Den här veckan har präglats av sorg och bestörtning. Vad är det som gör att två tonåringar kommer överens om att ta livet av en vän, och också faktiskt gör det? Hur kan det gå så långt?

I bloggen LLFU samlar Annika Marklund tankar kring mordet. Här finns Tess egen blogg, och här har hennes vänner startat en minnesblogg. Läs också Andreas fantastiska inlägg ”Såpbubblor”, och missa inte heller Fridah Jönssons krönika i Dalarnas Tidningar.

Tess är död och jag känner med hennes anhöriga, och med de båda misstänktas anhöriga. Och – faktiskt – med de misstänkta. De har slagit sönder inte bara Tess liv utan också sina egna.

Men livet går vidare, för oss andra. Jorden fortsätter att snurra.

För somliga är det tufft. Läs Social Outcast, om att känna sig nödgad att tigga pengar för att få ihop till hyran. Jag har kommenterat mer utförligt här.

Iran skakas av kravaller och upplopp efter valet i fredags, vill du hänga med i vad som händer hittar du bra länkar här. Här finns en wikipeidasida under uppbyggnad. Senaste nytt är att hundra oppositionspolitiker gripits det senaste dygnet.

Också i Sverige, närmare bestämt i Malmö, har det varit stökigt på gatorna. Svensson kommenterar.

Andreas Ekström tog häromkvällen (på Twitter, såklart) initiativ till en ny utmärkelse i mediebranschen, nämligen Årets Notis.

Och apropå Twitter så har dess betydelse diskuterats under veckan. Här intressant statistik som visar att många twittrare aldrig twittrar. Oavsett det har ändå Twitter om än inte ensamt, utan tillsammans med andra sociala medier, stor betydelse för utvecklingen. Läs den här texten, How Twitter will change the way we live. Och denna, om att få sitt drömjobb tack vare Twitter.

Apropå utmärkelser – Ulrika Good drog tidigare i veckan igång ett SM i Ledindiss. Ett litet tilltag som fått oväntad uppmärksamhet.

Än en gång rycker Lars Gustafsson ut och förklarar och den här Guilloudissen måste läsas. Här finns krönikan som kommenteras.

Den här korta postningen från hemliga morsan behöver också läsas.

Färska siffror visar att sannolikheten att Piratpartiet lyckas ta sig in i riksdagen nästa år rätt så hög. Läs Oscar Swartz, om riksdagspartiet Piratpartiet. Moderaten Kent Persson har skrivit om hur hans eget parti kan lära sig av Piratpartiet för att locka väljare.

Om du tycker den här veckosammanfattningen känns tunn och tråkig – kolla gärna mina torsdagstips.

Sist, ett klipp som någon på twitter tipsade om igår, om jag inte minns fel var det Ulrika Good;

Mona Sahlin är idag enligt Makthavare.se den mest diskuterade makthavaren.
Och det är inte bara rosor och lovord som strös över henne, vare sig i etablerade medier eller bloggvärlden.

Ikväll ska hon möta Fredrik Reinfeldt hos K-G Bergström i SVT, och ett av ämnena är den ekonomiska krisen.

Hon har ett tufft utgångsläge. Socialdemokraten och förre chefredaktören för Dala-Demokraten, Erik Norelius, krävde i fredags hennes avgång i en debattartikel i Aftonbladet. I anslutning till den ställs frågan till läsarna, om Mona Sahlin är en bra partiledare:

I senaste väljarbarometern ökar Moderaterna med 4.9 procent och har därmed det största väljarstödet sedan 1997.

Socialdemokraterna däremot rasar. För ett år sedan hade partiet 43.3 procents väljarstöd, nu är de nere på 37.5.
Som partiledare är det självklart Mona som får ta på sig nedgången.

Några röster från bloggvärlden de senaste dagarna:

Nemokrati:

Mona Sahlin har kört över sina väljare – därav väljarraset. När hon drev igenom Lissabonfördraget MOT sina egna gräsrötter, samt även mot LO:s medlemmar, vars ledning I SIN TUR lät henne göra det, så övergav väljarna partiet.

Niklas Carlsson:

Intressant artikel, och även om Sahlin är bra för att öka Alliansens trovärdighet är jag ändå oroad av henne. Hon ställer till mycket elände.

Sofia Wall:

Jag säger nej tack till Sahlin. Har aldrig riktigt tyckt om henne. Och att hon nu är partiledare för s tycker jag ännu sämre om. Henne vill jag inte ha som stadsminister.

Dick Erixon, som kommentar till den här ledaren i Norrköpings tidningar:

Den här detaljen kan låta ytlig, men jag tror den utmärkt fångar den tragikomiska gestalt som Mona Sahlin faktiskt blivit i svenska folkets ögon. Hon är en karaktär som behövs i svensk samhällsdebatt, men allt färre vågar eller vill se henne i rollen som Sveriges statsminister. Till det räcker hon helt enkelt inte till.

Kamratposten:

… Sen kom mesproppen Ingvar Carlsson, som man knappt minns, och efter honom kom den buffliga slaktaren från Katrineholm. Överklass-sossen Göran Persson som definitivt satte sista spiken i den socialdemokratiska kistan. Sen väljer man “folkliga” Mona, ett populistiskt val som säkert grundar sig på att hon är kvinna och en motpol till Göran. Från buffel till mes.

FI-establoggen:

Ett parti med flera 100 miljoner i omsättning har inte ens förmåga att framställa sin egen ledare i bra dager på ett Youtube-klipp utan förlöjligar Mona Sahlin. Skakig kamera med en vinkel snett uppifrån. Hur tänkte dom?

Åsikter om allt:

Stanna kvar Mona!! jag ser dej som en av de största garanterna för en borglig seger även nästa val, du och din rödgröna röra behövs för att vi skall slippa en vänsterregering igen

Men – trots opinionssiffrorna, enkätsvaren på Aftonbladet, och den kritik som partiet och Sahlin får så är det många som tar Mona i försvar.

Även om stödet är vagt, och bygger mer på kritik mot kritikerna är framhållande av Monas förtjänster som person och partiledare.

Ann-Sofie Wågström:

Vill en del socialdemokrater inte att vi ska vinna valet 2010? Ja vad ska man annars tro när man läser dagens aktuella debatt. Nu har vi valt Mona Sahlin som vår partiordförande då är det vår förbannade plikt att stötta henne.

Johan Hedin:

Felet är knappast Mona Sahlins. Föremålet för Norelius kritik borde snarare kanske vara tiden. Den har sprungit ifrån såväl honom som den bedagade syn på arbetarrörelsens roll som han förkroppsligar.

Jinge menar att det är de borgerliga partierna och inte sossarna som driver kampanjen mot Mona:

Tidningarna gör gällande att den kampanj som ibland kallas ”Mosa Mona” är en kampanj som drivs inom socialdemokratin, det är det nu inte. De som driver kampanjen är de borgerliga partierna och deras ledarredaktioner.

Jonas Morian däremot är kritisk mot Aftonbladet:

Känns det inte som det räcker med det här nu, Aftonbladet? Vi har sett tendenserna på nyhetsplats, i debattredaktörens blogg – och nu även på debattsidan. Kanske läge att börja snegla lite åt andra håll? Testa en ny vinkel möjligen?

Peter Andersson är inne på samma spår:

Jag hade förmånen att under två år jobba för Mona. Med det i bagaget är det ganska lätt att stycke för stycke, mening för mening och nästan ord för ord slå sönder den artikel vars syfte jag har oerhört svårt att tolka. Man undrar vilka krafter som smyger i skuggorna av en för mig ganska obekant tidningsredaktör.

Det ska bli intressant att se hur Mona Sahlin fixar duellen mot Reinfeldt ikväll. Och spännande att följa den valrörelse som smyger igång nu. Ska Mona kanske lyckas genom att göra en Obama, och vinna väljare via de sociala medierna?

Ali Esbati skriver träffande på sin blogg om en falang inom de ”nya” moderaterna som trots namnet varken känns nya eller ungdomliga: de unga konservativa moderaterna.