Så här ser han ut,  Jurdan Martitegi, som varit högste ansvarig för ETA:s terror den senaste tiden. Nu är han häktad och väntar på rättegång.
    Förutom Jurdan Martitegi greps ytterligare  ETA-medlemmar i Frankrike och i Baskien tidigare i veckan, terroristerna planerade attentat i Vitoria mot Baskiens nya socialistregering.
    ETA:s kärna är fängslad. Men  hoten finns kvar.
   För Baskiens extrema regionalister är Baskiens nya regering en fiende som tagit över.
    För de mer sansade baskiska regionalpolitikerna i borgliga PNV är valresultatet ett politiskt svek.
  Att sociaistpartiet nu tagit över och bildat regering i Baskien får därmed stora politiska konsekvenser för hela Spanien.
 Samförståndet mellan PVN och PSOE som funnits i kongressen i Madrid mellan de borgliga baskiska nationalisterna i PNV och socialistpartiet PSOE har avbrutits. Zapateros regering har blivit ännu svagare minoritetsregering.
    För att få igenom sina förslag i parlamentet har Zapateros regering nu blivithelt beroende av de baskiska regionala partierna.
    Vi kan förvänta oss många eftergifter till Katalonien.
    Katalanerna har blivit de stora vinnarna på den baskiska konflikten.

Nu är gränsen nådd, säger en spansk vän. Nu orkar vi inte höra ett ord mer om Baskien. Hur kan etablissemanget hålla på och mala och mala om samma sak hela tiden, när det finns så mycket annat att fundera över?
    Helst skulle min vän vilja diskutera Penélope Cruz hela dagarna. Han är född och uppvuxen i samma område som Penélope, i Alcobendas utanför Madrid, och rördes till tårar framför sin tv när han hörde Penélopes tacktal när hon tog emot sin Oscarsstaty.

För er som inte riktigt hängt med kan jag berätta att Penélope är den första spanska kvinnan som tagit emot en Oscar. Ingen har någonsin tidigare lyckats gestalta stereotypen av känslosam spanjorska bättre än hon gjorde i Woody Allens film Vicky Cristina Barcelona. Hon var lysande.
   Min vän efterlyser mer rapportering om det goda i tillvaron. Han vill också att alla ska bli mer som Penélope Cruz och släppa fram sina känslor mer. Han har bott utomlands under många år, också i Sverige, och vet därför, säger han, att tidigare fanns det inget annat folk som var sådana känslomänniskor som spanjorerna. Numera är alla mer tungsinta. Politiken handlar bara om konflikt och aldrig om det goda.

Jag är i och för sig tveksam till generaliseringar men i detta fall måste jag nog hålla med honom. Man behöver inte vara spanjor eller spanjorska för att ha blivit hysteriskt trött på den baskiska frågan, som är så konfliktfylld.
    Baskien har dessutom hamnat mer i nyhetsflödet än vanligt den senaste tiden på grund av regionalvalen som hölls första mars.

Valet var viktigt då det ska befästa den starka regionala demokratin som är så unik för Spanien. En demokrati som framför allt ger de gamla historiska landskapen Baskien och Katalonien en ställning av egna nationer inom den spanska staten.
     Därför är det så olyckligt, anser jag, att valet i Baskien blev så misskött, vilket jag skrev om i min förra kolumn och som jag ska utveckla här.

När Spanien införde sin första demokratiska konstitution 6 december 1978 innebar det att landet plötsligt gick från att ha varit Västeuropas hårdast centralstyrda stat till en av de mest decentraliserade.
    Under Francotiden hade alla försök till ett regionalt inflytande i politiken setts som subversiv verksamhet. Men när diktatorn dog dröjde det inte länge innan de undertryckta regionala känslorna vällde upp med full kraft. Några hysteriska år följde. Allt som tidigare varit förbjudet skulle prövas. Demokratin spreds ut till folket.

Många år har passerat sedan dess och Spanien är i dag ett helt annat land än för trettio år sedan. Det gamla Spanien finns inte längre.
    Bortsett från en liten grupp högerextremister är det i dag ingen som är motståndare till det regionala självstyret. Det stärker demokratin.
    Däremot finns det olika syn på hur stor den regionala friheten ska vara i förhållande till centralmakten. Och det är om dessa skillnader i uppfattningen en så stor del av den politiska debatten handlar nu förtiden. Det politiska etablissemanget med de stora medierna och partierna i spetsen koncentrerar sig på de små skillnaderna i stället för att glädjas åt de gemensamma framgångarna. Där finns också en liten grupp som har extrema åsikter och som finns i Baskien.

Ett stor problem för Baskien är att dessa extremanationalistpartier förbjöds att delta i valet detta år. Missförstå mig inte. Jag avskyr ETA och jag avskyr den radikala baskiska nationalismen som finns runt partibildningarna som brukar räknas som ETA:s förlängda arm. Jag avskyr dessa grupper lika mycket som jag avskyr den extrema högern.
    Men att man avskyr en politisk åsikt innebär inte att man kan förbjuda denna politiska grupp från att delta i demokratiska val.
   Såväl kommunister som falangister måste få delta i ett val om de accepterar de demokratiska spelreglerna. Det är genom val de människor som delar dessa åsikter får en chansen att i alla fall en gång var fjärde år få visa vad de tycker.
    Nu förbjöds dessa extrema nationalistiska partier från att delta vilket innebar att drygt hundratusen basker inte röstade.

Historien är fylld av fall där det politiska etablissemanget förbjudit grupper från att delta i val. Inget av dessa fall har slutat lyckligt.
    Det är därför jag tror att domstolarna i Madrid begick ett allvarligt misstag när de förbjöd dessa partier från Baskien att delta i årets regionala val i Baskien.
   Drygt hundratusen basker har åsikter som är vansinniga. Men i en demokrati ska även idioter ha rätt att rösta.

Resultatet av valet är nu att Baskien kommer att få en minoritetsregering som dessutom är framröstad av en valmanskår där en stor del av väljarna inte deltog.
   Det försvagar demokratin och gör att konflikterna i samhället ökar. De som inte deltog i valet kommer nu att börja söka sig till utomparlamentariska organisationer i stället för att kunna göra sin politiska vilja hörd.
    Valet innebär dessutom att de radikala baskerna nu dessutom kommer att säga att de fått en regering som inte alls speglar det baskiska folkets vilja då ju en stor grupp inte hade sina partier att rösta på. Inom Baskiens extrema nationalisgrupper kommer uppfattningen om att Bskien förtryckskunna växa sig ännu starkare under de kommande fyra åren.
    Valet har däremed gjort Baskien ännu mer konfliktfullt. En demokratisk lösning på den baskiska frågan syns därmed ännu mer avlägsen.

Det finns inget enkelt svar på hur den baskiska frågan ska lösas. Jag har inget svar. Med denna kolumn vill jag däremot ställa en del frågor.
     Du som läst denna kolumn kanske har några synpunkter och idéer som du gärna får skriva dit eller mejla. Jag får en del mejl. Fortsätt med det.
 
 Samtidigt förstår jag allt mer min väns önskan att politikerna kunde följa Penélope Cruz exempel lite mer och uppträda mer som spanska stereotyper. Speciellt runt alla frågor som rör Baskien där det inte längre finns något kvar av det spanska lättsinnet. Politiken kring Baskien har blivit ett monster som hela tiden kräver nya konflikter.

 En kortare och tidigare version av denna kolumn har även publicerats i marsnumret av tidningen Sydkusten.

Nu på söndag den 1 mars är det regionalval i Baskien. Sedan högsta domstolen beslutat att de två radikala baskiska partierna  D3M och Askatasuna inte får ställa upp har stämningen skärpts. Båda partierna är arvtagare till Batasuna, ETA:s politiska arm.
   Åtta timmar efter att beslutet offentliggjordes sprängde en bomb i Madrid.  Bomben var en markering. Innan explosionen ringde ETA och förvarnade myndigheterna så att avspärrningar hann sättas upp.
   Med sitt attentat lyckas ETA ännu en gång hamna i rampljuset och i centrum för den politiska debatten.
   Jag har tidigare i denna spalt skrivit om att jag inte tror på partiförbud. Det leder bara till att extrema grupper tar till allt mer extrema utomparlamentariska grepp.
   Valet nu den 1 mars kommet att bli mycket intressant för oss som har intressen för Spanien.

Mannen på bilden heter Garikoitz Aspiatu och går under täcknamnet Txeroki. Han har mördat flera personer och varit ansvarig för alla grova terroristbrott som ETA utfört sedan 2004.
      Nu är han gripen.
       Han greps i södra Frankrike natten mot måndagen den 17 november. Fransk och spansk specialpolis slog då till i en gemensam aktion. Txeroki har tidigare skjutit sig fri och dödat poliser, men denna gång var han chanslös.
     Fotot på Garikoitz Aspiatu släpptes av spansk polisen under måndagen den 17 november. Han är född den 6 juli 1973 i Bilbao.
      Sedan 2004 har Garikoitz Aspiatu varit terrororganisationen ETA:s militära ledare.
     Han är fullständigt hatisk mot Spanien. När den gamla ledningen inom ETA tröttnat på våldet och ville finna en fredlig väg och försoning vägrade han gå med på eld upphör. Det var Txeroki som såg till att förhandlingarna bröts och det var han som sedan låg bakom bombattentatet mot parkeringshuset vid Barajas den 30 december 2006 då två personer dödades, vilket krossade alla förhoppningar om fred.
     Sedan attentaten vid Barajas har terrorn fortsatt men polisen har samtidigt blivit allt mer framgångsrika med sin jakt på terrorister.
      ETA var redan tidigare hårt pressade. Flera framgångsrika tillslag har försvagat och slittrat terroristorganisationen, vilket Spanienbloggen tidigare skrivit om vid flera tillfällen.
     ETA är uppbygt i olika kommandon som är oberoende av varandra och ofta inte ens känner till varandra. Överst finns ledningen. Resultatet av gipandet av Txeroki innebär nu att det blir ännu svårare  för de terroristkommandon som finns kvar att kommunicera med varandra, att få tag i pengar och vapen.
      Det finns våldsamma aktivister som redo att bli terrorister i Baskien. Ersättare till Txeroki finns. Men de unga arga män och kvinnor som vill bli terrorister har en svaghet. De vill kunna leva ett bekvämt liv utan arbete. Det krävs att de blir försörjda. Ekonomin är nu därför ETA:s svagaste punkt.

Ett nytt attentat av ETA och en våg av skräck och ilska sveper över Spanien.
       Jag har tidigare i denna nyhetsblogg skrivit om offensiven som inleddes i slutet av sommaren. Mer information om det senaste attentatet mot uiversitetet i Pamplona finns  här.
       Den baskiska terroristorganisationen har drabbats av en rad bakslag den senaste tiden. Attentatet ska därför ses som ett desperat försök av terroristerna att visa att de har kontroll och fortfarande är dödligt farliga.
     Vi som lever en stor del av vårt liv i Spanien vet att det var länge sedan ETA var en separatiströrelse med ädla syften.
     De flesta av de forna frihetskämparna som slogs mot Franco och som fortfarande lever har tagit avstånd från dagens ETA. De vill följa IRA:s väg och ha fred.
    Men de nya aktivisterna som nu tagit över ETA är fylla av hat och aggresioner. ETA:s medlemmar har gått från att vara frihetskämpar till att bli en terrorgrupp som på många sätt är som en gangsterorganisation som lever på utpressning.
     Det trista är att denna förvandling inte har uppfattats av internationella medier.

Under helgen den 4 oktober exploderade nya bomber i Baskien, inga människor skadades, syftet var även denna gång att sprida rädsla.
       Ännu en gång är den baskiska terroristorganisationen inne i en ny offensiv, ännu en gång domineras de spanska massmedierna av ETA:s terror, vilket är exakt var terroristerna vill.
      För ETA:s bombdåd har egentligen aldrig haft själva dödandet som sitt uttalade syfte (till skillnad mot den islamistiska terrorismen, som uttalat vill ta livet av så många moderna korstågsfarare som möjligt). ETA:s terrorister utför sina bombattentat för att deras organisation ska hamna i fokus. Med terror ska spanjorerna inse att Baskien måste släppas fritt.

Problemet för ETA:s aktivister är att alla höga politiker, militärer och domare som de ser som sina huvudfiender numera är så effektivt skyddade att det inte går att komma åt dem.
     Därför har ETA tvingats utföra sina riktade mord på kommunalpolitiker som är fritidspolitiker, på vanliga journalister, lägre jurister, officerare och till och med vanliga poliser. Dessa attentat leder dock till att den baskiska separatistgruppen blir allt mer avskydd i Baskien, vilket ju inte alls är vad de strävar efter.
     Så vad ska ETA:s aktivister göra? De måste ju fortsätta att sprida osäkerhet och skräck.

De senaste åren har lösningen varit att utföra så kallade sommarkampanjer. Dessa utförs genom att bomber placeras ut på turistorter och därefter ringer terroristerna och varnar innan bomberna detonerar. Polisen hinner utrymma. Därmed brukar det ”bara” vara några som får splitter på sig som skadas. Så skedde även denna sommar. Så har skett vid bomberna som placerats ut i höst.
       Alla bomber som terroristerna placerar på allmän plats har som huvudsyfte att sprida skräck och osäkerhet. Därför ringer alltid ETA och förvarnar. Även vid det dödliga attentatet mot ett officersskola i Santoña i slutet av september ringde terrorister och förvarnade. Men precis som vid attentatet på parkeringen vid flygplatsen i Madrid för snart två år sedan, som innebar att den dåvarande vapenvilan bröts, hann inte byggnaden utrymmas i tid med dödsoffer som följd.

ETA:s terrorbombningar är alltså först och främst genomförda för att ge uppmärksamhet. Om ingen rapporterade vad som hänt skulle därmed anledningen till att utföra attentaten försvinna.
     Man kan därför naturligtvis ifrågasätta varför medierna måste fortsätta att rapportera om attentaten när det indirekt leder till nya terrordåd.

Ska medierna rent av förbjudas att rapportera om ETA?
    Nej, det anser inte jag. Visserligen kan man konstatera att de spanska medierna i många fall visar stor brist på etik om man jämför med svenska medier. Men det är journalister, inga andra, som själva ska göra de etiska bedömningar om vad som ska publiceras.
    Censur är aldrig något som ska få finnas i en demokrati. Om politikerna får rätt att styra rapporteringen om ETA dröjer det inte länge innan de även stoppar andra nyheter som uppfattas besvärande.
    Det är massmediernas uppgift att rapportera om brott och dessutom granska myndigheternas brottsbekämpning.

Därmed återstår frågan om varför de spanska massmedierna är så fixerade vid ETA. Varför det ständigt skrivs och rapporteras så mycket om ETA i spanska medier.
     Om detta och varför journalisterna på så sätt använder sin inflytande till att indirekt stödja ETA:s syfte bör diskuteras ytterligare. Det kommer i en senare kolumn.

En lite kortare version av denna text har även publicerats i oktobernumret av tidningen Sydkusten.

Den senaste tiden har ETA utfört en rad spektakulära attentat.
      Vissa bedömare anser dock att offensiven kan ses som ETA:s dödsryckning.
     Denna uppfattning fick ytterligare  stöd sent på tisdagen 20 maj då ETA:s högste ledare, Francisco Javier López Peña, alias ’Thierry’, greps tillsammans med ytterligare tre tunga medlemmar vid ett tillslag i södra Frankrike.
    Bilden här intill på ”Thierry” är en gammal polisbild som under lång tid cirkulerat på efterlysningar i Spanien och Frankrike.
     Under flera år har erroristledaren haft den ledande rollen inom ETA. Tillslaget ses därför som en stor framgång för samarbetet mellan fransk och spansk polis.
     ETA är i dag mycket försvagade efter en rad framgångsrika polisinsatser. Men radikaliseringen som skett i Baskien har samtidigt gett nya unga medlemmar till terroristerna. Därför finns det en del som anser att ETA långt ifrån är besegrat.
    Spanienbloggen skrev tidigare en längre kommentar om bakgrunden till det som pågår som kan läsas här.
     Vad tillslaget betyder återstår att se. ETA är organiserat i oberoende celler som kan operera utan order uppifrån.

Den senaste tiden har den baskiska terroristorganisationen ETA utfört en rad bombattentat i Baskien.
          Vid ett tillfälle har attentatet varit dödligt. En stor bomb som riktades mot en av Guardia Civils garnisioner i regionen. En civilgardist dog, flera skadades.
         Syftet  med alla de andra mindre bombattentaten är dock inte att döda. Därför meddelas i god tid var bomberna finns och när de briserar.
         Målet med ETA:s terror är först och främst att sprida rädsla och osäkerhet hos fienden. För enligt de baskiska radikala nationalisterna är alla som står bakom centralregeringen i Madrid en representant för den spanska ockupationsmakten och ska därför bekämpas.
         Den radikala baskiska regionalismtiska ideologin som samlas runt partibildningen Batasuna som numera är förbjudet har bara ungefär hundra tusen anhängare i Baskien.
        På den politiska skalan ligger denna radikala regionalistiska nationalism så långt till vänster att den står nära stalinismen, men det finns även inslag av rasism och fascism i ideologin, så som tanken om att basker är en egen folkras och kollektivistiska tankar och användandet av våld.
         Under senare  år har ETA blivit allt mer kompromisslöst. Många gamla baskiska frihetskämpar som förr deltog i ETA:s kamp mot FrancoSpanien har sedan länge lämnat terroristorganisationen.
       De mål som ETA och dess anhängar kämpar för är omöjliga att uppnå i det nya globaliserade tid som nu råder. Organisationens namn ETA , som kommer från baskiskans Euskadi Ta Askatasuna vilket betyder Baskien och Frihet, ligger långt ifrån den verksamhet organisationen sysslar med i dag.
     För samtidigt som ETA har kvar sitt mål om att skapa en oberoende Baskisk stat med samma gränser som fanns för 500 år sedan har organisationen också  utvecklats till att bli en kriminell rörelse där medlemmarna slåss för att kunna leva ett enkelt och spännande liv. Tack vare beskyddarverksamhet och utpressning får ETA in pengar till sina kommandon.
      ETA  är i dag det enda samhällsfenomen som finns kvar sedan Francodiktaturens dagar.  
     Nationalism är ingen logisk ideologi. ETA kommer därför inte att upplösa sig själv.
     Att enbart besegra ETA med polisiära insatser går inte heller.
     Enda sättet att få ETA att upplösas är att få organisationens stöd att upphöra och samtidigt se till at inga nya ungdomar ansluter sig. Det kan endast ske genom att Spanien visar de radikala baskerna att demokrati är bättre än det alternativ ETA erbjuder.
    

Under lördagen genomfördes begravningen av den mördade före detta kommunpolitikern och socialdemokraten Isaías Carrasco i Mondragón.
    Endast de närmaste vännerna och familjen deltog i kyrkan.
    Före begravningsakten samlades dock hela samhället på torget i Mondragón för en manifestation. För att visa sitt stöd för den drabbade familjen. För att visa sitt avsky för ETA. För att visa sin sorg över mordet på Isaías Carrasco.
     Äldsta dottern, 19-åriga Sandra Carrasco höll ett gripande tal. Med tårarna rinnande, men sammanbiten och stadig röst talade hon till de samlande.
   – Min pappa dödades för att han trodde på demokratin. Han var en socialdemokrat som försvarade  friheten.
   –  Han var alltid en modig man. Han skyggade inte. Stod för sina åsikter. Trodde på friheten. De som dödade honom var fegisar, ynkryggar som saknar ryggrad.
    – Det jag min mamma ber er om är att ni alla röstar under söndagen. Det är vad vi ber er. Att ni alla röstar och visar ert stöd för min pappa.
    Lördagen handlade alla nyhetsmedier och alla diskussioner här i Spanien om ETA:s mord på Isaías Carrasco.
    Vilken betydelse det kan få för valet är naturligtvis ingen som vet. ETA har dödat tidigare i slutet av en valrörelse.
    Redan före mordet tydde allt på en seger för PSOE, det vill säga att de spanska socialdemoratiska regeringspartiet PSOE blir största parti.
    Drygt 35 miljoner spanjorer ska rösta i morgon. Om valdeltagandet blir mer än 71 procent kommer PSOE att bli störst.
   Om valdeltagandet blir en bit under 70 procent däremot kommer PP att bli största parti. PP får då första chansen att bilda regering. Men det blir då en svag regering, som kommer att få mycket svårt att få igenom sin politik i kongressen.
   Under söndagskvällen vet vi.

Terrorns mörka skugga har ännu en gång sänkt sig över Baskien.
      ETA:s utsända mördare slog till mitt på dagen i det baskiska samhället Mondragón.
      Offret var Isaías Carrasco, 42, politiskt aktiv på sin fritid för den baskiska avdelninen av socialdemokratiska PSOE.
       När han dödades med flera skott klockan 13.30 på fredagen den 7 mars satt han i sin bil.
      Hans hustru Maria Angeles och yngsta dottern som är fyra år blev vittne till mordet, han dog i deras armar. Han hade ytterligare två vuxna döttrar.
      Det har länge funnits signaler om att ETA planerat ett dödligt attentat dagarna innan valet nu på söndag.
       Genom sitt uppmärksammade terrordåd vill den baskiska terrorist- och separatistorganisationen hamna i fokus och därmed ta över hela slutspurten av valrörelsen.
       Alla rikspolitiker och aktiva kommunalpolitiker har livvakter i Spanien, liksom domare, jurister som arbetar med baskiska frågor, journalister som skriver om ETA och höga militärer.
       Carrasco som var fritidspolitiker var inte längre politisk aktiv. Han har tidigare suttit i kommunfullmäktige för PSOE. I det senaste kommunalvalet var han dock på sjätte plats på listan för PSOE och blev därför inte vald.Därför såg terroristerna honom som ett enkelt mål. Han hade inga livvakter.
     Han var på väg till sitt arbete vid motorvägen där han arbetade som kassör i en av betalningsstationerna.
       En följd av attentatet är att alla politiska aktiviteter under fredagen som skulle vara slutspurten inför valet ställdes in. Zapatero åkte sedan personligen till Mondragón, liksom Rajoy.
     Under fredagskvällen hälls flera spontana manifestationer, både här i Madrid där Spanienbloggens redaktör befinner sig, runt om i Spanien och i Baskien.
    För en utomstående kan det vara svårt att förstå hur en organisation som ETA över huvud taget kan finnas.
     För samtidigt som Spanien utvecklats till ett modernt europeiskt land finns en liten grupp fanatiker som är fyllda av hat till Spanien.
     En grupp terrorister som inför sig själva och varandra är övertygade om att de utkämpar ett krig som ger dem rätt att döda vanliga fritidspolitiker.
    Samtidigt är de fast i sitt gamla tänkande. De ser ingen annan väg än våldets. 
    Spanienbloggen har skrivit om den baskiska frågan många gånger, och får anledning att återkomma. Senaste kolumnen handlade om den politiska isoleringen av de radikala baskerna.