Man fattar vad de försöker göra.
Men ”Nyfiken på partiledaren” misslyckas.
Både som terapi och journalistik.
Läste nyligen att ju högre tonläge och större rubriker inom den politiska journalistiken desto tröttare medborgare. Både på journalistik – och politik. Att avslöjanden om mygel, fiffel och politiker som slingrar sig inte bara spär på politikerföraktet – utan skapar en utmattningskänsla även gällande själva politiken.
Så självklart behöver politisk bevakning hitta nya vägar, pröva nya grepp. Men jag är tveksam till om ”Nyfiken på partiledaren” (SVT2) är rätt lösning.
Konceptet är enkelt. Tv-terapeuten och före detta rockstjärnan Poul Perris (han var tidigare frontfigur i jeansjackerockarna The Facer, om någon minns) tar emot ledarna för våra riksdagspartier för en terapisession gällande ”värderingar, visioner och personliga drivkrafter bakom politiken”, som det heter. Någon sorts mellanlandning som varken blir terapi – eller journalistisk intervju.
Eller skjuter stolpe ut på båda chanserna. Perris använder klassiska terapeutiska frågeställningar för att locka fram andra svar än de partiledarna vanligtvis brukar ge. Men vad jag ställer mig tveksam till är att han uppehåller sig så mycket vid barndomsminnen som bränsle för en politisk drivkraft. Mycken terapi härleder problem senare i livet till trauman i just barndomsåren. Här tänker man likadant – fast tvärtom. Att den politiska viljan ska ha spirat redan i barndomen. Jag har svårt att köpa det.
Om jag utgår från mig själv så väcktes en politisk medvetenhet – och glöd – först senare. Den må härstamma från att jag växte upp i det svenska klassamhällets utsatta och fattiga förorter. Men de parallellerna kunde jag dra först långt senare.
Jonas Sjöstedt verkar öppen för idén med terapisamtalet. Svarar öppet och obehindrat. Men vad får vi – egentligen? Förutom en svag bris av frisk tv-luft? Inte mycket. Som terapi betraktat är det ett grunt skrapande på ytan. Som journalistisk intervju vilar den för mycket på terapins synsätt för att nå riktigt ända fram.
Måndag 20 januari skyr jag Guldbaggegalan och tittar på ”Breaking bad” (Netflix).

 

HURRA!

”True detective” (HBO Nordic). Believe the hype.

 

NJA…

”Farmen” (TV4). 2001 ringde och ville ha sin Storbonde tillbaka.