Kanske det mest ovana med att bo på andra sidan jorden: min främsta superkraft – ironin – är plötsligt helt verkningslös.

Vet att det är ett himla tjat, men:

Så det är alltså hit evolutionen tagit oss till slut.

Fick nyss utskicket nedan från en japansk streetwear-butik. Tydligen har alltså regnsäsongen redan börjat. Vilket kanske kan förklara varför det regnade idag.

Själv föredrar jag den soliga dagen.

(Bra reflektion angående blommorna också. Det gäller att inte gapa efter för mycket, då blir man bara besviken. Kanske kommer man lyckas med konststycket att fota ett orörligt objekt i dagsljus, kanske inte.)

Snälla, berätta inte för henne om Peace & Love. Jag vet inte riktigt vad hon kommer ha kvar att leva för då, förutom sin karriär som modell för Gudrun Sjödén, men det är ju på sin höjd den näst mest upphetsande saken i världen.

(Källa: denna källa.)

Tänkte skriva ett inlägg om hur mycket jag hatar det lika stekheta och klibbiga som ombytliga klimatet i Japan nu när det börjar närma sig sommar och därmed tropisk regnsäsong.

Sedan skickade min flickvän (som alltså bor på andra sidan jorden) skärmdumpen nedan. Och plötsligt kändes det inte riktigt lika motiverat att klaga längre.

(En känsla som jag dock misstänker gått över om ett par veckor eller så.)

Det här med utländska är ju bra segt, så jag gör mitt bästa för att lära mina vänner här i japan konversera på gammal hederlig husmanssvenska istället. Just denna amerikanska klasskamrat har som ni ser redan lyckats emulera mitt bländande språkbruk med en förbluffande träffsäkerhet. Rena uncanny valley-vibbarna på det här.

Som sagt: allt du hört om freaky japansk snabbmat är sant. Även om just den här grejen verkligen inte borde vara det.

Ett par bonusbilder apropå japanska McDonald’s och deras märkliga sedvänjor:

Lite dålig uppdateringsfrekvens igår, men jag var någonstans mellan halvt och helt lamslagen av trötthet, surhet, uselhet, hethet och diverse andra -heter.

Idag blir det dock blogga av!!!

Jag kan bland annat avslöja att jag kommer publicera en bild på pommes frites.

Håll i huvudbonaden!

Bad en av våra spelskribenter recensera ”Grid 2”. Ett par dagar senare fick jag texten nedan skickad till mig.

Kanske lite oprofessionellt att hänga ut resultatet på bloggen så här, men det här liknar inte ens en spelrecension enligt mig.

Hen har ju för fan inte ens angett vilken knapp man gasar med.

Grid 2 är fanerad med flera träslag, bland annat amarant, björk och rosenträ, så kallad intarsia, i ett mönster föreställande lagerblad och en kvinnlig medaljong. Haupt var verksam 1770 till 1784 och anlitades flitigt av Gustav III. Just detta racingspel ägdes troligen av en operadansös med försänkningar i kungahuset.

– Det är en fröjd för alla sinnen! Handens magi, de påkostade materialen, precisionen och inte minst spelets resa genom sekler, säger Henrik Åberg, chef för konstavdelningen.