I söndagens Agenda diskuterades Google och den makt företaget har över internet. Utan att ge mig in i den diskussionen tipsar jag ändå om att se programmet ifall du missade och lägg märke till Andreas Ekströms förslag att idag, den 1 september, ha en helt googlefri dag. En uppmaning som tagits på allvar, och idag twittras den en hel massa på temat #nogoogleday.

Syftet med dagen är alltså inte att bojkotta Google, utan att försöka förstå hur stort inflytande Google har över internet och vår dagliga internetanvändning. Personligen har jag inte ens försökt, eftersom jag använder i princip bara gmail och inte kan jobba utan den. Jag vet alltså redan att Google har stort inflytande och makt på nätet, och över mina dagliga vanor.

Rasmus Fleischer försöker sig på en utvärdering redan före lunch, med alla fakta i fallet, och den intressanta frågan om varför vissa verkar bli så provocerade av uppmaningen att avstå från att använda Googles tjänster under en dag.

Hur gör du? Klarar du dig utan Google under en dag? Struntar du i dylika uppmaningar eller tycker du att det är ett intressant experiment? Personligen tycker jag att det känns ungefär lika onödigt som att fasta för att förstå hur det är att svälta. Vilket av vissat tolkats som att jag inte förstår syftet, men det tror jag faktiskt att jag gör. Det är bara det att jag redan förstår hur beroende jag är av Google. Precis som initiativtagaren själv, Andreas Ekström, vars ambition att vara googlefri sprack redan tidigt i morse.

Uppdaterat:

DN har intervjuat Andreas om tilltaget.

Det finns bloggare och så finns det bloggare.

Det finns bloggare som sätter upp en blogg, och skriver några rader som aldrig upptäcks. Det finns bloggare som sätter upp en blogg, skriver några rader, lägger ner och glöms bort. Det finns bloggare som sätter upp en blogg, skriver några rader, blir gigantiska och lägger ner. För att strax återuppstå någon annanstans, i en ny blogg. Som i vissa fall också den blir gigantisk. Det finns bloggare som aldrig blir jättestora men som bloggar på, år efter år. Det finns de som bara försvinner. Det finns bloggare som glöms bort lika snabbt som de upptäcktes.

Och så finns det Mickey J Barczyk. En bloggarnas bloggare, en gigant i bloggvärlden. En bloggare som då och då ledsnar, men som aldrig basunerar ur något om nedläggning eller bloggtrötthet. Som bara slutar skriva, för att efter en tid, längre eller kortare, bara börja igen. En bloggare man inte glömmer, en man saknar när han inte skriver för att Mickey är ett unikum i bloggvärlden.En bloggare med integritet, full av värme men inte utan huggtänder. En bloggare med polsk mustasch och ett stort leende.

Mickey J Barczyks blogg kan vid en första anblick te sig som endast en humorblogg, en blogg för återpublicering av andras material, en blogg där han tipsar om roliga saker han hittat på nätet. För jo, Mickey hittar sådant som ingen annan hittar. Men den som följer Mickey över tid inser att det ligger betydligt mycket mer än humor bakom hans bloggande. Där finns samhällskritik, analys av bloggvärlden, mediekritik och vasshet. Alltid inlindad i humor. En gång i tiden hade han också en bloggskola.

Mickey har varit helt tyst sedan i maj, och då gjorde han bara ett tillfälligt inhopp. Igår bloggade han igen. Jag hoppas att det inte var en tillfällighet. Välkommen tillbaks Mickey – jag har saknat dig!

Mattias Boström som jobbar på Piratförlaget har den senaste tiden gett sig in i debatten om framtiden för bokbranschen, inte en dag för sent.

Idag publicerar han ett konkret räkneexempel som ger fakta i frågan om vem som tjänar mest, förlaget eller författaren. Läs!

Vad man frågar sig är varför inget gjort detta tidigare. (det kanske nån har, men var, när då?)

Är det företagskultur, är det ett självändamål att vara hemlig och inte avslöja några siffror? Att inte lägga fakta på bordet? För vem, varför? Det är bra att allt fler kliver ut i transparensen, att anställda på de företag och i de branscher som debatteras kommer ut och berättar hur det förhåller sig i verkligheten.

Uppdaterat: Författaren Hans-Olov Öberg kommenterar Boströms inlägg och ställer några intressanta frågor.