På tåget

av Sanna Lundell

mot Västkusten och Musö. Vi ska besöka den här härliga quinnan!!!!!

8879_330_6500_1

 

Väderleksprognosen ser helt overkligt paradisisk ut. En enda stor obekymrad sol och härliga 26-28 grader. Det enda som bekymrar oss just nu är hur vi ska få tag i en musfälla som inte dödar. Eller snarare hur Lo ska få tag i en. Han är besatt av att skaffa sig en mus som husdjur. Jag vägrar köpa en. Så nu ska han alltså fånga sitt hjärtas blivande själsfrände i stället. Musö låter ju som ett musspäckat stället. Och på den vägen är det.

 

Han ringde

av Sanna Lundell

i går eftermiddag. Thomas Mattson.

Han vägrade prata med mina barn. Han tyckte inte att det är chefredaktörer och ansvariga utgivares uppgift att prata med barn. Jag sa att han skulle må gott av att det. Att barn är hans framtida läsare. Han avböjde ändå bestämt.

Jag bad honom då att ge mig åtminstone ett enda bra argument till varför den här tre år gamla förnedringsfilmen har ett allmänintresse.

Han svamlade in sig i något obegripligt resonemang om att den inte kunde ryckas ur sin kontext, dvs den            ”genomarbetade artikelserien om kokain” som gått i tidningen under veckan. Jag sa att jag hade läst serien och att jag tycker att den är moralistisk, förlegad, och tyvärr inte  fyller sitt påstådda syfte, att få folk att sluta knarka. Liksom svensk narkotikapolitik år efter år misslyckas med att få folk att sluta knarka och återhämta sig från missbruk. Ingenstans dör så många narkomaner i Europa som i Sverige. Ingenstans. Vår moralpaniska narkotikapolitik är fullständigt misslyckad. Det har Gerhard Larssons missbruksutredning slagit fast för länge sen, ändå händer inget. Det vore något för Expressen att skriva om.

Thomas Mattson ville också hävda att filmen hade relevans för att den visar att en av Sveriges mest kända skådespelare umgås med grovt kriminella personer. Jag frågade om Thomas Mattson inte visste att både bruk och innehav av kokain är kriminaliserat i Sverige? Var tror Thomas Mattson att man får tag i kokain? Givetvis via kriminella personer. Vem tror Thomas Mattson att man umgås med när man tar kokain?  Med kriminella. Eftersom kokain är kriminaliserat.

Eftersom Thomas Mattson tycker att det är så oerhört viktigt att hålla sig på rätt sida om lagen, så passade jag också på att fråga om han inte tyckte att det kändes besvärande att han själv direkt via sitt filminköp gynnade kriminell verksamhet? Hade det slagit Thomas Mattson att han själv stoppat pengar rätt ner i fickan på de kriminella narkotikahandlare som han spottar så föraktfullt på i sin artikelserie? Då blev han tyst och sa att ”det där vet du inget om” och ”det där är något du hävdar” och ”självklart betalar vi för upphovsrättsskyddat material” och  ”den tidning som du själv företräder, vår huvudkonkurrent, jobbar på samma sätt, och det vet du”. Typ.

Och så där höll han på. Malde på. Snurrade runt.  Och jag blev trött och kände bara någon slags total uppgivenhet. Hans dubbelmoral. Hans bristande empati. En liten människa. En fattig människa.

Heder ändå, för att han ringde.

Nu gör jag som kungen. Vänder blad.

Ute hoar hägrar i morgonen. Rosorna är fyllda av dagg. Barnen sover ännu.

 

 

 

Sitter och väntar

av Sanna Lundell

på att Expressens ansvariga utgivare Thomas Mattson ska ringa upp och förklara för mina barn vad de har att vänta sig när de kliver utanför dörren i dag. Jag vill att han ska motivera varför Expressen har valt att publicera en tre år gammal djupt förnedrande film på deras pappa. Jag vill att han ska förklara varför han anser att den här filmen har ett sådant stort allmänintresse, på vilket sätt den ”hjälper” folket att inse kokainets skadliga konsekvenser. Jag vill att Thomas Mattson ska förklara varför han tycker att just deras pappas beroendesjukdom och dess konsekvenser ska fläkas upp, hängas ut, framställas djupt ovärdigt och dömande. Jag vill att Thomas Mattson frågar mina barn om hur det känns att se sin älskade, fantastiska pappa (jo, även beroendesjuka kan vara bra mammor, pappor, systrar, bröder) riden och uppslukad av sin sjukdom. Hur det känns för dem att deras kompisar för all evig framtid kommer att kunna googla till sig den här filmen och garva rått åt den.

Han ringer naturligtvis inte.  Ingen från Expressen ringer. Det är sådan den tidningen är.

Innan ni får för er att kolla på filmsnutten nu när jag gjort er nyfikna så vill jag att ni har detta i åtanke:

Beroende är en kronisk hjärnsjukdom som ger enorma sociala, kriminella, moraliska konsekvenser för den sjuke. Enligt ASAM (American Society of Addiction Medicine) kan den beroende inte själv välja att avstå från antisociala eller farliga beteenden, eftersom beroendet stör tänkandet, kännandet och uppfattningsförmågan. Vi måste sluta moralisera, skuldbelägga, kontrollera eller le hånfullt åt personen som har beroendesjukdomen, och börja skapa möjligheter för individer och familjer att få hjälp och tillhandahålla hjälp att välja rätt behandling.

 

Dunjackan är på

av Sanna Lundell

och jag tackar gud för att jag var smart nog att starta sommaren i Grekland. Det ser ut att bli en repris på sommaren 2012. Ni kanske minns regnet och kylan. Att det liksom aldrig blev hett. Vattnet värmdes aldrig upp. Solen alltid i moln, och visade den sig så blåste nordan. Då tröstades jag av minnen från Lefkas. Nu tröstar jag mig med minnen från Hydra.

Jag är med mina pojkar på Leva Kungslador. Just nu står de som två mini-Picassos och kör loss framför var sitt staffli. De har också snurrat sig illamående på gungorna i den ljuvliga lövträdsdungen och ätit smaskiga bullar. Allt medan jag har suttit i en brasse-stol och ätit grymt god buffé. Ni som aldrig har varit på Gotland ska inte missa det här stället.

I kväll talar Jimmie Åkesson. Almedalsveckan pågår för fullt men i år håller jag mig på avstånd. Jag var ju inne i söndags och invigningsdebatterade i LO´s tält och snackade i nyhetsmorgon, självklart lyssnar jag på partiledartalen, men skiter i minglet. Det är jag och boysen den här veckan, och vi lever stugliv framför brasor och hittar på sånt som de tycker är kul och Almedalen kvalar inte in på deras kulskala om en säger så.

Gotland i ösregn

av Sanna Lundell

Har precis smällt i mig en glass efter en heldag inne i Visby. Nyhetsmorgon om medberoende och vuxna barn-problematiken i morse. LO-mingel och panelsamtal om LO-medlemmarnas fritidsvanor och de ökande klassklyftorna mellan mig Karl-Petter Thorwaldsson och Björn Ferry. Jag och Karl-Petter började nästan gråta när vi fick skaka hand med Björn Ferry pga av enormt fina minnen från OS 2010. Vi tillhör tydligen samma klubb: Sportgråtarna.

Nu sitter jag i min bil och ser ut över en blöt fotbollsplan med två lyckliga pojkar på. De har tjatat till sig nya fotbollsskor och en boll och det spelar tydligen ingen som helst roll att det regnar cats and dogs. ”Skorna håller för det fattar du väl, vad tror du Ronaldo gör när det regnar??? Daaaaaa!!!!”

Hornstull

av Sanna Lundell

med en otroligt god sallad framför mig. Sitter på Babel Deli och skriver så fingertopparna får förhårdnader. Frilanslivet i sitt nötskal. Det hopar sig liksom, så att man måste skriva skriva skriva och inte hinner sälja in idéer, och då blir det tomt och så får man panik och toksäljer in, och så hopar det sig igen. Den lilla obalanserade cirkeln som jag kallar den.

I morgon drar vi till Gotland. Har längtat dit sen i november när jag sist var där. Skulle lätt kunna flytta dit.

Rövväder

av Sanna Lundell

Men det gör inget när man får sitta på Guldis rygg och njuta sig fram genom tillvaron. Har även testat att dra släp med min nya bil och det gick som en dröm. I morrn ska den in på service och få sin nyfixade kardanaxel på plats. Livet med bil.

I övrigt jobb, jobb, jobb och ett friskt barn som ändå var hemma i någon slags karantän och därför var sjövild. Bad kombo. Svårt med formuleringarna när två sommarlovspojkar spelar fotboll inomhus. Jag lever i ett enda stort VM som inte bara pågår i tv´n utan även live i min lägenhet. Frisparkar och fintningar. Bimärken och röda kort. Tur att bollen är i tyg, annars hade det varit oerhört trasigt överallt här hemma.

Förutom att ligga så här

av Sanna Lundell

bredvid en liten febrig person:

har jag i dag:

Skurat skåp, lister och väggar i köket

Frusit

Läst färdigt en bok

Handlat

Vikt ett ton tvätt

och, tadadada: KÖPT MITT LIVS FÖRSTA ALLDELES EGNA BIIIIIIIL.

Ordinär dag slutade mao i lyckorus!

Är numer stolt ägare till en Land Rover Freelander. Årsmodell 2004. Hurra. Hoppas att den inte sviker mig i sommar…

 

 

 

Magisk midsommar

av Sanna Lundell

Kramade träd. Såg ljuset smeka natten. Skrattade. Dansade. Lyssnade till barnskratt. Såg lyckan i min sons ögon när han fångade sin första abborre  Åt sill, dill, gräddfil, färska små potäter och marängtårta med söta jordgubbar. Delade allt detta med varma, vackra människor. Vaknade lycklig och obakis till en kylig men frisk midsommardag i en något trång soffa med Los fötter i mitt ansikte, hunden i knävecken och tårna intrasslade i Olgas hår. Kärlek. Tack Klara och Magnus för en oförglömlig midsommar.

Hemma i vårt vackra land igen. Stök och bök och barnröster. Hästarna lever och mår bra. Vovven ligger och snuttar i sömnen här bredvid. Allt är som det ska. Bara värmen och solen kommer snart.

Sida 1 av 97
  • Tjänstgörande redaktör: Joakim Magné
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB