Nytt golv i köket

av Sanna Lundell

Harlequinrutigt i 50-tals grönt och gräddvitt. Så pass jävla snyggt! Nu ska bara väggarna målas och luckorna omlackeras och fixas och nytt kakel upp på väggarna. Efter hjärnverksamhet vill jag bara jobba med händerna. Fixa mitt kraftigt eftersatta hem. Unna mig vackra vyer.

Olgis ligger hemma sjuk och supportar mig.

Ser fram emot en vecka i kulturens tecken. I morgon Dödsdansen på Maxim. På torsdag Dan Hylander på Södra teatern med mamma.

MAXIMBANNER_500X750PX dan416

 

Happy Weekend

av Sanna Lundell

Hej älskade vänner!

Nu packar jag in mig själv och min lilla vovve och drar ut till stallet i vanlig ordning. I helgen ska vi preparera marken i lösdriften som just nu är en lervälling utan dess like. Skotta lera, lägga markduk och fylla upp med några ton sand för att hästarna ska få torrt om fossingarna. Lär bli jävligt fit efter den här helgen med andra ord:-) Olga ska hoppa sin och Grynets första pay n´jump i morgon, så jag får pausa i arbetet och kolla in deras framfarter också förstås.

Och just det, läs min kolumn i dagens blad också!

 

Längtar tillbaka

av Sanna Lundell

till Finnbergstoppen, hade lätt kunnat stanna där med vyerna, råkosten, de varma baden och den gudomliga sömnen en vecka till. Vet att jag skulle skriva bok otroligt bra där. Det måste bli så…

Kom hem och blev otroligt stolt och glad när jag läste detta!

Puss

Mot Finnskogstoppen

av Sanna Lundell

Genom ett bedårande Värmland. Jag kan bli nästan sjuk av vackra vyer. Ryser, känner lycka, simpel, ren lycka när jag ser vackra landskap. Vill direkt köpa ett hus här!

Jag, Ann och Josefin kom till Karlstad i går. Anns väninna Gigi Esse bjöd hit oss på hälsohemsweekend på Finnskogstoppen i Norge. Men först gjorde vi ett stopp på Cut in Kitchen i Karlstad och passade på att låta Gigi  fixa våra hår, hon är ju som jag berättat tidigare en riktigt grym frisör och har botat min frisörskräck. Testade också en diamantslipning och Dermapen-behandling hos gulliga Pernilla Nilsson på Inspired by Glow. Min hy var torr som fnöske och den känns verkligen – hur kylsigt det än låter – som ny nu.

Vi behövde verkligen det här efter tre extremt intensiva veckor. Ska bli så skönt att sitta på en bergstopp nu och meditera. Yoga. Hälsokost. Massage och bästa vännerna. Yabadabadooo!!!!!

Tack!!!!!

av Sanna Lundell

I tisdags sändes sista delen av Djävulsdansen. Har befunnit mig i en kärleksbubbla sedan dess. Som inuti en enda stor kollektiv gruppkram. Alla vuxna barn där ute, alla medberoendesyskon: kärlek, kraft, hopp, förståelse och värme. Från djupet av mitt hjärta: Tack!

Tack också till alla ni som var på U-FOLDS seminarium i Uppsala i tisdags. Fred Nyberg, professor i biologisk beroendeforskning arrangerade ett mycket lyckat samtal om medberoendets konsekvenser och kommunernas bristfälliga anhörigstöd. På plats fanns politiker, rektorn för Uppsala Universitet och massa underbara vuxna barn och medberoende! Börjar verkligen känna att det finns ett före och efter Djävulsdansen. Vi gjorde skillnad. Vi öppnade upp Sveriges kanske mest skamfyllda folkhemlighet.

Ämnet är outtömligt och vi har bara skildrat toppen av ett isberg. För att fortsätta utforska, belysa och lyfta problematiken så har jag och Ann Söderlund bestämt oss för att skriva en bok om medberoende. I går var vi på förlagsmöte och vi är redan i full gång med processen.  Håll utkik hos din bokhandlare i vår:-)))

Om konsten att ta av sig Offerkoftan

av Sanna Lundell

När jag började gå i terapi och förstå att jag var medberoende så var det till en början väldigt omskakande på ett positivt sätt. Äntligen någon som förstod. Äntligen någon som jag kunde vara helt öppen för. Någon som förstod vad jag pratade om, som inte bara la huvudet på sned och tyckte att allt lät nattsvart. Jag fick prata om all min besvikelse, om all min utsatthet, och min ilska.  Gick dit och var förbannad. Så arg! (sorgen kom långt senare). Pratade mest om andra som gjorde mig förbannad. Andras beteenden, andras brister, andras risiga sätt att bete sig mot mig. Hela tiden.

Efter några veckor i terapi fick jag min första kalldusch när –  låt oss kalla honom Lasse – frågade ”vad har du för vinster i den här relationen?” Jag ba, vad snackar han om nu??? Vinster??? Klart jag inte har några jävla vinster av att leva i det här kaoset. Men Lasse insisterade och introducerade mig för begreppet ”offerkofta”. ”Har du inte på dig offerkoftan nu Sanna?” frågade Lasse och jag blev förbannad på honom och frågade vad han egentligen menade med det.

Han förklarade att jag givetvis i viss mån var ett offer för omständigheter, men att man som medberoende ofta ”hamnar” i situationer och relationer där offerkoftan åker på. Vinsterna är att vi slipper titta på våra egna brister. Att vi jämfört med den beroende ”skitstöveln” framstår som tämligen perfekta. Att vi altid har rätt. Att vi är klanderfria och utsatta. Att vi genom att fokusera all vår kraft och energi på andra ”slipper” fokusera på oss själva och vår egen känsla av värdelöshet. Vi ser oss ofta som offer även utanför relationen. Ständigt, eller i alla fall ofta utsatta för allehanda oförätter.

Lasse förklarade att jag för att bli fri från medberoende måste börja ta ansvar för mig själv. Bli min egen älskande förälder som ser till att stoppa in mig i situationer där jag inte är ständigt utsatt. Ingen annan vuxen kommer att göra det åt mig. Välja relationer och situationer där jag inte är ett offer. Kräva jämlika relationer. Gå i från de jag tycker behandlar mig som skit. Ställa krav och sätta gränser för att slippa känna mig som ett offer. Jag tyckte att han var helt fel ute just där och då (medberoende klarar oftast inte av att ta kritik:-), men jag började tänka på offerkoftan, och hur skönt och lätt livet skulle kunna kännas utan den.

I morgon visar vi tredje och sista delen av Djävulsdansen. Den handlar om att bryta upp. Om att att ta av sig offerkoftan och agera i stället för att reagera. Om att välja sitt liv. Att om att man måste ta hand om sig själv före man tar hand om andra vuxna människor.

#medberoendedag7

Stor kram

Se om ditt hus – nu snackar vi stålar

av Sanna Lundell

Jag vet inte hur många medberoende som jag har träffat under åren som rent konkret har svårt att ställa krav eller lämna en relation på grund av ekonomiska skäl. När man har dansat djävulsdansen ett bra tag så är ekonomin oftast rejält misskött. Pengar är det sista man orkar bry sig om när världen rasar. När gränserna mellan jag och du är utsuddade som för nästan alla djävulsdansare så är ekonomin inte sällan en gemensam smältdegel av ångest.

Trots att jag och Blondinbella har olika åsikter om det mesta så måste jag verkligen tokhylla henne för satsningen  Economista. Boken, podden och medlemsklubben som vill peppa kvinnor att ta makten över sin ekonomi. ”Att ta hand om dina pengar är detsamma som att respektera dig själv. Vi kallar det Economista: att styra din ekonomi och därmed ditt liv istället för att ekonomin styr dig. Boken ger dig enkla verktyg för att hantera dina pengar så att du får energi över till roligare saker än att ligga sömnlös av ekonomisk stress.” Sjukt bra satsning. Och välbehövlig för oss medberoende. Det handlar återigen om fokusförflyttning, om egenvård och att älska och respektera sig själv. Tycka att man är värd en bra ekonomi. 

Att ha egna pengar i egen plånbok gör valmöjligheterna större på livets alla områden. Inklusive att för en tid, eller kanske för alltid, lämna det sjunkande skepp som en missbrukare utan vilja, insikt och motivation faktiskt är.

#medberoendedag6

Dags för mer läsning

av Sanna Lundell

Först och främst: Tack återigen för all fantastisk feedback på andra delen av Djävulsdansen. Ni ger oss så mycket kärlek! SÅ glad att jag har fått göra den här resan tillsammans med er.

Några frågor som kräver svar:

Någon frågade i kommentarsfältet vad Anns och min relation har betytt för mig. Oerhört mycket, är det enkla svaret. Som jag tjatat om tidigare så är beroende/medberoende extremt skamfyllt. Okunskapen,  de förlegade, moralistiska attityderna kring beroende och inställningen att alkisen är en frisk person som väljer själv och alltså enligt den devisen måste ses som ond skitstövel gör oss fyllda av skam. Skam, skam, skam. Jag borde vetat bättre. Borde lämna. Borde hata. Borde vara starkare.

Ann och jag har från dag ett kunnat prata fullständigt skamfritt med varandra om våra liv, våra val och våra drömmar. Öppna hjärtat och berätta om alla tillkortakommanden, om vrede, om sorg, om svek, och brustna drömmar, om att känna sig som en jävla idiot som vägrar släppa hoppet om att kärleken ska kunna göra oss friska. Sådär som Märta Tikkanen sa i går. Ann har aldrig dömt mig. Jag har aldrig dömt henne. Vi har lyssnat på varandra och med respekt och kärlek guidat varandra mot bättre tider, bättre egenvård, bättre liv. Ann har också fått mig att skratta. Har nog inte skrattat så mycket som jag har gjort de sensate tre åren under hela mitt liv. Tack kära, fina, rara Ann för att du hyrde ett skrivbord på Garbo Reportage och blev min vän när jag behövde det som mest!

En annan fråga handlade om hur man ska göra med barn vars ena förälder är aktiv missbrukare och som i bland blir våldsam framför barnen. Våld kan under inga som helst omständigheter ursäktas. En missbrukare som är full/påtänd och brukar våld ska polisanmälas. Det hjälper er båda i längden. Du och dina barn lever i en farlig situation och jag råder dig att söka hjälp nu. Om du vill kan du maila mig: sannalundellsblogg@gmail.com så ska jag göra vad jag kan för att guida dig.  Stor kram, styrka, mod, kärlek, hopp.

En god tumregel att hålla sig till är att barnen aldrig ska behöva träffa den beroende full eller påtänd. Självklart kan abstinens, förnekelse, lögner, och den irritabilitet som finns även när den aktiva missbrukaren inte är full /påtänd också vara jobbig/skadlig för barn, men barn behöver också träffa båda sina föräldrar. Genom att själv vara ärlig, rak och konkret berätta för barnen att beroende är en sjukdom och att mamma/pappa är sjuk så har du gjort världen mer begriplig för dem. Mitt råd är att du ber om stöd hos beroendeenheten i din kommun. Kanske kan ni ha ett samtal med din partner och komma fram till gemensamma regler för hur ni ska förhålla er till barnen.  Om din partner vägrar och tycker att hen inte har några problem, gå dit själv och sök stöd.

Det är dags att läsa mer. Nu om beroendesjukdomarna. För mig har det hjälpt extremt mycket att förstå att beroende är en sjukdom och exakt vad den sjukdomen gör med en persons beteende och psyke. Här kommer dagens boktips:9789171188335_large_jaget-och-missbrukaren-hur-en-missbrukarpersonlighet-uppstar-hur-ett-ti_haftad kidnappad-hjarna-en-bok-om-missbruk-och-beroende 9789187371240_200_ansvarsfull_pocket 9789151841236_200_drogberoende-psykologi-och-terapi_kartonnage

#medberoendedag5

 

Säg Nej! Sunda gränser.

av Sanna Lundell

Nu har du förhoppningsvis lyckats skapa åtminstone en liten, liten egen platå och fått en hel del kunskap. Med ett litet eget inre rum där de kloka som gått före dig och skrivit alla de här grymma böckerna håller dig i handen, kanske en självhjälpsgrupp/terapeut att bolla med så är det dags att börja fundera över din egen vilja, dina egna drömmar, dina egna behov.

Vad behöver du? Vad vill du? Vad drömmer du om? Vad gör du för att ta hand om dig själv? Eller är det så att din relation slukar all energi, kraft och tid. Kretsar hela ditt vara kring relationen?

För det första, en extremt viktig uppmaning på vägen: Försök att inte känna skam över att erkänna det inför dig själv. Medberoende bär ofta på så jävla mycket skam ändå. Skam över att inte lyckas upprätthålla det perfekta. Skam över att de goda intentionerna landade så käpp rätt fel. Skam över att vi inte lyckas lämna någon som så uppenbart klampar över dina gränser.

Och där kom vi till gränserna, ditt absolut viktigaste verktyg framöver.

Gränser är avgörande för en sund relation. Gränser klargör var Du slutar och var Jag börjar, vilka problem tillhör Dig och vilka problem tillhör Mig.

Vad är gränser? Precis som husägare drar fysiska linjer runt sin egendom, måste vi ställa mentala, fysiska, emotionella och andliga gränser för våra liv för att hjälpa oss att skilja vad som är vårt ansvar och vad som inte är det… säger Dr Henry Cloud, psykolog och författare till Boundaries (asbra bok, även om den är lite väl Doktor Phil-aktig)

Var och en av oss har gränser, av vilka en del går outtalade, i många områden i våra liv. Vi sätter gränser när det gäller fysisk närhet och beröring, vilka ord som är acceptabla när vi blir tilltalade, ärlighet, emotionell närhet (till exempel hur mycket vi själva visar för andra). När en, eller båda personerna, i en relation har svårt med gränser, lider relationen.

Finns det ett beroende i familjen så har nästan alltid gränserna blivit suddiga, oförutsägbara eller obefintliga. Beroendesjukdomen vill utplåna kontroll och gränser för att få fäste och helt kunna ta över. Detta sker smygande och stegvis, manipulerande, så det är inte konstigt att dina egna gränser plötsligt har börjat svaja.

För att återerövra sina gränser så krävs det att du kan kliva en bit i från. Börja se med det där utifrån perspektivet. För mig har det varit jättenyttigt att använda tankeleken ”vad skulle jag tycka om min bästa kompis gick med på det här/blev utsatt för det här/betedde sig så/sa så?”. Med den tankeleken får man fatt i sin egen inre kompass, sin etik. Vi har som sagt ofta lättare att fokusera utanför oss och till en början kan då en sån tankelek hjälpa oss att börja lyssna inåt, tycka att vi själva är värda samma omsorger som de vi har i kring oss.

Börja smått! Börja med att sluta tacka ja till allt. Börja med att sluta göra saker/ta slut på dig själv/se till andras behov före dina egna för att vinna uppskattning. Bli inte klassmamma för fjärde året i rad. Curla inte dina tonåriga barn. Var inte hemmets obetalda serviceinstans. Tacka inte ja till umgänge och middagar och barnöversovningar, till att vara flyttgubbe när bekanta flyttar, ta hand om gammelmosters hund veckans alla dagar för att pleasa andra. Säg ”tyvärr, jag kan inte”. Förklara inte varför. Du är inte skyldig att säga ja till allt och alla. Du är inte skyldig några förklaringar. Du har rätt till dina gränser och kommer att vara älskad ändå! Tro mig. Ut och träna nu!

Så småningom när du blir en fena på att sätta de små gränserna är det dags att börja ta tag i de större, viktigaste. De som har med drogerna/missbruksjaget att göra. Beroendet. Att bestämma sig för att inte vara en del av det. Du kan aldrig sätta gränser för någon annan. Bestämma att han eller hon ska sluta dricka/droga/svälta sig. Men du kan bestämma dig för hur du ska förhålla dig till det. Du kan bestämma att du inte vill vara möjliggörare. Sluta ljuga och täcka upp. Sluta dricka tillsammans med. Inte träffa partner/mamma/pappa/barn om hen är full eller påtänd. Våga ta det där första darriga snacket. Att försöka lugnt och ickedömande förklara att du inte vill vara en suporter till din älskades undergång.

Det viktigaste med gränser är att att föröka stå upp för dem. Att inte låta missbrukare klampa över dem gång på gång. Då raseras de och det blir så svårt att bli trovärdig nästa gång du försöker stå upp för dig själv och dina behov. Så börja smått. Och försök vara benhård. Fick en annan bra tankelek när jag var på familjevecka i våras. Se det som att du skickar en faktura. 1. Du skriver fakturan och specificerar ditt krav och kommunicerar dina behov OCH är tydlig med vilka konsekvenser som väntar om dina behov inte beaktas. 2. Om den beroende inte lyssnar/skiter i dina krav/behov så skickar du en påminnelse. 3. Om den beroende återigen skiter i dina krav/dina behov så går fakturan till inkasso. Allvarligt läge. Förbered dig och gör en plan för vad du ska göra om dina behov inte blir mötta. 4. Kronofogde och då är loppet kört. Då måste du verkställa  konsekvenserna. Har du sagt att du ska flytta, så måste du flytta. Har du sagt att det ska ta slut, så måste det ta slut.

#medberoendedag4

Kram

Sida 1 av 101
  • Tjänstgörande redaktör: Fredrik Palmqvist
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB