Preview II

Tog bort en kommentar i går. Men det var inte meningen. Jag hade tänkt trycka på kommentera-ikonen för att svara, men i stället tryckte jag ta bort och sen accepterade jag det också, utan att blinka.

Det tycker jag är lite skrämmande. Jag tillhör IT-generationen, jag är alltså uppväxt med en dator framför mig. Då ska inte sånt hända. Och nu kan jag heller inte minnas vem som skrev kommentaren, trots att jag satt i minst fem minuter och klurade på ett finurligt svar.

Nog om det, nu kör vi på med förhandssnacket.

Stjärnorna som bestått

Säg Aleksej Morozov och den svenska repliken kommer blixtsnabbt: Sänkt! VM 2008 var det och så här såg det ut när Douglas Murray tacklade sig in i våra blågula hjärtan, om någon missat eller glömt.

Sedan dess har Morozov hunnit bli dubbel VM-guldmedaljör och skjutit den första Gagarin Cup-titeln någonsin till Kazan. Morozov är symbolen för den nya ryska hockeyn, och man får väl lov att säga att han gör ett rätt hyfsat jobb.

Efter det avgörande målet i den sjunde finalen i fjol blev han uppgraderad från kung till gud i Tatarstan. Det är lite anmärkningsvärt att en spelare som inte gör många knop i defensiv riktning, är rätt skadebenägen och inte går in i några närkamper, blir så besinningslöst avgudad. Morozov har helt enkelt d e t, det som inte går sätta fingret på, men som alla stora spelare har. Dessutom har han skippat alla divalater som ofta kommer på köpet med ryska superstars, han uppträder alltid korrekt mot lagkamrater och fans. 

Det har gjort honom till KHL:s absolut största stjärna, Jaromir Jagr, Sergej Fjodorov, Aleksandr Radulov och de andra får ursäkta.

Finns det en gud, så finns det någon där nere på ett varmt och mörkt ställe också. I KHL heter han Sergej Zinovjev och här har vi en man som kunnat ha samma stjärnstatus som Jevgenij Malkin om det inte vore för sin speciella personlighet. Det finns en anledning till att Slava Bykov placerat Zinovjev och Radulov på olika sidor av Salavat Julajevs omklädningsrum om man säger så.

Zinovjev var länge, och vore fortfarande, det perfekta komplementet till Morozov. En tvåvägscenter av finaste snitt med låg tyngdpunkt, bländande teknik och en enorm arbetskapacitet. Tillsammans med Danis Zaripov bildade de ZZM-kedjan, som fick oss som är för unga för att ha upplevt CCCP-eran att i alla fall få en aning om hur den röda maskinen agerade.

Men sen kom alltså Zinovjevs ego in i bilden. Han gjorde sig ovän med hela Ak Bars Kazan, bråkade ständigt med Zinetula Biljaletdinov och skrev ett öppet brev till KHL:s ledning om att få lämna klubben. Det fick han, Dynamo Moskva blev det, och det gick väl sådär. Nu är tanken att han under Bykovs vingar ska få en nystart i Salavat.

Där har ni det. Två världsspelare som bestått i rysk hockey i flera år och med 100 procents säkerhet också kommer att göra det i framtiden. Den ene lite för skör för NHL, den andre lite för egen – den gode och den onde.