I den hårda varianten av den baskiska sporten Pelota Vasca, den variant som kallas Pelota Mano, använder spelarna sina bara nävar för att slå bollen. En tuff match kan sluta med blödande handflator  trots att man tejpar händerna. Bollarna är hårda, skotten är hårda. Det är som att slå en sten med handflatan. Jag vet, jag har försökt.
    I den mer spridda varianten av sporten som kallas Jai Alai används en sorts racket som har en böjd form som ger bollen en enorm hastighet. Den är mer publikvänlig. Kul att spela. Världens snabbaste bollsport brukar man ibland kalla Jai Alai. Utanför Baskien finns denna variant i Amerika på flera ställen. Har sett den såväl i Miami som Montevideo, i lite olika former, med lite olika sorts laguppställning än i Baskien där sporten uppkom.
    Nu ska pelota börja spelas i Sverige.
   – Vi är ett gäng som nu ska introducera Pelota Vasca i Sverige, säger Christian Bergman, en av initiativtagarna till att sporten kommer till Sverige.
      Han välkomnar nya medlemmar och draghjälp. Den som är nyfiken och vill vara med redan från början när en ny sport kommer till Sverige kan kontakta den nybildade föreningen Pelota Vasca via deras hemsida.    
    Pelota vasca brukar visas på tv i Baskien var och varannan kväll. I varje samhälle i spanska Baskien finns en bana, ser ut ungefär som en squash-bana. I Sverige finns ännu ingen spelhall som är speciellt anpassad för sporten. Det är föreningens första projekt.

Sommarens frågetävling är avgjord. Det rätta svaret var Playa de Famara på Lanzarote.
    Först rätt svar kom från Guillermo Torres Montero. Svaret kom blixtsnabbt. Det visade sig sedan att Guillermo bor på Lanzarote.
    Inte fusk, men det blev enkelt för honom. En bok om Madrid är nu postad och på väg mot Kanarieöarna. Grattis!
     Jag vill nu också när hösten definitivt har kommit passa på och tacka för alla uppmuntrande mejl och kommentarer om mitt kommande bokprojekt.
    Ni som är nyfikna och missat har lite info om projektet här.
    Det är inspirerande att ha så många läsare. Det är inspirerande och uppmuntrande att så många ser fram emot mitt nya bokprojekt. Ni som gör att jag orkar bita ihop ytterligare en tid. Just nu befinner jag mig i den absolut tyngsta etappen med mitt manusarbete.

Konjunkturnedgången har slagit till snabbare i Spanien och ser ut att bli djupare här än i norra Europa. Arbetslösheten har redan nått en alarmerande nivå samtidigt som fastighetsmarknaden rasar.
        Krisen var väntad. Man behövde inte vara speciellt kunnig i ekonomisk historia för att känna till att lågkonjunkturen skulle komma. Ända sedan Bibelns tid har ju sju goda år följts av en nedgång. Konjunktursvängningar är en del av marknadsekonomin.
       
Nu i efterhand när fastighetsbubblan spruckit kan man dock konstatera att det var många som struntade i varningarna. Redan för ett och ett halvt år sedan skev jag en större kolumn här på Spanienbloggen där jag analyserade situationen. Det som förvånade mig då var att så många mäklare med verksamhet i Spanien ansåg att jag hade fel. På mässor och i olika organ som vände sig till svenskar med funderingar på att flytta utomlands fanns det såväl bankmän som mäklare som förklarade att tiden var ypperlig för att köpa bostad i Spanien.
    De var inte ensamma om att sprida denna åsikt. Ända fram till våren 2008 fortsatte aktörerna i den spanska fastighetsbranchen att dementerna alla påståenden om att den spanska ekonomin och framför allt fastighetsmarknaden var uppblåst till en orimligt hög nivå.

Att fastighetsskojarna såg en möjlighet till snabba klipp är en sak. Men till synes sansade spanjorer som borde ha haft mer erfarenhet drogs också med i karusellen och började spekulera i bostäder. Ivrigt påhejade av banker och fastighetsbolag som tjänade på att fastighetsbubblan blåstes upp ytterligare.
     Tyvärr är det också många unga spanska och latinamerikanska familjer som nu har drabbats av kraschen. I Spanien ska man äga sin egen bostad. Många av dem som hade oturen att bilda familj under de senaste åren har belånat sig över sin förmåga för att köpa bostad.  I höst kommer många av dem att tvingas lämna sina hem. Fruktansvärt tragiskt.

Att fastighetsbubblan till slut spruckit är dock inte enbart så negativt för alla svenskar med intressen i Spanien som många tror. Tillhör man inte dem som spekulerat och räknat hem vinster innan de är säkrade betyder inbromsningen möjligheter. Det är nu det öppnas möjligheter att göra en ekonomisk satsning i Spanien.
    Krisen innebär att det har blivit lättare att gå in på den tidigare så överhettade spanska marknaden. Fastighetsmarknaden behövde verkligen kylas ner. De senaste tio åren har priserna på den spanska bostadsmarknaden ökat mest i Europa. Nu faller priserna.

Senaste gången Spanien drabbades av en lika snabb och djup nedgång i ekonomin var slutet av 1992. Den sanslösa högkonjunkturen som Spanien då haft sedan landet gick med i EU 1986 bröts då bryskt med en djup krasch.
    Vi som var med då minns vad som hände med bostadspriserna. Precis som nu gick de största byggföretagen i konkurs redan under det första året. Men det dröjde därefter ytterligare något år innan de utannonserade priserna reglerades nedåt.
    Krisen den gången varade i drygt två år och det är ungefär så länge som den kommer att pågå även denna gång. Om inget oförutsett händer förstås, av främst världspolitiskt slag. Vi kan alltså gissa att Spanien går in i en ny växande konjunktur år 2011.

Det enda man nu kan göra som privatperson för att rädda den egna ekonomin är att ställa frågor till sig själv. Professionella rådgivare ser först och främst på sina egna intressen.
    Fråga dig varför svenska mäklare anser att en bostad i Thailand är en bättre investering än en bostad i Spanien. Vad händer när priset på olja stiger igen? Nu kan en familj flyga till Thailand för en månadslön, inom en nära framtid kommer en biljett kanske att kosta en årslön? Vill du verkligen bo i en militärdiktatur när du är gammal?
    Fundera också över varför bankerna vill att du ska investera dina svenska pensionspengar i Rysslandsfonder eller Kinafonder. Varför ska du stöda den ryska krigsekonomin? Vill du att Kina ska blir ännu starkare? Är det inte bättre att du satsar på svenska eller spanska räntefonder?

Den som vill köpa bostad i Spanien just nu ska förstås vara medveten om att de gamla priserna som står i annonserna inte längre gäller och att den nya prisnivån ännu inte riktigt infunnit sig.
    Se på historien. Historien upprepar sig inte, det gör den aldrig, men man kan dra lärdomar.
    Efter krisen 1992-1993 började den spanska ekonomin växa igen. Tillväxten låg  på ett snitt på 3,0 procent per år, med ett hack för IT-kraschen 2001. När det gick som bäst under 2006 ökade BNP med hela 3,8 procent, en procentenhet mer än resten av euroländerna. Till stor del drevs tillväxten upp av byggindustrin och den stora invandringen fungerade här som en viktig ekonomisk motor. Men den snabba tillväxten innebar att Spanien gick förbi Italien, mätt i BNP per invånare.
    Till skillnad mot Italien, där den politiska oredan och maffians korruption aldrig ser ut att upphöra, kan vi vara säkra på att Spanien kommer att återhämta sig. Spanien är en stabil demokrati med goda grundförutsättningar.
    Alla vi som har Spanien som vårt andra hemland kan alltså vara lugna. Förr eller senare vänder det. Till Spanien kan man dessutom åka tåg. Det kan man inte till Thailand.

En kortare version av denna text har även publicerats i septembernumret av tidningen Sydkusten.

Spanienbloggen öppnar igen för en ny säsong efter  sommarens paus, se nedan.
       Stranden på bilden som las ut i början av sommaren är Playa de Famara och ligger på Lanzarote. Kul att så många läst frågan, många har även klickat och gissat.
       Förutom svaren som lämnades på Spanienbloggens kommentarsfält har också en del mail inkommit. Första rätta svaret skrevs dock in på bloggen direkt av Guillermo Torres Montero som kommer att få en bok om han kontaktar mig med ett mail.
      Bild två som las ut i början av september var Santiago Calatravas nya kongresscenter i Oviedo. Ingen svarade rätt på detta. Det var svårt.
      Arbetet med mitt nya bokprojekt om Spanien går vidare och tar mycket tid. Men med oregelbundena intervaller kommer ändå nya kolumner att läggas ut här på Spanienbloggen.
     Någon förändring av Spanienbloggens upplägg är inte aktuellt. Syftet med denna nyhetsblogg är alltså inte att rapportera om en massa händelsenyheter, det gör alla nyhetsbyråer blixtsnabbt. Målet är att regelbundet skriva en kolumn som tar upp ett aktuellt och för spanien typiskt ämne som jag anser vara viktigt. 
        De flesta inlägg är därför otidsbundna och kan läsas långt efter att de publicerades. För den som missat vad jag tidigare skrivit så är det enkelt att gå till högerspalten där en del huvudartiklar ligger lagrade under ämnesrubriker.
   
¡Hasta pronto!

Spanienbloggen följer spansk semestertradition och håller sommarstängt hela augusti månad ut. Speciellt mycket semester blir det dock inte för Spanienbloggens redaktör. Jag går nu in i slutarbetet med ett nytt bokprojekt om Spanien.
     Under tiden kan du som läser detta gissa i vilken del av det stora landet Spanien bilden är tagen. Rätt svar kommer att publiceras när sommaren är slut.  Den som gissar rätt först vinner en bok, se kommentarsfältet för mer info.

Trevlig sommar!

Spanien är svenskarnas populäraste semesterland, om Kanarieöarna räknas in i statistiken är det ungefär en miljon svenskar som åker till Spanien under ett år.
      Ända sedan 1950-talet har Spanien lyckats behålla sin plats som svenskarnas favoritland. Det spelar egentligen ingen roll hur många nya exotiska resmål som presenteras varje år av researrangörerna. Hundratusentals svenskar åker ändå till Spanien.
       Först och främst är det naturligtvis klimatet som lockar. Sedan kommer tryggheten, man vet vad man får för pengarna. Allt fungerar. Servicen håller EU-standard.
       Men så finns det också något annat i Spanien som griper tag i alla som kommer hit. Många har vittnat om den gåtfulla passion som väcks hos den som vistas en tid i Spanien. Något svårförklarligt som jag ska gå in på i en senare kolumn.
    Den som stått på en riktig tapasbar med ett glas rött vin och god skinka förstår nog ungefär vad jag menar.
   Spaniens seger i EM-i fotboll i juni är förstås en av årets stora nyheter. Fotboll är ju nationalsporten som förenar alla spanska folk och att nu äntligen landslaget, efter 44 år, ännu en gång kunnat vinna EM är så ofantligt stort.
     Spaniens största tidning Marca konstaterade mycket riktigt att ”Spanien är EM-kungar”.
      Sommaren inleddes med en enda stor fest. Inte bara här i Madrid utan också i Barcelona, Bilbao, Sevilla, ja varenda by. Katalanerna firade vilt liksom baskerna, där kan man alltså ännu en gång säga att fotbollen förenar. Tyvärr var det några dussin orosmakare som när fyllan slog till mitt i natten mot måndagen passade på att bråka med polisen, och eftersom det numera finns actionhungriga tv-kameror överallt var det dessa bilder som spreds internationellt, inte bilderna på den spontana glädjen. Men tänk på att det var miljontals, ja flera miljoner människor, som firade och dessa bråkmakares isolerade bråk med polisen var det enda som hände.
     Mer om detta behöver jag inte skriva. Inte heller om segerns betydelse, läs i stället vad mina kollegor skriver om den spanska segern, Simon Bank här och Erik Niva här.
    Alla vi som såg matchen ser nu fram mot VM som spelas om två år.
    I höst väntar många nyheter från Spanien som jag också kommer gå in på i senare kolumner. Hur kommer Spanien att klara lågkonjunkturen? Vad händer med folkomröstningen i Baskien? Vilka nya filmer och böcker är bäst?  Vem vinner La Liga? För er som inte vet det redan så är det världens bästa fotbollsliga.
       Det finns massor att skriva om. Men nu stänger denna nyhetsblogg tillfälligt för sommaren.
      Speciellt mycket semester blir det dock inte för Spanienbloggens redaktör. Jag går nu in gå in i slutarbetet med ett nytt bokprojekt om Spanien och kommer därför att tillbringa en stor del av min tid på resande fot i Spanien. Jag ska också läsa en massa böcker i hängmattan.
     Jag rekommenderar dig som är intresserad av  Spanien och brukar följa Spanienbloggen att göra detsamma. Lämna datorn och läs några böcker i stället. Åk runt i Spanien och sök dit bortom turistorternas playor.
      Det finns massor att se och det finns massor med intressanta böcker av spanska författare att ha med under resan, flera nya spanska romaner har nyligen kommit ut på svenska.
    Missa inte heller att ta med Federico Garcia Lorcas klassiker ”Poet i New York” som precis kommit ut på Bokförlaget Tranan i ny översättning av Marika Gedin.
      Mina reseböcker om Madrid och Barcelona är förstås också fortfarande högaktuella för dem som ska till någon av dessa städer eller vill veta mer om Spanien. Böckerna som heter ”Madrid Staden som aldrig sover” och ”Barcelona: Kataloniens huvudstad” finns på bibliotek, i bokhandeln och på nätet.

  Trevlig sommar och semester!             ¡Hasta pronto!

Det handlade om Spanien under 45 minuter i Sveriges Radio P1 under onsdagen den 25 juni.
       Radiokorrespondent Alice Petrén, stationerad i Paris med Frankrike, Italien, Spanien och Portugal som bevakningsområde, hade nått fram till Spanien i sitt program. Det heter Petrén i P1 och ingår i sommarens programserie Radiokorrespondenterna i P1.
      Jag har just nu Sverigesemester men bröt den för att åka till studion i Stockholm och delta som gäst i programmet.
      Programmet ligger nu på SR:s webb. Missa det inte.

De senaste årens enorma byggboom är passerad och Spaniens ekonomi tappar mark, vilket Spanienbloggen rapporterat om tidigare vid flera tillfällen, första gången redan i maj förra året, senast i en kolumn den 4 juni.
      Nu när byggboomen är över för denna gång kan baksidan summeras: Resultatet av det uppdrivna tempot är en chockerande olycksstatistik.

De senaste tio åren har tio tusen människor dödats på sina jobb vid arbetsplatsolyckor i Spanien av vilka de flesta inträffat på byggarbetsplatser. Det är naturligtvis en skandal. Men en lika stor skandal är att detta missförhållande inte har uppmärksammats.
      År efter år har ungefär tusen personer dödats på sitt jobb, tio tusen har skadats så allvarligt att de blir invalidiserade, en miljon drabbats av arbetsskador som tvingar dem att vara borta någon dag eller flera från jobbet. Detta har fått pågå år efter år. Utan att någon reagerar.

Hade något liknande pågått i Sverige hade tidningarna varit fyllda med artikelserier om de farliga arbetsplatserna. Pressen hade kört kampanjer. Tv-sändningarna hade varit fyllda med debatter. Facket hade hotat med strejk. Politikerna hade snabbt tvingats ta tag i missförhållandet. Hänsynslösa arbetsgivare som inte följt reglerna hade ställs inför rätta.
         Men inte i Spanien. Här har massmedierna inte ens brytt sig om att göra en sammanfattning av läget. Varför är det ingen som har brytt sig.  För mig tog det bara några timmars grundläggande journalistiskt arbete att få fram de mörka siffrorna. Statistiken vid Ministerio de Trabajo y Inmigración i Madrid är offentlig. Siffrorna över antalet som omkommer på sina jobb för de tio senaste åren finns längst ner i denna kolumn.

En förklaring till att så många dödas på jobbet är naturligtvis det faktum att Spanien är en ung demokrati. Arbetslagstiftningen har ännu inte nått till samma nivå som Sverige.
    Ett annat faktum är fackets ställning. I Sverige har fackföreningarna en stark ställning och därmed kunnat vara pådrivande när det gäller säkerhetsfrågor. Numera finns skyddsombud på alla platser. På farliga arbetsplatser finns hårda regler om obligatoriskt skydd. I Spanien är facket svagt. Många är inte med i facket.

En tredje förklaring till slarvet med säkerheten är den spanska machomentaliteten. Det tror jag inte på. Även i Sverige ansågs det förr i tiden vara tufft att inte bära hjälm. Nu är hjälm en självklarhet på alla byggarbetsplatser. Likaså anses det självklart i Sverige att en transportarbetare ska ha regelbundna pauser.
      Under den senaste regeringen har flera nya lagar stiftats i Spanien för att höja säkerheten på arbetsplatserna. Problemet är att många struntar i att följa dem. Väldigt många dödsolyckor sker fortfarande inom byggnadsindustrin. Under förra året dödades 282 byggnadsarbetare.

Att byggsektorn ligger i topp är ingen överraskning. Tempot är uppdrivet, på många håll pågår arbetet dygnet runt. Utbildningen i säkerhetstänkande hos de anställda är bristfällig.
     Många som jobbar i byggsvängen är invandrare. Tacksamma för ett jobb klagar de inte över bristfällig säkerhet utan jobbar på. Girigheten får styra över säkerheten.

Förklaringarna till varför massmedierna tiger om missförhållanderna är dock svårare att förstå. Men förmodligen är det för att den spanska pressen egentligen inte är nyhetstidningar utan politiska nyhetstidningar.
      I stället för att ta upp samhällsfrågor som rör breda folkgrupper fortsätter de att skriva om sina politiska skandaler.
      De flesta av de tio tusen som dödats på sina jobb de senaste tio åren var unga män i 20-årsåldern. De borde ha haft hela livet framför sig. Det är den stora politiska skandalen.
 
Statistiken: 2007 (844 döda), 2006 (947 döda), 2005 (935 döda), 2004 (968 döda), 2003  (1020 döda), 2002 (1101 döda), 2001 (1030 döda), 2000 (1136 döda), 1999 (1104). Statistiken innebär att Spanien hamnar sämst i västeuropa.  I Sverige omkom 75 personer på sin arbetsplats under förra året. Siffran har legat på ungefär samma nivå de senaste åren.

En kortare version av denna text har även publicerats i juninumret av tidningen Sydkusten.

Spanien vann rättvist över Italien. Efter 88 år bröt Spanien till slut förbannelsen och slog Italien och gick därmed vidare från semifinalen.
       Spanien firar.
       Italien deppar.
       Alla vi som har Spanien som vårt andra hemland känner en lättnad. Till slut revansch. Till slut fick de stroppiga italienarna så de teg.
      Ingen överraskning, egentligen. Spaniens La Liga är ju som alla vet världens bästa fotbollsliga. Men förbannelsen…
      Jag ska inte skriva mer om bakgrunden till matchen. Min kollega Erik Niva hade en lång artikel i söndagens Sportbladet som berättade allt om rivaliteten mellan det spanska och italienska landslagen och den långa förbannelsen, läs den,

Partido Popular avslutade sin kongress som hölls under Midsommarhelgen med att omvälja Mariano Rajoy som partiledare för ytterligare en period.
      Partikongressen, som var den sextonde för Partido Popular, hölls i ett sommarhett Valencia och var den stora nyhetshändelsen i Spanien de senaste veckorna, vid sidan av EM i fotboll förstås.
    Omvalet för en ny period innebär att Mariano Rajoy nu fått mandat att bryta med ”el aznarismo”, den ideologiska linje som företrädaren José María Aznar drev, och med en mer centerpolitik närma sig mittenväljarna.
     Själv vill han dock tona ner den ideologiska kursändringen:
    ”Centern är inte en ideologi,” säger han i en kommentar.
      I samband med kongressen avgick partisekreteraren Angel Acebes som företrätt den gamla högerlinjen.
      Det har under en längre tid pågått en hårt maktkamp inom Partido Popular. På den ena sidan samlas företrädarna som vill att partiet ska fortsätta driva en konservativ kristdemokratisk politik som värnar om ett starkt och förenat Spanien och som vill att samhället ska företräda en konservativ katolsk moral med bland annat förbud för homosexuella äktenskap och aborter. Bakom denna högerlinje som hängt kvar sedan partiet grundades under Francotiden står José Aznar och Angel Acebes samt Esperanza Aguirre (Madrid), Eduardo Zaplana (Valencia) och Jaime Mayor Oreja (Baskien).
    Under sin tid som partiedare moderniserade visserligen Aznar partiet, han omformade det tidigare gamla värdekonservativa PP till att bli ett modernt kristdemokratiskt parti och införde nyliberala idéer, men han bröt aldrig med tanken om ett enat och starkt Spanien. Han närmade sig dessutom Opus Deis ärkekonservativa moral och såg till att Spanien lierade sig med George W Bush.
      Som politiker är Mariano Rajoy mer modern än Aznar när det gäller synen på partipolitik. Han vill föra Partido Popular mot mitten. Ideologiskt i vänster-högerfrågor står han nära de nya moderaterna i Sverige.  Men den stora skillnaden är att han är mer öppen för regionalt stjälvstyre och förhandling med regionalisterna.
     Under senare tid, när sprickan inom partiet blivit mer öppen, har Rajoy tydligt valt att samarbeta med PP-politiker som företräder den moderna mittenlinjen medan han allt mer öppet gått i oppositionen mot den linje som hans hans partisekreterare Acebes och Madridregionens president Esperanza Aguirre förespråkade. Till slut blev det ohållbart och Angel Acebes avgick.
     Under helgen har nu en ny partiledning utsetts med María Dolores de Cospedal (Castilla-La Mancha) i spetsen som ny partisekreterare. I partiets inre ledning ingår nu också den populäre borgmästaren Alberto Ruiz Gallardón (Madrid), Javier Arenas (Andalusien), Esteban González Pons (Valencia) samt Ana Botella, hustru till Aznar som intressant nog står till vänster om sin make i många frågor.
    Till PP:s inre krets valdes också María del Mar Blanco, som var syster till kommunalpolitikern Miguel Blanco som mördades av ETA i ett uppmärksammat fall för snart tio år sedan.
     Röstsiffrorna vid valet av Mariano Rajoy visar att partiet är rejält splittrat. Endast 84 procent av de 2643 delegaterna gav honom sitt stöd. Vid partiledarvalet för fyra år sedan fick Mariano Rajoy 98,4 procent stöd.
    Men brytningen med partiets förflutna har gjort att den spanska politiken nu fått en helt ny inriktning. Med ett Partido Popular som mittenparti  finns nu en möjlighet för regeringsskifte vid nästa riksval 2012. Det fanns inte tidigare.
      ”Jag kommer att förespråka en konstruktiv opposition,” lovar Rajoy,