mitt i en mening när jag läste Kalle och Chokladfabriken för min son alldeles nyss. Han ba nöp mig lite i näsan och sa ”mamma va hände, din röst försvann”.

Ridkurs och kompishäng på Oakwood Ranch i Vallentuna hela helgen. Har så ont i sittbenen, är så glad i hjärtat och oerhört exalterad över att jag förmodligen såg en varg springa över fälten.

Sprider sig ett lugn inuti. Så banalt är det. Tanken på att dagsverket är avklarat enligt konstens alla regler är befriande. Två texter färdiga och levererade. Som alltid i sista sekund, men ändå, ivägskickade. Är dessutom nöjd med dem. Älskar ju att vara i skrivandet, ändå värjer jag mig för att gå in där. Förstår det inte. Förstår inte mitt motstånd. Lathet? Lättja? Men det är så allmänt. Oavsett om jag ska posta ett brev, handla mat, tvätta, skriva en text, gå på middag. Alltid ett motstånd som säger åt mig att vilja göra annat.

gestaltar behovet av feminismen superbra här! 

till varför feminism behövs!

Såg precis ett program på tvåan om att ha dött och återuppstått. Olyckor, infarkter, laviner. Se sig själv ovanifrån, ljuset, tunneln, Gudalik skäggig farbror möter upp i vacker trädgård, kärlek, värme, fantasivärldar, duschdroppar som fnissar och så vidare. Otroligt intressant. I synnerhet den utbrända karriäristingengörskvinnan som efter ett andningsuppehåll och en utanförkroppenupplevelse plötsligt börjar se och höra andar. Hon blir medial. Crazy. Fantastiskt…

Se på SVT play och förundras!

Min mamma har ju öppnat det ekologiska kaféet Kungens Ängar i Öråkers lada. Mitt på på landet bland åkrar och ängar tornar den stora Ladan med massa små trevliga butiker (second hand, keramik, antikt, inredning och massa annat) upp sig. Just i dag har de vårloppis! Folk hyr bord och säljer loss. Bara 40 minuter från stan, orkar man så kan man powerwalka från Kungsängens pendeltågsstation, annars tar man bilen. Sjukt goda soppor, wraps och bakverk i mamsens café! Hälsa från mig.

Ann och Dante åkte nyss hem efter ett härligt dygn fyllt av mat, humor och samtal och en alldeles underbar stekande sol. Jag är fylld av idéer och inspiration som alltid efter häng med Ann. Hund och barn leker med grannbarn och grannhund. Alla är lyckliga. Livet friktionsfritt at the moment. Vad skönt det kan vara, livet.

Nu ska jag ner till några grannar som jag aldrig har träffat på någon slags spontangrillning.

Den enda som saknas nu är han som befinner sig i Sydafrika.

Om allergier och en längre tänkt tanke om varför de plötsligt finns överallt.

Tidningen Fridas omslag ser ut så här och Cissi Wallin (tur att vi har Cissi som dag efter dag ger sig på debatt efter debatt med en kraft och energi som hade kunnat förse Stockholms hushåll med el om den kunde konverteras) gick naturligtvis bananas.

Hon ringde upp Fridas chefredaktör Beatrice Birkeldhs som förklarade att Fridas läsare vill ha detta. Unga tjejer vill läsa om vikt och kändisar, säger Betarice Birkeldh som är 25 år.

När jag hör ett det resonemanget så undrar jag hur chefsredaktörsrekryteringen på Frida Förlag gick till? Jag kan förstå att VD´n som naturligtvis är man och heter Ove Jerselius samt Anders Juhlin, mannen på Frida Förlag som ska utveckla förlagets titlar som består av Veckans Nu, Frida, Solo, med flera snasktidningar, vill se VINST. Skriv om vad fan ni vill bara ni SÄLJER.

Men som chefredaktör måste man ha en annan vision än den rent kommersiella. Man måste vilja annat än VINST, mer än att leverera snabba pengar, höga försäljningssiffror. Man måste vilja berätta något, måste vilja utveckla, växa, se framtiden och våga vägra visst innehåll för tidningens framtida välmående, kvinnors framtida välmående. Det går att kombinera kommersiellt tänk med goda, sunda värderingar. Även om man ska sälja en tidning som Frida med ett så kallat lättsmält innehåll.

Och alla ni som inte bryr er, som tycker att det här är ett I-landsproblem och ickefråga borde tänka om. Tidningen Frida är en inkörsport till kvinnlig mediakonsumtion. Sveriges mest lästa tonårsblaska. Tidningen Frida formar kvinnligt tidningsläsande och som chefredaktör för den tidningen har man en stor impact! Man kan påverka. Man kan välja att göra ett statement och vända skit till vackert, begränsade könsroller till frihet, vägra reproducera sjuka ideal. Det går att skriva om kändisar och vikt och ifrågasätta skiten! Det går att skapa tankar, kritiskt tänkande, erbjuda fler sätt att se på världen, kvinnligt, manligt, fint, fult, kroppen, själen och så vidare! Det är relativt enkelt vill jag hävda! Ändå görs det inte. Varför??