Jungfrun av El Rocio, som ferian gäller. Statyn som är urgammal och silveraltaret runt omkring väger som en bil. Det hindrar inte pilgrimerna från aatt lyfta upp allt och därefter bära runt på statyn under en hel dag. Det sker om några dagar, men först är det fest som inleds under onsdagskvällen.

I dag har de första pilgrimerna börjat anlända till den lilla byn El Rocío, i Huelvaprovinsen. Jag var där för några år sedan. Det är det mest spektakulära jag varit med om. Jag har tidigare skrivit om San Isido i Madrid, Feria de Abril i Sevilla och Feria del Caballo i Jerez de la Frontera. Festen som inleds i kväll slår allt, även karnavelerna i Santa Cruz de Tenerife och Las Palmas de Gran Canaria.
        När kulmen nås på pingsdagen har hundratusentals människor kommit till den lilla byn. Några brödrarskap har vandrat i veckor, andra några dagar. Många rider, andra går och har sina bpackningar på oxkärror. Alla är klädda i traditionella anlalusiska kläder och har bagaget fyllt med mat och vin. För som alla katolska fester är det mycket vin och glädje. Det är dans, vin och glädje dygnet runt i fyra dagar. Alla är som i trans av religiös hänförelse, kättja, vinberusning och livsglädje. Översallt flirt, dans, glädje. Feta skinkor, generöst vin. Jag vet. Jag har varit där.
        Kulmen på pingsdagen. Mitt i natten, klockan tre, stormas då altaret och statyn med La Vírgen del Rocío lyfts ut och inför hänförda pilgrimmer lyfts hon sedan runt. Påven i Rom har haft utsända. De tycker att festen är så barbarisk att den egentligen inte kan kallas katolsk. Men det struntar alla de hundratusentals, ja upp mot en miljon spanjorer i som kommer hit. För dem är El Rocío årets höjdpunkt.

Andra bloggar om: Spanien