Bebis på jobbet

av Sanna Lundell

Cissi Wallin tar i dag upp ämnet ”ta med sig bebisen på jobbet” i sin blogg. Hon menar att hon från att ha varit helt anti morsor med bebbar på arbetsplats innan hon själv blev gravid, nu har omvärderat och tycker att det hela måste gå att kombinera. Att bebisar visst måste få hänga med på jobbet och att kollegorna till och med borde kunna steppa in och passa bebisen om mamma/pappa måste in i viktigt möte.

Till henne och andra som går med de här tankarna vill jag säga följande:

Det finns risker med att göra både och. Att föda ett barn, amma och vårda en bebis är ett heltidsjobb. Kvinnokroppen och psyket utsätts för stora påfrestningar och hög stress under graviditet och det första bebisåret. Visserligen kompenseras vi med stora oxytocinpåslag (amningshormon som gör att vi känner oss mysiga och kärleksfulla), men kvinnor har till och med begåvats med ett bättre immunförsvar än män för att klara det stresspåslag som barnafödande och bebisvård innebär. Att föda barn ÄR en biggie och jag hatar tanken på den störda bilden av superkvinnan som med ett leende på läpparna kastar sig upp ur förlossningssängen efter några timmar, direkt blir smal och börjar jobba efter två veckor. Hon är ett UNDANTAG. En falsk bild som passar så oerhört bra in i arbetslinjen som har dominerat Sverige de senaste tio åren.  Arbetslinjen som har bidragit till att psykisk ohälsa har blivit den överlägset vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Nästan fyra av tio sjukskrivna har den diagnosen och det är framför allt bland kvinnor mitt i livet som den psykiska ohälsan ökat kraftigt.

Jag tycker att kvinnor världen över förtjänar att få ta det extremt lugnt och slippa tänka på att jobba med annat, bära försörjningsansvar, samt slippa förlora hela sitt människovärde för att vi under just det här året inte levererar yrkesmässigt.

Jag träffade Amelia Adamo någon gång när min mellanson var bebis. Jag sa något i stil med att jag längtade efter att börja jobba, att mammaledighet inte var något för mig osv. Hon tog mina händer och såg mig allvarligt i ögonen och sa ”Du kommer inte att missa någonting Sanna, jag lovar dig. Jag ångrar att jag inte ägnade mer tid åt mina söner när de var små.” Hon hade så rätt. Det där året med en liten bebis går så oerhört snabbt. Ingen har ens hunnit sakna dig innan du är tillbaka.

Det jag saknar är att jag inte var mer i nuet under ALLA mina tre barns första år. Att jag ägnade mig så jävla mycket åt att vara en duktig flicka. Att jag gick på tidningen Mamas på den tiden nya mammabild av den sexiga, jobbande mamman som fortsatte leva livet som om inget hade hänt. Party, blöjbyten, jobbmöten, amning, skriva när bebisen sover, starta eget när du är mammaledig!!!!…Fy fan för det. Om jag skulle få ett barn till så skulle jag inte öppna min dator på ett år. Jag skulle inte göra ett jota yrkesmässigt. Jag skulle njuta av det där nya lilla livet som kommit till oss och vårda mig själv så att jag håller resten av deras och mitt liv.

Om ditt upplevda egenvärde så kraftig försämras av att ”bara vara hemma med bebis” så råder jag dig att börja  i terapi. Vi är inte våra prestationer. Vi är inte vårt yrke. Vi är inte de pengar vi drar in. Vi måste sluta vara duktiga flickor.  Vi måste våga bara vara i livets alla skiftningar.

Det är mitt råd till er alla som går där med magen i vädret och funderar…

Skulpturer, skulpturer, skulpturer

av Sanna Lundell

Jag och pojkarna mötte upp Mamma och gick på Moderna. Kan verkligen rekommendera ett muséumbesök mitt i veckan. Vi var helt ensamma med Michael Jackson, Bubbles, den fantastiska elefanten och det himmelsblå äpplet.

Genier. Fritsch, Koons, Ray. Kände att jag bara tvungen att få se. Antidepp. Älskar att få känslan av att allt är möjligt. Att allt går att dissekera, undersöka, gestalta, berätta. Så vackert.

Sen drog vi till Prime Burger på Folkungagatan och käkade de bästa burgarna i stan. Herregud vad mätt jag är nu.

Jag vet att jag inte alltid sköter den här bloggen prickfritt. Är lite inne i någon slags koma efter Djävulsdansen, någon slags inte särskilt kreativt flöde. Men min instagram kräver ytterst lite, bara ett knäpp med mobilen och så var det klart, så där kan ni följa mig om ni saknar mig. 

Min lilla hjälte

av Sanna Lundell

Mitt vemod kom och gick. En timme på hästryggen, en ny fantastisk tränare  - Fredrik Anjou, en date med storebrorsan och en god natts sömn gjorde att jag vaknade peppad och glad, redo att ledsaga min lilla älskling till tandis för att avlägsna en mjölktand med ett dåligt lagat hål i som nu blivit totalt inflammerad. Iggy har inte ärvt min sprutskräck och såg ut bisarrt nog att njuta i tandläkarstolen. Tandläkaren Elahe Livari på Folktandvården var i och för sig superpedagogisk, gullig och cool och bidrog säkert till den helt igenom trygga tandläkarupplevelsen. Nu ser han ut som en hamster och får vara hemma resten av dagen till han piggar på sig. Jag försöker jobba och beta av pappersgöra.

En längtans eftermiddag

av Sanna Lundell

Det är verkligen något med den här tiden på året. November. Mörkret och att träden blir nakna. Då vaknar min längtan och min sorg. Kan inte hålla undan mörkret med skratt och levande grönt ljus som annars så barmhärtigt sköljer över, klampar in och skrattar bort allt.

Nu är det bara att vistas i den där längtan och gråta när gråten kommer. Blir mer och mer vän med  tanken på att livet inte bara kan rulla på i ljus, att det är ok när det svarta molnet rullar in, att det är en del av livet. Samtidigt har jag ändå krav på mig själv att vara produktiv. Verksam. En duktig strävsam arbetare. Det går inte riktgt i hop med vemod. Försöker acceptera det också.

I dag saknar jag Inger, min moster. Jag saknar Åre, min födelseby. Jag saknar min pappa som bor i Skåne och jag saknar allt det där som inte längre är som det var.

1 timme 1 minut

av Sanna Lundell

Får ofta frågor varför jag slutade rida ”engelskt”. Varför jag flummar loss med NH och vill att mina hästar ska få leva tillsammans med sina vänner i flock på lösdrift. Varför jag tycker att det är så roligt att träna från marken. Se dokumentären The Path of the Horse här. Men var försiktig om du inte är redo för förändring, det är som att svälja det blå frihetspillret och aldrig vilja återvända till det som var…

Elisabeth Höglund

av Sanna Lundell

Läste precis på Facebook att kloka Elisabeth Höglund inte får vara kvar som kolumnist på Aftonbladet. Shaky. Tidningen spar pengar. Tidningarna går dåligt. Vå står inför en ny tid. En tid då kommunikation och journalistik når ut på andra sätt än via traditionella gammelmedier. Hur ska gammelmedia hänga med? Aftonbladet gjorde  det bra tycker jag. En tidig, stor och snabb satsning har genererat Sveriges mest lästa och klickade nyhetssajt. Men det är klart att den inte genererar lika mycket pengar som sålda lösnummer.

Journalister i dag har svårt att få jobb och får mindre och mindre betalt för sin research och sina texter. Som journalist förväntas du helt plötsligt göra dubbelt så mycket jobb på hälften så lite tid och täcka flera yrkesroller som du inte är utbildad för. Webreportage, texter, bilder, redigering, klippning, samt marknadsföring av dina egna verk på sociala medier. Det är skrämmande. Vem ska i framtiden ha råd och tid att verkligen granska makten? Vem ska ha råd att nitisk gräva sig in i de oegentligheter som journalister genom historien har brunnit för och vigt sina liv för att avslöja? Måste man vara ekonomiskt oberoende för att kunna leva som framtida journalist? Låta sig sponsras? Det säger ju sig självt att vi står inför en ordentligt skev verklighetsbeskrivning om det får fortsätta så här.

Elisabeth Höglund. Önskar du hade fått vara kvar några år till. Visst, du blev 70 år i år och kanske borde lämna plats för de yngre som står och stampar och vill in, men du är en symbol för allt det där som  jag drömde om när jag valde det här yrket. Knivskarp politisk kvinnlig reporter. Utrikeskorre. Ärlig. Vass. Modig. En sann förebild helt enkelt.

Unknown-5

Regnet fortsätter att falla

av Sanna Lundell

Måndag. Grått täcke över Stockholm. Den här årstiden är SÅ osmickrande.

Jag har fyllt år. Jag har haft mina underbara vänner här på pumpasoppemiddag i mitt kök som så när som på några beslag på luckorna som ska upp, klart! I morgon lovar jag att visa bilder, nu är jag efter två timmars stalltjänst, vadande i lera och regnpisk på kinderna för slut för åstadkomma annat än ord.

I början av december åker jag och min bästis till New York. Fäster blicken på det och fokuserar framåt genom leran och regnet. Står ut.

Sponsra vår ridklubb!

av Sanna Lundell

Hej alla fina vänner! Ridsporten är Sveriges andra största flickidrott. Ridsporten har till skillnad från pojkdominerade sporter som fotboll och ishockey alltid blivit styvmoderligt behandlad. Idag går 60 procent av det statliga LOK-stödet till killar, och 40 procent till tjejer. Fotboll, ishockey och innebandy får mest stöd, och där är majoriteten av deltagarna killar. Tjejer får istället oftare betala själva för sin ridning eller gruppträning. Vår vision är att hjälpa fler ungdomar att kunna utöva vår fantastiska sport och få tillgång till magiskt umgänge med hästar. Du kan hjälpa till genom att sponsra Olgas ridklubb:

Placera din logotype med budskap på vår buss och stöd därmed vår ungdomsverksamhet som är avhängigt denna transport till Södra Storstockholms modernaste tävlings- och träningsanläggning för ridsport.
Runsten Equestrian är en toppmodern tävlings- och träningsanläggning i världsklass. Gården präglas av ständig utveckling och visionen är att i framtiden kunna anordna stora internationella tävlingar både under utomhus- och inomhussäsongen. Här finns allt från ett av nordens största ridhus till en internationell terrängbana. Runstens grundare och ägare Christopher MacDermott vision är att anläggningen skall präglas av ständig utveckling. I framtiden kommer Runsten att vara en anläggning som galant klarar av en tävling lik ”Falsterbo Horse Show” både inomhus och utomhus.
För information om anläggningen, besök: http://www.runsten.com/
Välkommen att ringa vår ordförande Lotta, tel. 073-9056564 eller skicka mejl huddingeridklubb@hotmail.se för detaljerad prislista och placeringsförslag. Har du egna idéer? Tveka inte – vi är öppna för förslag!

Mvh Huddinge Ridklubb

Sida 1 av 102
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB