Sportlov i ordets rätta bemärkelse

av Sanna Lundell

Badmington, skridskor, ridning. Massiv träningsvärk över allt.

Bra möten. Bra jobb. Bra gung överlag. Älskar att inte behöva hetsa upp familjen om morgnarna.

Känner mig piggare nu. Inte samma zombiekänsla som förra veckan. Det är alltid så här när ljuset kommer. Jag blir liksom alldeles överrumplad och paff. Inte redo för uppväxling när fåglarna drar i gång med sin sång. Känns liksom som om jag precis varvat ner, gått i ide, och så ska man upp och ut igen. Vårtrötthet. Vårdepp. Men så vänder det och allt känns bättre.

Vi såg Paddington i dag också. Mycket söt liten film. Och så åt vi lammfärsbiffar och potatisgratäng. I morrn blir det jättespindeln med de 26 marmoräggen på Moderna. Älska Louise Bourgeois. Älska hennes naivistiska beskrivning av  Maman:

”Denna spindel är en hyllning till min mamma. Hon var min bästa väninna. I likhet med en spindel var min mamma en väverska. I likhet med en spindel var min mamma mycket begåvad. Spindlar är vänliga varelser som äter myggor. Vi vet att myggor sprider sjukdomar och därför inte är önskvärda. Av det skälet är spindlar nyttiga och beskyddande, precis som min mamma var.”

Ligger

av Sanna Lundell

i min säng. Två pojkar och en actionman-docka sover vackert bredvid mig. Ska beta av ett avsnitt av The White Queen. Inte särskilt bra egentligen, men vacker. Medeltidens England! Det vore något att ha levt i..Det är en hemlig dröm jag har, att ingå i något nördigt 1500-tals sällskap som träffas i tidstypiska kläder på renässansslott. Rider barockridning. Äter svan. Typ.

I dag pay´n jump på Runsten. Olgis och Grynet var oslagbara och hoppade två underbart fina rundor på 60 cm och 70 cm. Alltid drama innan tävling. Då hjälper det att tänka på att tonåringar hjärnor ÄR under ombyggnad. Från kaos, tårar och ”jag vägrar rida den här galna hästen” till startsignal, fokus, beeing absolutely present, avatar-feeling, applåder och perfekt ritt. Sedan dess har hon varit mjuk som smör och glad som choklad hela dagen.

Tacos, mello, en chokladfondant som var föööör mäktig. Den rumsterar fortfarande alldeles för högt upp i kroppen liksom.

En dag

av Sanna Lundell

Skrivit kolumn. Varit missnöjd med min oförmåga att frambringa energi. Fått allt-hopar-sig-och-samlas-på-hög-för-att-jag-är-oförmögen-ångest. Ryckt upp mig efter att ha läst att Underbara Clara lider av samma sega skitapati och gav mig ett smart sätt att tackla den på. Brett mackor. Hämtat pojkar och soon to be fjortis-flicka. Kört som en dåre ut till stallet. Tagit in 5 hästar, mockat, fodrat, sopat. Njutit av att känna apatikroppen röra sig och svettas. Njutit mer av att se fjortisen flyga fram på ponnyn som jag genom ett intuitivt öga lyckades köpa billigt för att den var bångstyrig men som nu beter sig som en jävla vinnare på alla de tänkbara sätt och vis. Mjukaste hästhjärtat, vackraste hästsjälen. Bångstyrigheten borta.  Även i min själ. Ätit Pommes och truckermacka.  Skällt på pojkar som efter chokladbollsintag gick bananas i ridhusets café. Återvänt till stallet. Kvällsfodrat 9 hästar. Lyssnat sjukt högt på musik i bilen. Saknar musiken. Ska köpa ett piano. Ta hem min gitarr. Det ska jag fan göra och apatikroppen kan ta och dra något gammalt över sig till förmån för vildare, varmare, mer lustfylld inställning till livet. Den ska kasta sig över livet eftersom livet är en stor härlig tårta. Ok!

Hej hej Gävle

av Sanna Lundell

Nu börjar vår föreläsning på Gävle Högskola! Tillsammans med Fred Nyberg och Annika Jankell pratar vi medberoende och om före och efter Djävulsdansen. Så tacksam att vi får vara här i dag och fortsätta lyfta frågan och förhoppningsvis minska lidande…

(null)

Dagar som går utan att man får så mycket gjort…

av Sanna Lundell

hatar dem. De overksamma dagarna. När planen och målet ser ut på ett visst sätt men dagen ends up med något helt annat. Typ en jävla massa samtal och inget skrivande. Prio den här veckan är skrivande och jag skulle väl egentligen behöva stänga in mig själv i en stuga utan internet och mobilnät och bara tokskriva. Oj, nu löste jag just mitt problem ju! Från och med i morgon till och med fredag 17.00 svarar jag inte i telefon 8.30-17.00 och svarar inte omgående på mail. Måste se om mitt skrivhus! Puss

Besattheten

av Sanna Lundell

Jag såg Stefan Jarls film Underkastelsen om kemikaliesamhället för några år sedan och kan sedan dess inte tvätta mig med eller smörja in mig med parabener och kemi och skit. Låter hellre bli om jag typ hamnar på ett hotellrum där de serverar skit i duschen. Här har ni mina favvoprodukter för hår och kroppstvätt. Sannas Såpa är ytterligare en goding som tyvärr är slut i mitt hem men som varmt rekommenderas:-).

(null)

Jag är i bilhimlen

av Sanna Lundell

Alltså, den inre stress det innebär att sätta sig i en bil som man inte vet ska starta: massiv. Dessutom har den varit långvarig. Det har skapat men hos mig. Tror aldrig att bilen sätter mig i ska gå igång. Den här känslan är inte enbart skapad av min numer döda Land Rover Freelander. Den skapades i min sjuåriga flicksjäl redan när min mamma blev glad ägare till en Alfa Romeo. Jag minns att hon var så glad över den där bilen. Att den var italiensk, men en pigg liten motor. Som dessvärre startade lite när den hade lust. Känslig för kyla och fukt. Inte bra när man bor i Sverige. Varje morgon när vi skulle till skolan bad vi därför böner när vi släntrade uppför grusgången mot garaget. Käre gode gud, gör så att bilen startar idag.

Den här hösten har jag börjat be böner igen. Och mina barn med mig. Helt godtyckligt har Landyn gått i gång eller inte. Det har satt mig i skitjobbiga situationer. Ute i snöstorm i ödsliga stall till exempel. För att dagen därpå gå igång igen som ingenting.

Det där är historia nu. Nu står min fina flamencoröda helylle Volvo utanför på gatan och är steady as a rock. I går bara körde jag planlöst runt och njöt. Ja, ja, inte så miljövänligt så klart, men kunde bara inte få nog. Den är så snäll min Volvo. Pigg och snäll och mjuk.  Kan bara inte nog betona hur glad jag är över den här affären.

Tycker också att det är förbannat konstigt att jag som har haft körkort i snart 10 år har så dålig koll på det här med bilbusiness. Jag tycker mig se att det har att göra med vår patriarkala samhällstruktur. Bilen, fordonet, förflyttningen – makten. Mannens domän. Mannen som vårdar, kör, tankar, servar, ansvarar över inköpet av bilen. Varför? Det är ju skitlöjligt. From now on ska jag lära mig allt om mina bilar. Fixa däckbytet själv, fylla olja, serva, fixa. Ska bli härligt!

Sida 1 av 106
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB