Regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero, eller ZP som han numera kallas, gjorde segertecknet när han tog emot sina anhängares jubel. Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Natten mot måndagen firade de spanska socialisterna sin seger i söndagens parlamentsval. Det var musik och röda fanor, taktfasta slagord och en och annan flaska cava som korkades upp.
        ”El pueblo entero, está con Zapatero!” skrek de unga socialisterna som samlats utanför partihögkvarteret på Calle de Ferraz här i Madrid.
       ”Hela folket är med Zapatero!”
      
Söndagens val var en framgång för PSOE som vann fem fler mandat än vid valet 2004.
        Men på andra sidan huvudstaden talade samtidigt oppositionsledaren Mariano Rajoy om valet som en framgång. Hans konservativa Partido Popular (PP) vann också fler mandat än förra valet.
       Valet betyder alltså att Spanien utvcklas till att i praktiken bli ett tvåpartistat, ett land där två politiska krafter står mot varandra.
     Valet gjorde Spanien mer polariserat.
 
Båda de stora partierna gick framåt. De stora förlorararna blev småpartierna. Värst gick det för rikspartiet vänsterpartiet IU. Från att ha varit en politisk kraft har det gamla kommunistpartiet IU som finns representerat övr hela landet nu förpassats till att bli ett av flera obetydliga småpartier. Partiledaren avgick redan på valnatten.
       Även det katalanska radikala republikanska partiet Esquerra var en stor förlorare och förlorade sitt tidigare starka inflytande i kongressen.
       Exakta siffor för alla partier finns på de spanska valmyndigheternas sida.
 
Onekligen har det varit en framgångsrik fyraårsperiod  Zapatero regerat landet.
Spanien har ridit på en högkonjunkur som gjort det möjligt att genomföra en rad populära reformer. På många områden är Spanien i dag en modernare land än Sverige.
        Egentligen borde alltså segern har blivit ännu större med tanke på att det främst är de breda folkgrupperna som gynnats.  Men de fyra åren har kännetecknats av ett allt hårdare politiskt klimat.

I stället för att ägna sig åt en konstruktiv opposition och debatt har det konservativa oppositionspatiet Partido Popular (PP) lagt all sin tid åt att kritisera och förkasta regeringens alla beslut utan att själv komma med något alternativt förslag.
        PSOE har svarat med att driva en allt mer utmanande politik som gått ut på att bryta upp gamla katolska maktstrukturer utan att ge något utrymme för andra uppfattningar.

Den baskiska frågan och ETA har dominerat ycket av debatten, men under den senaste tiden har den ekonomiska situationen fått allt större utrymme på PP:s initiativ.         Ekonomin har börjat stanna av och arbetslösheten är på väg att stiga. Invandringen har ökat väldigt snabbt vilket ett till intregatonsproblem. Alla dessa frågor har PP riktat in sig på.
   
Från att ha varit partiet som öppnade Spanien för billig arbetskraftsinvandring från Latinamerika har PP blivit allt mer uttalat invandrarrestriktivt.
       Konfrontationspolitiken har lett till en ökad polarisering och ett ökat misstroende mot politiken bland framför allt ungdomar.
     I sitt segertal betonade Zapatero att han nu ska börja arbeta för en försoning. Det är nödvändigt. Den spanska politiken är nu så splittrad att väljarnas förtroende för hela det demokratiska systemet riskerar att falla samman.
     
Nu väntar nu en svår mandatperiod. Utan egen majoritet tvingas PSOE finna en stabil partner som kan ett långsiktigt stöd för att slippa kohandla med en massa små en- och tvåmandatspartier inför varje viktig omröstning i kongressen, vilket varit fallet många gånger de senaste fyra åren. 
     Hur nära samarbete med CiU den nya situationen kommer att leda återstår att se. I Katalonien är CiU i opposition mot den Socialistiska regeringen. Det kan försvåra samarbete på riksplan. I stället kan det bli baskiska PNV som ger ett stabilt stöd till PSOE i kongressen. Redan har PNV erbjudit sig detta.
     En stabil maroritet är nödvändig. Svåra frågor ska beslutas i kongresen undr den närmaste tiden, som nya skattesystem, en reformering av konstitutionen och nya estatuten för Katalonien.
    Från radikala håll finns även en önskan att PSOE ska våga skriva om abortlagen, något som Zapatero dragit sig för. Här kommer dock regeringen inte att kunna räkna med stöd från PNV som ideologiskt är kristdemokratiskt.

För PP väntar nu en svår tid av självrannsakan. Det är nödvändigt  att lägga upp en ny taktik för att ha en chans i nästa val- Den inre splittringen mellan konservativa och liberaler måste överbryggas.
    Mariano Rajoys framtid är ännu för tidigt att diskutera. I siffror var valet en stor framgång eftersom partiet ökade. Men nu måste en rejäl förändring ske i det politiska arbetet. Spekulationer om hans framtid som ledare komer därför att pågå så länge han sitter kvar. Frågan är dock vem som skulle ta över i så fall?
    Frågan är dock framför allt hur partet ska göra för att kunna vinna de mandat som skiljer till PSOE. Det gäller att vinna nya egna väljare.
 
En av de största nyheterna var ändå att det ny partiet Union Progreso y Democracia (UPD) som bildades av en filosofen Savater (se tidigare inlägg i bloggen med en intervju med Savater) och oberoende politiker så sent som för sju månader sedan vann en mandat.
      Framgången innebär att den färgstarka feministen Rosa Díez som tidigare varit PSOE-politiker har fått en plattform i rikspolitiken.
    
Valdeltagandet var mycket högt för Spanien, över 75 procent. Helt klart drevs det upp av ETA:s politiska mord av den före detta kommunalpolitikern Carrasco dagarna före valet, vilket berättas om i en kolumn längre ner i denna nyhetsblogg.
    Men faktum kvarstår: Av landets drygt 35 miljoner röstberättigande var det nästan 9 miljoner som inte röstade.
    

Analysen i bloggen är en längre version av denna artikel som publicerades i Aftonbladet måndag den 10 mars.

Spaniens regeringschef José Luis Rodríguez Zapatero gör segertecknet.
     I natt firade de spanska soclalisterna sin seger. Spanienbloggen var på plats, en rapport finns på Afonbladets nätradio.
     Det blev som väntat en seger för DET regerande SPANSKA socialdemokratiska Socialistpartiet PSOE. Totalt vann partiet 169 mandat av kongressens 350 vilket är fem fler än valet 2004.
    Oppositionspartiet det konservativa högerpartiet PP fick 153 mandat, vilket också är fem fler än förra valet.
     Förlorarna på den senaste periodens hårda konfliktfyllda politik är de små partierna som förlorar mandat. Störst förlorare är vänsterpartiet IU som nu bara har två  mandat och det katalanska vänsterpartiet Esquerra.
   Båda de stora partierna gick alltså framåt rejält. MenPSOE behöver stöd i kongressen för att få egen majoritet. IU:s två mandat räcker inte, ett stabilt samarbete krävs. Troligen med katalaka CiU eller baskiska PNV samt därefter med olika småpartier.
    Valet betyder dock att Spanien utvcklas till att i praktiken bli ett tvåpartistat, ett land där två politiska krafter står mot varandra.
    Valet gjorde alltså Spanien mer polariserat.
   Men den största nyheten bland småpartierna är att det nya Union Progreso y Democracia (UPD) som bildats av en grupp filosofer och oberoende politiker vann en mandat. Därmed kommer den färgstarka feministen Rosa Díez att få en plattform i rikspolitiken.
     Valdeltagandet var mycket högt för Spanien, över 75 procent.
     Exakta siffor för alla partier finns på de spanska valmyndigheternas sida.
     Mer om valresultat finns i måndagens Aftonbladet i papper där jag skrivit en artikel.

Solen skiner och uteserveringarna är fyllda här i Madrid denna valsöndag.
       Vallokalerna stänger 20.00 (vilket betyder att de har öppet till kl 21 på Kanarieöarna) och  de första  siffrorna kommer strax därefter.
        I år präglas valet av ETA:s mord på den socialistiske kommunalpolitikern Carrosco (se tidigare inlägg) . Mordet har fått många som skulle strunta i att rösta att gå till vallokalen i ilska och sorg.
        I grundskolan i mina gamla hemkvarter som används som vallokal var det mycket folk i rörelse för att rösta under förmiddagen. Jag brukar gå till samma skola varje gång det är val för att känna stämningen. Det har jag gjort ända sedan det första valet jag bevakade här i Spanien 1993.
        Det känns och verkar som det är mer väljare än valet 2000 (68,7 procent) men långt ifrån lika många som vid valet 2004 (75,7 procent).
       Valresultatet kommer att speglga den polarisering som skett de senaste åren här i Spanien. Två stora partier står mot varandra, det socialdemokratiska regeringspartiet Socialistpartiet PSOE och det konservativa oppositionspartiet Partido Popular (PP).
       Det hårda klimatet i oppositionen har lett till att all politik koncentrerats till att handla om PSOE och PP. Detta kommer att resultera i att de kommer att stiga fram ännu mer än vid valet för fyra år sedan medan de enda alternativensmåpartierna kommer att minska.
    Redan före ETA:s mord på en socialistisk före detta kommunalpolitiker tydde allt på en seger för PSOE, det vill säga att PSOE blir största parti.
     Men det blir tufft. PSOE har fått väldigt låg utväxling för den politik de drivit. Fyra år med högkonjunktur och reformer som gynnat breda grupper har inte belönats med större sympartier.
     Tvärt om har misstron mot politiken ökat. Valdeltagandet kommer att bli lågt även detta år. Unga väljare struntar i politiken, de skräms bort av den hårda polariseringen.

Min rapport om mordet publicerad i Aftonbladet 8 mars.

Under lördagen genomfördes begravningen av den mördade före detta kommunpolitikern och socialdemokraten Isaías Carrasco i Mondragón.
    Endast de närmaste vännerna och familjen deltog i kyrkan.
    Före begravningsakten samlades dock hela samhället på torget i Mondragón för en manifestation. För att visa sitt stöd för den drabbade familjen. För att visa sitt avsky för ETA. För att visa sin sorg över mordet på Isaías Carrasco.
     Äldsta dottern, 19-åriga Sandra Carrasco höll ett gripande tal. Med tårarna rinnande, men sammanbiten och stadig röst talade hon till de samlande.
   – Min pappa dödades för att han trodde på demokratin. Han var en socialdemokrat som försvarade  friheten.
   –  Han var alltid en modig man. Han skyggade inte. Stod för sina åsikter. Trodde på friheten. De som dödade honom var fegisar, ynkryggar som saknar ryggrad.
    – Det jag min mamma ber er om är att ni alla röstar under söndagen. Det är vad vi ber er. Att ni alla röstar och visar ert stöd för min pappa.
    Lördagen handlade alla nyhetsmedier och alla diskussioner här i Spanien om ETA:s mord på Isaías Carrasco.
    Vilken betydelse det kan få för valet är naturligtvis ingen som vet. ETA har dödat tidigare i slutet av en valrörelse.
    Redan före mordet tydde allt på en seger för PSOE, det vill säga att de spanska socialdemoratiska regeringspartiet PSOE blir största parti.
    Drygt 35 miljoner spanjorer ska rösta i morgon. Om valdeltagandet blir mer än 71 procent kommer PSOE att bli störst.
   Om valdeltagandet blir en bit under 70 procent däremot kommer PP att bli största parti. PP får då första chansen att bilda regering. Men det blir då en svag regering, som kommer att få mycket svårt att få igenom sin politik i kongressen.
   Under söndagskvällen vet vi.

Terrorns mörka skugga har ännu en gång sänkt sig över Baskien.
      ETA:s utsända mördare slog till mitt på dagen i det baskiska samhället Mondragón.
      Offret var Isaías Carrasco, 42, politiskt aktiv på sin fritid för den baskiska avdelninen av socialdemokratiska PSOE.
       När han dödades med flera skott klockan 13.30 på fredagen den 7 mars satt han i sin bil.
      Hans hustru Maria Angeles och yngsta dottern som är fyra år blev vittne till mordet, han dog i deras armar. Han hade ytterligare två vuxna döttrar.
      Det har länge funnits signaler om att ETA planerat ett dödligt attentat dagarna innan valet nu på söndag.
       Genom sitt uppmärksammade terrordåd vill den baskiska terrorist- och separatistorganisationen hamna i fokus och därmed ta över hela slutspurten av valrörelsen.
       Alla rikspolitiker och aktiva kommunalpolitiker har livvakter i Spanien, liksom domare, jurister som arbetar med baskiska frågor, journalister som skriver om ETA och höga militärer.
       Carrasco som var fritidspolitiker var inte längre politisk aktiv. Han har tidigare suttit i kommunfullmäktige för PSOE. I det senaste kommunalvalet var han dock på sjätte plats på listan för PSOE och blev därför inte vald.Därför såg terroristerna honom som ett enkelt mål. Han hade inga livvakter.
     Han var på väg till sitt arbete vid motorvägen där han arbetade som kassör i en av betalningsstationerna.
       En följd av attentatet är att alla politiska aktiviteter under fredagen som skulle vara slutspurten inför valet ställdes in. Zapatero åkte sedan personligen till Mondragón, liksom Rajoy.
     Under fredagskvällen hälls flera spontana manifestationer, både här i Madrid där Spanienbloggens redaktör befinner sig, runt om i Spanien och i Baskien.
    För en utomstående kan det vara svårt att förstå hur en organisation som ETA över huvud taget kan finnas.
     För samtidigt som Spanien utvecklats till ett modernt europeiskt land finns en liten grupp fanatiker som är fyllda av hat till Spanien.
     En grupp terrorister som inför sig själva och varandra är övertygade om att de utkämpar ett krig som ger dem rätt att döda vanliga fritidspolitiker.
    Samtidigt är de fast i sitt gamla tänkande. De ser ingen annan väg än våldets. 
    Spanienbloggen har skrivit om den baskiska frågan många gånger, och får anledning att återkomma. Senaste kolumnen handlade om den politiska isoleringen av de radikala baskerna.

De båda huvudkandidaterna Zapatero och Rajoy börjar bli allt mer slitna av den intensiva valspurten. När man ser dem uppträda är de trötta skuggor av sina forna jag.
     Resultatet är helt beroende av hur Zapatero ska lyckas få upp valdeltagandet. Om det blir 75 procent valdeltagande kan han bilda en stabil regering, blir det under 70 procent blir det en jämn kamp om mandaten med Rajoy.
      Spanienbloggen har tidigare skrivit en längre redogörelse om partierna och kandidaterna i valet som finns här.
       Likaså finns en större analys av valstrategin som Partido Popular följer i en tidigare kolumn som finns här.
       På fredagskvällen avslutas kampanjen med massmöten.  Sedan är det väljarnas tur att säga sitt. Hur många de nu blir. För om politikerna är engagerade så är väljarna desto mindre intresserade. Valdeltagandet kommer att bli lågt visar alla undersökningar.
    
      

Benen stumma och ansiktet hettar.
    Häftigt skidåkning i Europas sydligaste skidort.

Ingår i en internationell bildlänkkedja.
   

Nu har de båda stora direktsända debatterna mellan de båda huvudkandidaterna regeringschefen José Luís Rodríguez Zapatero och oppositionsledaren Mariano Rajoy avslutats.
        Måndag den 25 februari kl 22.00 hölls första debatten. Ett referat av debatten på svenska finns i tidningen Sydkusten.
        Nästa debatt sändes måndag den 3 mars. Även den gången var intresset enormt. Här finns ett svenskt referat av slutdebatten i Sydkusten. Här finns också svenskt ett referat av slutdebatten i Svenska Magasinet.
          Det här är första gången sedan 1996 som det sker direktsända partiledardebatter mellan huvudkandidaterna i Spanien.
      Under de åtta år PP:s José María Aznar var regeringschef vägrade han möta oppositionen i debatt.
    
    

Vid midnatt mot fredagen den 22 februari gick startskottet för valrörelsens slutspurt och Spanien tapetserades med valaffischer.
      Nedräkningen mot den 9 mars har inletts. Nu sedan valkampanjen satt igång finns inte mycket utrymme för annat än politik i spanska massmedier för inom detta ämne ingår även den baskiska frågan och ETA som ju alltid har stor utrymme i debatten. I samband med att valkampen nu startar höjdes också som väntat säkerhetsläget i rädsla för attentat.
      Nåväl, fotboll finns det förstås också alltid plats för i Spanien. Överallt denna fotboll. Få folk i världen är lika fotbollstokiga som spanjorerna vilket jag skrivit om tidigare i denna kolumn.
      För att göra politiken intressantare borde de politiska journalisterna kanske till och med närma sig fotbollen när de rapporterar om politk.
       De två huvudmotståndarna som markeras extra noga blir i så fall:
      • Partido Socialista Obrero Español (PSOE) som är det socialdemokratiska regeringspartiet med premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero som lagledare.
      • Partido Popular (PP) som är den konservativa kristdemokratiska utmanaren som vill ha revansch med oppositionsledaren Mariano Rajoy som lagledare.
     Dessutom ställer en mängd småpartier upp som kan få en avgörande roll efter valet när det gäller för de två stora lagen att få ihop en regeringsduglig majoritet.
    Det kommer att bli mycket jämt mellan de båda stora partierna, vilket Spaienbloggen tidigare skrivit om. Av tradition blir det visserligen alltid det största av de två som utropas till segrare och därmed får kungens uppdrag att försöka bilda regering.
     Men det finns ett stort antal mindre partier som med sina runt 10 procent av mandaten alltid får en nyckelroll vid regeringsbildandet.
     Dessa småspelare är:
      • Izquierda Unida (IU) det lilla rikstäckande vänsterpartiet som härstammar från kommunistpartiet med Gaspar Llamazares som ledare. Spelar självständigt men brukar täcka upp bakom PSOE.
      • Convergència i Unió (CiU) den katalanska regionalnationalistiska alliansen som består av det librala partiet Convergència Democrática de Catalunya och det kristdemokratisk socialliberala Unió Democrática de Catalunya. Denna dubbelspelare spelar bäst tillsammans med PSOE som förstår dem bäst. Fast om de vinner mest på att passa till PP så kan de välja att ingå i det laget, det har skett tidigare.
       • Euzko Alderdi Jeltzalea – Partido Nacionalista Vasco (EAJ-PNV) som numera alltid har sitt namn utskrivet både på baskiska och spanska är det baskiska regionalnationalistiska partiet. I grunden en kristdemokratisk socialliberal ideologi. Men kan trots det omöjligt samspela med PP. Fast det krävs en hel del löften om det kan bli aktuellt med att täcka upp och stödja bakom PSOE.
      • Coalición Canaria (CC) som är en kanarisk regionalnationalistiisk union som grundades så sent som 1993.  Består av ett flertal partier från såväl vänsterhåll som högerhåll. Står visserligen närmast PSOE men har visat tidigare att de kan spela med båda lagen, den som bjuder mest kan räkna med CC:s stöd
     • Esquerra Republicana de Catalunya (ERC) katalanska republikanska regionalnationalistiska vänsterpartiet från 1931.  Ligger till vänster och har en gammal historisk roll som självständighetsparti i Katalonien. Är så litet att det ska mycket till för att deras eventuella spelare kan få någon betydelse på den stora arenan i Madrid.
    • Bloque Nacionalista Galego (BNG) som är en galicisk regionalnationalistisk partikoalition.  Samma här som med ERC, partiet är så litet att det ligger på gränsen till att komma in i kongressen. Dess spelarstöd betydelse.
       Spanienbloggen kommer naturligtvis att rapportera om valet, i direktsändning från Spanien.
       Det avgörande är hur väl PSOE lyckas med att aktivera sina soffliggare, vlket jag gått in på tidigare.
       Om den baskiska frågan skrev jag också nyligen liksom om terrorhotet från såväl ETA som internationell islamistisk terrorism, om detta finns det också tyvärr anledning att återkomma till.

De nya höghastighetstågen AVE har specialdesign för att undgå luftmotstånd när de dundrar fram i 300 kilometer i timmen. Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Alla Spaniens nya linjer för höghastighetståget AVE har nu öppnats.
        Onsdag den 20 februari invigdes linjen mellan Barcelona och Madrid efter två månaders försening.
        Restiden mellan städerna med de nya höghastighetstågen är bara 2 timmar och 40 minuter för de avgångar som inte har några stopp på vägen.
        Dagarna före jul öppnade höghastighetslinjerna mellan Madrid och Valladolid och Madrid och Malaga. En tågresa mellan Solkusten och Madrid tar nu bara 2,5 timme.
       I Barcelona stötte projektet på flera problem när tunneln till de nya tågen grävdes under staden. Därför förseningen. Skakningar riskerade att skada katedralen Sagrada Familia. Nu ska dock allt ha säkrats, enligt regeringens ansvariga.
       Priset är i dag det enda negativa. Att åka tåg är dyrare än lågprisflyg. Ändå har förbokningarna gått över förväntan.
        De spanska höghastighetstågen heter AVE som är en förkortning av Alta Velocidad Española, men ordet ”ave” betyder också fågel på spanska. Speciella spår gör att hastighet kan ligga på upp mot 350 kilometer i timmen.
        Enligt beslut ska Spaniens alla storstäder bindas samman med höghastighetslinjer.  År 2020 ska allt vara klart. Spanien kommer då att ha 10000 kilometer höghastighetslinjer. Total kostnad 80,5 miljarder euro.
       De nya tåglinjerna för höghastighetståg innebär att inrikesflyget plötsligt blivit omodernt. Tack vare att man slipper flygplatserna med tidskrävande transfer, säkerhetskontroller och incheckning blir den totala restiden samma med tåg som med flyg.
      De nya höghastighetstågen innebär att Spanien blivit en av Europas modernaste tågnation. Här satsar man hårt på att modernisera infrastrukturen. Nya ringleder runt ståderna byggs så fort som möjligt, nya höghastighetståg ska stå klara när flygen inom en snar framtid blir svindyra igen.
     I Sverige finns inga höghastighetstågslinjer. X2000 når aldrig upp i en genomsnittshastighet som överstiger 200 km. Utredningar och överklaganden har under åratal gjort den omöjligt att bygga ut och modernisera tåget genom Stockholm, och lösningen på trafikprobemen är tullar i stället för ringleder som för ut trafiken.
   Ändå tror alltid svenskarna att Sverige är världsledande i alla områden. Varför kan man naturligtvis fundera över?