Spaniens nya regering är nu klar, nio kvinnor och åtta män ingår i José Luís Rodríguez Zapateros andra regering.
      ”Jag är mycket stolt över att det är fler kvinnliga ministrar än manliga,” var Zapateros egna kommentar vid presentationen.
      Den nya regeringen är den första i Spanien där kvinnor är i majoritet. Ännu en gång visar alltså Zapatero att han är beredd att gå långt när det gäller jämställdhetsfrågor.
    Vid en internationell jämförelse ligger Spanien endast lägre än Finland, när det gäller kvinnliga ministrar. Sverige kommer som nummer fem.
     På flera andra områden ligger Spanien nu längre fram än Sverige när det gäller lagstiftning runt frågor som rör jämställdhet, vilket jag skrivit om tidigare i bland annat detta inlägg.
      Störst uppmärksamhet av ministrarna har den nya kvinnliga försvarsministern fått. Hon heter Carme Chacoón, 37 årig kataanska, som är gravid i sjunde månaden.
      Det är intressant att se minen på gamla officerare när hon kommer på besök för att visitera förbanden med en sjumånadersmage putande under blusen. Bilden här intill som är tagen av AFP visar henne under ett blixtbesök i Afghanistan där Spanien har trupper.
      En bra presentation av den nya regeringens samtliga medlemmar finns här.
    

Det blev som väntat en andra regeringsperiod för José Luis Rodriguez Zapatero som Spaniens premiärminister.
    I sitt tal i kongressen som han höll i samband med omröstningen under fredagen betonade Zapatero bland annat att han ska arbeta för enighet och ett slut för terrorismen.
   Eftersom det inte blev egen majoritet kvävdes omröstning i två omgångar, första i onsdags och den sista omröstningen under fredagseftermiddagen.
   Kongressen som alltså är parlamentets underhus har 350 ledamöter.
 Så här blev röstsiffrorna:
   169 röster för Zapatero (PSOE )
   158 röster mot  Zapatero (PP , Ezquerra Republicana, UPyD en)
      23 avstod från att rösta (CiU, EAJ-PNV, BNG, IU, CC y NaBai).
      Så här står partierna som har representanter i parlamentet till Zapateros andra regering:
   • Partido Socialista Obrero Español (PSOE) som är det socialdemokratiska regeringspartiet med premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero som partiledare. Har 169 mandat och därmed ingen egen majoritet vilke skulle kräva 176 mandat.
    • Partido Popular (PP) som är den konservativa kristdemokratiska utmanaren som med Mariano Rajoy sompartiledare. Har 153 mandat i parlamentet och är därmed den stora utmanaren om regeringsmakten och står i hård opposition mot PSOE.
    • Convergència i Unió (CiU) är den katalanska regionalnationalistiska alliansen som består av det librala partiet Convergència Democrática de Catalunya och det kristdemokratisk socialliberala Unió Democrática de Catalunya. Har elva mandat och är därmed tredje största parti. Genom att lägga ner sin röst stöder de indirekt Zapateros regeringsbildning. Men för att ge sitt stöd i frågor framöver kommer de att kräva kompensation.
   • Euzko Alderdi Jeltzalea – Partido Nacionalista Vasco (EAJ-PNV) som numera alltid har sitt namn utskrivet både på baskiska och spanska är det baskiska regionalnationalistiska partiet. I grunden en kristdemokratisk socialliberal ideologi. Men kan trots det omöjligt samarbeta med PP. Genom att lägga ner sin röst stöder de indirekt Zapateros regeringsbildning. Har sex mandat.
   • Esquerra Republicana de Catalunya (ERC) katalanska republikanska regionalnationalistiska vänsterpartiet från 1931.  Ligger till vänster och har en gammal historisk roll som självständighetsparti i Katalonien. Har tre mandat i parlamentet. Backade kraftigt i valet, hade tidigare åtta mandat.  Vill nu visa sig självständigt från PSOE och röstar därför nej.
  • Izquierda Unida (IU) det lilla rikstäckande vänsterpartiet som härstammar från kommunistpartiet. När det gäller röster är partiet Spaniens tredje största och fick över 900.000 röster i senaste valet. IU finns över hela landet och har haft partikontor överallt. Men som en följd av att mandatfördelningen gynnar den som har stort stöd lokalt blev partiet valets stora förlorare. IU fick endast två mandat i årets val vilket innebar att tre platser gick förlorade. Med två mandat har partiet förpassats till småpartierna. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.
 • Bloque Nacionalista Galego (BNG) som är en galicisk regionalnationalistisk partikoalition. Ligger mer till vänster än höger men framför allt driver de en regionalistisk politik för Galicien. Har två mandat. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.
 • Coalición Canaria-Partido Nacionalista Canaria (CC-PNC) som är en kanarisk regionalnationalistiisk union som grundades så sent som 1993.  Har slagits ihop i omgångar och består egentligen av ett flertal partier från såväl vänsterhåll som högerhåll. Har två mandat i parlamenter. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.
   • Union Progreso y Democracia (UPyD) är ett nytt parti som nyligen bildats av en grupp intellektuell, filosofer och feminister. Partiet som var stora överraskningen i valet i mars då det vann en mandat som nu innehavs av den kända feministen Rosa Díez som tidigare tillförde PSOE. UPyD röstade mot Zapateros regering för att på så sätt sätta fokus på frågan om Spaniens enhet. Totalt fick partiet över 300.000 röster.
•  Nafarroa Bai (NaBai) är ett litet regionalistiskt parti från Navarra som tack vare valsystemets utformning som gynnar starkt regionalt stöd precis lyckades få en mandat och kom in i kongressen. Fick bara 62 000 röster men en mandat. Lägger ner sin röst eftersom de föredrar PSOE före PP.

Det stora samtalsämnet bland såväl infödda som inflyttade just nu här i Spanien är bostadsmarknaden. Visserligen har det nyligen varit val, vilket tidigare utförligt analyserats i denna kolumn. Men politik har ju den egenheten att vara tröttande. Plånboksfrågor däremot är alltid aktuella och ligger dessutom närmare.
    Spanien urbaniserades betydligt senare än norra Europa, det dröjde ända fram till slutet av Francodiktaturen innan folk verkligen började flytta in till städerna i större skaror. Sedan gick det snabbt. Man kan till och med säga att Spanien gick från att vara ett utpräglat agrarsamhälle till att bli ett modernt kunskapssamhälle på bara en generation.
    Få västeuropeiska länder har gått igenom en lika omstörtande utveckling som Spanien. Samma personer som vaktade getter uppe i bergen när de var barn är i dag arbetare på en bilfabrik medan deras barn i sin tur jobbar som it-tekniker.

Resultatet av den snabba samhällsomvandlingen är att många gamla traditioner följt med från landsbygden in till storstäderna. En av dessa är föreställningen att man måste äga sin bostad för att vara sin egen herre. I Spanien fanns ju det feodala storgodssystemet med jordlösa torpare kvar långt in i modern tid. Att vara egendomslös var det samma som att vara livegen.
    Lägenhetssystemet i Spanien skiljer sig dessutom från det svenska med bostadsrätter. I Spanien äger man en andel av huset. Med sin lägenhet gör man vad man vill. En annan skillnad är att det i princip aldrig har funnits allmännyttiga hyresrätter i Spanien. Ungdomar har bott kvar hemma tills de gift sig. Par som flyttat samman har köpt en gemensam bostad som de efter flera år med hårt arbete och sparande har betalat av lånen för.

Principen att alla ska äga sin bostad har under alla år genomsyrat hela samhället. Till och med kommunala sociala bostadsprojekt för fattiga har haft som mål att hyresgästerna själva ska få köpa sina lägenheter till ett fördelaktigt pris.
    Det finns naturligtvis flera fördelar med att äga sin egen bostad. Nackdelen med det spanska systemets totala inriktning på eget bostadsägande blev dock mycket tydligt i början på 2000-talet när bostadspriserna började stiga dramatiskt.
    När det blev omöjligt för unga familjer att klara av att amortera hypotekslånet på tio år utvidgades gränsen först till tjugo år. Priserna fortsatte dock att stiga. Innan bolånekrisen slog till hade de spanska bankerna till och med tvingats införa samma system som i Sverige med amorteringsfria lån, en omöjlig tanke för bara några år sedan.

Nu stiger räntorna. Nu faller marknaden. Och när osäkerheten ökar är det framför allt unga familjer och invandrare som drabbas eftersom de är sist in på bostadsmarknaden.
    Under förra året minskade bostadsförsäljningen med 14 procent jämfört med året dessförinnan, den största minskningen skedde under årets sista månader.
    Nedgången har därefter accelererat ytterligare visar nya siffror från detta kvartal.

Vi är i dag flera hundra tusen svenskar som på ett eller annat sätt har anledning att följa den spanska bostadsmarknaden; antingen för att vi äger en bostad i Spanien, funderar på att köpa en bostad i Spanien eller för att vi regelbundet hyr bostad i Spanien.
    Att marknaden nu står stilla betyder att priserna kommer att fortsätta ner ytterligare en tid. De flesta som vill ha en bostad väljer att avvakta. Många är oroliga för att de gjort en dålig affär.
    För oss Spaniensvenskar är dock krisen för den spanska bostadsmarknaden egentligen ett mindre problem. Ända sedan Bibelns tid har konjunkturerna gått upp år ner, sju goda år har alltid följs av en nedgång. Men i det långa loppet så är det ändå alltid de som äger land och fastigheter som är vinnarna medan spekulanter ofta förlorar allt.
    Värre är det för de hundratusentals unga spanska familjer som nu inte kan skapa ett eget hem.

Denna text har även publicerats i aprilnumret av tidningen Sydkusten.

TILLÄGG DEN 8 APRIL
I en rapport om det världsekonominiska läget från Internationella Valutafonden (IMF)  som offentliggjorts i dag den 8 april  skriver fondens experter att prisläget på den spanska  fastighetsmarknadens ligger upp mot 20 procent för högt. Därmed ställer sig även IMF till övriga experter. De närmaste året spås värdet sjunka med en femtedel mot i dag, antingen genom att inflationen gröper ur världet, eller så sker det  snabbare. Vi som följt en Spanska fastighetsmarknaden vet att  priserna redan sjunkit  och att det nu redan går att pruta runt 20 procent på de gamla priset.

Under förra året omkom 2.741 personer i trafiken i Spanien.
      Jämfört med Sverige är det en mycket hög siffra. Men ny statistik visar ändå att utveckligen nu går åt rätt väg. Dödssiffran under 2007 sjönk med 10 procent jämfört med året dessförinnan.
      Anledningen till att utveckligen nu vänt i Spanien är det poängsystem som infördes under 2006. Varje trafikförseelse kostar poäng. När poängen är slut dras körkortet in.
    Systemet som finns i flera EU-länder studeras i Sverige då det visat sig vara ett effektivt instrument.
      Ett problem i Spanien är bilparken som till stor del består av nya småbilar. Bilarna är alltså snabba men mycket lätta och oskyddade. Det är lätt att komma upp i höga hastigheter. Men en krasch i 150 med en liten Seat är betydligt farligare än en krasch i 150 med en stor Saab eller Volvo.
     Att få ner farten och få slut på idiotkörningen är alltså direkt avgörande för dödssiffrorna. Likaså har den hårdare synen på trafikonykterhet spelat en stor roll för ökad säkerhet. Från att tidigare ha haft en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion och bilkörning har Spanien nu fått samma uppfattning som övriga västeuropa.
     Det stora problemet nu är motorcyklarna som står för en stor del av dödsolyckorna.
     Det håller onekligen på att ske en stor förändring i Spanien när det gäller synen på trafiken. De enda som inte riktigt hängt med i Spaniens utveckling inom trafiksäkerheten är nordeuropeer på tillfälligt besök i Spanien. Bland många utlandssvenskar finns fortfarande uppfattningen kvar att man kan köra berusad i Spanien.
      I ett större reportage i tidningen Sydkusten tas nu även upp att den nya spanska synen på trafiksäkerhet har den svenska modellen som förebild.
     

Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Spanienbloggens matbild är ansluten
till en internationell bildkedja.

Spanska dagstidningar är så inriktade på politik att de brukar kallas för ”political newspapers” istället för ”newspapers” vid akademiska analyser.
        Även på nyhetsplats genomsyras de av åsikter och kampanjer. När det är val skärps dessutom politiseringen ytterligare vilket alla som följer Spanien kunde notera månaderna före valet som hölls nu den 9 mars.

Under valår punktbevakar tidningarnas politiska redaktioner allt den egna linjens partiledare gör, samtidigt som undersökande journalister försöker gräva fram skandaler om det andra partiet.
        Redaktionerna får dessutom många tips. De två stora politiska partierna, Partido Popular (PP) och Partido Socialista Oberero Español (PSOE) har till och med egna experter som på heltid ägnar sig åt att granska motståndarna. De bästa godbitarna de hittar läcker de till utvalda journalister.
        Skandalerna brukar portioneras ut i intervaller, ju närmare valet desto fler, för att skapa intryck av att det finns många lik i garderoben.

Inte ens opinionsundersökningarna hålls utanför politiseringen. Den som har följt tidigare val i Spanien vet att de flesta spanska opinionsinstitut kännetecknas av att vara genuint osäkra.
        Ju närmare valet desto mer öppet tar tidningarna ställning. Resultatet av opinionsundersökningar vinklas hårt. Värst brukar El Mundo vara.
       
Ett resultat av den spanska pressens politisering är att en stor del av allmänheten inte läser de stora dagstidningarna.
         Spaniens mest lästa dagstidning är i stället gratistidningen ”20 minutos” som har mer än 2,5 miljoner läsare per dag. Näst mest läst är sporttidningen ”Marca” med 2,4 miljoner läsare. Först på tredje plats kommer den traditionella spanska tidningen El País som har 2,2 miljoner dagliga läsare i snitt. Fyran och feman är gratistidningarna Qué! (2 milj) och Metro (1,7 milj).
        Den medvetne läsaren kan dock få ut mycket av de stora traditionella dagstidningarna ändå trots den tydliga politiserinen, speciellt av El País som är en av världens främsta kvalitetstidningar.

Politiseringen inom de spanska massmedierna gäller också radio och tv. De stora nyhetsradiokanalerna och kommersiella tv-kanalerna är antingen PP-vänliga eller PSOE-vänliga.
        Statliga TVE har alltid kontrollerats hårt av den sittande regeringen. Därför rensas redaktionerna ut vid varje regeringsskifte. Inte bara redaktionscheferna utan också nyhetsuppläsarna byts ut. Dagen efter regeringsskiftet är det nya ansikten i rutan.

Den politiserade journalistiken leder till ökat misstro mot masmedierna och deras roll.
      Politiseringen ställer också till med stora praktiska problem. Under många år har det till exempel inte varit möjligt att ordna en vanlig partiledardebatt på en spansk tv-kanal, på grund av att partierna inte har velat ställa upp i en av motståndarna kontrollerad kanal.
       
Räddningen vid debatterna inför valet i år blev till slut en kompromiss där initiativet kom utifrån. Ansvaret för de båda partiledardebatterna som hölls den 25 februari och 3 mars hamnade hos tv-akademin. De tog hand om allt praktiskt, och länkade sedan vidare sändningen till ett trettiotal tv-kananaler och mängder med radio och webbkanaler.
        På så sätt fick väljarna äntligen en möjlighet att få svar på sina frågor.
        De politiska journalisterna fick vänta med sina kampanjer till efteråt.

En annan version av denna text har även publicerats i marsnumret av tidningen Sydkusten.

Sverige har nu tackat ja till inbjudan om att delta vid sommarens stora Expo2008 i Zaragoza. Därmed deltar nu 103 länder i arrangemanget som pågår under tre månader från den 14 juni till 14 september.
    Spanienbloggen rapporterade utförligt om Expo2008 i augusti förra året då arrangemangets upplägg presenterades. Då var Sverige ett av mycket få länder som valt att stå utanför, till arrangörernas stora besvikelse.
    Men nu har alltså Sverige sagt ja till medverkan. Spaniens ambassadör i Sverige, Enrique Viguera, är mycket glad över detta:
   ”Sveriges medverkan kommer att ytterligare stärka de mycket nära och goda relationrna som redan finns mellan våra länder,” säger Enrique Viguera till Spanienbloggen.
     Temat för Expo 2008 är vatten och hållbar utveckling. Sedan Zaragoza för snart fyra år år sedan fick ansvaret för arrangemanget i hård konkurrens med grekiska Thessaloniki och italienska Trieste har förberedelserna pågått för fullt.
      Anläggningen som nu i det närmaste är klar i futuristisk stil och miljövänlig. Mycket vatten kommer att finnas. Miljontals besökare väntas komma. Programmet som presenterats på hemsidan är redan späckat. Förutom upplevelser och information för vanligt folk blir det mängder med vetenskapliga seminarium och möten för specialister om världens vattenförsörjning.
     Internationella världsutställningar har hållits i världen regelbundet ända sedan 1851. Intresset för att arrangera och delta är stort. Sedan 1928 finns därför det internationella sekretariatet BIE i Paris som ansvarar för att allt går rätt till när arrangörerna väljs ut.
    Zaragoza är Spaniens femte största stad. Tidigare har Zaragoza dock varit mest känd för att Spaniens skyddshelgon Pilar har sin katedral här. Spanienbloggens redaktör har varit i Zaragoza några gånger, jo man kan ha mycket trevligt där.
    Resan till Zaragoza underlättas nu dessutom av det nya höghastighetståget AVE som paserar Zaragoza i den nya linjen mellan Madrid och Barcelona.

Regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero, eller ZP som han numera kallas, gjorde segertecknet när han tog emot sina anhängares jubel. Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Natten mot måndagen firade de spanska socialisterna sin seger i söndagens parlamentsval. Det var musik och röda fanor, taktfasta slagord och en och annan flaska cava som korkades upp.
        ”El pueblo entero, está con Zapatero!” skrek de unga socialisterna som samlats utanför partihögkvarteret på Calle de Ferraz här i Madrid.
       ”Hela folket är med Zapatero!”
      
Söndagens val var en framgång för PSOE som vann fem fler mandat än vid valet 2004.
        Men på andra sidan huvudstaden talade samtidigt oppositionsledaren Mariano Rajoy om valet som en framgång. Hans konservativa Partido Popular (PP) vann också fler mandat än förra valet.
       Valet betyder alltså att Spanien utvcklas till att i praktiken bli ett tvåpartistat, ett land där två politiska krafter står mot varandra.
     Valet gjorde Spanien mer polariserat.
 
Båda de stora partierna gick framåt. De stora förlorararna blev småpartierna. Värst gick det för rikspartiet vänsterpartiet IU. Från att ha varit en politisk kraft har det gamla kommunistpartiet IU som finns representerat övr hela landet nu förpassats till att bli ett av flera obetydliga småpartier. Partiledaren avgick redan på valnatten.
       Även det katalanska radikala republikanska partiet Esquerra var en stor förlorare och förlorade sitt tidigare starka inflytande i kongressen.
       Exakta siffor för alla partier finns på de spanska valmyndigheternas sida.
 
Onekligen har det varit en framgångsrik fyraårsperiod  Zapatero regerat landet.
Spanien har ridit på en högkonjunkur som gjort det möjligt att genomföra en rad populära reformer. På många områden är Spanien i dag en modernare land än Sverige.
        Egentligen borde alltså segern har blivit ännu större med tanke på att det främst är de breda folkgrupperna som gynnats.  Men de fyra åren har kännetecknats av ett allt hårdare politiskt klimat.

I stället för att ägna sig åt en konstruktiv opposition och debatt har det konservativa oppositionspatiet Partido Popular (PP) lagt all sin tid åt att kritisera och förkasta regeringens alla beslut utan att själv komma med något alternativt förslag.
        PSOE har svarat med att driva en allt mer utmanande politik som gått ut på att bryta upp gamla katolska maktstrukturer utan att ge något utrymme för andra uppfattningar.

Den baskiska frågan och ETA har dominerat ycket av debatten, men under den senaste tiden har den ekonomiska situationen fått allt större utrymme på PP:s initiativ.         Ekonomin har börjat stanna av och arbetslösheten är på väg att stiga. Invandringen har ökat väldigt snabbt vilket ett till intregatonsproblem. Alla dessa frågor har PP riktat in sig på.
   
Från att ha varit partiet som öppnade Spanien för billig arbetskraftsinvandring från Latinamerika har PP blivit allt mer uttalat invandrarrestriktivt.
       Konfrontationspolitiken har lett till en ökad polarisering och ett ökat misstroende mot politiken bland framför allt ungdomar.
     I sitt segertal betonade Zapatero att han nu ska börja arbeta för en försoning. Det är nödvändigt. Den spanska politiken är nu så splittrad att väljarnas förtroende för hela det demokratiska systemet riskerar att falla samman.
     
Nu väntar nu en svår mandatperiod. Utan egen majoritet tvingas PSOE finna en stabil partner som kan ett långsiktigt stöd för att slippa kohandla med en massa små en- och tvåmandatspartier inför varje viktig omröstning i kongressen, vilket varit fallet många gånger de senaste fyra åren. 
     Hur nära samarbete med CiU den nya situationen kommer att leda återstår att se. I Katalonien är CiU i opposition mot den Socialistiska regeringen. Det kan försvåra samarbete på riksplan. I stället kan det bli baskiska PNV som ger ett stabilt stöd till PSOE i kongressen. Redan har PNV erbjudit sig detta.
     En stabil maroritet är nödvändig. Svåra frågor ska beslutas i kongresen undr den närmaste tiden, som nya skattesystem, en reformering av konstitutionen och nya estatuten för Katalonien.
    Från radikala håll finns även en önskan att PSOE ska våga skriva om abortlagen, något som Zapatero dragit sig för. Här kommer dock regeringen inte att kunna räkna med stöd från PNV som ideologiskt är kristdemokratiskt.

För PP väntar nu en svår tid av självrannsakan. Det är nödvändigt  att lägga upp en ny taktik för att ha en chans i nästa val- Den inre splittringen mellan konservativa och liberaler måste överbryggas.
    Mariano Rajoys framtid är ännu för tidigt att diskutera. I siffror var valet en stor framgång eftersom partiet ökade. Men nu måste en rejäl förändring ske i det politiska arbetet. Spekulationer om hans framtid som ledare komer därför att pågå så länge han sitter kvar. Frågan är dock vem som skulle ta över i så fall?
    Frågan är dock framför allt hur partet ska göra för att kunna vinna de mandat som skiljer till PSOE. Det gäller att vinna nya egna väljare.
 
En av de största nyheterna var ändå att det ny partiet Union Progreso y Democracia (UPD) som bildades av en filosofen Savater (se tidigare inlägg i bloggen med en intervju med Savater) och oberoende politiker så sent som för sju månader sedan vann en mandat.
      Framgången innebär att den färgstarka feministen Rosa Díez som tidigare varit PSOE-politiker har fått en plattform i rikspolitiken.
    
Valdeltagandet var mycket högt för Spanien, över 75 procent. Helt klart drevs det upp av ETA:s politiska mord av den före detta kommunalpolitikern Carrasco dagarna före valet, vilket berättas om i en kolumn längre ner i denna nyhetsblogg.
    Men faktum kvarstår: Av landets drygt 35 miljoner röstberättigande var det nästan 9 miljoner som inte röstade.
    

Analysen i bloggen är en längre version av denna artikel som publicerades i Aftonbladet måndag den 10 mars.

Spaniens regeringschef José Luis Rodríguez Zapatero gör segertecknet.
     I natt firade de spanska soclalisterna sin seger. Spanienbloggen var på plats, en rapport finns på Afonbladets nätradio.
     Det blev som väntat en seger för DET regerande SPANSKA socialdemokratiska Socialistpartiet PSOE. Totalt vann partiet 169 mandat av kongressens 350 vilket är fem fler än valet 2004.
    Oppositionspartiet det konservativa högerpartiet PP fick 153 mandat, vilket också är fem fler än förra valet.
     Förlorarna på den senaste periodens hårda konfliktfyllda politik är de små partierna som förlorar mandat. Störst förlorare är vänsterpartiet IU som nu bara har två  mandat och det katalanska vänsterpartiet Esquerra.
   Båda de stora partierna gick alltså framåt rejält. MenPSOE behöver stöd i kongressen för att få egen majoritet. IU:s två mandat räcker inte, ett stabilt samarbete krävs. Troligen med katalaka CiU eller baskiska PNV samt därefter med olika småpartier.
    Valet betyder dock att Spanien utvcklas till att i praktiken bli ett tvåpartistat, ett land där två politiska krafter står mot varandra.
    Valet gjorde alltså Spanien mer polariserat.
   Men den största nyheten bland småpartierna är att det nya Union Progreso y Democracia (UPD) som bildats av en grupp filosofer och oberoende politiker vann en mandat. Därmed kommer den färgstarka feministen Rosa Díez att få en plattform i rikspolitiken.
     Valdeltagandet var mycket högt för Spanien, över 75 procent.
     Exakta siffor för alla partier finns på de spanska valmyndigheternas sida.
     Mer om valresultat finns i måndagens Aftonbladet i papper där jag skrivit en artikel.

Solen skiner och uteserveringarna är fyllda här i Madrid denna valsöndag.
       Vallokalerna stänger 20.00 (vilket betyder att de har öppet till kl 21 på Kanarieöarna) och  de första  siffrorna kommer strax därefter.
        I år präglas valet av ETA:s mord på den socialistiske kommunalpolitikern Carrosco (se tidigare inlägg) . Mordet har fått många som skulle strunta i att rösta att gå till vallokalen i ilska och sorg.
        I grundskolan i mina gamla hemkvarter som används som vallokal var det mycket folk i rörelse för att rösta under förmiddagen. Jag brukar gå till samma skola varje gång det är val för att känna stämningen. Det har jag gjort ända sedan det första valet jag bevakade här i Spanien 1993.
        Det känns och verkar som det är mer väljare än valet 2000 (68,7 procent) men långt ifrån lika många som vid valet 2004 (75,7 procent).
       Valresultatet kommer att speglga den polarisering som skett de senaste åren här i Spanien. Två stora partier står mot varandra, det socialdemokratiska regeringspartiet Socialistpartiet PSOE och det konservativa oppositionspartiet Partido Popular (PP).
       Det hårda klimatet i oppositionen har lett till att all politik koncentrerats till att handla om PSOE och PP. Detta kommer att resultera i att de kommer att stiga fram ännu mer än vid valet för fyra år sedan medan de enda alternativensmåpartierna kommer att minska.
    Redan före ETA:s mord på en socialistisk före detta kommunalpolitiker tydde allt på en seger för PSOE, det vill säga att PSOE blir största parti.
     Men det blir tufft. PSOE har fått väldigt låg utväxling för den politik de drivit. Fyra år med högkonjunktur och reformer som gynnat breda grupper har inte belönats med större sympartier.
     Tvärt om har misstron mot politiken ökat. Valdeltagandet kommer att bli lågt även detta år. Unga väljare struntar i politiken, de skräms bort av den hårda polariseringen.