Den stora segern för PP i Madrid kan först och främst ses som ett fortsatt förtroende för den starkt tillväxtbetonade politiken som förts av PP under de två senaste mandatperioderna.  Men också som ett direkt stöd för den hyllade borgmästaren Alberto Ruiz-Gallardón.
           Madrids borgmästare Alberto Ruiz-Gallardón som är från PP:s radikala gren har under sin tid vid makten genomfört en rad förändringar i staden som en stor majoritet av befolkningen stöder. Nya stadsplaner har utarbetats med nya gågator i centrum och nya ringleder utanför staden, nya bostadsområden och nya metrolinjer.
       Han har också svarat för en radikal politik som innefattar populära arbetsreformer för stadens anställa och vigselceremonier för homosexuella. På många plan ligger han alltså långt ifrån den kristdemokratiska värdekonservatism som delas av PP:s kärna, därför finns det också ett stort motstånd mot honom inom PP vilket gör att han inte kunnat bli partiledare. Blev han det skulle PP garanterat vinna en storseger.
        Det senaste stora infrastruktursatsningen i Madrid är den gigantiska överbyggnaden av ringleden M30, det mest kostsamma som någonsin gjorts av liknande projekt. Flera mil av M30 går nu under jord. Resultatet är en smidigare trafik och mindre avgaser. Ovanför jord är det inte längre något buller. enligt löften ska det nya utrymmet bli parkområden.
           Under sin tid vid makten har likaså regionalpresidenten Esperanza Aguirre som också är från PP  framgångsrikt lyckats leda den stora ombildning av Madridregionen som skett under senare år.  Hon är dock långt ifrån lika populär bland vanligt folk som Alberto Ruiz-Gallardón. Många minns också att hon första gången kom till  makten genom ett diskutabelt omval.
       Resultatet av de senaste årens PP-ledda politik i Madrid är att Stormadrid växer så det knakar. Nya förstäder skjuter upp på några år. Flygplatsen som nyligen fick en stor tillbyggnad är i dag en av EU:s största och viktigaste. Det finns tunnelbaneförbindelse hela vägen till flygplatsen vilket gör att man numera kan åka till centrum för två euro.
            Under de senaste åren har en rad snabba beslut klubbats igenom för att nya vägar och annan infrastruktur ska kunna uppföras rekordfort för att inte tillväxten ska stoppas.  Tunnelbanan dras snabbt ut till de nya områdena, motorlänkar bygger samman allt. Här finns igen tid till utredningar och remissfunderingar.
       Politiken har trots det snabba tempot ett massivt stöd bland befolkningen i Madrid där ingen har förståelse för trädkramare. Att nya motorvägar byggs betyder ju att trafiken kommer snabbare undan, och de nya tunnlarna gör att man kan anlägga parker ovanpå trafiken. Någon stans måste ju alla bilar ta vägen, anser madridborna.
        Den enda riktigt kännbara kritiken som riktas mot PP:s tillväxtpolitik i Madrid kommer utifrån. Det handlar om att den ensididiga satsningen på Madrid leder till att tillväxten centraliseras ytterligare till Madrid medan regionerna kommer på efterkälken. Om allt satsas i Madrid  leder det till ojämn tillväxt i landet. Att PP vill ha en stark centralmakt är ingen hemlighet. PP:s Madridpolitik leder därför till ökad regionalism och därmed ökade spänningar i landet.
      Hur som helst så ser vi resultatet av tillväxtpolitiken. Madridregionen är i dag en dynamisk metropol med minst 7 miljoner invånare. Om man räknar in alla som är här tillfälligt är det ytterligare någon miljon.
     Madrid har på bara några år blivit en av EU:s dominerande Metropoler. Madrid har samtidigt blivit  hela den spansktalande världens centrum för ekonomi och politik. Madrid är Europas dörr mot Latinamerika. Det är härifrån alla företag utgår när de handlar med Latinamerika.
    Madrid är även centrum för hela den spanskatalande världens kultur. Den ekonomiska styrkan har lett till att Spanien nu finns överallt i Latinamerika. De gamla kulturella banden stärks. I Madrid bor nu redan miljontals latinamerikaner och miljoner är på väg.
     Valresultatet betyder att den starkt betondade tillväxtpolitiken förtsätter och därmed kommer Madrid att fortsätta att växa. Åt norr går det visserligen inte längre att bygga mer förstäder om inte staden ska kvävas, bergskedjan stoppar. Men åt söder, öst och väst finns inget som hindrar Madrid från att växa och växa till att om sådär 30 år vara stort som Mexico DF.
    Det är inte utan att man vill jämföra med Stockholm och vilken väg politikerna där har valt. Storsstockholm hade en gång en möjlighet att bli Östersjöns ekonomiska centrum och Sveriges stora tillväxtcentrum. Men i dag inser alla att detta inte kommer att ske. I stället för att skapa en infrastuktur som leder till snabb tillväxt och utveckling har de regionala politikerna under de senaste decennierna gjort allt för att hindra utvecklingen.
    Stockholm är i dag till exempel den enda huvudstaden i EU som saknar ringled, all trafik som går från Norrland mot Norrköping måste fortfarande i dag köra rätt igenom centrala Stockholm på en trång motorled som kallas Essingeleden. Tunnelbanan och snabbtåg fungerar inte. Alla vägar proppar igen vid rusningstid. Inget har gjorts för att få plats med alla bilar som följt med de hundratusentals nya invånarna som flyttat till Stockholm de senaste tjugo åren. Inga nya ringvägar har anlagts, tunnelbanan står stilla och antalet nya bostadsområden är mycket få med akut bostadsbrist som följd. Det enda som görs är att införa biltullar
    Metropolen Storstockholm har i dag visserligen nästan två miljoner invånare men hade kunnt vara ännu större och ännu mer dynamisk om politikerna följt Madrids exempel.
    I Madrid tar man täten medan Stockholm fortfarande utreder. Om detta sedan är rätt väg att gå är en annan fråga som var och en får bedöma.

Andra bloggar om: Spanien