Hårda domar mot de inblandade i terrorattentatet i Madrid – Sju män som placerade ut bomberna kan al
avDet blev som väntat hårda domar i terroristrättegången i Madrid.
Domstolen dömde Jamil Zougam och Otman El Ganoui som skyldiga till massmord och terrorism till sammanlagt 43 000 år vardera. Som medhjälpare till dessa brott dömdes spanjoren Emilio Suárez Trashorras till 35 000 års fängelse, för att han stal dynamit från en gruva och sålde den till terroristerna. De långa strafftiderna beror på att man i Spanien inte ger någon straffrabatt som i Sverige utan räknar samman alla enskilda brott. Strafftiden omvandlas sedan automatiskt till 40 år vilket motsvarar livstid.
En av de huvudmisstänkta som av åklagarsidan pekats ut som ideologisk ansvarig frikändes helt. Detta visar mycket tydligt att det finns rättsäkerhet i de spanska domstolarna som alltså inte påverkats av den massiva kampanj som det varit mot denna man som är av egyptiskt ursprung.
Av de 28 åtalade fälldes 21, sju friades.
Domarna offentliggjordes genom att huvuddomaren läste upp domen innan den därefter distribuerades till det massiva pressuppbåd som kommit till den specialgjorda rättegångssalen som domstolen Audiencia Nacional tvingats bygga i parkområdet Casa de Campo, i utkanten av Madrids centrum. Säkerhetspådraget var rigöröst vid domstolsbyggnaden.
I dag i samband med att domarna avkunnats har säkerheten skärps i hela Spanien.
Intressant för alla som följer spansk politik är att domstolen mycket tydligt slår fast att den baskiska terroristoarganisationen ETA inte hade något alls att göra med attentatet.
I stället skriver alltså domstolen i domen att det är klarlagt att det var ett islamistisk terrornätverk som låg bakom.
Attentaten i Madrid kommer för alltid att vara ett ärr i den spanska själen, men nu, när den första rättegången är över, innebär det ett stort steg framåt. Eftersom attentatet indirekt ledde till regeringsskifte har många konspirationsteorier lanserats som nu förhoppningsvis kan kvävas för gott. Nu är det fastslaget en gång för alla att det var internationell islamistisk terrorism, inte ETA, som låg bakom.
Personligen har attentatet också påverkat mitt liv. Bara några timmar efter att bomberna briserat befann jag mig på attentatsplatserna för att rapportera om händelsen för Aftonbladet. Under fem intensiva dygn rapporterade jag sedan dygnet runt om det dramatiska händelseförloppet för Aftonbladets olika kanaler. Tillsammans med Aftonbladetkollegan, fotograf Tommy Mardell, träffade och intervjuade jag människor som suttit på tågen som expoderat, vi träffade sörjade som förlorat sina anhöriga och framför allt mötte vi ett växande vrede hos Madrids invånare mot de skyldiga.
Därefter har jag under tre år följt först jakten på de skyldiga, sedan polisundersökningens framskridande och rättegången.
Morgonen då attentatet skedde var två av pendeltågen försenade och fyra av de fjorton bomberna som placerats ut exploderade inte. Därför blev massakern mindre omfattande än terroristerna hade planerat och dessutom kunde de inblandade avslöjas.
Förseningen för två av pendeltågen innebar att bomberna utlöstes när de ännu inte hunnit ända fram till Atochastationen. Om explosionerna skett inne vid perrongen hade byggnaden troligen rasat samman visar beräkningar som senare gjorts. Antalet döda hade då kunnat räknas i tusental.
Nu dog 191 i attentatet. En gravid kvinna som strax skulle födda tillhörde dem som omkom och därför är det vissa som vill räkna det oföddda barnet som ett offet. När polisen senare stormade en lägenhet omkom en polis vilket är anledningen till att siffan 192 används (domen gäller 192 mord men de internationella nyhetsbyråerna skriver fortfarande att 191 dog i attentatet).
Över 2000 skadades varav 46 så allvarligt att de blivit svårt handikappade.
I efterhand kan man konstatera att terrorattackerna i Madrid blev en vändpunkt för västvärldens kamp mot terrorism. För första gången hade det islamistiska terroristnärverket al-Qaida slagit till mot en stad i EU. Plötsligt stod det klart för alla att USA:s krigsföring i Afghanistan och Irak inte alls hade lett till att terrorismen utrotats. Tvärt om. USA:s president George W Bush hade skapat en grogrund för islamistisk extremism och nu var också européerna terroristernas måltavlor. Rädslan som spred sig blev inte mindre av att av att terroristerna sin kampvilja genom att spränga sig själva i luften.
För Sveriges del betyder attentatet i Madrid att hotet har kommit närmare. Överallt i vardagen har säkerheten skärpts. Det har blivit besvärligt att flyga. Kontrollen av medborgarna har skärpts, myndigheterna över hela Europa har genom att hänvisa till Madrid kunnat öka kontrollen.
Terroristerna har alldså lyckats med sitt huvudsyfte som var att sprida rädsla. De har också ökat misstänksamheten mot muslimer i Europa.
För Spaniens del fick attentatet stora politiska följder. I Spanien har motviljan mot krig som en följd av inbördeskriget varit mycket stor i modern tid. Även misstanken mot USA finnsdjupt i den spanska själen som en följd av Kubakriget 1898 då USA tog Kuba från Spanien.
Attentatet påminde väljarna om dessa känslor. Som ett direkt resultat av attentatet tvingades därför den konservativa regeringen med premiärminister José María Aznar i spetsen att lämna makten i de val som hölls tre dagar efter attentatet. Det var Aznar som lierat Spanien med USA och drivit Spanien in i krig.
Ett av den nytillträdde premiärministern José Luis Rodriguez Zapatero första beslut var sedan att ta tillbaka de spanska trupperna från Irak.
Kvällen efter attentatet marscherade över två miljoner människor genom centrala Madrid för att visa sin avsky mot terrorismen. I hela Spanien samlades fler än miljoner människor för att tillsammans demonstrera mot terrorismen och visa sitt stöd för demokrati och frihet. Det var en mäktig känsla att befinna sig mitt i denna jättelika demonstration som jag aldrig kommer att glömma.