Mår så jävla 不bra idag, men ibland ska man väl göra det också (till exempel varje dag). Jobbade nästan hela natten, sov tre timmar, sedan läsövningar i skolan som fick hjärnan att kännas som om den låg under en köttklubba i fyra timmar, sedan gick jag hem och däckade av dumhet (samt jobbade lite mer i semisömnen).

Nu är klockan strax efter 22.00, och jag har ännu en riktigt usel natt av plugg och jobb framför mig.

Får alltid så dåligt samvete när jag sovit på dagen, även om det (som nu) var planerat i förväg. Vaknar svettig, skamsen och övertygad om att jag dragit skam över släkten Holmgren, eller åtminstone det ökända subsläktet Alfred Holmgren.

Å ena sidan är det förstås skönt att vara marginellt lite mer utvilad än när man raglade hem och stupade i sviterna efter en katastrofal skoldag. Å andra sidan känns det inte alls skönt att det dygn man skulle behöva ägna åt jobb och plugg komprimerats ihop till en äcklig, sömndrucken liten stump som sedan leder rakt in i nästa dag utan att passera sängen.

(Chockerande insikter, detta. Var är min puff på ettan?)

Men snart börjar väl solen skina igen även över mitt liv. (Bokstavligt talat, alltså, eftersom jag åker till E3 på lördag.)

Det här var ju ett tråkigt inlägg, och tråkigare ska det bli. När jag letade E3-bilder till veckans speluppslag hittade jag nämligen ett gammalt klipp som jag och Peter spelade in i LA 2011. Jag blev så till mig över dess tråkighet att jag blev tvungen att ladda upp det på det där ”You-Tube” alla pratar om. Sedan blev jag tvungen att bädda in det i ett inlägg på den där ”Tokyo-bloggen” ingen pratar om.

Mycket 不nöje.