Nationaldagen firade Spanienbloggens redaktör på bar i Madrid. Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Den senaste tiden har jag vid flera tillfällen fått frågan om när jag tror det vänder i Spanien.
    Anledningen är att många minns att jag redan i en kolumn för två år sedan varnade för vad som skulle ske och att det visat sig att det jag då förutsåg har infriats. Om länkfunktionen inte funkar så finns den på denna adress:
   http://blogg.aftonbladet.se/13701/perma/388233/
   När jag första gången i maj 2007 skrev och varnade för bubblan som skulle spricka fick jag dock en del mejl från intressen i fastighetsbranschen som ansåg att det inte alls fanns någon risk att den spanska överhettade ekonomin skulle falla.
    Men krisen kom direkt efter valet i mars 2008. Våren 2008 kom det brutala uppvaknandet. Därefter har Spanien blivit det västeuropeiska land som drabbats hårdast av krisen (i gamla Österopa är det värst eftersom läget var sämre där redan från början) som en följd av att den överhettade fastighetsbranschen drog med sig hela ekonomin när den föll.
   Krisen går nu in på sitt andra år vilket betyder att nu också arbetslösheten ökar allt snabbare. Här ligger Spanien riktigt dåligt till och toppar den europeiska statistiken. Medan den genomsnittliga arbetslösheten bland EU:s 27 medlemsländer nu ligger på 8,3 procent är siffran i Spanien nu uppe i 17,4 procent. Av tradition är visserligen svartjobb vanligt i Spanien, men de flesta känner någon närstående som är drabbad. Värst är det i Andalusien.
  Vi som varit med ett tag minns tidigare kriser  då arbetslösheten legat över 20 procent. Historien upprepar sig inte, men vissa mönster går igen. Vi vet därför att konjunkturen går i cykler. Vi vet därför också att det kommer att bli ännu tuffare. Men vi vet också att det därefter kommer en vändning.

I oktober 1997 invigdes Guggenheimmuseet i Bilbao. Alla som är intresserade av Spanien vet sedan vad som hände. Den gamla slitna hamnstaden förvandlades från en nedgången industristad till en spännande kulturstad.
    Under våren kommer den så kallade Bilbaoeffekten vara ämnet för en serie arrangemang på Instituto Cervantes i Stockholm. Det blir bland annat utställningar, författaraftnar och film. Hela programmet finns på Insituto Cervantes webbsida.

Spanienbloggen har varit dåligt uppdaterad den senaste tiden.
    Det har varit en hel del resor för mig kors och tvärs över jorden och den lediga tid som funnits däremellan har ägnats åt mitt bokprojekt.
     Nu återstår det sista. Om bara lite drygt en månad ska boken om Spaniens historia ska vara helt klar.
      Omslaget är klart och finns här intill. Titeln blir Spanien – En färd genom historien.
     Under helgen 18-19 är det sista korrekturläsningen.
    Men också en god middag och till det ett gott spanskt riojavin.
      Livet är inte bara arbete.
      Det är också njutning och nöje.
      Framför allt det goda i livet är viktigt.

Denna vår är det 70 år sedan Spanska inbördeskriget tog slut.
     Det var den 1 april 1939 som general Francisco Franco förklarade sig officiellt som segrare.
     Franco var förtjust i  militärparader. Han gav därför order om att parader skulle gå genom alla större städer. Firandet pågick under hela april och en bit in i maj samtidigt som alla som stött republiken fördes bort för att avrättas eller fängslas.
    I mitten av maj var allt klart för den stora segerparaden i Madrid. Det är från denna bilden ovan kommer.
    Det var en bländande militär uppvisning. Franco stod på podiet i timmar och hälsade på alla styrkor som passerade.
    Efter kriget skulle allt som hänt under striderna och utrensningarna tystas ner. Men minnet lever fortfarande kvar. Jag kommer snart att återkomma till detta i en längre kolumn.
   Denna vår kommer jag dessutom ut med min nya bok om Spaniens historia där det finns en stort avsnitt om kriget och dess följder. Mer om det senare.
 

Spaniens socialistiska regering med premiärminister Zapatero i spetsen utmanar starka krafter när de förbereder en ny abortlagstiftning.
     Zapateros socialdemokrater har tidigare genomfört en rad förändringar som  utmanar konservativa krafter, bland annat har äktenskap mellan homosexuella tillåtits.
   I massiva kampanjen där det påstås att bebisar kommer att få mindre skydd än lodjursungar ska den katolska kyrkan protestera mot att det blir tillåtet att avbryta en graviditet.
     Nu är det helt förbjudet med abort i Spanien, med de tre undantagen (kvinnan har blivit våldtagen, kvinnans liv riskeras osv). Följden av lagstiftningen är att den som har pengar och blir gravid alltid finner en säker väg att avbryta medan fattiga tonårsflickor tvingas gå till skumma lokaler där deras liv riskeras.
    Den stora manifestationen som samlas hålls den 25 mars. Striden om rätten till kvinnans kropp kommer att bli hård, Vatikanen vill fortsätta att bestämma.
  

Los Abrazos Rotos är nu på väg.
    Alla vi som sett fram mot Pedro Almodóvars nya film har julafton.
    Huvudrollen spelas av Penélope Cruz.
   ”Hon är min musa,” säger Pedro.
   Det kan tyvärr dröja ett tag innan filmen visas i Sverige.
  Av Almodóvar och Cruz kan vi aldrig få nog.

Mörka moln på väg in över San Sebastián.
Foto:THOMAS GUSTAFSSON

Jag ser på sommarens bilder från San Sebastián och funderar på vad som ska hända nu med Baskien. Detta lilla hörn av Spanien med sina fantastiska människor, läckra mat och konfliktfulla historia. San Sebastián är en av mina verkliga favoritplatser i Spanien.
   Mer om den baskiska frågan i den långa kolumnen här nedan där jag ställer några frågor som har långt ifrån något givet svar.

Som väntat blev det baskiska nationalistpartiet PNV störst i söndagens val. Däremot återstår att se vem som nu kommer att bilda regering i Baskien då nationalistpartiet saknar egen majoritet.
    Den stora överraskningen var att Partido Popular vann makten i Galicien med egen majoritet.
   Ännu en gång har vi sett att opinionsundersökningar inte är att lita på. Båda resultaten ligger långt från vad det politiska etablissemanget har spått.
 
 När samtliga röster var räknade i Baskien hade PNV fått 38,5 procent av rösterna vilket ger 30 mandat i det baskiska parlamentet. Partiet har därmed inte egen majoritet men får förmodligen första försöket att bilda regering. Möjligheten är dock stor att detta inte lyckas och att det i så fall blir Socialistpartiet som får försöka bilda regering.
    Det baskiska socialistpartiet, som alltså är en del av PSOE, fick 30,7 procent vilket först gav 24 mandat, men sedan alla poströster räknats korrigerades det upp till 25 mandat som vanns med endast åtta rösters marginal.
    Socialistpartiets resultat är en stor framgång jämfört med förra valet då partiet fick 18 mandat. Partiet är näst störst i det baskiska parlamentet i Vitoria och siktar nu på att ta regeringsansvaret.
   Konservativa Partido Popular fick 14 procent vilket gav 13 mandat. Socialistpartiet kan därför  om de går samman bilda egen majoritet med 38 mandat. Att det blir en samregering är dock föga troligt. Däremot kan Socialistpartiet nu alltså bilda minoritetsregering med stöd av PP och skulle då även få stöd i parlamentet för detta av det lilla nya partiet UPD som för första gången ställde upp och vann en mandat. Det extra mandatet som Socialistpartiet vann när poströsetarna var klara gör dock att UPD förlorat sin roll som tunga på vågen. De två rikspartierna PSOE (25), PP (13) får nu 38 mandat och majoritet.
   Det baskiska regionalistiska Aralar fick fyra mandat, baskiska nationalistiska socialdemokratiska EA  fick frst två mandat men förloade ett och baskiska EB-B fick en mandat, vilket med PNV:s blir 36.
     
   I Galicien gick Partido Popular starkt framåt, vilket egentligen inte är förvånande. Partido Popular har alltid varit starka i detta historiska landskap. Här föddes Franco och härifrån kom Manuel Fraga som grundade partiet och dessutom är dagens partiledare Mariano Rajoy galicier.
   Att det galiciska nationalistpartiet kunnat regera tillsammans med det galiciska socialistpartiet beror på att José María Aznar inte gillades här, han kommer från Valladolid och är allltså inte galicier, men framför allt har han en stil som galicierna uppfatar som arrogant.
   Nu fick PP egen majoritet i mandat i den galiciska parlamentet och får bilda regering, som här heter junta. PP fick 47 procent av rösterna vilket gav 39 mandat, mot socialistpartiet som fick 24 mandat och Galiciska nationalistpartiet som fick 12 mandat.

Vad jag trycker?
   En anledning till valresultatet är förvisso att de baskiska socialisterna med sin ledare Patxi López vunnit gillande hos väljarna, men framför allt beror valresultatet på att de radikala partibildningar som står nära ETA förbjöds att delta i valet. Dessa väljare, drygt hundra tusen, stannade därför hemma på valdagen.
     Jag har tidigare skrivit om att jag tror att detta är mycket olyckligt för Baskiens fortsatta utveckling.
    Man kan tycka väldigt illa om den radikala nationalismen, jag gör det sannerligen. Men om man som nu stänger ute en stor grupp människor från att säga sin mening i vallokalerna så ger man dem en tydlig signal om att det enda sättet de kan göra sina röster hörda är att agera utomparlamentariskt.
    Att förbjuda partier som anses ha fel åsikt gör ju att hela grundidén med demokrati faller.
    I Baskiens fall betyder detta att en demokratisk lösning på ETA:s våld nu syns ännu mer avlägsen.

    Det som är valets överraskning är Galicien. Jag har i och för sig inte följt debatten där på samma sätt som i Baskien. Valet är en värdemätare som visar att PP fått ett helt annat stöd sedan Mariano Rajoy tog över. Sedan Rajoy lämnat Aznars linje har PP  återfått sin roll i Galicien.
  Detta gäller förmodligen i stora delar av landet med Baskien som undantag. Med Rajoy har PP återgått till att bli ett parti som väljarna ser som ett alternativ.

Nu är det klart vem som blev Oscarsgalans vinnare och förlorare.
  Bästa kvinnliga biroll gick till Penéelope Cruz för rollen i Woody Allens ”Vicky Christina Barcelona”.
  Helt rättvist. En mycket sevärd film som alla som gillar Barcelona bör se.
  Det är första gången en spansk kvinna får en Oscar.
  Cruz är född den 28 april 1974 i Madrid.
  Cruz pris är det roliga nyheten i Spanien. Men som alltid domineras medierna av politik. Under måndagen blev det klart att Spaniens justitieminister Mariano Fernández Bermejo avgår sedan han kritiserats av oppositionen för att han varit på en mycket omdiskuterad jaktresa tillsammans med utredningsdomaren Baltasar Garzón, som leder en utredning om korruption inom den konservativa oppositionen.
   Genom att avgå slinker justitieministern undan kritiken och partikamraterna som säkerligen tryckt på kan hoppas att inte hans beteende ska drabba hans parti.
    Det politiska läget inför helgens val i Baskien är mycket infekterat. med bomber och nerver.