I många år levde jag i villfarelsen att Skåne var platt. Det fick mig att inte vilja åka dit, eftersom jag avskyr Uppsalaslätten och mår lite dåligt så fort jag närmar mig. Jag trodde dessutom att skåningar generellt talade obegripligt och var lite korkade. Dessutom kan dom ju inte säga R.

Min bild av skåningar hade jag fått via enstaka teveinslag om Sjöbo. Någon gång stötte jag väl på någon skåning men hade ofta fullt sjå att anstränga mig för att förstå vad som sades, alternativt förstod jag nog inte ens att personen var skåning, i de fall de talade helt begripligt, somliga skåningar gör ju det…

För några år sedan hamnade jag ändå i Skåne. Och det var inte alls platt! Det var kuperat och vackert, inte mycket påminde om Uppsalaslätten. Dessutom växte det träd överallt. Och närheten till havet var slående. Jag som norrlänning förknippar jordbrukslandskap med inland, och Skåne med jordbruk, och jag hade nog inte förstått hur litet Skåne var till ytan.

Det senaste året har jag dessutom lärt känna ett gäng fantastiskt trevliga, och smarta skåningar, som pratar begripligt för det allra mesta. Mina fördomar har kommit på skam vad gäller Skåne, och i svaga stunder har jag till och med tänkt tanken att flytta dit.

Vad har du för fördomar? Som du är medveten om alltså… Har du haft fördomar som kommit på skam? Eller som bekräftats? Finns det något bra med fördomar, någon bra anledning att vi har dem, eller vet du något bra knep för att undvika dem? Har du någon gång medvetet utmanat dina fördomar? Eller möter du ofta fördomar om dig själv?

Veckans bloggtema är fördomar. Skriv ett inlägg som på ett eller annat sätt handlar om fördomar, dina eller andras, och länka hit eller droppa en länk i kommentarsfältet.

Här har jag skrivit lite mer om mina egna fördomar.