig konkurrens och få spelare som Eden Hazard att vakna.
Tänkbar startelva med Alexandre Pato:
Courtois – Ivanovic, Zouma, Terry, Azpilicueta – Mikel, Fàbregas – Willian, Oscar, Pato – Costa.

Sandro, från QPR till West Bromwich
Pris: Lån.
Kommentar: Sandro var en av Premier Leagues bästa defensiva mittfältare innan skador hindrade hans karriär. Efter en misslyckad sejour i QPR får han nu en ny chans i Premier League.
Betydelse för laget: West Bromwich har saknat en städare på mittfältet eftersom Claudio Yacobs form har varit ojämn. Hittar Sandro tillbaka till närheten av den nivå han höll i Tottenham så borde han bli ett bra komplement till Darren Fletcher.
Tänkbar startelva med Sandro:
Foster – Dawson, McAuley, Olsson, Evans – Sessègnon, Fletcher, Sandro, McClean – Gardner – Rondón.

Övriga affärer:
Mike Williamson, från Newcastle till Wolverhampton

Dokument: Galningen Bielsa skulle sätta färg på PL

av Kalle Karlsson

Premier League-hösten har redan kallats ”crazy season”.
Nu är Marcelo Bielsa på ingång. Han de kallar ”El Loco”, galningen.
Var ska det här sluta?

Jag ska erkänna att jag tog de första uppgifterna om att Marcelo Bielsa, 60, var aktuell för Swansea med en nya salt.
Inte för att Marcelo Bielsa inte skulle vara kvalificerad att ersätta sparkade Garry Monk. Mer för att det helt enkelt lät för galet för en klubb som hittills tagit så trygga, kloka och långsiktiga beslut. Den walesiska klubben har ju inte gått fel med en enda tränarrekrytering senaste decenniet.

Nu har ordföranden Huw Jenkins rest till Sydamerika, enligt uppgift för att diskutera med tre tränarkandidater. Den ene är Jorge Sampaoli, som gjorde succé med Chile i VM förra året, den andre Alejandro Sabella, Argentinas före detta förbundskapten. Det tredje, hetaste, namnet är Marcelo Bielsa. El Loco.
Den här hösten har varit galen på många sätt. Tabellen är uppochned-vänd med Leicester i toppen, Chelsea i bottenskiktet och ett historiskt ovisst fjärdeplatsrace.
Det är inte så att det behövs nya energidoser för att årets liga ska leva upp, men Swansea är på väg att ge Premier League en adrenalinkick på coachsidan som bara kan överträffas av att sir Alex Ferguson gör comeback.
Marcelo Bielsa är en levande legend. ”Världens bästa tränare”, har Pep Guardiola kallat honom.
Men vem är han egentligen? Och vad kan Swansea vänta sig?

ap foto : claude paris : marseille's coach marcelo bielsa of argentina shouts instructions at his players during a league one soccer match between marseille and monaco at the velodrome stadium, in marseille, southern france, sunday, may 10, 2015. (ap photo/claude paris) marcelo biels marseille soccer league on automatarkiverad
Foto: AP

Marcelo Bielsas egen spelarkarriär hemma i Argentina, där han representerade Newell’s Boys i högstaligan, tog slut när han var 25 år. Bielsa utbildade sig till idrottslärare och började intressera sig för tränarrollen.
Vi i Sverige minns honom från VM 2002 där han ledde det argentinska landslaget. Det blev ju som bekant uttåg redan i gruppspelet sedan Anders Svensson skruvat in en minnesvärd frispark, men Bielsa stannade kvar i landslaget och fick sin revansch när han ledde nationen till OS-guld 2004 i Aten.
Tre år senare, 2007, tog han över Chiles landslag och det blev succé i VM 2010 då laget dels presterade en sevärd fotboll, dels nådde åttondelsfinal.

Mystiken kring Marcelo Bielsa var stor, framför allt i Europa. Många hade ju fått följa honom på avstånd. Vi hade förstått att han var en speciell herre, besatt av sporten. Det sades att han samlat på sig ett bibliotek i hemmet med tusentals videoband med fotbollsmatcher och sekvenser, enligt skrönor världens största samling av fotbollsvideos.
Därför var det oerhört spännande när Athletic Club anställde Marcelo Bielsa som tränare inför säsongen 2011/12. Athletic är en speciell, principfast klubb och nu skulle de dessutom få en speciell, principfast tränare.
Bielsa hade förstås tittat på alla lagets 38 ligamatcher på video från föregående år innan han bestämde sig för att tacka ja. Noggrannhet är hans ledord.
Det började inte alls bra resultatmässigt i Spanien. Fram till sista helgen i september var stolta Athletic segerlöst i alla turneringar. Men sedan hade Marcelo Bielsa fått ut sin spelidé och då radade laget upp segrar. Det var under argentinarens ledning som Muniain, Susaeta, De Marcos, Llorente, Iraola och Javi Martínez spelade sin bästa fotboll. Athletic Club förlorade bara tre matcher fram till mitten av februari.
Jag minns 2–2-matchen på San Mamés mot Barcelona som en av de bästa La Liga-matcher hittills under 10-talet. Det var ett Athletic som började forma en identitet genom att neutralisera Barcelona med deras eget vapen: Intensivt presspel. Pep Guardiola var imponerad.
– Dina spelare är monster, sa han till Bielsa.

Det var inte oväntat att Bielsas filosofi tog tid att implementera. Argentinaren är en ideolog som inspirerats av totalfotbollen från Rinus Michels i Ajax på 1970-talet. Hans fotbollstänk bygger på possessionspel, men framför allt på intensiv press. Nästan hela tiden. Han varierar mellan 4-2-3-1 och det innovativa 3-3-1-3. Om hans lag leder med 2–0 vill han inte stänga matchen och backa hem som andra tränare. Helst vill han öka på ledningen.
– Han är en fotbollsromantiker, har Manchester United-mittfältaren Ander Herrera sagt.
Många är de tränare som inspirerats av tankarna från Marcelo Bielsa. Pep Guardiola är en. Mauricio Pochettino, som spelat under Bielsa, en annan. Jorge Sampaoli ytterligare en. Innan Pep Guardiola skulle inleda sin tränarkarriär reste han till Argentina för att söka råd hos Bielsa. Trippen kunde liknas vid en pilgrimsresa. Efter att ha blivit ”upplyst” av gudfadern Bielsa var Guardiola än mer beslutsam om att lyckas som tränare.

Marcelo Bielsas träningar är ett kapitel för sig. Jag har sett ett antal träningspass som han har hållit och jag kan konstatera att det inte handlar om några standardövningar från förbundspärmen. Jag minns en komplicerad övning som byggde på ”motsatta rörelser”, där spelare sprang hit och dit. Det dröjde ett bra tag innan man som utomstående kunde klura ut syftet.
Det mest udda inslaget är att han delar upp lagdelarna till den grad att de ibland tränar på olika tider.
– Det hände att vi inte såg anfallarna, har försvararen Roberto Ayala berättat.
– En man med nya idéer är galen tills han lyckas, har Bielsa sagt.
Ander Herrara, som spelade under Marcelo Bielsa i Athletic Club, har berättat:
– Han är den mest originella personen jag mött i hela mitt liv.
– Han har en otrolig hjärna, en enorm intellektuell kapacitet för fotboll. Ingenting lämnas åt slumpen, allt studeras in i minsta detalj. Han vet vad varje spelare kan göra och inte kan göra. Han ser till att alla är på tå. Jag har sett honom prata med planskötaren i 45 minuter. Jag är säker på att han studerat konsten att sköta en plan innan det snacket.
– Han ställer samma krav på andra som han ställer på sig själv. Jag har aldrig mött en ledare som arbetar så hårt. Han blir galen om en stolpe träningsplanen står en halv meter fel. Jag hade en gång fötterna på stolen. Han kom fram och sparkade undan stolen. ”Ser du mig sitta med fötterna på stolen?”, frågade han.
– Du måste verkligen älska fotboll om du ska orka med honom. Jag hade tur för jag gör det. Det finns spelare som bara vill lira fotboll. De lider under honom.
Det här med fascinationen för detaljer märka när Marcelo Bielsa har matchgenomgång. De kan vara i timmar. Till VM 2002 sades det att han tagit med sig 2000 av de där videobanden. Om det väntas regn så kan han beordra att blötlägga träningsplanen för att spelarna ska vänja sig vid förhållandena. En gång ritade han en instruktion på sin sko om var på foten tillslaget skulle ske. Han använde samma skor i en vecka efteråt.
Presskonferenserna kan vara nästan lika långa eftersom Bielsa sätter prestige i att svara utförligt på varje fråga. Han ger inga exklusiva intervjuer.

Swansea upplever en liten kris. De har gått som tåget genom divisionerna i Football League och deras Premier League-äventyr är en enda framgångssaga förutom en tuff period under Michael Laudrup. Garry Monk gjorde ett fantastiskt jobb i 1,5 år, men fick sparken förra veckan.
Om Swansea väljer att plocka in Marcelo Bielsa är det en gigantisk chansning.
”El Loco” må vara världens bästa tränare på träningsplanen och en inspiratör för tiotusentals tränare runt om fotbollsvärlden, men man vet aldrig vad man får.
Efter sin första säsong i Athletic Club återvände Bielsa till försäsongen bara för att hamna i bråk första dagen, ett bråk som nästan ledde till att han lämnade jobbet (han uteblev från träningarna några dagar). Dispyten var inte av den vanliga sorten, med klubbledningen på grund av uteblivna värvningar. Nej, Bielsa bråkade med byggarbetare för att de inte klarat att hålla tidsplanen. Träningsanläggningen framstod mer som en byggarbetsplats när truppen återvände efter semestern.
Samtidigt är han tränaren som en gång blev stoppad i Bilbão av ett gäng barn som bad honom att signera deras samlaralbum med fotbollsbilder. Bielsa avböjde, han tog albumen och sa åt barnen att möta honom samma tid, vid samma plats den efterföljande dagen. När de dök upp ett dygn senare hade hela Athletic-laget skrivit sina autografer.

Med Marcelo Bielsa kan vad som helst hända. Det var samma sak i Marseille.
Det var ett häftigt karriärval när Biesla valde Ligue 1 som nästa uppdrag för 1,5 år sedan. Första säsongen blev succé. l’OM radade upp segrar på hösten och var främsta utmanaren till PSG. Fansen, även de neutrala i Frankrike, älskade vad de såg. Marseille var uppfriskande att se. Den höga pressen, de direkta återerövringarna, tempot – det var sällan trist att se deras matcher.
Men säg den lycka som varar för evigt med Marcelo Bielsa vid spakarna. Som vanligt tappade hans lag energi ju längre spelåret förlöpte. Men det skulle bli värre och mer dramatiskt än så.
När årets säsong skulle sparka igång i augusti mötte Marseille Caen i premiären. Laget föll med 0–1. På presskonferensen efteråt analyserade han matchen, som han alltid gör, sedan meddelade han:
– Jag har avslutat mitt arbete här. Jag åker hem.
Inför en chockad presskår hade han sagt upp sig – en omgång in på säsongen.

Marcelo Bielsa kommer sätta färg på Premier League. De engelska fotbollsjournalisterna kommer att gå i spinn. Bielsa är en media-darling, i högre utsträckning än självaste Harry Redknapp.
Swanseas spelare kommer få en unik tränare och ett upplägg de inte upplevt tidigare.
Om det slutar väl? Bielsa, ej engelskspråkig ska betonas, kommer att vara fågel eller fisk, han är sällan något däremellan. Han lämnar ingen oberörd, varken med fotbollen hans lag presterar eller med sin personlighet.
Han kanske räddar Swanseas säsong, rycker upp spelarna och får laget att lyfta med ett presspel som chockar motståndarna. Han kanske kommer in och stökar till allt ännu mer.
”Galningen” är på väg att stiga in mitt under crazy season.
Den här säsongen kan plötsligt bli ännu roligare.

Källor: The Guardian, Manchester Evening News, Wales Online.

Genomgång av transferfönstret, del 4

av Kalle Karlsson

SOUTHAMPTON
In
Virgil van Dijk – Celtic, £11.5m
Jordy Clasie – Feyenoord, £8m
Juanmi – Malaga, £5m
Oriol Romeu – Chelsea, £5m
Cedric Soares – Sporting CP, £4.7m
Cuco Martina – FC Twente, £1m
Maarten Stekelenburg – Fulham, Loan
Steven Caulker – QPR, Loan
Out
Morgan Schneiderlin – Manchester United, £25m
Nathaniel Clyne – Liverpool, £12.5m
Artur Boruc – Bournemouth, Free
Jos Hooiveld – Released
Cody Cropper – MK Dons, Free
Omar Rowe – Released
Jake Sinclair – Released
Dani Osvaldo – Released
Jack Stephens – Middlesbrough, Loan
Sam Gallagher – MK Dons, Loan
Jordan Turnbull – Swindon, Loan
Emmanuel Mayuka – Metz, undisclosed fee
Kommentar: Southampton drabbades återigen av tunga förluster. Morgan Schneiderlin och Nathaniel Clyne lämnar ett tomrum även om Cedric Soares ser intressant ut på högerbacken. Steven Caulker eller Virgil van Dijk måste kliva fram och ta ansvar i de bakre leden bredvid José Fonte. Jordy Clasie är tänkt som en mer passningsskicklig, bolltrygg ersättare till Schneiderlin, men hittills har holländaren dragits med en fotskada och inte spelat en enda minut. Även om ”Saints” oundvikligen tappat viktiga pjäser, och även om det gör att man tappar sin plats på övre halvan, så tycker jag att kubben gjort vad man kunnat under sommarfönstret. Ronald Koeman har hämtat in en rad spännande spelare med utvecklingspotential och får han igång Jay Rodriguez som varit långtidsskadad så har Southampton ett minst lika bra material som ifjol.
Betyg på silly season: 3/5.

STOKE
In
Xherdan Shaqiri – Inter Milan, £12m
Joselu – Hannover 96, £5.75m
Phillipp Wollscheid – Bayer Leverkusen, £2.75m
Jakob Haugaard – FC Midtyjlland, £0.6m
Glen Johnson – Liverpool, Free
Shay Given – Aston Villa, Free
Sergio Molina – Real Madrid, Free
Marko van Ginkel – Chelsea, Loan
Moha El Ouriachi – Barcelona, Undisclosed
Ibrahim Afellay – Barcelona, Free
Mark Waddington – Blackpool, Tribunal
Dom Telford – Blackpool, Tribunal
Out
Steven N’Zonzi – Sevilla, £7m
Asmir Begovic – Chelsea, Undisclosed
Robert Huth – Leicester City, Undisclosed
Jamie Ness – Scunthorpe, Free
Thomas Sorensen – Released
Wilson Palacios – Released
Andy Wilkinson – Released
Kommentar: Stoke tappade sin bäste spelare Steven N’Zonzi och sålde Asmir Begovic till Chelsea. Robert Huth lämnade redan på lån i januari och det märks att Mark Hughes gradvis förändrat truppens karaktär. Nyförvärven är idel andra spelartyper, Marco van Ginkel är en passningsskicklig mittfältare, Ibrahim Afellay ska vara en teknisk (?) offensiv mittfältare och Xherdan Shaqiri är en prestigevärvning. Det är fullt möjligt att Stoke har slagit knut på sig själva i jakten att bli ett mer sevärt lag, och jag är rätt säker på att laget tappade mycket med förlusterna av Begovic och N’Zonzi. Köpet av Shaqiri räddar godkänt betyg.
Betyg på silly season: 2/5.

SUNDERLAND
In
Jeremain Lens – Dynamo Kiev, £12.5m
Fabio Borini – Liverpool, £9.75m
DeAndre Yedlin – Tottenham, Loan
Ola Toivonen – Rennes, Loan
Yann M’Vila – Rubin Kazan, Loan
Younes Kaboul – Tottenham, £3m
Adam Matthews – Celtic, £2.2m
Sebastian Coates – Liverpool, £2m
Santiago Vergini – Estudiantes, £2m
Out
Connor Wickham  – Crystal Palace, £9m
El-Hadji Ba – Charlton, Undisclosed
Santiago Vergini – Getafe, Loan
Jordan Pickford – Preston, Loan
Anthony Reveillere – Released
Emanuele Giaccherini – Bologna, Loan
Kommentar: Sunderland var i stort behov av en utredning och vi får se om sommarens tillskott är tillräckligt för att vända trenden. Jeremain Lens är en vass offensiv spelare och Yann M’Vila har redan visat att han besitter spetskvaliteter (även om det finns frågetecken för karaktären och humöret). Ola Toivonen var en överraskande värvning som började med en assist i debuten. Det som borde få Sunderlands fans optimistiska är det sena köpet av Fabio Borini. Italienaren gjorde ingen lycklig i Liverpool, men senast han var på lån i Sunderland var han superb. Sunderland har ett bättre material nu, men för att Dick Advocaat ska kunna sova tryggt om nätterna hade det behövt rejäla försvarsförstärkningar (och dit räknar vi inte Sebastian Coates och inte heller hittills Younes Kaboul).
Betyg på silly season: 2/5.

SWANSEA
In
Eder – Braga, £5.2m
Franck Tabanou – St Etienne, £3.5m
Kristoffer Nordfelt – Heerenveen, £0.6m
Oliver McBurnie – Bradford City, £0.25m
Andre Ayew – Marseille, Free
Josh Vickers – Arsenal, Free
Gerhard Tremmel – Swansea, Re-signed
Out
Jazz Richards – Fulham, £500,000
David Cornell – Oldham, Free
Alan Tate – Released
Dwight Tiendalli – Released
Nathan Dyer – Leicester City, Loan
Kenji Gorre – ADO Den Haag, Loan
Oliver Davies – Kilmarnock, Loan
Modou Barrow – Blackburn, Loan
Alex Samuel – Morton, Loan
Kommentar: Swansea har arbetat systematiskt och klokt ända sedan man tog steget upp till Premier League. Förra sommaren identifierade man Bafé Gomis, en gratisvärvning, som gjort stor succé så fort han fick kliva ut Wilfried Bonys skugga. I somras hämtade Swansea in André Ayew, också på free transfer, och denne valdes idag till förra månadens bäste spelare i Premier League. Swansea behövde bara göra småjusteringar i somras och Franck Tabanou är en intressant vänsterspelare som ger alternativ. Eder, anfallaren från Braga, har inte fått så mycket speltid hittills, men hans bidrag kommer att bli viktigt. Om Gomis blir skadad eller tappar formen förväntas Eder avlasta honom. Vi vet ännu inte om portugisen är kapabel till det. Swanseas mercato är extra stark då man inte tappat någon bärande spelare. Det fanns intresse för Ashley Williams, men Garry Monk avfärdade det enkelt genom att sätta prislappen till ”25 miljoner pund”. Det skrämde effektivt i väg alla köpsugna klubbar.
Betyg på silly season: 4/5.

Nedräkning, del 5 – Swansea

av Kalle Karlsson

En av säsongens positiva överraskningar ifjol. Kan Swansea bygga vidare och sikta mot Europa eller blir denna säsong ett steg tillbaka?

Det var nog många som var osäkra på Swansea förra säsongen. Garry Monk hade fått managerposten permanent, men laget hade tappat spelare som Michel Vorm, Chico, Pablo Hernández, Ben Davies och José Cañas. Alla var inte startspelare, men det var ändå spelare som aspirerade på elvan.
Men redan i premiären visade Swansea att man var att räkna med via 2–1-seger borta mot Manchester United där Louis van Gaal debuterade som manager.
Swansea höll sig sedan på säker mark hela säsongen och tog till slut en meriterande åttondeplats. Detta trots att man sålde stjärnan Wilfried Bony i januari. Att ordföranden Huw Jenkins gjorde den affären var riskabel sportsligt, men försvarbar ekonomiskt. Garry Monk släppte istället fram Bafétimbi Gomis och den franske anfallaren fyllde Bony-luckan väl med sex mål från februari och framåt.
Mycket vilar på Gomis inför denna säsong. Swansea har ett bra grundspel, men målchanserna och bollinnehavet måste omsättas i mål och där har Gomis huvudansvaret. André Ayew har köpts in från Marseille och förväntningarna är stora. Jag är inte övertygad ännu om att Ayew kommer bidra med så många mål, men tanken av honom och Jefferson Montero på kanterna bör skrämma ett antal ytterbackar.
Mittfältet är navet i Swansea och där finnas klass i spelare som Gylfi Sigurdsson, Jack Cork, Ki Sung-yeung och Jonjo Shelvey. Den sistnämnde fick ett lyft under Monk under våren och kanske kan ta klivet nu att bli en stjärna i PL? Islänningen Sigurdsson är en poängmaskin och med honom garanteras giftiga fasta situationer.
Moudou Barrow, tidigare i Östersund, fick tio inhopp (och en start) under debutåret i Premier League och det var över förväntan. Med sin snabbhet är han en tacksam inhoppare.
I försvaret har Ashley Williams intresserat andra klubbar, men Swansea satte prislappen på 25 miljoner pund och skrämde i väg allt och alla. Här har Franck Tabanou, senast i Saint-Étienne, anslutit och han lär ge Neil Taylor en match på vänsterbacken.
Ur blågul synvinkel är vi förstås nyfikna på vad Kristoffer Nordfeldt kan göra. Han lär få agera backup till Lukasz Fabianski, men blir polacken skadad så…

Garry Monk har sagt att truppen är den bästa Swansea haft och spelarna pratar om att sikta mot Europa League. Såna uttalanden ökar förstås kraven. Mycket hänger dock på Gomis och en ny plats på övre halvan är mer än godkänt.
Det här är första gången Swanseas fans får uppleva en Premier League-säsong utan farhågor att åka ur. Det klubben åstadkommit sedan uppflyttningen, att skaffa en så gynnsam position trots vaga resurser, förtjänar beundran.

Tänkbar startelva (4-4-2-diamant):
Fabianski – Rangel, Williams, Amat, Tabanou – Cork, Ki, Shelvey, Sigurdsson – Gomis, Ayew.
Nyckelspelare: Bafétimbi Gomis.
Håll ögonen på: Jonjo Shelvey.

Nyförvärv
André Ayew – Marseille, Free
Franck Tabanou – St Etienne, £3.5m
Eder – Braga, £5.2m
Kristoffer Nordfelt – Heerenveen, £0.6m
Oliver McBurnie – Bradford City, £0.25m

Förluster

Jazz Richards – Fulham, Undisclosed
David Cornell – Oldham, Free
Alan Tate – Released
Gerhard Tremmel – Released
Kenji Gorre – ADO Den Haag, season-long loan

Monk tystade tvivlarna

av Kalle Karlsson

Han förlorade flera tunga spelarnamn – ändå har hans lag överträffat alla förväntningar i Premier League.
Ronald Koeman?
Nej, jag syftar på en annan tränare med betydligt mindre erfarenhet.

När Michael Laudrup fick sparken från Swansea förra våren var det nog många som höjde på ögonbrynen när de läste vem som skulle ersätta dansken.
Senaste åren har trenden varit att alltfler managers går den långa vägen. Det blivit en vedertagen ”sanning” att tränaryrket har blivit för komplext för att klara av direkt efter en avslutad spelarkarriär. Gedigen utbildning och många ”läroår” i en tryggare miljö än Premier League krävs. Förr var det standard att man gick direkt från spelare till tränare. Idag… inte alls lika frekvent förekommande.
I dessa tider, i februari 2014 för att vara exakt, valde alltså Swansea att ge Garry Monk förtroendet att leda laget i jakten på nytt Premier League-kontrakt.

I det läget var han fortfarande mittback i Premier League-laget. Lokaltidningarna i Wales hade bara några veckor tidigare rapporterat om en incident där Monk hamnat i bråk på parkeringen med lagkamraten Chico Flores så att polis fick tillkallas.
Garry Monk som interims-tränare var ett djärvt val. Det var ett riskfyllt val. Det var framför allt, med ett års distans, ett väldigt klokt val.
Garry Monk har berättat att han blev chockad över att få frågan. Han sov knappt på fyra dagar (”jag sov någon timme, sedan vaknade jag jag igen och var tvungen att gå upp”). Monk, vars spelarkarriär var inne på sista versen, hade pratat med Swansealedningen om coaching, men då hade han ungdomslagen i åtanke. Han trodde aldrig att han skulle få frågan om att ta över som manager i förstalaget.

Garry Monk lyckades ta Swansea ur krisen och rädda kontraktet i Premier League. Under Michael Laudrup hade lagets kurva pekat utför. Spelarna klagade över kvaliteten på träningarna. Garry Monk, mannen utan tränarerfarenhet, var den som skulle ställa allt tillrätta.
Kravbilden hade skrämt de allra flesta, men Monk klarade av den första kritiska tiden. Swansea klarade en tolfteplats i ligan. I en intervju från februari ifjol berättade Garry Monk att han trots allt, utifrån situationen, var det bästa alternativet som tillfällig manager.
– Jag vet allt om klubben och allt om spelarna. Jag var troligen det bästa alternativet. Du behöver någon som bryr sig om klubben och spelarna. Jag har det och Alan Curtis (ex-spelaren som blev assisterande manager istället för first-team coach) har det. Det kommer att bli fantastiskt att leda den här klubben – ett av de stoltaste ögonblicken i mitt liv. Jag kommer att göra mitt bästa för den här klubben även om det handlar om att städa toaletterna.
Hans äventyr började med en 3–0-seger i derbyt mot Cardiff City, sedan dröjde det nästan två månader innan nästa seger. Under tiden hade hans fästmö fött tvillingar. Det var en minst sagt omtumlande tid för Garry Monk.
I maj efter att kontraktet säkrats meddelade Swansea att Garry Monk fått jobbet som manager permanent. Hans assistent var Joseph Clotet som tidigare jobbat i allsvenskan i Malmö FF och Halmstads BK.

Är det någon klubb man ska vara försiktig med att ifrågasätta när det gäller tränartillsättningar är det Swansea City.
Deras cv när det gäller rekrytering av managers är imponerande. Det här är klubben som format namn som Roberto Martínez, Kenny Jackett, Paolo Sousa, Brendan Rodgers, och för all del, Michael Laudrup, som hade en stark start i Swansea.
När ordföranden Huw Jenkins motiverade valet talade han om att Swansea behövde gå ”back to basics” och ”återgå till vissa principer som gett klubben framgångar senaste åren”. Då vände de sig till den lojale försvararen som tillhört klubben i tio år och varit med på nästan hela resan från League Two.
Det finns något sunt och beundransvärt i det valet. Swansea, den enda klubben i Premier League med en femtedels supporterstyre, har ofta klokt.

Garry Monk har tacklat utmaningen att gå från spelare till tränare på ett beundransvärt sätt. Han klargjorde redan från början att han inte var där för att skaffa vänner. Han jobbade stenhårt och utvärderade varje detalj. Bland annat anställde han en prestationspsykolog i somras och nöjde sig med en veckas semester med familjen (”även då snackade jag konstant i telefon för att planera”).
I augusti sa han i en intervju i The Guardian:
– Ingen manager i ligan har en bättre relation med fansen än jag har. Jag uppskattar det för de har varit så stöttande. Men det betyder inte ett skvatt nu för jag kommer att bedömas efter resultaten.
– Många kommer att förvänta sig att jag misslyckas på grund av orutin. ”Det var smekmånaden han hade tidigare”, nu kommer det riktiga testet”. Men jag vet det. Det är inga överraskningar för mig. Det finns inget bättre än när någon tvivlar på dig. Jag triggas av det – jag älskar det. Det var samma sak när vi klättrade upp genom divisionerna, folk sa: ”Han kommer inte kunna spela i nästa division”. Jag är lyckligt lottad som har kommit till den här positionen när jag trodde det skulle ta längre tid så jag måste göra det bästa av det. Och då måste du ha attityden att du kan visa folk att de hade fel.

Om det var någon som tvivlade på Garry Monk inför Premier League-starten i augusti – och det var det – så gick det väldigt fort att tysta kritikerskaran. I premiären åkte ett nederlagstippat Swansea till Old Trafford och mötte ett Manchester United som värvat spelare för närmare 1,5 miljard kronor. Samtidigt hade Swansea tappat en rad viktiga spelare: Michel Vorm, Ben Davies, Chico Flores, Michu, Jonathan De Guzman, Pablo Hernández. Gästerna vann med 2–1.
Det fortsatte med ytterligare två raka segrar innan Chelsea blev för svårt på Stamford Bridge. Under året har Garry Monks status bara ökat. Vissa menar att han förtjänar att nämnas i snacket om vem som ska få priset som årets manager. José Mourinho lär vinna, men Monks arbete ska inte förbises. Swansea har aldrig kunnat blanda sig i toppstriden likt Southampton, men de har hela tiden legat på säker mark på övre halvan av tabellen. ”Best of the rest”, typ.
Bedriften blir än mer imponerande när man betänker att Swansea sålde målkungen Wilfried Bony i januari till Manchester City. Budet var för bra för att tacka nej till och Swansea är fortfarande en liten klubb som behöver intäkter från spelarförsäljningar för att kunna förbättra verksamheten.
Sedan något år är den nya träningsanläggningen klar, vilket har förbättrat förutsättningarna avsevärt. Garry Monk minns tiden när man låg i League Two och gamla containrar fick fungera som omklädningsrum.

Garry Monk är ligans yngsta manager och det han åstadkommit det senaste året är oerhört imponerande. Med mikroskopisk tränarerfarenhet har han friktionsfritt klarat steget att gå från spelare till tränare.
”He is a natural”, sa Craig Bellamy om Monk efter att ha gått samma tränarutbildning.
Intressenterna har redan börjat rycka i 36-åringen. West Ham och Sunderland sägs vilja ha Monk som tränare nästa säsong.
Jag tvivlar starkt på att han lämnar Swansea City redan i sommar.
Garry Monk har flertalet gånger pekat på att han jobbar med en långsiktig plan, att han har en vision för hur hans Swansea ska se ut. Han fick möjligheten att jobba för klubben i hans hjärta och han har chansen att bygga vidare på något som redan ser väldigt lovande ut.
Roberto Martínez och Brendan Rodgers är tränare som gått från Swansea till större jobb.
I framtiden kan Garry Monk mycket väl följa i deras fotspår.

Bony-affären gynnar alla parter

av Kalle Karlsson

För ett och ett halvt år sedan ansågs 12 miljoner pund vara ett överpris.
Nu har Wilfried Bony, 26, sålts för mer än dubbla summan.
Det är bara att gratulera Swansea – och Manchester City.

På onsdagen blev affären klar. Wilfried Bony, en av säsongens bästa anfallare i Premier League, tar steget från Swansea till Manchester City.
Ligatvåan betalar 28 miljoner pund, varav tre miljoner är bonusrelaterade.
Det är hiskeligt mycket pengar och Swansea City har gjort finfin business.
Sommaren 2013 betalade de runt 12 miljoner pund för Bony. Anfallaren hade öst in mål för Vitesse i holländska ligan, men han var ändå ett riskköp.
Han var den sortens spelare som kunde bli både flipp eller flopp. Trots att han är fundamental för Garry Monks gäng hade Swansea inget val när det kom in ett bud i den här storleken. Tack vare sin förmåga att utveckla spelare har klubben skaffat sig bättre och bättre förutsättningar att etablera sig som en slagkraftig Premier League-klubb. Den nya träningsanläggningen Landore Training Academy, som kostade runt 70 miljoner kronor att bygga, öppnades förra hösten. Bony-pengarna ger möjligheter att fortsätta stärka klubben på och utanför plan.

Wilfried Bonys 18 månader i Wales har varit en framgångssaga. För den brittiska publiken presenterade han sig med två mål mot Malmö FF, men under första halvåret i Premier League var han inte helt ordinarie i Swansea.
När tränaren Michael Laudrup använde två anfallare fick Bony förtroendet framför Michu, men då dansken tvingades välja mellan dem så hamnade Bony ofta på bänken.
Det var i början av januari förra året som hans karriär verkligen tog fart. Då satte han inom loppet av några dagar två mål hemma mot Manchester City och sedan segermålet borta mot Manchester United (seger 2–1). Sedan dess har han varit omöjlig att peta ur startelvan.
Det blev istället så att tidigare kelgrisen Michu fick flytta på sig när han skrev på Napoli.

Det fina med Wilfried Bony är hur han under det senaste halvåret i Premier League lyckats omvända den allmänna uppfattningen om honom.
Jag minns hur vi diskuterade hans insats mot Malmö FF i ett av de allra första avsnitten av Premier League-podden och kollega Erik Niva sågade spelarens allroundspel. Det var nog fler som trodde att det här bara var en fox-in-the-box, en måltjuv som ägnade all energi åt att vara på rätt plats i straffområdet.
Det stämmer att Bony inte är den rörlige forwarden av Edinson Cavani-snitt som tar ständiga löpningar ut mot hörnflaggorna för att dra isär motståndarförsvaren.
Men det som imponerat mest på mig med Wilfried Bony denna säsong är hans spel utanför straffområdet.
Hans targetspel där han är i princip orubblig när han får fäste med sina timmerstockar till lår.
Hans sätt att hålla i bollen, vilket ger laget chansen att flytta upp.
Hans förvånansvärt fina förmåga att hitta instick till framstörtande lagkamrater. Jag vet inte hur många frilägen Bony har serverat denna säsong, men det är en hel del.

Just det sista får mig att tro att han kan göra nytta i Manchester City.
28 miljoner pund är mycket pengar för en spelare som av fotbolls-England främst kommer att ses som backup till Sergio Agüero.
Men Wilfried Bonys fina kvaliteter som framspelare gör att ivorianen bör passa utmärkt som komplement till Agüero och de två borde kunna skapa ett vasst tvåmannaanfall. Manuel Pellegrini är en 4-4-2-tränare i grunden så jag tror att möjligheterna till speltid är större än folk tror.
Jag kan se framför mig hur en felvänd Wilfried Bony agerar referenspunkt i anfallsspelet och breder väg för en David Silva, en Samir Nasri, en Agüero.
Det känns spännande.
Under kalenderåret 2014 var Bony, eller ”Daddy Cool” som han kallades under sejouren i Holland, den spelare i Premier League som gjorde flest mål. Denna säsong har det blivit nio mål på 16 starter och fyra inhopp.
Dessutom har han inte ännu den statusen att han kan klaga om han han skulle hamna på bänken.

Manchester City gjorde en chansning i somras när de skeppade i väg Alvaro Negredo till Valencia utan att värva en ersättare.
Det höll inte eftersom Sergio Agüero, som vanligt, blev skadad.
Senaste veckorna har Manuel Pellegrini fått använda både Steven Jovetic och James Milner (!) som ensam striker. Han var i desperat behov av en striker vilket övergångssumman reflekterar.
Nu talas det om att Stevan Jovetic är på gång till Juventus och att City därför fortsatt är intresserat av Jay Rodriguez från Southampton. Det låter väl inte helt orimligt. Jovetic får komma tillbaka till Serie A där han upplevde sina bästa fotbollsår, City får in en homegrown-spelare i sin trupp.
För att Manchester City ska ha en chans att konkurrera på flera fronter i vår var det en förutsättning att värva en striker som kan avlasta Sergio Agüero.
28 miljoner pund, drygt 300 miljoner kronor, är en ansenlig summa, men där finns också problemet som storklubb. Det är svårt att leta fynd eftersom man inte har ”råd” att chansa i positioner där man behöver förstärka – om man vill ha en reell chans att vinna de stora titlarna.
Med Wilfried Bony känns Manchester Citys trupp nära nog komplett och chanserna har definitivt ökat att nå hela vägen i ligan och cuperna.

Sida 1 av 5
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB