Gud finns. Om inte annat i våra tankar. Förra veckans bloggtema handlade om Gud, och många har hakat på midsommarfirande till trots. Så många välskrivna, tänkvärda, roliga och mindre roliga blogginlägg har skrivits, här kommer en resumè av dem alla:

Först vill jag lyfta Andreas:

Låt mig direkt säga att jag tror på Jesus kärleksfilosofi. På samma sätt tror jag på Plura, Buddha, Nalle Puh och Kakmonstret. Men, också Abraham Lincoln som sa så här:

Det är inte antalet år i våra liv som räknas, utan livet i våra år.

Näst på tur är Ivana, med en postning om hur hon vägrar köpa hela paketet, om trångsynthet, fördomar och att låta var och en bli salig på sin tro. Ivanas Gud röker och svär.

Hultmans tänker ungefär likadant och har skrivit om att vara den man själv vill.

Eccehomo skriver om att skilja på tro och vetande, och om en viss avund gentemot dem som verkar så tvärsäkra på att Gud finns och är på ett visst sätt.

Margareth Osju ställer en fråga. Om du fick möjlighet att ändra på en sak i ditt förflutna, vad skulle du välja att ändra på?

 

Trollhare om att gå från kristen till kristen häxa och sedan till häxa.

Pysan skriver intressant, om uppmaningar hon får från kristna att söka sig till Gud för att bli frisk från sin cancer.

Sandbarnet beskriver Gud ungefär som jag skulle göra. Som något större än vi människor. Och avslutar med att ställa frågan om vad det är för skillnad på tro och religion. Också Gunilla beskriver ”sin” Gud som något större än oss själva.

Smulan beskriver en kluvenhet. Och ställer den frågan som jag tror de flesta med ett uns av tro någon gång ställt sig; var finns Gud när exempelvis ett barn dör? Vilket leder mig att ställa ytterligare en fråga: Är Gud god?

Göran Viren Sjögren skriver om att vara religiös utan att tillhöra en religion. Om begrepp som Gud, Ateism och Religion.

Pysan som sedan några år bor på Sicilien där katolicismen är stark ger sin bild av tro, och också Pysan känner sig lite avundsjuk på dem som har en tro, eller en Gud att hoppas på eller för den delen skylla på när något går snett.

Egoinas mamma har postat en kommentar som handlar om Jehovas vittnen. Och så menar hon att det är Gud som Gud. Själv så har jag inga problem med människors personliga tro, men jag har stora problem med Jehovas Vittnens manipulativa metoder och deras uteslutande av personer som inte gör rätt, samt skyddande av personer som gör fel. Allt för att Jehova är större än allt, större än lagen och lojaliteten till honom är och bör vara större än den till den egna familjen, sina barn och så vidare.

Petters Kukblogg; Om Gud – några lätta fakta. Och så ytterligare några fakta.

Hannah läser teologi och försöker sig på att förklara vad den kristna tron går ut på. Hon erbjuder sig också att utveckla resonemanget.

Birgitta skriver att Gud är missförstådd, och trycker som så många andra på individens frihet att forma sin egen tro.

Anders tror inte på Gud som det verkar. Och även han ställer sig frågan varför Gud hjälper vissa men inte andra. Catta är inne på samma linje.

Sjumilakliv tror på det goda i människan. Kanske är det just världens samlade godhet som är det vi kallar Gud? Och att ondska och annat inte har ett dugg med ”honom” att göra, att all skit som sker inte minst i religionens namn helt enkelt är det onda i människan, det vi kallar för Djävulen?

Ingrid funderar över om hon tror på Gud. Egentligen. Eller om det bara är för att hon lärt sig göra det och inte direkt frågat sig själv varför.

Max P skriver något om skinkhalvor och ska jag vara ärlig så fattar jag ingenting, men kanske någon annan gör det?

Åsiktskanonen berättar vem (eller kanske snarare vad) Gud är:

om Gud är det samma som att möta sitt barns blick för första gången, att se solen gå upp i sin älskades ögon, att bli frisk när man trodde att allt hopp var förlorat, att känna hur det värker i hjärtat av sorg eller glädje när man hör sin favoritlåt på radion, att få komma hem när man aldrig trodde att vägen skulle ta slut, att man får smaka något som är så gott att man inte kan beskriva det i ord, att känna värmen av solen strålar när man fryser som mest, att ärligt kunna älska sig själv för den man är – ja, då finns Gud – i allra högsta grad

Läs också WichBitchs beskrivning av Gud.

Kyrksyster tror på Gud, och finner tröst hos Gud. Rubank tror att alla människor tror.

Ettie skriver om barndomsminnen, om söndagsskola, tungotal och annat som hon valt att ta avstånd ifrån.

Fredric tror att var och en blir salig på sin tro.

Fredrik Jönsson tar upp religionsbegreppet och dess funktion som Opium för folket, och han använder det som nu händer i Iran som exempel.

Patrik Risell tror bestämt och menar att meningen med livet är att lära känna Gud. Han hänvisar inte till någon särskild bloggpost men hans blogg berör ämnet ofta. Också Blahonga bloggar ofta om tro men utifrån ett annat perspektiv då h*n inte är troende.

Christer Magister tycker att det är mer troligt att Gud inte finns än att han gör det. Och om Gud mot förmodan skulla finnas är han en dålig pedagog.

Annieellen kallar sig humanist, men rotar fram sina känslor för kyrkan, som är dubbla men övervägande positiva.

Göran skriver om sanningar, och ställer frågan om det finns relativa sanningar. Är inte sanningen alltid sann?

Rebecca skriver om Gud, som hon tror på. Och beskriver också vem Gud är:

Han är en del i varje soluppgång och solnedgång. En del i höstens
piskande regn, sommarens stekande sol och vinterns långsamma
snöande. En del i ett nyfötts barns första skrik och en gammal mans
sista suck. En del i varje steg och andetag, varje dag, varje minut, varje sekund.

Smäm tror på en Gud som gör det omöjliga möjligt. Också Tankestormar tror på Gud, och verkar lite trött på alla ”religiösa hjärtefrågor” som fötts av människor, inte av Gud.

Michaela skriver intressant om sekularisering ur ett genusperspektiv.

Emma Sofia har fotograferat söndagsmässan. Spana in!

Och läs för allt i världen En bokmal anfaller. Ledsen Gud, men jag tror inte på dig längre.

Andreas fick börja, och han får också avsluta;

Slutkläm: Min syn på kyrkan har inget att göra med att jag blev relegerad från söndagsskolan på grund av ekivokt språkbruk eller konflikten i barnkören där jag hotade med avhopp om jag inte fick sjunga solo.

Slutkläm II: Pratar vi fotboll är Torbjörn Nilsson Gud, och det är däremot en absolut sanning.