En vecka i LA samt bilder (dag 0–5)

Packar kappsäcken hemma i strimlan. (Obegripligt att jag, som är så besatt av att dokumentera minsta vardagsbestyr i bildform, inte tog roligare bilder än så här under denna heliga E3-ritual.)

Flyger. (Har turen att göra det med Singapore Airlines, om någon bryr sig, men lita på att jag gör det.)

Fan ta denna hansa när han flyga.

Helig (nåja) speljournalistmark: det skabbiga lilla område utanför LAX där man väntar på taxin in till stan. Samma rätt deppiga visa varje år.

Ledig och fri från jetlag första eftermiddagen, så tar en promenad i Pride-pyntade West Hollywood.

Om jag inte nämnt att jag var i Hollywood hade ni eventuellt kunnat gissa det själva.

Directors Guild-högkvarteret är en av de mer uppseendeväckande byggnaderna på uppseendeväckande skabbiga Sunset Boulevard.

Chateau Marmont. Kanske nästa gång. (Eller inte alls: att bo på Los Angeles mest legendariska kändishotell kostar från drygt 5000 kr per natt, och är därmed inget speljournalister ägnar sig åt.)

När jag var med Susanna i Kyoto hade vi en rätt fantastisk te-maskin på rummet. I LA får jag nöja mig med denna jätteburk söndersötat Arizona Iced Tea.

Mary Jane vägrar tro på att jag redan är framme. Sänder henne denna underbara selfie som bevis.

Helig mark på riktigt: Saddle Ranch i West Hollywood (tvärs över gatan från mitt hotell, om ni undrar varför jag gillar att bo här), där jag ätit varje gång jag varit på E3, ända sedan jag och Mats Nylund gick hit av en slump 2005 och upptäckte att de har världens godaste hamburgare.

Typiskt E3-mellis.

Efter Xbox-presskonferensen: åker från Galen Center till Los Angeles Convention Center för att kirra mässpass.

På presskonferenserna används armband som ackreditering. Någonstans i världen finns garanterat ett as som sparar dem på armen från år till år.

Mary Jane önskar mig lycka till inför resten av E3-veckan.

E3-appen påminner mig om varför jag är här.

Ena mässhallen – västra, tror jag, men glömmer alltid vilken som är vilken – från taxifönstret.

Fyller på Red Bull-förrådet på vägen hem efter första mässdagen.

Kommer på att jag måste fixa LA-doftande bylinebild till tidningen. Jag suger på att ta selfies, så det går sådär. Har har ni hursomhelst en EXKLUSIV OUTTAKE.

Ännu en spännig selfie, denna gång på hotellet. (Tvåhandsgreppet beror på att min Iphone är japansk och att slutarljudet därmed inte går att stänga av, så jag blockerar alltid instinktivt högtalaren med andra handen när jag fotar. Vilket till viss del är ren självbevarelsedrift – om du haft oturen att besöka den här bloggen förut vet du att jag gillar att fota på museer, något som egentligen är strängt förbjudet i Japan.)