En aktuell opinionsundersökning från början av februari bekräftar att läget mellan de båda huvudpartierna är mycket jämnt inför valet den 9 mars. Endast 1,5 procent skiljer nu mellan det socialdemokratiska regeringspartiet Partido Socialista Obrero (PSOE) och det konservativa oppositionspartiet Partido Popular (PP).
        Opinionsundersökningar inför valet brukar visserligen vara väldigt opålitliga i Spanien. Men i detta fall är det den spanska motsvarigheten till Statistiska centralbyrån, Centro de Investigaciones Sociológicas (CIS), som ligger bakom, och de brukar hålla hög tillförlitlighet.
      Av de tillfrågade uppgav 40,2 procent att de skulle rösta på PSOE, vilket är en minskning jämfört med valresultatet  för fyra år sedan då PSOE fick 42,6 procent.
     Samtidigt har PP ökat jämfört med valet, de får nu stöd av 38,7 procent mot 37,7 procent vid valet 2004.
     Sedan förra mätningen av CIS som skedde i oktober har PSOE backat  med 0,8 procentenheter. Förändringen ligger visserligen inom felmarginalen, men har ändå lett till spekulationer om att ett maktskifte kan närma sig. För PSOE är siffrorna en varning som visar att det enda sättet för dem att vinna är att få soffliggarna att gå till vallokalerna.
      Tidigare skrev jag en längre kolumn om detta och om hur jämnt valet kommer att bli, den som vill läsa mer kan gå ner i spalten eller klicka på länken.
      På fredag 22 februari inleds den officiella valkampanjen med att alla partier sätter upp sina plakat.
      Två stora direktsända debatter väntar sedan mellan de båda huvudkandidaterna regeringschefen José Luís Rodríguez Zapatero och oppositionsledaren Mariano Rajoy. Det är första gången sedan 1996 som det sker en direktsänd partiledardebatt mellan huvudkandidaterna i Spanien. Under de åtta år PP:s José María Aznar var regeringschef vägrade han möta oppositionen i debatt.
      Den viktigaste tv-debatten sänds måndag den 3 mars.
      Valrörelsen kommer att bli mycket spännande.
      

Den stridbare  förundersökningsdomaren Baltasar Garzón har förbjudit den radikala nationalistiska basiska partibildningen ANV (Acción Nacionalista Vasca). Partiet som betecknas som ETA:s politiska arm anklagas för samröre med terroristorganisationen vilket är förbjudet.
      Förundersökningsdomaren har också försökt att stoppa det kommunistiska baskiska partiet PCTV (Partido Comunista de las Tierras VAscas) från att ställa upp i valet till kongressen den 9 mars.  Högsta domstolen har dock efter prövning beslutat att låta PCTV fortsätta att verka. Partiet som liggger långt ut till vänster bedöms inte ha koppling till terroristoarganisationen ETA.
     Högsta domstolen har dock inget att invända mot förbudet av ANV, som är en direkt ersättare till partibildningen Batasuna som sedan länge är förbjudet.
      
Den radikala baskiska nationalistpartiet ANV vann ett massivt stöd i vårens regionalval i Baskien. Partibildningen som då bildats som ersättare till det förbjudna Batasuna fick då nästan tvåhundratusen röster.
      Den hårda debatten om ANV som då rasade  ledde alltså  tvärt emot vad kritikerna hoppades till ett ökat stöd för den radikala grenen av den baskiska nationalismen som ligger nära ETA. 
      Uppenbarligen ledde diskussionen till  att många basker i ren trots röstade på ANV för att visa sitt motstånd mot övermakten i Madrid.
     
Jag har diskuterat den baskiska frågan i flera tidigare kolumner. Jag har där också analyserat det förbjudna grundpartiet Batasunas roll i den spanska rikspolitiken, liksom dess ersättare ANV. Jag har  förklarat att jag inte tror på partiförbud.
       Man kan naturligtvis vara mot den politik ANV förespråkar. Ideologiskt ligger den så långt ut på den yttersta vänsterkanten att den ligger nära stalinismen, samtidigt som dess ideologi även innefattar en regionalistisk nationalism som är påverkad av såväl den biologiska rasismen som nationalismens fascism.  Kort sagt ideologiskt är ANV en kvarleva från en tid som inte längre finns.
     
Jag är övertygad om att det  endast är genom att få in den radikala nationalismen i partipolitiken som man kan finna en väg bort från våldet.
      De var den väg man gick i Nordirland när IRA lämnade sin kamp.
      Denna uppfattning delas dock inte av många riksspanjorer och framför allt inte konservativa riksspanjorer som förespråkar en stark centralstat. Inför kommunalvalen i Baskien som hölls våras drev  därför framför allt det konservativa rikspartiet Partido Popular en massiv kampanj för att få ANV förbjudet.

Resultatet i regionalvalet i våras blev att i hela 31 kommuner i Baskien  och i nio kommuner i Navarra fick ANV flest röster av alla partier. Av dessa kommuner fick ANV till och med egen majoritet i 17 baskiska kommunerna och kunde tillsätta ett tjugotal borgmästare.
      I siffor fick ANV 94.718 godkända röster i Baskien. Till dessa kan man dessutom räkna ytterligare 97.058 ogiltigförklarade röster som lämnades i kommuner där ANV förbjöds att ställa upp.

Totalt var det alltså närmare tvåhundra tusen basker som röstade på den radikala regionalnationalistiska politik som ANV står för. Det är bland dessa tvåhundra tusen basker ETA har sitt stöd. Fler är de inte. Men det är ändå en betydande minoritet.
     Frågan är nu var dessa ska vända sig för att göra sin röst hörd?

När bara en månad återstår till kongressvalet 9 mars tyder alla opinionsundersökningar på att det blir mycket jämt mellan det socialdemokratiska regeringspartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) och det konservativa kristdemokratiska oppositionspartiet Partido Popular (PP).
        Om man nu ska lita på opinionsundersökningar förstås. Den som följt tidigare valrörelser i Spanien vet att spanska opinionsundersökningar kännetecknas av att vara genuint osäkra och politiserade.
       
Sedan förra parlamentsvalet, som hölls 14 mars 2004, har den spanska politiken varit mycket konfliktfylld. Ingen annanstans i Europa, med undantag av Polen möjligen, är klyftan mellan högern och vänstern så djup.
        Ideologi har fått ge vika för personliga påhopp och smutsliga kampanjer. I stället för att ägna sig åt en konstruktiv opposition och debatt har Partido Popular lagt all sin tid åt att kritisera och förkasta regeringens alla beslut utan att själv komma med något alternativt förslag.
        Som utomstående observatör kan man bara beklaga utvecklingen. Stämningen i politiken är nu så polariserad och infekterad att väljarnas förtroende för hela det demokratiska systemet riskerar att falla samman till obefintligt.

Förklaringen till Partido Populars hårda kampanj är partiets valförlust 2004. När valet närmade sig hade partiledningen med den förre premiärministern José María Aznar i spetsen redan räknat in segern.
        Men så kom terroristattentaten i Madrid 11 mars. Bara tre dagar före valet. Och plötsligt stod det klart för alla spanjorer att kriget mot Irak inte alls hade gjort världen tryggare som Aznar och George Bush hade lovat. Tvärt om. Genom Spaniens inblandning i kriget hade den islamistika terrorn kommit till Spanien.
        Insikten fick flera miljoner soffliggare, som egentligen inte alls hade tänkt rösta, att resa sig upp i ursinne och gå till vallokalerna. Inte för att rösta in sossarna till makten. Utan för att rösta bort den sittande konservativa regeringen.

Partido Popular förlorade alltså inte regeringsmakten för att de förlorade röster. De behöll sina kärnväljare och fick ungefär lika många röster som de brukar. Partido Popular förlorade valet 2004 för att många nya väljare gick till vallokalerna.
        Och det är just detta som är förklaringen till Partido Populars aggressiva opposition. Partido Populars ledning har kommit fram till att det enda sättet att återta makten är att se till att den egna kärnan med väljare hålls vid gott mod genom en hård hållning mot vänstern.
        Därför är det inte säkert att petningen av den populära Madridborgmästaren Alberto Ruiz Gallardón kommer att få så negativ betydelse som man kan tro. Av en stor del av PP:s kärnväljare anses han för liberal. De gillar partiledaren Mariano Rajoys hårda linje.

Regionalvalen som hölls 27 maj förra året visar att  PP:s valtaktik fungerar. Partido Popular fick då fler röster än PSOE, som hade regerat landet under tre år i högkonjunktur och under dessa år genomfört en rad populära reformer.
        Valdeltagandet vid regionalvalet var rekordlågt. Endast 63,78 procent av de cirka 35 miljoner röstberättigade gav sin röst. Fyra procentenheter mindre än tidigare regionalval. Den destruktiva politiken hade alltså lett till ett ökat politikerförakt och därmed ökat röstskolk, vilket gynnande PP.

PSOE är naturligtvis medvetna om PP:s taktik. Att de senaste fyra åren med regeringen Zapatero varit framgångsrika för Spanien är inget som garanterat en seger.
        Det är ju PSOE som huvudsakligen drabbas när de breda folklagren struntar i att rösta. Det är därför PSOE:s valkampanj är så hårt inriktad på att få de tveksamma att gå till vallokalerna.
        På valdagen får vi veta vilken taktik som lyckas.

Denna text har även publicerats i februarinumret av tidningen Sydkusten.

Efter mina tidigare kolumner om bostadsmarknaden har jag tagit emot flera privata mejl, men också kommentarer på bloggen.
    Intresset är stort för detta ämne. Vi  är ju flera hundra tusen svenskar nu som på ett eller annat sätt har anledning att följa den spanska bostadsmarknaden; antingen för att vi äger en bostad i Spanien, funderar på att köpa en bostad i Spanien eller för att vi regelbundet hyr bostad i Spanien.
     I tidningen Sydkusten ger två erfarna mäklare sina synpunkter på situationen i en aktuell och läsvärd artikel som finns på denna länk.
    Ni som är specialintresserade bör dock tänka på att skaffa information från flera håll än av mäklare.
      Har ni ännu inte läst vad jag skrivit i ämnet hittar mina tidigare kolumner på denna länk, de ligger också längre ner på denna sida.
     Kolla också kommentarerna i det förra inlägget som handlar om bostadsmarknaden.
     Slutsatsen är alltså: Det enda som är säkert nu är att det är osäkert.
  
Andra bloggar om: Spanien

Den politiska temperaturen stiger nu allteftersom valet den 9 mars närmar sig.
       Regeringens vallöfte om ett allmänt skatteavdrag på 400 euro kriseras nu mycket hårt för att vara ogenomtänkt och kostsamt av oppositionsledaren Mariano Rajoj, samtidigt som regeringschefen José Luis Rodriguez Zapatero försäkrar att skattereformen inte alls är ett vallöfte utan planerad sedan länge.
      Om detta kan man tro vad man vill. Många tolkar den utlovade reformen som ett svar på liknande  löften från Mariano Rajoy som nyligen presenterades.
     En klassisk metod för att vinna stöd är ju att presentera en populär reform som är enkel att förstå och som gynnar folks plånböcker strax före valet.
      Dagligen rapporterar nu massmedierna om nya utspel från regeringen som följs av att Mariano Rajo kritiserar regeringens politik. Världen är på väg in i en lågkonjunktur och efter fyra gyllene år stiger nu arbetslösheten samtidig som tillväxten mattas av.
     De fyra åren har varit bra. Den sittande regeringen gör nu allt för att hålla kvar känslan av den positiva utvecklingen, medan oppositionen gör allt för att peka på det man tolkar som slöseri och tveksamheter.
       Visserligen har inte den officiella valrörelsen startat ännu, men det socialdemokratiska regeringspartiet Partido Socialista Obrero (PSOE)  och det konservativa kristdemokratiska oppositionspartiet  Partido Popular (PP) ligger nu i öppen bitter konflikt. Mer om detta och om PP:s valtaktik i en kommande kolumn.

  
Andra bloggar om: Spanien

Spanienbloggen öppnar nu för kommentarer. Av flera anledningar har denna funktion tidigare varit stängd.
    Till min stora glädje har denna nyhetsblogg om Spanien fått en stor och stadig läsekrets.
    Genom att öppna kommentarsfuktionen kan vi nu tillsammans fördjupa informationen om Spanien.
    Ni är alla hjärtligt välkomna med era inlägg. Under förutsättning förstås att de på något sätt rör Spanien.
    På grund av tryckfrihetsansvar kommer jag dock att läsa och godkänna alla kommentarer innan de läggs ut. Det kan därför dröja något innan det ni skrivit syns på bloggen.

  
Andra bloggar om: Spanien

I år firar de spanska paradorerna 80-årsjubileum, vilket uppmärksammas i ett reportage jag precis skrev för Aftonbladet.
        Det statliga spanska företaget Paradores de Turismo grundades redan 1928 genom att Parador de Gredos i Ávila då öppnade. Paradorerna kom sedan att spela en viktig roll som inspiration och föredöme under Spaniens utveckling till turistland.
        I dag finns 92 paradorer fördelade över hela Spanien. Ytterligare fem är under konstruktion och tio till är projekterade. Investeringarna är stora. Många av paradorerna är inhysta i gamla palats och i flera fall har till och med medeltida borgar och kloster tagits över av den statliga hotellkedjan för att byggas om till paradorer.
        Idén med paradorer är lika enkel som brilliant. På detta sätt kan kulturella byggnadsminnen bevaras för framtida generationer och samtidigt göras tillgängliga för allmänheten. Paradorerna drivs utan privat vinstintresse.
        Modellen skulle naturligtvis kunna kopieras i Sverige. Tänk om alla gamla slott och palats som nu står och förfaller runt om i Sverige kunde bli fina statliga hotell i stället.

  
Andra bloggar om: Spanien

Andra bloggar om: Spanien

Under förra året var bostäder den stora snackisen i Spanien, och en bit in på nya året kan man bara konstatera att det ser ut att bli så även dettta år.
        Ämnet fick nytt bränsle den 17 januari när tidningen El Pais publicerade ny statistik som visar att 40 000 mäklare tvingats stänga under 2007, de flesta under årets senaste månader. I dag skriver El Pais vidare om bostadsmarknaden, för den som kan spanska.
       Under senaste året har jag fått många mejl med frågan om vad jag tror om att köpa bostad i Spanien. Speciellt senaste tiden har frågorna blivit många. Redan i maj fanns en lång kolumn här på Spanienbloggen om den spanska bostadsmarknaden för den som är intresserad.
      Funderar du på att köpa? Naturligtvis ska du flytta till Spanien. Men det kan vara läge att avvakta med köp. Börja med att hyra i stället. Det räcker med att gå runt på gatorna i de stora städerna och turistorterna så ser man att det finns ett stort utbud, men få köpare just nu. Alla avvaktar. Det betyder att priserna kommer att fortsätta ner ytterligare en tid.

Andra bloggar om: Spanien

Nu är valet till kongressen och senaten officiellt utlyst till att hållas söndagen den 9 mars.
      Kungen är nu enligt regelverket informerad och tisdag den 15 februari offentligörs regeringsbeslutet i BOE (Boletín Oficial del Estado).
      Den officiella valrörelsen, med debatter och politiska plakat uppsatta över hela landet, kommer därmed att inledas den 22 februari och pågå 15 dygn.
      Två stora direktsända debatter mellan valets huvudpersoner, den socialdemokratiske regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero, och oppositionsledaren, den konservative Mariano Rajoy, kommer att hållas.
      Redan den 19 september förra året kunde Spanienbloggen, med hänvisning till goda källor, avslöja att valet skulle hållas den 9 mars, vilket då rapporterades i denna kolumn.    
       Spanienbloggen kommer självklart att följa och rapportera om valrörelsen och valutgången från Spanien och naturligtvis även på plats i Madrid analysera valutgången. Det kommer att bli en mycket hård och mycket smutsig valrörelse.

Andra bloggar om: Spanien

Spanien kan få en nationalsång. Eller rättare sagt, arbetet med att ge den spanska nationalhymnen en sångtext har nu gått in i en ny fas.
        I somras kunde Spanienbloggen berätta att det hade inletts ett nytt försök att få fram en text till den spanska nationalhymnen. Hittills har som bekant de spanska idrottsmännen tvingats tiga inför match eller när de vunnit medan hymnen spelas. Någon sångtext har inte funnits. Men inför OS i Peking ville den spanska olympiska kommittén Comité Olímpico Español (COE) ändra detta faktum.
       I dag fredag 11 januari har COE efter mycket arbete fått fram en sångtext. Här är texten för din bedömning:

Texten måste nu gå igenom en komplicerad process för att kunna bli godkänd. Bland annat måste en halv miljon namnuderskrifter samlas in för att kongressen ska ta upp frågan och ta ett beslut.
        Saken är inte enkel.
        Förklaringen till att den spanska nationalsången saknar text och därmed inte är en sång utan en hymn är att många katalaner, basker och galicier inte kan acceptera att sjunga på kastilianska (det vi kallar spanska).
       Flera försök har tidigare gjorts att få till en sångtext. Senast var det den förre konservative premiärministern José María Aznar som gjorde ett misslyckat försök. Inte ens Franco som också gjorde ett på sin tid lyckades.
         Hur det ska gå denna gång är spännande att se. Texten som nu är klar är som synes enbart på spanska. Alternativet hade förstås varit att skriva en sångtext som innehåller ord på alla de officiella spanska språken (kastilianska, katalanska, galiciska och baskiska) och uppföra nationalsången i någon form av fyrastämmig körsång.  Men så blev det inte.
        Med tanke på att det i dag till och med finns katalaner som anser att katalanska idrottsmän borde ställa upp i Andorras färger för att slippa tävla för Spanien så inser man att den här texten kan bli svår att få igenom.

TILLÄGG tisdag 15: SÅNGTEXTEN STOPPAD
 Sedan sångtexten läckt ut dröjde det inte länge innan protesterna från framför allt katalanska och baskiska intressen ledde till att förslaget frystes. Att sjunga ”viva Espana” blev för mycket för vissa. Texten ovan kom aldrig att bli ett officiellt förslag. Olympiska kommittén fortsätter sitt arbete men som stämningarna är nu, ser det  alltså ut som om de spanska idottsmännen ska  tvingas  tiga på prispallen också i Peking.

Andra bloggar om: Spanien