Jag har fått fin respons på förra veckans bloggtema om kroppen, sammanfattning kommer här;

Jag börjar med Karin som ger oss självpepp och tankeövningar att ta till när det känns som om magen ramlar ut över bikinitrosorna.

Christina skriver om hetsen, om olika motionsformer, dieter, om storvulna projekt och misslyckanden, och har kommit fram till att man kanske inte ska krångla till det så himla mycket.

William tycker att perfektion är något som bör eftersträvas vad gäller kropp och utseende, och han lyfter fram Michael Jacksson som gott exempel. Men. Dog inte han nyss, i förtid, utmärglad och med en ganska trasig kropp?

Wettexvärlden skriver om kampen mot fetman. Och hur hon lärt sig tycka om sin kropp sedan hon träffade Mannen som dyrkar den. Alla sätt är bra utom dom dåliga och jag känner igen det, att man kan känna sig vackrare när man ser på sig själv genom någon annans ögon, någon som älskar en. Men samtidigt tycker jag att det är trist att det ska vara så, kan ingen ge mig ett sätt att tycka om mig själv utan andras bekräftelse? Det här fungerar nämligen omvänt också, om någon dissar eller ratar mig ser jag mig genom den personens ögon också och känner mig ful och vill helst gömma mig…

Henrika om att acceptera sin kropp, vara lite mer överseende och ta hand om den istället för att späka den.

Missa inte Ingrids historia om utstående öron, plastikoperationer, sneda tänder eldsmärken och fula ärr.  Sådant som givits henne av den kropp som nu funnits för henne i snart 70 år.

Grayling skriver om kampen för att få en kropp lik en vinthunds, och om hur det fick henne att gå in i väggen. Det var alls inte värt det, och idag får hon höra att de tio kilo hon lagt på sig klär henne.

Helena om kroppen som hem för en ny liten människa, hur fantastiskt är inte det?

Trollhare skriver om sin kropp, och om hur folk tar sig rätten att ställa frågor om det mest intima, om kampen för att acceptera sig själv. Läs! Och för dig som inte upptäckt Trollhare kan jag varmt rekommendera läsning av hela hans blogg.

Lairama delar med sig av en gammal skoluppsats, 24 år och fem barn tidigare. Min kropp och jag.

Diamantsplitter skriver om önskan att vara en sån som gillar att röra på sig, som tycker det är skönt att jogga eller gå och träna. Åh så jag känner igen mig.

Kurry skriver fantastiskt bra om ideal, och om hur hon gått från att se sin kropp som något naturligt och bra till att skyla och skämmas. Om hur hon låtit sig påverkas av idealen, och om hur förbannad hon är för att det ska vara så.

Em skriver om att ha en kropp som begränsar och hindrar. En kropp med en sjukdom, en kropp som inte räcker till.

BeBest skriver smått raljerande och ironiskt om anti-bodybuilding.

Mumari skriver om att skämmas för att inte vara stolt över sin kropp.

Smulan skriver om sin kropp, som gått från att vara ranglig och smal till att visa spår av sju barn, som var och en lämnat några kilon kvar.

Skatan om att bli äldre och försöka komma överens med kroppen som gör lite som den vill.

Trebarnsmamman sätter fingret på att det viktigaste nog är att kroppen faktiskt fungerar.

Gunilla har fått influensavaccin i sin kropp, och rekommenderar oss att läsa de kommentarer hon fått om vad hon egentligen fått i sig.

Thérèse skriver om hur hon misshandlade sin kropp under tio år, om ätstörningar, och om ärren som finns kvar.

Marie skriver om smalhetesidealet och om hur kanske framförallt kvinnor inte kan slappna av utan ständigt tänker på vikten.

Pysseliten om dagen med stomipåse som ett försök att sätta sig in i sin dotters situation.

Annamaran gör det modigaste – hon lägger ut en nakenbild på sig själv och pekar ut alla de skavankner hon dragit på sig efter barnafödande. (det modigaste enligt mig alltså, som inte ens vågar visa mig naken för andra kvinnor i ett omklädningsrum)

Pysan går igenom sin kropp bit för bit och de märken hon fått. Om bröstet som saknas, om operationsärr, om mage efter barnafödande. Listan är ganska lång. Men Pysan älskar sin kropp, och jag skäms för att jag är så missnöjd med min.

Catya berättar om hur hon gjorde för att gå ner från storlek 54 till 38.

Veronica skriver ett långt och väldigt viktigt inlägg, om hur hon varit osams med sin kropp. Om hur hon hatat den men samtidigt använt det som maktmedel, om hur hon så småningom lärt sig acceptera den.

Lilla O skriver om att lyssna till sin kropp.

Emma om saker hon inte förstår, som hur man skulle kunna vara immun mot svininfluensa om man haft en annan influensa orsakad av ett annat virus.

Sjumilakliv om hur sjukdomar och medicin gjort henne överviktig. Om att hon skjuter upp jobbet med kroppen till förmån för jobbet med psyket.

Anna om hur barnafödandet plötsligt gjorde att hon fick upp ögonen för sin kropp.

Maja skriver fint om att älska sin kropp och vara snäll mot den, så är den snäll tillbaks.

Inece skriver om fötterna och vikten av att ta hand om dem, en som hon upplever det bortglömd del av kroppen.

Jmelena skriver något jag känner igen mig i. Om hur hon tittar tillbaks på bilder från förr, hur söt hon var, fast hon då inte kunde se det. Och jag blir igen så arg även om jag inte vet var min ilska ska riktas, över att så många unga kvinnor är så missnöjda och ägnar tid och energi åt att ha ångest över hur de ser ut.

Newyn skriver om kroppsideal och om hur fel hon är och kommer också in på modeindustrin, och om hur kläder framförallt för kvinnor sys efter en idealkropp. Är man lite för kort, för lång, för bred eller för smal, har man för stor byst eller för liten är det svårt att hitta kläder som sitter snyggt. Men kan vi alla vara överens om att det inte är våra kroppar det är fel på utan kläderna?

Avslutningsvis – LillaJohanna tipsar om ett fantastiskt inlägg, och Martin Ezpeleta skriver så bra att jag snor hela texten rakt av eftersom jag vet att många av er inte orkar klicka på länkarna här;

Lyssna på din kropp, älskade dotter

Din kropp har börjat prata.
Du känner inte igen språket, du kan ännu inte urskilja orden.
Men du vet att den pratar med dig.

Älskade dotter, lyssna på den. Lyssna noga.
Det är ditt eget språk. Din identitet.

Utforska språket. Skynda inte. Var inte rädd.
Upptäck din grammatik, uppfinn din egen syntaxis.
Böj verben tills de är tillräckligt regelbundna för dig.
Var din egen akademi, skriv ditt eget lexikon.

Din kropp är full av ljuva löften, av underbara mysterium.
Vänta bara, du kommer få uppleva det så småningom.
Så länge du låter kroppen prata och respekterar varje punkt.

Din kropp är ditt land, bara ditt.
Den markerar var din frihet börjar. Och vart den slutar.
Där inne är ditt ord lag. Låt ingen få dig att tro något annat.
Låt ingen överrösta dig! Låt ingen håna dig för ditt uttal!
Och sparka ut alla falska profeter som tror sig kunna uttolka orden
bättre än du!

Släpp inte in dem. Aldrig. Lova mig det.

Din kropp har yttrandefrihet – använd den friheten
bara med någon som har ett behov av att lyssna.

Släpp in en, tio eller två hundra.
Men släpp inte in någon som du inte önskar.
Försvara din kropp.

När du inte vill.
Se varje oönskad smekning som en mikroskopisk våldtäkt,
varje stulen kyss som en krigsförklaring.

När du inte vill.
Är dina ben en gränspostering,
dina senor är taggtrådar och varje por en soldat.

När du inte vill.
Säg nej. Nej, nej, nej! Hur många gånger du vill.
Du behöver inte ha en ursäkt och det är inte sant
att dina nej förbrukas och tar slut.
De är inte en hushållskassa. Och de är inte förhandlingsbara.

Nej är din frihets sista utpost. Försvara den.

Men när du vill.
Finns det bakom dina hopbitna tänder en armé av kyssar.
Ställ den i kärlekens tjänst!
I den som varar ett liv, ett år, en sommar eller bara några andetag.

När du vill.
Är din kropp ett land i en värld med andra länder.
Utforska dem utan rädsla. Utan fördomar.
Korsa hav, upptäck länder, landstig på kontinenter och öppna kanaler –
inte för varor utan för känslor.
Lyssna på din kropp, det är din kompass.

När du vill.
Res med vit flagg!
Det handlar inte om att erövra, utan om att kapitulera tillsammans.

En sak till, min älskade dotter:
Ta för guds skull inte din frihet för given!
För att skörda frihet, måste man odla blod, tårar och kamp.

Det finns miljoner kvinnor som har kämpat och kämpar
för sin och din frihet.
Anonyma hjältinnor som måste stå ut med att bli bespottade
av andra kvinnor som missbrukar ett arv de inte tjänat ihop själva!

Vänd dem aldrig ryggen! Ge dem en hand!

För dig om ännu inte bloggat om denna veckas tema stress – du har hela helgen på dig, sammanfattning kommer måndag.

Det är något nästan lite rörande över Socialstyrelsens rekommendationer. Minns ni när man skulle äta åtta skivor bröd om dagen? Eller som i filmen ovan – när alla fick lära sig kostcirkeln och jag har starka minnen av hur jag suttit och räknat ut hur många delar av kostcirkeln jag fått i mig vid de olika målen och sammanlagt under dagen.

Nu vimlar det av dieter långt från Kostcirkeln och Matpyramiden, och ändå räknar vi kalorier som aldrig förr. Vi fylls från barnsben med information och råd om hur kroppen ska tas omhand, både vad gäller det vi stoppar i oss och hur vi sedan använder kroppen. Ibland går det överstyr och ätstörningar är nästan en folksjukdom, åtminstone bland unga kvinnor och tonårstjejer.

Jag tror att många tappar förmågan att känna efter själva. Att vi försöker göra rätt, får ångest när vi gör fel, får veta att det vi trodde var rätt ändå är fel enligt någon ny forskning och till slut vet vi varken ut eller in, och vi har manipulerat sönder våra kroppar så vi inte längre känner ordentligt vad vi behöver och mår bra av.

Hur ser du på din kropp? Har du bantat? Tänker du på vad du stoppar i dig? Tränar du? Hur ser du på andras kroppar? Vad är egentligen idealet? Och hur mycket bryr dig egentligen? När jag var ung var idealet stora bröst. Jättestora helst. Jag hade stora och önskade mig små. Jag kunde inte alls förstå hur någon frivilligt kunde operera in främmande ämnen i kroppen för att få stora bröst. Nu har jag hört att det är omodernt med stora bröst. Och det är ju lika galet det. Bröst är bröst och så länge de funkar och är friska borde vi vara nöjda med dem. Varför är så många kvinnor missnöjda med sina kroppar? Är män lika missnöjda kanske?

Jag vill att ni ska blogga om kroppen den här veckan. Gör ämnet till ert. Ni behöver inte svara på mina frågor, eller ens relatera till något jag skrivit, bara det på något sätt handlar om kroppen. Sprid ordet, det är roligt om många skriver så att vi får flera olika perspektiv. Länka hit och droppa en länk till inlägget i kommentarsfältet. Och lämna en direktlänk till inlägget, inte till första sidan i din blogg.

Till helgen sammanfattar jag, ser fram emot det!

Uppdatering: Apropå åtta skivor bröd om dagen – fick den här länken av Åke Forsmark, om bakgrunden till kampanjen om dessa brödskivor. Intressant, och helt nytt för mig.

Att Margot Wallström rosar Reinfeldt och hans regering har väckt varierade reaktioner i bloggvärlden.
Moderaten Kent Persson menar föga förvånande att berömmet är trovärdigt och hedervärt.
Norah4you menar att Margots uttalande är en av de sista spikarna i Mona Sahlins kista. Mitt i Nyllet är inne på samma spår.
Stefan Eriksson ser det som ett bra argument för att rösta på modernaterna i EU-valet. Mats Engström tycker att Margot behöver förtydliga vad hon menar.
Kjellberg har fått större förtroende för Margot för att hon ”har integritet nog att inte hänge sig åt partipolitiskt tramsande.”
Socialdemokraten Peter Andersson hoppas att det hela inte ska ta fokus från sakfrågorna inför valet.

Nyheten att Centerns Ungdomsförbund vill avskaffa sexkköpslagen har väckt liv i prostitutionsdebatten. Hanna Wagenius tar åt sig äran eftersom det var hon som motionerade om sexköpslagen inför stämman.
Hon hyllas nu för detta.
Jinge är föga förvånande inte så positiv, och undrar om Centern också vill att man ska få göra avdrag för sexköp. jj.n tycker att det är beklämmande.
Eva-Lena Jansson är motståndare till förslaget och har utgångspunkten att det mest är unga kvinnor och barn som blir handelsvaror.
Bloggen Bent däremot är positiv och refererar till den diskussion som var intensiv under 2007 då också prostituerade Isabellas blogg blev framröstad till årets politiska blogg.
Federley är kort och tydlig:

Jag tycker det är friskt att CUF i helgen vågade ta ställning för ett slopande av sexköpslagen. Grunden för lagen är moralism och felaktigt spelad omsorg om de prostituterade. Fakta och vetenskap är som bortblåsta i den här diskussionen I grunden måste frivilliga val melan två människor vara lagliga och inte kriminaliseras.

Thomas Bodström tror inte på den lyckliga horan. Hans Engnell menar att han är en hycklare.
Jag rekommenderar också den här postningen som Nina Ekman skrivit:

Vad som först och främst irriterar mig, är den rutinmässiga hopklumpningen av all sorts prostitution i en och samma hög. Naturligtvis måste trafficking stoppas, det är en så vidrig företeelse att det inte går med ord att beskriva.
Givetvis måste människor som “sitter fast i prostitution” för att finansiera ett missbruk, få hjälp att ta sig loss, om de nu vill ha hjälp. Eftersom det – som bekant – inte går att hjälpa en människa som ingen hjälp vill ha, oavsett hen är prostituerad eller ej.
Detta vare sig det handlar om missbruk eller andra problem, människor måste – på något plan – vilja ha hjälp, för att överhuvudtaget vara mottagliga nog för att ens lyssna.
Men, oavsett hur mycket många än försöker blunda för det, är långtifrån alla prostituerade offer för vare sig Trafficking, missbruk eller är prostituerade p.g.a. sina “trassliga och trasiga uppväxtförhållanden” och “låga självkänsla”, lika lite som att alla prostituerade är synliga på gator och torg.

Som konstrast till horor och sexuell frigjordhet och annat har kyskheten åter kommit i blickfånget. Somliga jublar.
Felicia häcklar påståendet att kyskhet skulle vara inne, som om man styr sitt samliv enligt vad som anses vara inne.
Apg29 berättar om när han och fästmön sov i varsina tält för att inte frestas att gå över gränsen innan de var gifta. Kristina af Knusselbo tycker det verkar osunt och menar att det är som att köpa grisen i säcken.

Hoten mot Dick Harrison är en annan fråga som fått stor uppmärksamhet i bloggvärlden.
Någon ser dem som bevis för det sekteristiska Piratpartiet och menar att de visar sitt rätta ansikte. Piratpartisten Anna Troberg ger svar på tal.
Daniel Scythe har också intressanta tankar kring hoten och Harrisson, liksom Emma. Göran Widham tycker att Harrisons sambo drar ner debatten till en omöjlig nivå:

Dick Harrisons sambo Katarina Lindbergh skriver i dagens AB om hoten som drabbat henne och hennes sambo.
Om det är ett utslag av att Dick blivit rädd och gömmer sig i hennes kjolar eller om det är ett utslag av en nära anhörigs vrede över kränkningar mot den de älskar låter jag vara osagt.
Däremot är jag mycket kritisk till att hennes inlägg drar ner något som är en samhällsdebatt till en nivå från vilken det är svårt att hämta upp den utan att framstå som ett svin.

Andreas Ekström skriver tänkvärt:

Skiten jag får ta för att jag driver den i mina ögon fullständigt okontroversiella linjen att värna upphovsmännens rätt och möjligheter, samt att man på det hela taget bör följa lagen, är rätt betydande.
Jag brukar få läsa flera gånger i veckan om exakt hur dum i huvudet jag är för att jag tycker fel. Ibland på någon haveristblogg med tolv besök i veckan. Ibland i mejl.

Jag har ett enormt försprång i det att jag är så medievan. Det är arton år sedan jag började skriva i tidningen, och sjutton år sedan någon för allra första gången blev skitarg på mig för något jag hade skrivit. Men ingenting som jag tidigare har gjort – inte rapportering om motorcykelgäng, inte om korruption i universitetsvärlden, inte om ekonomiska skandaler i företag med namngivna personer, inte futtiga grannbråk eller stora världskonflikter – har lett till reaktioner som kan mäta sig med de reaktioner jag har fått när jag har försvarat idén om upphovsrätten.

Jag kan delvis instämma, sällan möts man av så aggressiva reaktioner och svartvita argument som när man skriver om fildelning.
Och det gäller att man är lika svartvit själv, annars hamnar man gärna i en mittfåra där man hatas och hotas av båda sidor. Detta skrev jag en del om på the real mymlan ifjol, och får fortfarande ”skit” för att jag då backade upp Ekström.
Fildelning och upphovsrätt är uppenbarligen mycket känsliga frågor, och det är förvånande att debatten som drivs av mestadels skickliga retoriker och smartskallar så ofta tenderar att bli så svartvit och enögd.
Något som jag tycker delvis fångas upp här av Åsa Jinder. När det gäller fildelning och upphovsrätt måste man tydligen ha en kategorisk åsikt, för att överhuvudtaget få uttala sig. Man blir korsförhörd och tvingas ta ställning.
Själv tycker jag inte att man ska måsta be om ursäkt för att man är velig och osäker och tänker högt.

En annan snackis i bloggvärlden har varit Malin Siwes uttalande om Hanna Löfqvists bröst.
Jag har kommenterat här, och Hanna svarar bra själv här.
Siwe försöker förklara sig på Second Opinion, men jag skulle inte säga att hon lyckas så bra.

På Twitter har det häcklats friskt om Malmö Stads satsning på Second Life. Fredrik Wass analyserar, liksom Daniel på Mindpark.

Apropå diskussionen om bloggar vs gammelmedia, som ärligt talat börjar stå mig upp i halsen, tycker jag att Ola Lindholm uttryckt det hela mycket bra. Glöm nya medier!

Läs också det här, om barn och kreativitet.

Och innan du loggar ut – se till att betala din internetavgift!

I dag är det bröst som är på tapeten i den svenska bloggosfären. Kvinnor utan överdel är nu välkomna både till Sporthallsbadet i Sundsvall och till Oxievångsbadet utanför Malmö. Där kan nu kan alla bada topless, vare sig du är en man eller kvinna. I Sundsvall kommer bad för kvinnor som väljer att bada utan överdel att tillåtas så länge inte övriga badgäster tar anstöt.
Det var Nätverket Bara Bröst som låg bakom initiativet och dessutom skapat en snackis kring ämnet. Här är några synpunkter från några svenska bloggare:

Sofia Norén:  Ragnhild vill sporta boobsen, helt enkelt!
Men lägg av! Jag är för jämlikhet, lovar, men vill fasiken inte hoppa ner i en bubbelbassäg fullt av flytande bröst?!? Vad är vitsen?

Sardonisk: Clothing: Optional
..ni kan lita på att sådana som jag annars kommer att sitta fluktandes suktandes, istället för att jobba. Det skulle bli depression i landet, eftersom alla män var och simmade, tre gånger om dagen.
Eller nja, förmodligen inte.

Hosanas krypin: Sedan när blev sladdriga bröst i offentlig miljö en rättighet?
Ursäkta mig. Jag må vara överpräktig eller helt fast i det patriarkala tänket men sedan när blev att bada med brösten hängandes och slängandes i offentliga badhus en jämställdhetsfråga?

The Bejconpire: Jämlik topless eller huvudlös feminism?
Jag har personligen inte ett dugg emot att Ragnhild och hennes kompisar badar topless i mitt närliggande badhus. Kör på! Couldn’t care less! Men, använder man i detta sammanhang begrepp som ”jämlikhet” och ”könsdiskriminering” och använder argument som ”ska vi klä på oss ska männen klä på sig” – då urartar allt i någon slags huvudlös, radikalfeministisk smörja som i alla fall jag inte kan ta på allvar.

Fler inlägg hittar du här.