Att Margot Wallström rosar Reinfeldt och hans regering har väckt varierade reaktioner i bloggvärlden.
Moderaten Kent Persson menar föga förvånande att berömmet är trovärdigt och hedervärt.
Norah4you menar att Margots uttalande är en av de sista spikarna i Mona Sahlins kista. Mitt i Nyllet är inne på samma spår.
Stefan Eriksson ser det som ett bra argument för att rösta på modernaterna i EU-valet. Mats Engström tycker att Margot behöver förtydliga vad hon menar.
Kjellberg har fått större förtroende för Margot för att hon ”har integritet nog att inte hänge sig åt partipolitiskt tramsande.”
Socialdemokraten Peter Andersson hoppas att det hela inte ska ta fokus från sakfrågorna inför valet.

Nyheten att Centerns Ungdomsförbund vill avskaffa sexkköpslagen har väckt liv i prostitutionsdebatten. Hanna Wagenius tar åt sig äran eftersom det var hon som motionerade om sexköpslagen inför stämman.
Hon hyllas nu för detta.
Jinge är föga förvånande inte så positiv, och undrar om Centern också vill att man ska få göra avdrag för sexköp. jj.n tycker att det är beklämmande.
Eva-Lena Jansson är motståndare till förslaget och har utgångspunkten att det mest är unga kvinnor och barn som blir handelsvaror.
Bloggen Bent däremot är positiv och refererar till den diskussion som var intensiv under 2007 då också prostituerade Isabellas blogg blev framröstad till årets politiska blogg.
Federley är kort och tydlig:

Jag tycker det är friskt att CUF i helgen vågade ta ställning för ett slopande av sexköpslagen. Grunden för lagen är moralism och felaktigt spelad omsorg om de prostituterade. Fakta och vetenskap är som bortblåsta i den här diskussionen I grunden måste frivilliga val melan två människor vara lagliga och inte kriminaliseras.

Thomas Bodström tror inte på den lyckliga horan. Hans Engnell menar att han är en hycklare.
Jag rekommenderar också den här postningen som Nina Ekman skrivit:

Vad som först och främst irriterar mig, är den rutinmässiga hopklumpningen av all sorts prostitution i en och samma hög. Naturligtvis måste trafficking stoppas, det är en så vidrig företeelse att det inte går med ord att beskriva.
Givetvis måste människor som “sitter fast i prostitution” för att finansiera ett missbruk, få hjälp att ta sig loss, om de nu vill ha hjälp. Eftersom det – som bekant – inte går att hjälpa en människa som ingen hjälp vill ha, oavsett hen är prostituerad eller ej.
Detta vare sig det handlar om missbruk eller andra problem, människor måste – på något plan – vilja ha hjälp, för att överhuvudtaget vara mottagliga nog för att ens lyssna.
Men, oavsett hur mycket många än försöker blunda för det, är långtifrån alla prostituerade offer för vare sig Trafficking, missbruk eller är prostituerade p.g.a. sina “trassliga och trasiga uppväxtförhållanden” och “låga självkänsla”, lika lite som att alla prostituerade är synliga på gator och torg.

Som konstrast till horor och sexuell frigjordhet och annat har kyskheten åter kommit i blickfånget. Somliga jublar.
Felicia häcklar påståendet att kyskhet skulle vara inne, som om man styr sitt samliv enligt vad som anses vara inne.
Apg29 berättar om när han och fästmön sov i varsina tält för att inte frestas att gå över gränsen innan de var gifta. Kristina af Knusselbo tycker det verkar osunt och menar att det är som att köpa grisen i säcken.

Hoten mot Dick Harrison är en annan fråga som fått stor uppmärksamhet i bloggvärlden.
Någon ser dem som bevis för det sekteristiska Piratpartiet och menar att de visar sitt rätta ansikte. Piratpartisten Anna Troberg ger svar på tal.
Daniel Scythe har också intressanta tankar kring hoten och Harrisson, liksom Emma. Göran Widham tycker att Harrisons sambo drar ner debatten till en omöjlig nivå:

Dick Harrisons sambo Katarina Lindbergh skriver i dagens AB om hoten som drabbat henne och hennes sambo.
Om det är ett utslag av att Dick blivit rädd och gömmer sig i hennes kjolar eller om det är ett utslag av en nära anhörigs vrede över kränkningar mot den de älskar låter jag vara osagt.
Däremot är jag mycket kritisk till att hennes inlägg drar ner något som är en samhällsdebatt till en nivå från vilken det är svårt att hämta upp den utan att framstå som ett svin.

Andreas Ekström skriver tänkvärt:

Skiten jag får ta för att jag driver den i mina ögon fullständigt okontroversiella linjen att värna upphovsmännens rätt och möjligheter, samt att man på det hela taget bör följa lagen, är rätt betydande.
Jag brukar få läsa flera gånger i veckan om exakt hur dum i huvudet jag är för att jag tycker fel. Ibland på någon haveristblogg med tolv besök i veckan. Ibland i mejl.

Jag har ett enormt försprång i det att jag är så medievan. Det är arton år sedan jag började skriva i tidningen, och sjutton år sedan någon för allra första gången blev skitarg på mig för något jag hade skrivit. Men ingenting som jag tidigare har gjort – inte rapportering om motorcykelgäng, inte om korruption i universitetsvärlden, inte om ekonomiska skandaler i företag med namngivna personer, inte futtiga grannbråk eller stora världskonflikter – har lett till reaktioner som kan mäta sig med de reaktioner jag har fått när jag har försvarat idén om upphovsrätten.

Jag kan delvis instämma, sällan möts man av så aggressiva reaktioner och svartvita argument som när man skriver om fildelning.
Och det gäller att man är lika svartvit själv, annars hamnar man gärna i en mittfåra där man hatas och hotas av båda sidor. Detta skrev jag en del om på the real mymlan ifjol, och får fortfarande ”skit” för att jag då backade upp Ekström.
Fildelning och upphovsrätt är uppenbarligen mycket känsliga frågor, och det är förvånande att debatten som drivs av mestadels skickliga retoriker och smartskallar så ofta tenderar att bli så svartvit och enögd.
Något som jag tycker delvis fångas upp här av Åsa Jinder. När det gäller fildelning och upphovsrätt måste man tydligen ha en kategorisk åsikt, för att överhuvudtaget få uttala sig. Man blir korsförhörd och tvingas ta ställning.
Själv tycker jag inte att man ska måsta be om ursäkt för att man är velig och osäker och tänker högt.

En annan snackis i bloggvärlden har varit Malin Siwes uttalande om Hanna Löfqvists bröst.
Jag har kommenterat här, och Hanna svarar bra själv här.
Siwe försöker förklara sig på Second Opinion, men jag skulle inte säga att hon lyckas så bra.

På Twitter har det häcklats friskt om Malmö Stads satsning på Second Life. Fredrik Wass analyserar, liksom Daniel på Mindpark.

Apropå diskussionen om bloggar vs gammelmedia, som ärligt talat börjar stå mig upp i halsen, tycker jag att Ola Lindholm uttryckt det hela mycket bra. Glöm nya medier!

Läs också det här, om barn och kreativitet.

Och innan du loggar ut – se till att betala din internetavgift!