Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Ingår i internationell Bildkedja
Andra bloggar om: Spanien

Tjuren Osborn

Länk till internationell bildkedja

Om ett halvår är det val till den spanska kongressen.
        I Spanien är det den sittande regeringen som utser valdag. Valet brukar dock alltid ske i mars. Enligt vad Spanienbloggens erfar från goda källor är 9 mars redan utsedd till valdag av regeringen.
        Med mindre än ett halvår kvar har temperaturen höjts i den spanska politiken. Konservativa Partido Popular har till exempel efter en sönderslitande inre maktkamp  nu officiellt utsett Mariano Rajoy som sin kandidat till regeringschef. Genom detta tvingas nu alla i partiet sluta upp bakom Rajoy, som  valt att inrikta sin kampanj på att fortsatta med sina hårda attacker mot regeringen för dess sätt att sköta den baskiska frågan och kampen mot ETA.
       Den sittande regeringschefen Zapatero har å sin sida genomfört en rad strategiska reformer under den senaste tiden för att fånga viktiga väjare. Först  infördes ett extra stöd till alla familjer med nyfödda barn. Därefter genomfördes en regeringsombildning för att ge regeringen en piggare framtoning. Slutligen i veckan meddelades att ett speciellt bostadsbidag för ungdomar ska införas.
      Under den förra konservativa regeringen fanns inget bostadsdepartement vilket fick förödande följder för bostadspolitiken. Under Zapateros tid vid makten har en rad åtgärder gjorts för att få kontroll över den kaotiska bostadsmarknaden.
      Kampen om makten har nu alltså inletts. Utspelen, attackerna och löfterna kommer att bli många den närmaste tiden. Regeringen kommer att göra allt för att högkonjunkturen ska hålla i sig ända fram till valet medan den konservativa oppositionen hoppas (i hemlighet naturligtvis) att den väntade lågkonjunkturen ska hinna komma innan valet.
      Under hösten kommer Spanienbloggen att försöka undvika att skriva om politik. Det kommer att bli tillräckligt av sådant nästa år. Under hösten kommer det i stället med start i dag regelbundet att publiceras samhälle- kultur- och reserapporter  i form av fotografier  från Spanien (En bild säger ju ofta mer än tusen ord samtidigt som den sparar en skribents ord).
      På så sätt kommer dessutom intresset att vara större när det politiska spelet går in i nästa fas i februari nästa år.

Andra bloggar om: Spanien

Alla svenskar som befunnit sig en längre tid i Spanien märker snart att det går en nyhetsgräns runt jorden. Spanien befinner sig på den södra sidan om linjen och Sverige på den norra, tillsammans med den anglosaxiska delen av världen.
        Sedan några år tillbaka utspelar sig en av samtidens största flyktingtragedier i södra Spanien. I sommar har de spanska massmedierna mer eller mindre dagligen rapporterat om överfyllda flyktingbåtar och döda afrikaner som flyter iland. I stora reportage och i kolumner analyseras de bakomliggande orsakerna. Tillståndet debatteras. Politiker tvingas reagera.
         I de svenska massmedierna har dock ytterst lite om massflykten rapporterats. Ännu mindre debatterats. Detta trots att Sverige sedan 2001 delar yttre gräns med Spanien. I stället har svenska läsare och tittare fått hålla till godo med ytterligare reportage om latinamerikaner som flyr över Rio Grande till USA. Debatten i Sverige har i stället handlat om den latinamerikanska invandringen till USA.
        Ett annat exempel på när den svenska USA-fixeringen fått absurda följder är bevakningen av rättegången kring terroristattentaten i Madrid 11 mars 2004. Trots att det var första gången ett EU-land drabbades av islamistisk terrorism har intresset hos svenska nyhetsredaktioner varit minst sagt ljumt. Speciellt om man jämför med vilket utrymme som getts åt attentaten i New York och London.
         Många hade hoppats att den digitala revolutionen skulle förändra den svenska utrikesbevakningen. Att den snabba och billiga tekniken skulle innebära att hela världen skulle märkas. 
         Det blev tvärt om.
        När något stort händer i världen rapporteras det visserligen numera omedelbart. Riktigt stora och dramatiska händelser som krig, naturkatastrofer och valresultat visas till och med i direktsändning. Men i den nya digitaliserade världen kommer inte bara nyheterna allt snabbare, de försvinner även snabbare.
       Så fort de första bomberna har fällts, orkanen passerat och valets segrare utsetts flyttas fokus till en annan plats på jorden. Utvald av den amerikanska massmedieindustrin som snabbt är där och sätter upp sina digitala kameror och riktar in dem mot en satellit.
        Utrikesnyheter har blivit billig underhållning. Tid för summering, analys och eftertanke finns inte. Att vara först har blivit viktigare än att vara korrekt.
        För mig som har utrikesjournalistik som levebröd, intresse och kall är de senaste årens utveckling mycket trist. Missförstå mig inte. Jag har inget emot ny teknik. Men god journalistik kräver tid och erfarenhet.
        Det här du som massmediekonsument kommer in. Du är nämligen den enda som kan påverka utrikesbevakningen. I dag får massmedierna som är först med att rapportera om en dramatisk händelse alla tittare och därmed även inkomsterna.
        Om alla däremot började strunta i de snabba och ytliga rapporterna och i stället började använda den nya tekniken till att själv söka efter information och sammanhang skulle massmedieindustrin snart tvingas följa efter. Det skulle bli lönsamt med bredd och fördjupning i utrikesbevakningen. Vi skulle få en bättre svensk rapportering om Spanien.
        Mitt bidrag till en bättre Spanienbevakning är att skriva fackböcker om Spanien och driva denna nyhetssajt. Genom att publicera böcker, regelbundet hålla föredrag och skriva nyheter och kolumner om Spanien hoppas jag kunna öka intresset och förståelsen för detta land som hamnat på andra sidan den svenska nyhetslinjen. Ett land som jag har varit passionerat förälskad i under hela mitt liv.

Denna kolumn publicerats också i den spanska svenskspråkiga tidningen Sydkusten där jag med start i höst kommer att skriva en kolumn varje månad. Samtidigt fortsätter jag naturligtvis mitt arbete på mediehuset Aftonbladet där jag när jag har möjlighet skriver om Spanien. Nästa år kommer min nya fackbok om Spanien.

Andra bloggar om: Spanien

Mer än sjuttio år har passerat sedan inbördeskriget rasade i Spanien, men ännu är inte såren läkta. Det är först under senare år kriget och dess fasor har kunnat tas upp och diskuteras.
      Nu visas den mycket intressanta och tankvärda utställningen ”Corresponsales en la Guerra de España 1936-1939”  på Cervantesinstitutet i Stockholm som tar upp en ny vinkel av kriget.
      Denna gång är det den internationella pressens bevakning  som skildras. Krigskorrespondenternas uppdrag och gärning.
      ”Vi har gjort denna utställning framför allt för att nya generationer ska inse vad kriget handlade om,” säger Alfonso Guerra, tung politiker inom det spanska socialdemokratiska partiet PSOE och även ordförande för den stiftelse som ligger bakom utställningen tillsammans med Cervantesinstitutet.
      Han fortsätter:
      ”Spanska inbördeskriget var det sista ideologiska kriget. Det var fruktansvärt som alla krig. Det var förövningen till Andra världskriget. Journalisterna var vittnen som fanns på plats och såg till att världen fick veta sanningen.”
     På utställningen finns artiklar och reportage från kriget av bland annat storheter som Ernest Hemingway, George Orwell, Martha Gellhorn och Barbro Alving, mer känd som Bang. Det finns även en speciell avdelning tillägnad Barbro Alving där bland annat några av hennes personliga ägodelar samt foton visas.
     Barbro Alving är inte längre i livet. Men vid invigningen närvarade hennes dotter Ruffa Alving-Olin som hedersgäst:
     ”Jag känner mig mycket stolt över att få representera min mor, hon var suverän på alla sätt,” säger Ruffa Alving.
      Under presentationen berättade hon sedan om några dramatiska episoder som hennes mamma var med om, men som aldrig varit omskrivna. Det finns dessvärre inte mer plats i denna kolumn, men Spanienbloggens redaktör kommer att berätta om dessa händelser vid ett annat tillfälle.
      Utställningen visades första gången i New York förra året och har därefter passerat bland annat Madrid. I Stockholm visas den från 29 augusti till 27 oktober innan den flyttas vidare till Moskva som sista stad i turnén. Adress och mer info finns på Cervantes hemsida. Inträdet är gratis

Den 22 september öppnar portarna till den stora spanska kulturfestivalen Dulcinea i Stockholm. Nu när mindre än en månad återstår släpps biljetterna. All information finns på Dulcineafestivalens hemsida.
      Spanienbloggen har tidigare berättat om det stora evenemanget
      Enligt festivalgeneral Per Erik Nilsson är intresset för festivalen nu så stort att han befarar att den som är för sent ute riskerar att inte få plats.
     ”Vill man slippa bli besviken så köper man biljetten nu,” säger festivalgeneralen till Spanienbloggen.
     För att komma in på Kulturföreningen Dulcineas fest som hålls efter festivalens slut krävs medlemsskap i Kulturföreningen Dulcinea, på grund av tillståndsmyndigheternas krav. Det blir en fest som pågår långt in på natten med massor med god musik, dans och dryck.

Andra bloggar om: Spanien

Spanienbloggen är ett svar på alla frågor om Spanien som jag fått genom åren i samband med mitt arbete som journalist och författare med Spanien som specialområde.
        Syftet med denna nyhetsblogg är alltså inte att rapportera om en massa händelsenyheter, det gör alla nyhetsbyråer blixtsnabbt. Målet är att regelbundet skriva en kolumn som tar upp ett aktuellt och för spanien typiskt ämne som jag anser vara viktigt. 
        De flesta inlägg är därför otidsbundna och kan läsas långt efter att de publicerades. För den som missat vad jag tidigare skrivit så är det enkelt att gå till högerspalten där en del huvudartiklar ligger lagrade under ämnesrubriker.
        Spanienbloggen startades då jag var tjänstledig från mitt arbete på Aftonbladet och bodde på heltid utomlands. Numera vistas jag mycket i Spanien men har  återgått till min tjänst på Aftonbladet. I och med detta har även tiden jag kan lägga ner på bloggen blivit mindre.
      I samband med att jag återgick till min tjänst på Aftonbladet flyttades Spanienbloggen från sin webbadress till Aftonbladets bloggwebb.
     Man kan dock fortfararande nå Spanienbloggen genom min domänadress www.spanienbloggen.se
     Intresset för Spanienbloggen är stort vilket gläder mig. Jag har fått en hel del mejl med frågor och synpunkter. Besökarna har stadigt blivit allt fler. Du som är nytillkommen läsare är hjärtligt välkommen.
         Flera läsare har efterlyst en möjlighet till att kommentara kolumnerna. Tyvärr har jag ingen möjlighet att ha en kommentarfunktion och detta eftersom jag även sedan början av 2007 har en blogg om Kuba på samma webb. Jag har nämligen märkt att när det gäller just Kuba så är det väldigt många som har åsikter om detta lands system som de vill dela med sig, speciellt ihärdiga är de som aldrig varit där men som gett Kuba ett symbolvärde. Antingen som en revolutionärt positivt exempel, eller som en revolutionärt avskräckande exempel.
        Jag skriver dessutom denna Spanienblogg på min fritid, vid sidan av mitt ordinarie arbete. Jag har alltså ingen möjlighet att hålla sidan under uppsikt löpande. Det finns inte tid till detta. Den som har synpunkter är i stället hjärtligt välkomna att skicka ett mejl.
         Med detta har jag  gett svar på några av de frågor jag fått. Fortsätt gärna att mejla. För den som vill läsa mer grundakta om Spanien hänvisar jag till mina reportageböcker om Madrid och Barcelona som är aktuella, eller till min tidigare fackbok om Spanien. Länk till info om böckerna finns här intill. Låna dem på bibliotek, eller gläd en fattig författare och köp dem. Madrid och Barcelona finns hos alla nätbokhandlare.
      
Andra bloggar om: Spanien

Jag ska inte kommentera den stora nyheten i Spanien, det vill säga att det förbjudna radikala partiet Batasunas språkrör Arnaldo Otegi hämtades av polis under fredagen för att avtjäna 15 månaders fängelse för samröre med terrorism. Det har varit så mycket om ETA i denna spalt de senaste dagarna.
        Jag ska inte heller skriva speciellt mycket mera nu om att de hårdare tagen mot de illegala afrikanska flyktingarna som kommer till Kanarieöarna har gett effekt. Nya siffror från de kanariska myndigheterna visar att antalet flyktingar som anländer till Kanarieöarna nu minskat dramatiskt som en följd av de överenskommelser som Spanien och EU gjorde i höstas med de berörda afrikanska staterna och som innebär att alla som nu kommer till Kanarieöarna kan föras tillbaka direkt till Afrika innan de hinner rota sig i Europa. Under de fem första månaderna i år kom 3.399 flyktingar vilket kan jämföras med 9.239 flyktingar ett år tidigare. Jag har skrivit en lång kolumn om flykten från Afrika tidigare som finns på denna länk för den som missat detta.
        Nej det jag ska ta upp i denna kolumn i dag är faktiskt något så allvarligt som den spanska nationalhymnen. Inför OS i Peking vill nu nämligen den spanska olympiska kommittén att  hymnen ska få en text. I dag tvingas som bekant de spanska idrottsmännen tiga inför match eller när de vunnit medan hymnen spelas.
        Förklaringen till att den spanska nationalsången inte är en sång utan en hymn är att en katalan, en bask eller galicier inte kan acceptera att sjunga på kastilianska (det vi kallar spanska). Flera försök har tidigare gjorts att ändra på detta. Men alla försök att få till en text har misslyckats. Motståndet har varit för stort.
        Men nu vill alltså den spanska olympiska kommittén göra ett nytt försök. Det är ju snart OS, resonerar kommitten, som dessutom lyckats få stöd från konservativa Partido Popular. PP stöder naturligtvis idén, de värnar om en stark centralmakt.
        Men när José María Aznar var premiärminister gjorde han ett försök men tvingades ge upp. Inte ens Franco lyckades få igenom en text. Han gjorde ett försök sägs det, och en text skrevs, men den var så dålig att inte ens Franco gillade den.
         Med tanke på att det i dag till och med finns katalaner som anser att katalanska idrottsmän borde ställa upp i Andorras färger för att slippa tävla för Spanien så inser man att det här nog är en idé som inte fungerar denna gång heller. Alternativet är förstås att skriva en sångtext som innehåller ord på alla de officiella spanska språken (kastilianska, katalanska, galiciska och baskiska) och uppföra nationalsången i någon form av fyrastämmig körsång. Men om man gör det så får man säkerligen valencianer som skulle knorra över att deras dialekt inte hörs. Och om man fixade detta så finns sedan Mallorca och Menorca med sina dialekter…
        Och hur gör man för att den lilla grupp i Asturen som fortfarande talar babels, den urgamla dialekt som har spår av keltiska? Om inte de också får vara med på ett hörn blir också de sårade. Och alla gitanos, dem får man inte glömma, de har ju sitt egna språk caló som alltid annars hålls utanför de offentliga sammanhangen men på sportarenorna borde de väl i alla fall få känna sig delaktiga.
        Berberna i Melilla, påpekar sedan säkert någon, deras språk får vi inte glömma heller. En annan vill värnar de arabisktalande spanjorerna i Ceuta för att inte tala om den gamla dialekten i Aragonien och…
        Det ska bli intressant att se hur det går denna gång, om de spanska idottsmännen ska tvingas fortsätta att tiga på prispallen också i Peking.

Andra bloggar om: Spanien

Under lång tid har bostadspriserna varit det stora samtalsämnet i Spanien bland såväl spanjorer som utlänningar med en fot i landet.
        Att fastightspriserna nått en riskablt hög nivån är Spanienbloggens redaktör övertygad om. De senaste tio åren har priserna på den spanska bostadsmarknaden ökat flera gånger om. Frågan är om vi ser en bostadsbubbla som är på väg att spricka? Jag är övertygad om det. Frågan är bara när bublan spricker? Troligen efter valet våren 2008.
      Den enorma prisökningen skulle inte ha skett utan en usel bostadspolitik. Spekulationsekonomin som drivit upp priserna till den vansinniga nivån inleddes redan under de åtta år som konservativa Partido Popular hade makten. Under dessa är fanns tdet inte ens något  bostadsdepartement i Spanien. Utan ansvarigt ministerium kunde  bostadsmarknaden utvecklas fritt utan någon form av reglering eller trygghet. Det fanns för mäktiga intressen bakom som politikerna inte ville utmana. Bostadsmarknaden blev under dessa år dessutom en viktig motor i den spanska ekonomin.
    Resultatet blev att till synes sansade personer kunde börja ägna sig åt att spekulera med bostäder och göra stora förmögenheter på att köpa och sälja. Många lägenheter fick stå tomma, mer än hälften av alla bostäder i storstäder som Madrid och Barcelona var utan hyresgäster, eftersom det inte var lönt att hyra ut med tanke på prisökningen. Den bristande politiken ledde till att efterfrågan på bostäder ökade ännu mer vilket i sin tur eldade på priserna.
     
MILJONER NYA BOSTÄDER

Den socialistiska regeringen har inte gjort tillräckligt för at bryta den ingågna linjen. Sedan den tog över i Spanien har visserligen flera nya lagar stiftats som lett till att fler bostäder kommit ut på hyresmarknaden.
        Men det tar många år att få igenom tillstånd och få fram nya stadsplaner och ritningar i Spanien. Med flera års eftersläpning har det nu börjat byggas aldrig förr i Spanien. Under förra året började man till exempel bygga 800.000 nya lägenheter i Spanien vilket är mer än i hela Tyskland och Frankrike tillsammans och för 2007 är ytterligare 500.000 lägenheter projekterade.
        Regeringsskiftet 2004 innebar därmed egentligen ingen förändring. Visserligen tillsatte socialistregeringen en ansvarig minister. Men hjulen var igång. Bostadsmarknaden hade blivit ett monster som bara växte och växte. Nu när valet 2008 närmar sig kan vi också vara säkra på att regeringen inte vill införa de nödvändiga begränsingar av byggnationerna som egentligen är nödvändigt om vi inte ska få en krasch. Byggbranchen har blivit motorn i den spanska ekonomin och så länge den får fortsätta att växa kommer också ekonomin gå bra.

STÖRRE BOMARKNAD

Samtidigt harr Spanien också gått igenom en stor förändring. Skilsmässor blir allt vanligare vilket betyder ett ökat behov av bostäder till alla nya singelhushåll.
        Där finns också folkökningen genom invandring från Nordeuropa och Latinamerika som ger ett fortsatt ökad efterfråga på bostäder. På tio år har landets befolkning ökat från 40 miljoner till 45 miljoner. Till dessa ska sedan räknas alla oregistrerade gästarbetare från Latinamerika och Afrika och inte minst alla Nordeuropeer som är skrivna i sina hemländer men som har bostad i Spanien.
     I stället för att stoppa de hjul som förra regeringen satte igång så låter den nuvarande regeringen hjulen rulla vidare allt snabbare för att på så sätt kunna vinna valet som hålls i mars 2008.
        Spekulationsekonomin har  lett till att korruptionen inom byggbranschen har vuxit för att i dag ha blivit ett problem som påverkar hela den spanska samhällsekonomin. Enligt flera källor är  de rättsfall som nu börjat uppdagas runt om i Spanien bara en början på en rad väntade skandaler, och när alla svarta pengar börjar grävas fram kommer garanterat många att dra sig tillbaka från branschen för att inte bli brända.
        Det är naturligtvis nödvändigt att avarterna rensas upp, men oron kommer att påverka fastighetsmarknaden. Därför kommer krascherna att komma först efter valet i början av 2008. När de sedan kommer kommer fallet att gå snabbt.

SPEKULANTER MED FÖR STORA RISKER

Den minskade efterfrågan som alla nya bostäder som nu kommer ut på marknaden har dock redan nu let till att allt fler privata bostadsspekulanter börjar inse att de kan bli sittande med ”Svarte petter” om marknaden plötsligt faller. Det vill säga de sitter med lägenheter de belånat högt som de inte kan få sålda.
        Det senaste årets räntehöjningar har samtidigt fått många unga familjer att inse att de lever på marginalen och med ytterligare några räntehöjningar kommer de att få det tufft, flera kommer säkerligen att tvingas sälja sina bostäder.
        I förrgår meddelade visserligen den spanska centralbanken att den spanska ekonomin fortsätter att gå bra, det första kvartalet var tillväxten fyra procent på årsbasis. Och i dag konstaterade den för världsekonomin inflytelserika nordamerikanska centralbanken Federal Reserve (Fed) att USA:s styrränta på 5,25 procent lämnas oförändrad i alla fall till juni. Samtidigt upprepade dock Fed att bankens största orosmoln fortfarande är inflationen. Det betyder att en räntehöjning kommer. Samma problem har den spanska centralbanken liksom EU:s centralbank ECB redan förklarat finns i EU vilket betyder att även där kommer fortsatta räntehöjningar. EU:s riksbank avvaktar ett tag, men aviserar höjningar.

STORT UTBUD SÄNKER PRISERNA

Följden av alla nya objekt som på kort tid kommit ut på marknaden och ränteoron är att det blivit svårare att avsluta en bostadsaffär i Spanien. Priserna ligger stilla. När jag besöker Madrid, Barcelona och den andalusiska kusten, vilket jag gör regelbundet, får jag rapporter om att det numera som köpare till och med går att pruta om man hittar rätt säljare. Så var det inte tidigare.
        I norra Europa fortsätter dock bostadspriserna att stiga. Sverige har till exempel villapriserna ökat med 11 procent i storstadsregionerna de senaste tolv månaderna, medan priset på bostadsrätter i Storstockholm och Stormalmö har ökat med 22 respektive 21 procent medan Storgöteborg ökat med 11 procent. Prisökningen har fortsatt under hela 2007.  Den starka marknaden i norra Europa är därmed en av de faktorer som ffortsättr att undeblåser suget efter lägenheter och hus i Spanien. Prisökningen betyder att den stora generationen som kallas 40-talisterna kan fortsätta att plocka ut stora vinster om de säljer sina bostäder. De närmaste åren kommer många 40-talister i Skandinavien, Tyskland, Holland och Storbritannien att  att sälja sin bostad i hemlandet med god vinst för att köpa en lite mindre i hemlandet för att ha pengar kvar till en semesterbostad i Spanien. De komer också att börja sälja ut sina pensionsfonder och börja leva upp pengarna. Men viktigt att komma ihåg. När lågkonjunkturen även når norra Europa kommer inte längre denna förflytning av pengar till Spanien att kunna fortsättar. Den som kan sin ekonomiska historia vet att efter sju goda år kommer altid en nedgång. Spanienbloggen tror denna kommer om ungeför ett år till norra Europa.

NORDEUROPEERNA STÅR FÖR EFTERFRÅGAN

Hittills har nästan hälften av alla nybyggda lägenheter som sålts i Spanien de senaster tio åren köpts av utlänningar och då räknas man förstås in alla semesterbostäder i Andalusien, Mallorca, Kanarieöarna och Valenciaregionen. Den vanlige andalusen skakar dock sedan länge på huvudet åt priserna som begärs för hus i Fuengirola och Marbella. I Madrid och Barcelona har gamla tanter och farbröder till sin förvåning upptäckt att de plötsligt blivit förmögna på sina gamla skruttiga lägenheter i centrala delar där ingen tidigare ville bo och allteftersom de dör tar deras barnbarn över. För bara några år sedan kunde man få en trea i centrala Madrid för 500.000 kronor och i Torrevieja hade byggherrarna svårt att få någon att köpa deras strandlägenheter för 300.000.
        Efterfrågan på bostäder i Spanien från utlänningar kommer alltså att ligga kvar på fortsatt hög nivå så länge högkonjunkturen fortstter i norra Europa.

PRISRALLYT SLUT MEN MARKNADEN FORTSATT ATTRAKTIV

Det finns som sagt var flera tecken på att den spanska fastighetsmarknaden håller på att kylas av. Det stora utbudet som nu finns i kombination med ränteoro innebär att det plötsligt  finns fler bostäder till salu än köpare. Ingen köper längre. Alla avvaktar. Priserna kommer därmed att pressas ner.
     Börsen styrs som bekant mycket av psykologi och de senaste veckorna har börskurserna på börsnoterade fastighetsbolag fallit i Spanien vilket många ser som ett bevis på ett större prisfall.
        Det finns även experter som talar om att en stor nedgång på bostadspriserna ligger runt hörnet enligt alla tidigare erfarenheter som visar att konjunkturerna går i vågor med nedgångar vart sjunde år. Men där finns också experter som anser att bostadspriserna följder sina egna kurvor med en sättning vart tjugonde år, vilket betyder att nedgången dröjer till 2010.
        Personligen tror jag att vi får se en fastighetsbubblan spricka efter valet 2008. Eftersom marknaden är trög kommer det sedan att dröja en tid innan priserna regleras ner.
        Personligen har jag även styrt över mina PPM-pengar till räntefonder eftersom jag tror att vi kommer att få se en börsnedgång under hösten och framför allt under 2008. Husköp skulle jag också avvvakta med till vi sett var nedgången leder.
      Men inget är säkert, det vill jag betona. Men genom historien har alla ekonomiska rallyn slutat i en stor krasch. Det finns alltså mycket att diskutera på de spanska barerna dessa dagar.

Andra bloggar om: Spanien