Spanien har landssorg. 

Alla flaggor halade.

Allt hemsk och tragiskt.

Om flygolyckan som tog minst 154 liv har det rapporterats om i alla nyhetsmedier med uppdatering dygnet runt. Denna blogg har dock inte syftet att vara en nyhetsrapportör. Det sköter Aftonbladet.se. Jag befinner mig dessutom på tjänstledighet i en helt annat del av världen och har därför inte haft möjlighet att delta i nyhetsrapporteringen från Madrid. Se tidigare inlägg.

Madrid är hetaste resmålet för vårens konstpaus. Inför denna säsong har den spanska huvudstaden säkrat sin ställning som ett av världens främsta resmål för konstälskare.
     Pradomuseet har nyligen öppnat sin nya tillbyggnad med stjärnspäckat program. På Reina Sofias nya tillbyggnad är det stora utställningar med bland annat Picasso under våren och mellan dessa stora museum finns nu också det helt nya kulturcentret Caixa Forum. Den spektakulära byggnaden i sig är värd en omväg till Madrid.
        Madrid fyra stora konstmuseum bildar tillsammans ett kvadratkilometer stort område som anses vara världens mest värdefulla mark.
       Det är väldigt utmattande, men med disciplin klarar den som har bråttom av att se alla museum under en dag. På Prado nöjer man sig då med att se konstverk av de spanska mästarna Diego de Velázquez och Fransisco de Goya. Thyssen vandrar man igenom på en dryg timme och får då samtidigt en genomgång av hela konsthistorien medan man nöjer sig det nya kulturhuset Caixa Forum utifrån. På Reina Sofia är höjdpunkten framför allt Picassos starka muralmålning Guernica. Här finns också en hel del fina Dalí och Miró.
      I en blogg finns inte utrymme för stor konst. Länkar till alla museum finns därför här nedan.

Museo Nacional del Prado
Det stora klassiska konstmuseet med verk av mästare som Velazquez, Rubens och Goya. Den nya tillbyggnaden är ritad av Rafael Moneo, som även svarat för Moderna museet i Stockholm. Den 15 april öppnar här den nya utställningen ”Goya i krigstid” som pågår till 13 juli.

Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofia
Spaniens stora nationalmuseum för modern konst med verk av Picasso, Dalí, MIró och de andra mästarna. I den nya tillbyggnaden visas sedan 6 februari en stor Picassoutställning, pågår till 5 maj. Tillsammans med de tidigare Picassoverken ger de en enorm upplevelse av Picasso.

Museo Thyssen-Bornemisza
Stort konstmuseum som visar den stormrike baronen Thussen-Bornemiszas enorma konstsamling, museets ombyggnad ritad av arkitekten Rafal Moneo. Här viaas en stor Modigliani-utställning fram till 18 maj.

Caixa Forum Madrid
Nytt spektakulärt kulturhus som invigdes i februari, byggnaden i sig är en stor attraktion. Ursprungligen ett gammalt elverk, omgjort av arkitekterna Herzog & De Meuron som även svarade för Tete Modern i London. Ombyggnaden kostade närmare 600 miljoner kronor.

En lite längre version av artikeln har publicerats i Aftonbladet RESA

Det traumatiska med den besinningslösa islamistiska terrorismen är att det sällan finns några gärningsmän att ställa till svars. Offren lämnas kvar med sina frågor. Ingen finns kvar att straffa.
     Självmordbombare spränger sig själva i luften. Dödspiloter flyger in i skyskrapor och dör tillsammans med sina offer och tågbombare och tunnelbanebombare är beredda att ta sitt liv om något går fel.
      Nu famnar de anhöriga efter att ställa någon till svars för att ha planerat dådet i Madrid den 11 mars 2004. 
    Det måste vara ju vara något större som ligger bakom, säger de. Det kan ju inte vara så enkelt som att det var en grupp unga fanatiska islamister som på eget initiativ lyckades få tag i sprängämne och göra bomber som de placerade ut.  Som en hämnd för att Spanien stödde USA i kriget mot Afghanistan och Irak.
      Men kanske det är just så enkelt. Det visade om inte annat terrorattackerna i London.
      Visst, bombarna i Madrid var inspirerade av Usama bin Ladin och hans uppmaningar om att slå till med död och terror. Men domstolen tror inte de fick order någonstans ifrån. Det har i alla fall inte kunnat bevisas.
     Att köpa in sprängämne och göra bomber är inte speciellt svårt för den som är motiverad.
     Problemet är att endast två av dem som deltog i planeringen och utplaceringen av bomberna i Madrid finns kvar i livet. De dömdes i går. Spanjoren som för egen vinning stal dynamit och sålde det fick också sitt straff. En grupp kompisar runt gärningsmännen dömdes för att de tillhört terrorgruppen  eller känt till dynamiten.
     Men den eller de som kom på idén att göra attentatet sprängde sig själva i luften några dagar efter attentaten.
      Direkt  efter att domarna avkunnats mot de inblandade i terrordådet i Madrid inledde dock oppositionen sin kampanj som går ut på att hålla konspirationsteorin i liv. Valkampanjen har redan tidigare varit smutsig. Alla sätt att undergräva förtoendet på regeringen kommer att användas.

Andra bloggar om: Spanien

Det blev som väntat hårda domar i terroristrättegången i Madrid.
       Domstolen dömde Jamil Zougam och Otman El Ganoui som skyldiga till massmord och terrorism till sammanlagt 43 000 år vardera. Som medhjälpare till dessa brott dömdes spanjoren Emilio Suárez Trashorras till 35 000 års fängelse, för att han stal dynamit från en gruva och sålde den till terroristerna. De långa strafftiderna beror på att man i Spanien inte ger någon straffrabatt som i Sverige utan räknar samman alla enskilda brott. Strafftiden omvandlas sedan automatiskt till 40 år vilket motsvarar livstid.
     En av de huvudmisstänkta som av åklagarsidan pekats ut som ideologisk ansvarig frikändes helt. Detta visar mycket tydligt att det finns rättsäkerhet i de spanska domstolarna som alltså inte påverkats av den massiva kampanj som det varit mot denna man som är av egyptiskt ursprung.
       Av de 28 åtalade fälldes 21, sju friades.
       Domarna offentliggjordes genom att huvuddomaren läste upp domen innan den därefter distribuerades till det massiva pressuppbåd som kommit till den specialgjorda rättegångssalen som domstolen Audiencia Nacional tvingats bygga i parkområdet Casa de Campo, i utkanten av Madrids centrum. Säkerhetspådraget var rigöröst vid domstolsbyggnaden.
       I dag i samband med att domarna avkunnats har säkerheten skärps i hela Spanien.
      Intressant för alla som följer spansk politik är att domstolen mycket tydligt slår fast att den baskiska terroristoarganisationen ETA inte hade något alls att göra med attentatet.
        I stället skriver alltså domstolen i domen att det är klarlagt att det var ett islamistisk terrornätverk som låg bakom.
     Attentaten i Madrid kommer för alltid att vara ett ärr i den spanska själen, men nu, när den första rättegången är över, innebär det ett stort steg framåt. Eftersom attentatet indirekt ledde till regeringsskifte har många konspirationsteorier lanserats som nu förhoppningsvis kan kvävas för gott. Nu är det fastslaget en gång för alla att det var internationell islamistisk terrorism, inte ETA, som låg bakom.
       Personligen har attentatet också påverkat mitt liv. Bara några timmar efter att bomberna briserat befann jag mig på attentatsplatserna för att rapportera om händelsen för Aftonbladet. Under fem intensiva dygn rapporterade jag sedan dygnet runt om det dramatiska händelseförloppet för Aftonbladets olika kanaler. Tillsammans med Aftonbladetkollegan, fotograf Tommy Mardell, träffade och intervjuade jag människor som suttit på tågen som expoderat, vi träffade sörjade som förlorat sina anhöriga och framför allt mötte vi ett växande vrede hos Madrids invånare mot de skyldiga.
     Därefter har jag under tre år följt först jakten på de skyldiga, sedan polisundersökningens framskridande och rättegången.
     Morgonen då attentatet skedde var två av pendeltågen försenade och fyra av de fjorton bomberna som placerats ut exploderade inte. Därför blev massakern mindre omfattande än terroristerna hade planerat och dessutom kunde de inblandade avslöjas.
        Förseningen för två av pendeltågen innebar att bomberna utlöstes när de ännu inte hunnit ända fram till Atochastationen. Om explosionerna skett inne vid perrongen hade byggnaden troligen rasat samman visar beräkningar som senare gjorts. Antalet döda hade då kunnat räknas i tusental.
       Nu dog 191 i attentatet. En gravid kvinna som strax skulle födda tillhörde dem som omkom och därför är det vissa som vill räkna det oföddda barnet som ett offet. När polisen senare stormade en lägenhet omkom en polis vilket är anledningen till att siffan 192 används (domen gäller 192 mord men de internationella nyhetsbyråerna skriver fortfarande att 191 dog i attentatet).
        Över 2000 skadades varav 46 så allvarligt att de blivit svårt handikappade.
        I efterhand kan man konstatera att terrorattackerna i Madrid blev en vändpunkt för västvärldens kamp mot terrorism. För första gången hade det islamistiska terroristnärverket al-Qaida slagit till mot en stad i EU. Plötsligt stod det klart för alla att USA:s krigsföring i Afghanistan och Irak inte alls hade lett till att terrorismen utrotats. Tvärt om. USA:s president George W Bush hade skapat en grogrund för islamistisk extremism och nu var också européerna terroristernas måltavlor. Rädslan som spred sig blev inte mindre av att av att terroristerna sin kampvilja genom att spränga sig själva i luften.
       För Sveriges del betyder attentatet i Madrid att hotet har kommit närmare. Överallt i vardagen har säkerheten skärpts. Det har blivit besvärligt att flyga. Kontrollen av medborgarna har skärpts, myndigheterna över hela Europa har genom att hänvisa till Madrid kunnat öka kontrollen.
      Terroristerna har alldså lyckats med sitt huvudsyfte som var att sprida rädsla. De har också ökat misstänksamheten mot muslimer i Europa.
     För Spaniens del fick attentatet stora politiska följder. I Spanien har motviljan mot krig som en följd av inbördeskriget varit mycket stor i modern tid. Även misstanken mot USA finnsdjupt i den spanska själen som en följd av Kubakriget 1898 då USA tog Kuba från Spanien.
   Attentatet påminde väljarna om dessa känslor. Som ett direkt resultat av attentatet tvingades därför den konservativa regeringen med premiärminister José María Aznar i spetsen att lämna makten i de val som hölls tre dagar efter attentatet. Det var Aznar som lierat Spanien med USA och drivit Spanien in i krig.
       Ett av den nytillträdde premiärministern José Luis Rodriguez Zapatero första beslut var sedan att ta  tillbaka de spanska trupperna från Irak.
      Kvällen efter attentatet marscherade över två miljoner människor genom centrala Madrid för att visa sin avsky mot terrorismen. I hela Spanien samlades fler än miljoner människor för att tillsammans demonstrera mot terrorismen och visa sitt stöd för demokrati och frihet. Det var en mäktig känsla att befinna sig mitt i denna jättelika demonstration som jag aldrig kommer att glömma.

Under onsdagen den 31 oktober avkunnas domarna mot de 28 personer som stått åtalade för bombatttentaten i Madrid den 11 mars 2004.
        Spanienbloggen skrev utförligt om rättegången den 15 februari, då rättegången inleddes.
       Den 11 mars 2004 rapporterade jag direkt från attentatsplatsen i Madrid för Aftonbladet. Attentaten utfördes i morgonrusningen. En grupp islamistiska terrorister, inspirerade av al-Qaida, placerade ut ryggsäckar på tre pendeltåg som var på väg in mot stationen Atocha. Förutom sprängmedel var ryggsäckarna fyllda med skrot för att göra största möjliga skada. Bomberna utlöstes med tidsinställa mobiltelefoner.
        Uppenbarligen hade terroristerna planerat att genomföra en betydligt mer spektakulärt attentat som skulle påminna om attentatet i New York. Men just den här morgonen var pendeltågen försenade. När bomberna gick av hade de därför inte hunnit komma in på stationen. En var precis på väg in mot stationen. Två exploderade i förorter. Om explosionerna skett inne på stationen hade förmodligen hela stationsbyggnaden rasat ihop. Tusentals människor hade dött. Nu blev det 191 som dog. Tusentals skadades.
         Mer detaljer om attentatet och en utförlig redovisning av de politiska följder det fick finns i mitt tidigare inlägg som jag skrev den 15 februari då rättegångarna inleddes, det finns på denna länk.
         Alla 28 som står åtalade har nekat till brott. Under onsdagen den 31 oktober får vi veta om domstolen tror på dem eller alla de bevis som lagts fram.

Andra bloggar om: Spanien

De spanska tidningarna refererade i veckan till de senaste befolkningsiffrorna som visar att Spanien nu har passerat 45 miljoner invånare och snabbt närmar sig  50 miljoner.
         Redan i somras skrev jag om den nya befolkningsstatistiken, texten om utvandrarlandet som blev ett invandrarland finns på denna länk.
        Det intressantaste i den nya statistiken är att det är invandringen som svarar för den stora befolkningsökningen. På mindre än ett decennium har Spanien förvandlats till Europas största invandrarland.  Av landets 45,1 miljoner innevånare är 4,5 miljoner eller 10 procent födda utomlands. I världen är det endast stora invandrarländer som Australien (som har flest med 22 procent) och USA (osäker statistik) som har större andel invandrare i världen.
        Anledningen till den stora invandringen är att det inte föds tillräcklig många spanjorer. De flesta invandrare kommer från Latinamerika. Dagen efter att de har kommit till Spanien kan de gå ut i arbetslivet och bidrar därmed till Spaniens starka ekonomiska tillväxt.
        De flesta latinamerikanska invandrare söker sig till Metropolen Madrid som vuxit dramatiskt de senaste åren. Madrid har blivit ett av EU:s viktigaste tillväxtcentrum, vilket jag tidigare skrivit om.
       Pendeln har alltså svängt, den gamla moderlandet får tillbaka utvandrarnas ättlingar.  I mitt förra inlägg diskuterade jag Madrids roll som centrum för hela den spansktalande världen. Jag berättade om Plaza Mayor där man numera ständigt möter massor med latinamerikaner. Under 1600-talet var det på detta torg man läste upp de proklamationer som kom att avgöra livet för alla spanjorer som utvandrat  till kolonierna. Nu 400 år senare kommer ättlingara tillbaka till Madrid, där de på just Plaza Mayor kan känna historiens vingslag.

Andra bloggar om: Spanien

Det finns inget bättre sätt att lära känna Madrids själ än att slå sig ner på en av uteserveringarna vid det stora torget Plaza Mayor och i lugn och ro dricka en kopp kaffe eller smutta på ett glas sherry.
       Medan skuggorna blir allt längre kan man sitta där och läsa en tidning, diskutera eller bara finnas till. Risken att bli uttråkad är minimal. Den ständiga strömmen med folk som passerar förbi erbjuder ett ständigt föränderligt skådespel. Förälskade ungdomar trängs med äldre damer på shoppingrunda, spanska barnfamiljer med barnvagn och mormor i sällskap och mellan dem och alla utländska turister skyndar affärsmän i slips och kostym. Runt caféborden hörs förutom smattrande Madridspanska även ett otal spanska och latinamerikanska dialekter vilka blandas med utlänningarnas europeiska språk och brytningar. Det är på Plaza Mayor man tydligare än någon annan stans inser att Madrid inte bara är Spaniens utan hela den spansktalande världens centrum.
       Det händer ibland att jag får frågan om varför jag bott i Madrid en stor del av mitt vuxna liv….

Klicka för fortsättningen, texten i sin helhet är publicerad på Aftonbladets RESA.

Andra bloggar om: Spanien