Rösta!!!

av Sanna Lundell

Snälla, snälla, snälla gå och rösta om du inte redan har gjort det.

Det här valet känns ödesmättat. Det gjorde det visserligen för fyra år sedan också. Men vi står redan inför ett faktum att rasism har blivit en stor del av svensk politik. Var tionde svensk spås rösta på SD. Ett parti med som präglas av uppenbar ohederlighet och dubbelmoral, och vars ledare som en sista hälsning på valdagen till medierna säger ”– Rösta på oss så att vi kan satsa på välfärden i stället för på fortsatt stor asylinvandring”. Ändå vill det här partiet hävda att de inte har rasistiska åsikter, att de har rensat i leden, att de är inkluderande för alla. 

Kändes vackert att se våra båda kvällstidningarna ta tydligt avstånd på löpsedlarna i dag. Viktigt att våga göra det. Att vägra normalisera SD´s politik. Att inte acceptera deras åsikter och tiga för att de har hängt med så länge nu och har medvind för tillfället.

Känner mig så tråkig

av Sanna Lundell

för tillfället. Bara rullar på liksom. Jobbar på. Rutiner, rutiner, rutiner. Var är galenskapen? Längtar efter den i bland. Längtar efter att bara packa väskan och dra. Klättra Kilimanjaro (när ebolan lugnat ner sig), glida runt på Manhattan, ta ett tåg från Grand Central Station och åka tvärs över USA, Hawaii, Påskön, Peru, Bali, Australien, Tokyo, Indien och Peking. Transsibirika järnvägen…Längtar efter resandet. Typiskt när just resande är det jag inte kan ägna mig åt just nu. Omöjlig längtan. Lite grann story of mig life tyvärr…

Kom just från inspelning av Wellness där min proffsiga vän Josefin Crafoord intervjuade mig och Sofia Gravesen om att vara bonusförälder. Min kolumn i ämnet har ju spridits som en löpeld, så det behövs verkligen luftas. Det blev ingen cat fight dock, bara ett bra snack!

Nu ska jag packa fotbollskläderna och bege mig mot mellansonens träning. Drar på mig själv ett par sporty tights och ser om jag kan förmå mig själv till en jogg i spåret. Kanske kan lindra min världslängtan.

 

Låta tiggare arbeta?

av Sanna Lundell

I dag har en facebookstatus som  50-åriga Stockholmsbon Jens Edgren skrev delats över 2000 gånger. I inlägget berättar Jens om hur han låter en bulgarisk tiggare hjälpa honom att måla en brygga. Jens, som enligt egen utsago alltid brukar ge tiggare pengar, hade inga kontanter på sig och ville hjälpa mannen bäst han kunde. Han tog med sig den bulgariska mannen till lantstället och de hjälptes åt att måla bryggan och röja sly. Efteråt fick mannen 500 kronor. Jens Edgren hyllas nu samstämmigt på Facebook. Känner mig jävligt kluven till att instämma i hyllningskörerna. Jag förstår å ena sidan verkligen Jens. Att vilja göra något direkt och konkret åt detta outhärdliga lidande som vi nu för tiden ställs inför så fort vi ska in och handla mjölk. Samtidigt är det naturligtvis fullständigt ohållbart i längden att låta extremt fattiga och utsatta människor jobba svart, utan försäkringar, utan skydd, utan rättigheter. Om vi börjar ge de här fattiga eu-medborgarna svarta jobb så riskerar vi att göda en svart, samvetslös, cynisk marknad liknande den som tyvärr redan blomstrar med de papperslösa som befinner sig i vårt land.

Nej, jag har inte glömt bort Annie

av Sanna Lundell

Jag skrev en kolumn som publicerades i fredagens blad. Den handlade om att våra kloka barn ser strukturer som resten av samhället väljer att blunda för. Som att endast en och en halv av de åtta partiledarna i de stora partierna är kvinnor. Gudrun Schyman tyckte inte min dotter att man kunde räkna in, eftersom FI inte än så länge har gått förbi 4 procentsspärren. 1, 5 kvinna = Anni Lööf och Åsa Romson. Resten gubbar: Jonas Sjöstedt, Stefan Löfven, Gustav Fridolin, Jimmie Åkesson, Göran Hägglund, Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt. Har jag fel här? Har jag missat någon? Har nämligen fått horder av mail med skäll för att jag har GLÖMT Annie Lööf. ”Herregud, du har feeeeeeel, du har glömt Annie Löööööööf” skriker min inbox till mig när jag öppnar den. Nej, jag har inte glömt Annie Lööf. Det var Gudrun som inte räknades enligt barns glasklara logik. 4 procent och över annars kan man ju börja räkna med Djurens partis ordförande också liksom…

Helt slut faktiskt

av Sanna Lundell

Den här veckan har varit fullbokad från morgon till kväll. Det har flutit på bra, jag har fått allt som skulle göras gjort med glädje, men för första gången på länge känner jag att jag bara vill stänga ner alla skärmar, inte formulera ett ord, inte stå för något, inte tycka, inte berätta, inte återge. Vill bara vara.  Tur att det är fredag och att helgen ska bli varm och vacker och att det är fixardagar i stallet som gör att jag inte ens av misstag kan glida in i skärmläge eller småjobb. Nu ska jag krypa ner i mina nytvättade lakan och läsa. Så glad att jag hittat tillbaka till mina älskade böcker. Bokslukande och småbarn är ingen lyckad kombo. Men nu så, när min yngsta är fem så tillåts jag läsa ostört igen. Natti natti.

Johan Croneman

av Sanna Lundell

Vet inte om ni har hängt med i cirkusen kring det valprogram som Belinda Olsson och Janne Josefsson gör. Om inte, så kan ni ändå ha behållning i att läsa Johan Cronemans eminenta sammanfattning av vad som hände i förra vecka. Läs och njut!

Mitt hemliga liv

av Sanna Lundell

Jag har som ett parallelliv som pågår ute på fälten, under träden, på stigarna under den klara himlen. Ett liv där  asparna viskar vackra sånger, där älgarna betar med sina kalvar, rävar dricker i den lilla sjön och ormvråkar svävar ljudlöst ovan. Mitt i detta vackra glider jag runt på min guldfärgade quarter som en indian. Kalla mig gärna tönt – men min själ skulle ta mig fan skrumpna om jag inte fick ta del av allt det här makalöst vackra som givits oss.

I dag är jag så stolt över bästa, finaste, grymmaste Linnéa Krantz som gick vidare i Idol. Linnéa som är typ världens bästa handbollspelare, bästa storesyrran och tydligen också en grym sångerska är så värd detta!!!  Till råga på allt är hon en del av familjen Kranz som på det mest ödmjuka och fantastiska sätt delar sitt öde med oss i Djävulsdansen.

Grattis Linnéa!

Kristaller, dammtussar, bowling och kinamat

av Sanna Lundell

Japp, där fick ni min helg i extremt kort version.

Galet rolig Kristallen-gala i fredags.

Galet jobbig lördagsmorgon som dock kunde botas med galet härlig ridtur.

På söndagen när alla vätskor var i balans igen gick vi ut hårt med bowlingkalas, flytthjälp hos brorsan, extremstäd,  en fin söndagmiddag på Hos och avslutningsvis kanske den bästa fotbollsmatchen jag någonsin sett mellan PSG och St Etienne. Zlatan Ibrahimovich, vilken Gud han är!!!!

Nu: Sova!

spana_in_roda_mattanbilderna_fran_kristallen_2014

 

Kommer fortfarande för tidigt

av Sanna Lundell

till skolan som en ypperligt ordentlig förälder. Fick däremot till mitt stora förtret en fet p-bot i morse. Som jag hatar mig själv när jag får se den där gula sladdriga lappen under vindrutetorkaren! Som jag avskyr slarvern och glömmot i mig då. Var tvungen att skrika rakt ut.

I dag ville yogagirl att vi skulle svettas. Röra på fläsket. Det var lätt. Jag startade dagen med en galen powerwalk i Nackareservatet. Sen har jag svettats runt stan till olika möten. Har gått flera mil i dag skulle jag tippa. Och svettats liter. Nemas problemas att anta den utmaningen.

Har också hunnit med en lite minikräftskiva på tu man hand med Olga, bakat bröd som en prudentlig hemmafru, vikt ett ton tvätt och sorterat pojklådor. Kom på de små med att fuskstäda. Dvs ösa ner allt på golvet i lådorna huller o buller i kaos. Fint på ytan. Fortsatt kaos bakom prydlig fasad. Ingen bra städmetod fick jag förklara i dag.

Hey Hey, My My

av Sanna Lundell

Rock n´Roll can never die.

Helgen i korthet: Myskväll med kids, kalas, kalas, kalas, Gulgknappenglam tillsammans med  älskade nyblivna moran Ann Söderlund, mer kalas – den här gången för min älskade femåring Lo som hade bestämt att det skulle ske i fotbollens tecken, fotbollsmatch för åttaåringen och avslutningsvis en sjuhelvetesgod söndag middag. Vietnamesiska isbladsrullar men Nuoc Cham. Bra helg.

Vi börjar med att stanna till lite extra vid Guldknappen.

Fick den stora äran att bära snyggaste byxdressen jag någonsin klivit i från Teotoki, samt perfekt matchade smycken från min underbara guldsmedsgranne Helena Skolling. 

Håret är efter Giggis proffsiga klipp och färg helt fantastiskt. Hon botade min frisörskräck i fredags och lyckades typ läsa min tankar och drömmar angående hår som jag inte ens visste att jag hade. Gigi släpper jag aldrig, synd att hennes vad det verkar urcharmiga salong Cut in Kitchen ligger i Karlstad.Tur ändå att hon är polare med Ann och därför kommer till Stockholm lite då och då. Det var med andra ord en kväll då jag kände mig klanderfritt smashing.  Synd då på så rara ärtor att jag och Ann missade fotograferingsbonanzan på röda mattan. Vi orkade inte stå i kö, tog ett glas bubbel på Grands veranda, och förlorade oss i djupsnack. Som vanligt. Vi höll på att missa hela prisceremonin. Typisk oss. Men det tog vi igen med mingel, skumpa, skratt, och storslagna feministiska planer med Moa Gammel och Maria Andersson. Puss på er!

 

Sida 1 av 99
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB